Södra Östersjön stängs

Bloggen O-platsen som bevakar den militära utvecklingen i Ryssland, berättar idag att det ryska medieföretaget RIA Novosti rapporterar det de flesta väntat på, nämligen att det strategiska luftvärnssystemet S-400 / SA-21 nu grupperas i Kaliningrad.

S-400 är ett av de mest långräckviddiga luftvärnsystemen i världen och en utveckling av det 20 år gamla, men fortfarande mycket imponerande S-300 / SA-10. Beroende på vilken robot S-400 utrustas med är räckvidden för systemet upp till 400 km. Olika robotar har olika egenskaper och de mer korträckviddiga är mer lämpliga för mål av UAV och jaktflygplansstorlek, medan de mer långräckviddiga används för större och mer långsamtgående mål på långa avstånd. Dessa robotar når farten Mach 12 ≈ 4 km per sekund. S-400 har också TBM-förmåga, mer populärt kallad robotförsvar.

O-platsen bifogar en intressant karta, snarlik de som tidigare publicerats på WW, där man kan se räckvidden för S-400 med den mest långräckviddiga roboten utifrån grupperingar i det inre av Finska Viken och Kaliningrad. Svårare att se är den gröna ringen som visar på räckvidder om systemet grupperas på det av Sverige frivilligt demilitariserade Gotland. Värt att notera är också att det mest långräckvidda svenska luftvärnssystemet, RBS 97 Hawk, en drygt 40 år gammal konstruktion även om det uppgraderats under resans gång, har en räckvidd på en tiondel av S-400:s mest långskjutande robot - dvs 40 km. Ta alltså en ring som är tiondelen så stor som de ringar som presenteras på O-platsens karta.

Kombineras detta luftvärnssystem med ett kvalificerat landbaserat sjömålsrobotsystem har man effektiv kontroll över södra Östersjön både i luften och på havsytan. Återstår då vad som händer under havsytan. Vore jag Ryssland hade jag alla gånger kombinerat Nord Stream med sensorsystem motsvarande SOSUS. Med tanke på Gazproms ställning nära staten, den mycket suddiga gränsen mellan rysk storfinans, stat och militär, samt det faktum att en mycket stor del av den ryska ekonomin och de kommande 10 årens satsning om 4 biljoner (sic!) SEK på försvaret bygger på energiinkomster, vore det mycket märkligt om man inte  valde att utnyttja den givna möjligheten. Helt enkelt mycket oryskt.



En egen rysk SOSUS-linje i Östersjön ger möjlighet att kontinuerligt spåra NATO:s fartygstrafik och undervattensrörelser. NATO och framförallt USA har sedan tidigare deklarerat avsikten att öka närvaron i Östersjön. Till del kan detta förklaras med stöd av de baltiska staterna i enlighet med artikel 5, men också Östersjön är intressant ur amerikansk synvinkel för robotförsvar. Från fartyg i Östersjön med robotförsvarsförmåga har man möjlighet att bekämpa interkontinentala robotar avfyrade från t ex Iran mot USA.

När nu S-400 grupperats i Kaliningrad har man från rysk sida möjligheten att stänga södra Östersjön och polskt luftrum för dem som man inte vill ha där. NATO-flyg i baserat i Polen tvingas att operera på låg höjd om man ska undgå S-400. För svensk del handlar det om att uppträda under 5000 m höjd, såvida inte systemet kompletteras med externa sensorer med förmåga att se "over the horizon". Framförallt innebär S-400 att man inte längre kan uppträda ohotat med flygspaningsradarsystem i södra Östersjön, vilket både kommer att påverka NATO:s AWACS och svenska ASC 890. Dessa vill operera på höjd över 6000 m och har då ungefär samma räckvidd som S-400 som har ett fartöverläge om 11 gånger ljudets hastighet. S-400 kommer också med sina kraftfulla radarsystem att begränsa verkan hos stealthflygplan. Dessa upptäcks sannolikt inte framifrån förrän på mycket korta avstånd, men så fort man lämnar motkurs ökar risken för upptäckt avsevärt och därmed risken för bekämpning, vilket AUSAIRPOWER tagit upp i ett antal artiklar.

Folk & Försvars seminarieledare beskrev vid Sälenkonferensen förra året S-400:s förmåga för den politiska panel man utsatte för ett krigsspel grundat i solidaritetsförklaringen där NATO ville utnyttja svenskt territorium för att stötta de baltiska staterna. Socialdemokraternas utrikespolitiska talesman Urban Ahlin ansåg scenariot rappakalja och menade att NATO kunde basera i Polen och ville inte alls höra på något inspel om S-400.

Vad som inte syns på O-platsens karta är att de synliga grupperingar av S-400 tillsammans med en gruppering av samma system på Kolahalvön effektivt luftförsvarar halva den europeiska ryska fronten - med endast tre system. Alla flygstridskrafter som närmar sig Ryssland på höjder över 5000 m kommer att kunna bekämpas. Lägg därtill sedan kompletterande luftvärnssystem som S-300 och arméförbandens taktiska luftvärn samt jaktflyg och man har ett mycket komplett luftsvarssystem utom mot mycket lågtflygande och snabba mål.

Med tanke på Kaliningrads ringa yta kommer långskjutande artilleri grupperat i Polen att kunna påverka S-400 och allt annat som grupperas i Kalingrad, men det är ett vapensystem som fungerar åt bägge håll. S-400, liksom grundsystemet S-300, kan dessutom användas som en enklare version av långräckviddig markrobot.

I grundläget innebär grupperingen av S-400 i Kaliningrad för svensk del att man vid uppträdande med incidentroten samt ASC 890 i södra Östersjön ständigt kommer att befinna sig inom porté för ryskt luftvärn, även om man uppträder i svenskt luftrum. I vardagen betyder detta inte så mycket, men vid den minsta höjning av hotbilden kommer S-400 bli en faktor att räkna med, liksom det faktum att såväl Karlskrona som Ronneby ligger inom porté för den kvalificerade markroboten Iskander, vilken frambaserades till Kaliningrad som svar på amerikanska Patriotrobotar i Polen.

I skenet av ovanstående dystra uppgifter känns det skönt att man kan gotta sig i att NATO, enligt Försvarsdepartementet, ger det svenska försvaret mycket höga betyg för framtida försvarsplanering. Synd bara att man inte bekymrat sig det minsta om Gotland eller svensk luftvärnsförmåga. Ett demilitariserat Gotland kommer med sitt strategiska läge att vara oerhört attraktivt för alla aktörer att besätta i händelse av risk för ofred.

31 kommentarer:

Sumatra sa...
2 augusti 2011 23:09  

Det blir nog inte så mycket USA i Östersjön i framtiden, är jag rädd.

Den idag avslutade omgången om lånetak och budgetneddragningar i Kongressen var bara slutet på första ronden av denna 12-ronders titelmatch.

Det finns all anledning att förutse en amerikansk förändring av de strategiska grundvärdena och i den kontexten väger nog skydd av Baltstaterna (och ev Sverige) lättare än Lett (ordvits).

Om ett sämsta tänkbara scenario skriver The Washington Post så här:

To find $1 trillion in savings, the White House would have to make major changes to its current global military strategy, under which the Pentagon should be able to fight two wars like Iraq and Afghanistan simultaneously.

Nya tider stundar.

http://www.washingtonpost.com/world/national-security/pentagon-in-cross-hairs-of-debt-trigger/2011/08/01/gIQAhSt9nI_story.html

Anonym sa...
2 augusti 2011 23:32  

Märk väl att det också finns färdiga lösningar för att nyttja passiva sensorer som komplement till spaningsradarn till S-400. Vid gynnsamma förhållanden hittar (och identifierar) alltså dessa våra 39:or när första noshjulet tappar kontakten med bana helge på KAL.

Och nästa år är det 50 år sedan utbildningen av svensk personal på hawk inleddes!

/Varför skjuta upp till morgondagen det du kan skjuta ner redan idag

Anonym sa...
2 augusti 2011 23:37  

Vad är nyttan med att placera ut S-400 i Kaliningradområdet. I ett skarpt läge skulle ju Nato kunna driva ut dem i havet mha artilleri.

Känns mest som en politisk markering mot Väst.

/Merlin

Wiseman sa...
2 augusti 2011 23:42  

Sumatra:

Mycket talar för att vi nu (kanske redan sedan några år bevittnar USA:s nedgång och fall. Du har nog helt rätt i vad du skriver. Skrämmande tanke.


Merlin: S-400 är ett mobilt system. Det gäller att hitta det först. När man hittat det gäller det att artilleriet inte redan hittats och bekämpats av motståndarens artilleri.

oplatsen sa...
3 augusti 2011 00:14  

@Sumatra och Wiseman Besparingarna kommer att inverka negativt på USA:s närvaro i Europa både på stående förband och mobiliseringsbara resurser. En av dessa är försvarsåtagandet Eagle Guardian som kommer att ta stryk.

Genom empiriska erfarenheter vet vi ju alla hur starkt Europa är utan USA...

http://oplatsen.wordpress.com/2010/11/06/9-divisioner-i-krigsfall-ost/

Anonym sa...
3 augusti 2011 00:42  

@ Merlin
och sist men inte glömt - du kan inte ignorera S-400 under upptrappningen av konflikten.
Du kan inte flyga i närheten utan att skjuta sönder det, och du kan inte skjuta sönder det utan att det är en öppen krigshandling.

Cornucopia? sa...
3 augusti 2011 06:10  

S-400 skyddas också av ett antal Pantsir-S1, närskyddsluftvärn, som skall vara kababelt att skjuta ner det mesta inklusive styrda artillerigranater, samtidigt som Pantsir S1-fordonen kör runt i slingor runt S-400.

Skall man slå ut S-400 behöver man fylla luften med mer skrot än vad Pantsir-S1 klarar av. Vilket är mycket. Omladdningstakten för närskydsluftvärnets robotsystem och automatkanoner blir dimensionerande får man anta.

Martin sa...
3 augusti 2011 08:14  

Nu ojar sig skribenterna, inklusive Wiseman, om USA:s nedgång och fall. Samtidigt har man på denna blogg en positiv inställning till kolonialistiska krig i Afghanistan och Irak mm. Ser ni inte sambanden? Ser ni inte att dessa ändlösa krig som oftast startar med USA som drivande nation är själv orsaken till att den nu är på väg mot avgrunden med expressfart, och politikernas enda åtgärd i det läget är att trycka hårdare på gasen och höja skuldtaket ytterligare.

Frågan är vad vi skall göra med vårt insatta insatsförsvar när det är Ryssland och Kina som är tongivande i FN och USA inte har råd att agera världspolis längre. EU? Knappast! Nej, det enda vettiga är såklart att redan nu anpassa vårt försvar till kommande geopolitiska och strategiska läge, dvs satsa på inhemskt försvar, trupp på Gotland, samt en ökning av förmågan i subarktiskt klimat både kvalitativt och kvantitativt.

Wiseman sa...
3 augusti 2011 08:19  

Martin: Nej, det är ett påstående som inte är helt sant. Du kan hitta inlägg på WW flera år tillbaka som uttrycker oro för USA:s sviktande förmåga och ointresse för Europa.

USA:s krig i Mellanöstern har kostat ofantliga summor pengar, men det är bara en del av orsaken till landets ekonomiska problem.

Instämmer i dina slutsatser i andra stycket.

Anonym sa...
3 augusti 2011 09:22  

@Martin
Det första stycket i ditt inlägg fordrar kanske lite mer diskussion men det andra stycket avspeglar precis vad jag tidigare kommit fram till och det köper jag direkt!
/bloggbosse

Martin sa...
3 augusti 2011 12:19  

Det må ha skrivits inlägg om USA:s bristande intresse för Europa, men samtidigt hyllas insatser i Mellanöstern och Afrika utan att den logiska kopplingen görs mellan dessa två företeelser. Det ena leder till det andra.

Solidaritet med andra länders befolkningar är politiskt korrekt och förtjänar respekt, men när det sker på bekostnad av den egna nationens säkerhet, välstånd och i förlängningen kanske tom dess existens så är det bara dumt. Här har vi mycket att lära av ryssarna, och i viss mån även kineserna, som agerar föredömligt inom denna del av politiken.

Dessutom är det så att krigen leder till hög inflation vilket trissar upp t.ex. matpriserna vilket leder till svält och misär för miljoner människor runt om i världen. Detta eftersom priset på majs, vete, apelsiner och alla andra råvaror sätts i dollar. Om dollarn tappar i värde genom inflation, så ökar priserna vilket drabbar de fattigaste först.

Lars Gunther (itpastorn) sa...
3 augusti 2011 14:03  

Mach 12 robotar utgör ingen fara för flygplan som kan manövrera. Enkel matematik säger att om händelsevis ryssarna lyckats med miraklet att göra roboten 100 kg lätt och kunna göra svängar på 1000 G (3 ggr mer än Sidewinder/AMRAAM) så kommer den ändå ha en svängradie på 160 km.

Finns inte en jaktpilot i världen som inte kan svänga ur den robotens bana.

Anonym sa...
3 augusti 2011 15:13  

@Lars Gunther
Det är knappast jaktflygplan man avser att bekämpa med 40N6-roboten, utan större och långsammare, till exempel AWACS-plan. En robot kan också ha olika hastigheter i olika delar av flygbanan. Utan att vara inläst på systemet, kan det vara så att den maximala hastigheten uppnås i slutet av robotbanan efter en viss flygtid/flygsträcka är uppnådd. Manöverbarheten uppnås i de lägre hastigheterna direkt efter avlossat robotskott för att rikta in roboten mot målet. När den tänkta flygbanan är inriktad kan hastigheten ökas. Ju högre hastighet vapnet har desto mindre tid till undanmanövrar har målet.
/Luftvärnsamatör

Anonym sa...
3 augusti 2011 16:13  

Lars Gunter skriver
"Finns inte en jaktpilot i världen som inte kan svänga ur den robotens bana" -

.....förutsatt att han vet att roboten är på väg och att den är "lagom" nära för att en undanmanöver skall vara effektiv! M a o att ha effektivt varningssystem i kombination med visuell kontakt alternativt egen (radar-)inmätning! I praktiken får vi kanske finna oss i att återigen flyga under radartäckning med de nackdelar detta medför. Dessutom är det givetvis bra att inte exponera vapenbäraren för lvrb utan att låta långräckviddiga attackrobotar ta den duellen. (Med en dåres envishet o s v ...)
/bloggbosse

Magnus Redin sa...
3 augusti 2011 16:33  

Vilka tunga luftvärnssystem från demokratiska länder kan utföra en kostnadseffektiv duell med S-400 som håller luftrum på långt avstånd från S-400 batteriet öppet för eget flyg? Detta borde vara en lättare uppgift än att slå ut S-400 batteriet vilket även vore en rejäl eskalering av en konflikt.

Jag skulle gissa att det här kan utvecklas till ett scenario av konventionell avskräckning där både den Ryska och Sverige/Nato sidan har förmåga att stänga södra Östersjön och då förstöra mycket stora delar av båda sidornas ekonomier. Förresten, finns inte den förmågan redan? Den närmast jämförbara situationen borde vara Hormozsundet med den skillnaden att EU och Ryssland har oerhört mycket bättre relationer än Saudiarabien och Iran.

Min känsla är att det här kan vara en ganska stabil situation då den som använder den konventionella militära förmågan samtidigt straffar sig själv. Vår solidaritet med Baltikum och Finland blir då en fråga om vi är beredda att krascha vår egen ekonomi och EU:s genom avbruten oljeförsörjning osv om Ryssland blir aggressivt och angriper våra vänner.

Jag hoppas vi rustar så vi håller denna stabila situation och under tiden fortsätter utveckla handeln österut.

Mitt favoritförslag för att visa att vi menar allvar är att ha armén på fastlandet indelad i 8 rörliga grupper och materiel till 12 varav fyra sprids på Gotland, Estland, Lettland och Litauen. Detta blir vid en bemanning med halva armén en kraftfull symbolhandling och samtidigt en nog stor snubbeltråd för att en rysk aktör som vill skapa sig inrikespolitiska poäng genom att ge sig på baltstater skall få motstånd från andra Ryska aktörer som inte vill få sin lukurativa handel ödelagd.

Alla sådana här överväganden blir konstiga när de görs gentemot en kärnvapenstormakt. Det är liksom inte lönt att planera för situationen att de drabbas av totalt tuppjuck då de kan utplåna vem som helst och vad som helst. Det meningsfulla borde vara att planera för att stödja interna Ryska ageranden som är bra för oss i en situation där de är i upplösning eller under intern maktkamp.

Jag håller fortfarande fast vid att det är större chans att Ryssland vill ha vår hjälp vid problem än att de angriper oss eller våra grannar men ett angrepp mot oss får mycket värre följder så det är det vi måste planera efter.

Jag är förresten oerhört mycket mera förtjust i de Ryska planerna på att konkurrera marknadsekonomiskt genom att bygga ett nytt kärnkraftverk i Kaliningrad för elexport. Att försöka investera sig förbi konkurrenterna när oljan sinar är det bästa tänkbara slagfältet...

Anonym sa...
3 augusti 2011 17:00  

"Finns inte en jaktpilot i världen som inte kan svänga ur den robotens bana"

Vem/vilket system har du tänkt skall tala om för piloten när han skall svänga?
9g direkt efter start och sedan under hela flygningen funkar kanske inte om man dessutom vill åstadkomma något med flygtiden...

Lars Gunther (itpastorn) sa...
3 augusti 2011 17:52  

Mer exakt matte. Min tidigare huvudräkning stämde inte riktigt.

Uppgifter från kommentarstråden på http://oplatsen.wordpress.com/2011/08/02/luftvarnsrobotar-med-lang-rackvidd-till-kaliningrad/#comment-417

Centripetalkraft (F) = mv²/r <=> r = mv²/F

Acceleration i G (F/10m) (avrundat) <=> F = 10*G*m

Svängradie = v²/10G (massan förkortas bort)

Svängradie vid havsytan = 4000²/(10*60) = 1.6*10⁵/6 = 2.67 * 10⁴ = 26,7 km

Svängradie på 30 km höjd 80 km

Slutsats: Flyg J-39 i ett oregelbundet sicksackmönster och inte ett jaktplan i världen kan skjutas ner.

Man kan inte heller accelerera upp en robot till mach 12 och sedan bromsa ner den till mer behändiga Mach 3-4. Och gentemot manövrerande jaktplan krävs det just styrförmåga i slutskedet av robotens bana.

Anonym sa...
3 augusti 2011 18:05  

1000g och mach 12 ger i min värld en svängradie på strax under 1700m.

Förvissa är väl 1000g att ta i, en mer realistisk siffra torde vara att roboten klarar mellan 30 och 60g beroende på vilken höjd den befinner sig.

Lars! räkna då istället med följande fiktiva exempel:

En JAS (i mach 1) och en lvrb (i mach 12) går på kollisionskurs rakt mot varandra. Då avståndet mellan flygplanet och roboten är 26 km får piloten en varning att en inkommande robot finns.

Undanmanöver inleds och planet utsätts för 9g (svängradien drygt 1300m)

Efter 6 sekunder har flygplanet fullbordat ett kvarts varv och flyger nu på en kurs 90 grader åt sidan.

Planet har nu kommit 1300m framåt och 1300m åt sidan.

Den framförpunkt som roboten styr mot har alltså förflyttats 1300m åt sidan på 6 sekunder. På dom 6 sekunderna har roboten hunnit flyga ca 24,5 km.

Avståndet mellan roboten och flygplanet är nu 0.

Kursändringen som roboten tvingats till är således på ca 3 grader.

Hur många g måste roboten svänga med för att klara detta ?


Det första rätta inkommna svaret belönas med 2 st RBS-23 muggar, som kan hämtas i fikarummet by-88 på Lv6.

Wiseman sa...
3 augusti 2011 18:53  

Banprofilen på S-400 är knappast att anflyga på samma höjd som målet om roboten ska nå 400 km och hastigheten mach 4. Det handlar med andra ord om en robot som närmar sig från ett mycket, mycket stort höjdöverläge. För att en undanmanöver från ett flygplan ska få maximal effektivitet bör undanmanövern göras i ett plan mot hotet. Att avgöra i vilken mikrosekund manövern ska ansättas och dessutom ha manöverförmåga nog att genomföra manövern i höjdplanet blir en utmaning, såväl för pilot som flygmaskin.

Anonym sa...
3 augusti 2011 19:50  

Jag får nog medge att jag yttrade mig lite onyanserat gällande möjligheterna att driva ut S-400 i havet, men Wiseman:
Att hitta såhär stora luftvärnssystem på en så begränsad area som Kaliningradenklaven kan inte vara hur svårt som helst exempelvis mha UAV:er.
Min ursprungliga kommentar gällande syftet med att placera ut S-400 i Kaliningrad var att de placeras där av politiska skäl. Kaliningradområdet hade definitivt sin storhetstid under det kalla kriget då området hade Polen, Östtyskland och Tjeckoslovakien som buffertzon mot Nato. Men hur ser det ut idag? Hur mycket resurser skulle en Rysk befälhavare lägga där idag. Det räcker nog inte med att vara måttligt manisk för att bedömma möjligheterna till att försvara Kaliningradområdet som tillräckligt goda tills dess att egna anfallsstyrkor kommer till undsättning genom natoländerna Polen/Litauen!

Anonym 23:32; Du säger: "Märk väl att det också finns färdiga lösningar för att nyttja passiva sensorer som komplement till spaningsradarn till S-400. Vid gynnsamma förhållanden hittar (och identifierar) alltså dessa våra 39:or när första noshjulet tappar kontakten med bana helge på KAL".
Jag utgår ifrån att kamraterna på F17 har det goda omdömmet att inte starta radarn i tid och otid (vilket man faktiskt gör i fredstid), om "ofred kommer". De passiva sensorer som du talar om borde alltså vara IR-sensorer. De har vissa fysikaliska begränsningar de också, för att nämna två så kan vi börja med:
1. Jordradien. Är något som främst berör markbundna sensorer. Höjden 5000 meter som nämnts i artikeln är nog ett ganska bra värde (ids inte kontrollera) för vilken höjd ett mål över F17 måste ha för att vara synlig från ett marksytem i Kaliningrad.
2. Detekteringsavstånd. Utan att gå in på IR-sensorers prestanda så finns det faktiskt även här vissa fysikaliska begränsningar som verkar helt oberoende av den aktuella sensorns prestanda, eller för att uttrycka det på ett annat sätt, skit in - skit ut och helt klar luft är det ont om! Det finns alltid en viss fuktighet i luften som gör att verkligheten blir "blurrig". Titta på en naturfilm från Afrika så ser du hur luften darrar när djuren filmas med teleobjektiv på 500 meters avstånd. Även om inte hettan är lika stark över F17 så kan jag lova att en inmätning på 400 000 meter blir så "blurrig" att den är oanvändbar, oavsett prestanda på sensorn (det finns en orsak till att robotar som skjuts på avstånd över ca 30 km är radarrobotar).

oplatsen 00:14 sa: "Genom empiriska erfarenheter vet vi ju alla hur starkt Europa är utan USA..."
Håller med - är det inte bedrövligt att Eurapa med en sammanlagd ekonomi som är dubbelt så stor som USA, förutsätter att USA skall satsa söner (och döttrar) samt stora mängder pengar för att försvara Europa. Skam går på torra land!

Cornucopia 06:10
Du borde nog vara lite mer kritisk till de du läser på Wikipedia! Skjuta ner artillerigranater, ja kanske en enstaka. Men ett gäng eldstötar - jo tjena!
/Merlin

Anonym sa...
3 augusti 2011 20:10  

Nej Merlin jag menar inte IR.
Fundera på hur många radio/radar-emittrar en 39:a har och försök sedan att få tillstånd att röra dig i luftrummet/utföra något slags uppdrag utan att någonsin använda något av systemen...

Anonym sa...
3 augusti 2011 21:10  

Anonym 20:10
Nu får du faktiskt utveckla ditt resonemang. Skulle man målinmäta en 39:a mha utsänd radiokommunikation (som i ett skymningsläge minimeras)?

Ett räkneexempel:
S-400 antas flyga hela sträckan i M12 mycket högt räknat (ca 4 km/sek). Detta ger en flygtid för roboten på 100 sekunder från Kaliningrad till F17.
Ett spetsigt fpl flyger lågt räknat med 200 m/s.
Om ett S-400-system skulle mäta in en 39 mha startorder kommer roboten att missa med 20 000 meter (200 m/s x 100 s).
Eller har jag fullständigt missat vad du menar?
Mvh
Merlin

Anonym sa...
3 augusti 2011 22:03  

Mjo, de passiva sensorerna nyttjas för att veta när och var flyget finns. Ett välgjort signalbibliotek kan dessutom tala om vad det är för typ av fpl.
Sedan är det bara att tända upp lv-systemets eldledningsradar vid rätt tillfälle.
Eller varför inte skjuta en aktiv robot, helst med track via missile-förmåga.
Gå in på bloggen Observationsplatsen och klicka dig vidare till den Australiensiska faktasidan som finns om S-400.

Anonym sa...
3 augusti 2011 22:32  

Håkan Juholt vill nog inte att Kaliningrad bombas sönder och samman och kommer sannolikt att sätta ner foten genom att flytta JASar och ASCar till västkusten.

NATO kommer säkerligen ge det svenska försvaret ånyo mycket höga betyg för försvarsplaneringen.

Anonym sa...
3 augusti 2011 22:38  

Anonym 22:03!
Nu blev du om möjligt ännu svamligare. Jag läste så sent som igår den australiensiska faktasidan om F-35 och S-400.

Och???

mvh
/Merlin

Anonym sa...
4 augusti 2011 08:44  

Det hettar till i närområdet och den hånade "ryssfobin" verkar allt mer som en legitim oroskälla. Antalsmässigt så är de långt ifrån gamla Sovjet men kvalitetsmässigt har avsevärda förbättringar skett vilket ger dem betydligt större förmåga att agera med mindre resurser.

Så länge vi har insatsförsvar som öh försvarsplan(?) så finns det inget att kontra denna uppbyggnad även om (mot förmodan) budgetten skulle öka för vilka ska fylla de nya platserna? Det har inte samma lockelse att anfalla utanför landet som att försvara landet vilket inte ingår i jobbet.

Realism eftersträvas DET ÄR INTE 90-talet längre, det är inte en suput i Kreml med usel statekonomi så är det bara. I dags läget så är Ryssland en nation som gärna blandar sig i sitt närområde och bygger upp sin militär förmåga. Snart vill väl våra politiker att vi också ska köpa gas från ledningen så även vi kan bidraga till den militära uppbyggnaden som sker eller i sin "solidaritet" kräver ännu mer åtaganden som utarmar försvaret mer.


Vem vet vad framtiden har i sitt sköte det enda säkra är att vi inte är redo att möta den nakna och ensamma som vi är.

Wiseman sa...
4 augusti 2011 10:57  

Merlin:

Det lär inte flyga värst mycket UAV:er över Kaliningradområdet med tanke på det mycket starka luftförsvar som finns där. Det är inte långt från Kaliningrad till Vitryssland.

Det enda NATO-landet i närområdet som har mekanisering i tillräckligt hög grad för att kunna genomföra någon offensiv operation är förmodligen Polen sedan Tyskland inlett en kraftig reduktion av sin armé. Så ja, möjligheterna att försvara Kaliningrad är nog inte alls särskilt dåliga. Minsta stridshandling mot Kaliningrad skulle sannolikt leda till en ny och snabb invasion av baltstaterna.


Vad "anonym" förmodligen menar är att det är betydligt mer än radarn som sänder ut elektromagnetisk energi från ett flygplan - även ett stridsflygplan. Östersjön är historiskt en av världens signalspaningstätaste platser.

Anonym sa...
4 augusti 2011 19:12  

Wiseman!
Möjligt att du har rätt i att möjligheterna är goda att försvara Kaliningrad, speciellt med bakgrund av att tyskarna nu rustar ner. Noterar bara att diskussioner som denna lätt spårar ur då man som oftast tar hänsyn till för få parametrar (vart tog t.ex alla HARM- och ALARM-robotar vägen för att inte tala om var alla 10 000 skitbilliga skenmål, som skulle kunna dölja UAV:erna, tog vägen?).
Blir dock fortfarande inte klok på vad "Anonym" syftar på. Eftersom "Anonym" hänvisar till den Australienska faktasidan har jag gått igenom den gång till och hittar inget som tillför något nytt. De system som har integrerats för passiv spaning är följande system 1L222M Avtobaza, 86V6 Orion/Vega, och 1RL220VE, vilka alla är olika varianter av ELINT-system. Dessa system som används för analys av emittrar kan även mäta bäring med god vinkelnoggranhet. Men dessa system är ELINT-system och inte några hokus-pokussystem. Jag hittade bl.a följande om 86V6 Orion/Vega: ABOVE-HORIZON target detection range km - at least 400.
http://www.ausairpower.net/APA-Warpac-Rus-PLA-ESM.html#mozTocId992026
Eller har jag fortfarande missat något väsentligt?
/Mvh Merlin

gruelse sa...
5 augusti 2011 01:53  

@(3 aug 2011 18:05):

En blogg med intresseväckande räkneexempel - strålande!

Mitt svar på ditt räkneexempel:
7,2 g.

(Robotens svängradie = 237 km)

Det vore bra om man så småningom får reda på det rätta svaret.

Anonym sa...
5 augusti 2011 05:02  

Vad ryssarna har förstått är att genom att utnyttja långräckviddigt luftvärn tillsammans med eget jaktflyg så måste en motståndare alltid vara beredd att möta flera olika typer av hot samtidigt.
När Sverige hade RBS 68 ((Bloodhound) så hade även vi en möjlighet att till detta.

Med största sannolikhet så är det betydligt mer effektivt om Sverige satsar på att skaffa ett långräckviddigt luftvärnssystem som kan agera tillsammans med JAS, istället för att tro att man kan uppgradera JAS så att det ensamt kan möta en motståndares jaktflyg.

Ett långräckviddigt luftvärnssystem skulle också kunna utgöra ett skydd för våra marina enheter i Östersjön, vilka idag saknar kvalificerat luftvärnsskydd (förutom sin kanon).

Exempel på system från väst som skulle kunna vara tänkbara är Aster 30 (Samp-t) samt Meads.
MG

Bo H sa...
6 augusti 2014 09:33  

Kommentarerna tycks mynna ut i att ett AWACS kommer att ha små chanser att undvika nedskjutning och att en JAS39 har bättre, men fortfarande små chanser att undvika att bli träffat.
Är vi helt rökta eller finns det vapen, existerande eller möjliga att anskaffa, som skulle kunna bekämpa utskjutningsramper eller andra känsliga systemkomponenter på marken förutsatt att det kombineras med ett snabbt underrättelsesystem?

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade