Förödande organisationskultur i Försvarsmakten

Rapporteringen av felaktiga siffror för antalet tidvis anställda soldater i Försvarsmaktens kvartalsrapport är en av årets största försvarspolitiska nyheter, även om få verkar ha förstått den fulla implikationen av det hela.

I förra veckan kunde man på försvarsministerns blogg läsa att överbefälhavaren inför delårsrapporten meddelat försvarsdepartementet att det förelåg ett kraftigt fel i kvartalsrapporten. Det hela föranledde en väl motiverad uppsträckning från försvarsministerns håll och en redovisning av de faktiska siffrorna. Incidenten är högst besvärande för försvarsministern som gått ut stenhårt i debatten och förlitat sig på de siffror som meddelats. Hela debatten om personalförsörjningssystemet har haft sitt centrum just kring de rekryteringssiffror som nu framkommer som felaktiga.

Det mest oroande är dock vad ovanstående incident är ett tecken på. Frågan är när och hur de felaktiga siffrorna upptäcktes. Att Högkvarteret publicerade förbandens rekryteringsmålsättningar som rekryterade soldater är den officiella förklaringen. När upptäcktes då felet och när rapporterades det? Med tanke på att försvarsministern fick reda på felet först den 11:e augusti och då direkt av ÖB, får man lätt intrycket att det var först då felet upptäcktes. Det är dock föga troligt att det var ÖB personligen som uppmärksammade felet när han själv läste igenom delårsrapporten precis innan den skulle publiceras.

På handläggarnivå har felet förmodligen uppmärksammats långt tidigare och bör då även ha meddelats uppåts. Om inte annat borde man redan efter publiceringen av kvartalsrapporten ha fått rapporter från förbanden där man ifrågasatt det rapporterade. Skillnaden mellan verkligheten och kartan var så pass stor. Någonstans har dock informationen fastnat, men var och framförallt varför? Vem har inte rapporterat? Har man inte vågat? Har man bara ryckt på axlarna för denna uppgift som en i mängden av andra ofullkomligheter i "kartan"? En korrektion direkt efter kvartalsrapportens publicerande hade varit betydligt mindre pinsam. Nästan tre månader har gått sedan kvartalsrapporten och sannolikheten för att felet inte uppmärksammats under den tiden är mikroskopisk. Fortfarande kvarstår dock otydligheten om vad som egentligen är årets rekryteringsmål eftersom Försvarsmaktens skriftliga underlag, Försvarsmaktens planeringschef och försvarsministern alla redovisar olika siffror.


Kvartalsrapportens felaktiga siffror är sannolikt bara toppen på isberget i form av en ytterst ogynnsam organisationskultur där det är viktigt att rapportera det man tror mottagaren vill höra, snarare än korrekt och ofiltrerad information. Vad säger den nämnda incidenten om andra siffror som meddelas i underlag från Försvarsmakten? Det finns flera fall där siffror och mått rapporterats från förbanden för att sedan framkomma på ett helt annat sätt i rapporter, redovisningar och underlag. Politikerna tror man sig då ha en militär förmåga som inte finns i verkligheten.

Det måste nu till krafttag med kulturen i Försvarsmakten. Filtreringen, ja-sägandet måste nu ha nått vägs ände. Nu måste kursen ändras. Det är ett omfattande projekt i en så traditionsbunden och trögrörlig organisation som Försvarsmakten. Förre ÖB Håkan Syrén försökte lite lätt med ett projekt kallat ÖRA (Öppenhet, Resultat och Ansvar). Projektet föll dock snabbt då det visade sig att inget av ledorden efterlevdes i Försvarsmaktens högre nivåer. Allt ledarskap bygger på att förmedlat budskap efterföljs av motsvarande handlingar, vilket även påpekas i ÖRA-utbildningen, och eftersom detta skiljde sig så markant ute i verkligheten, ramlade projektet snabbt samman.


Nu måste det utkrävas ansvar. I ett civilt företag hade det resulterat i omfattande omplaceringar och avsked.  När nyheten  hade meddelats marknaden om att produktionen i kvartalsrapporten endast var 12 % av det rapporterade istället för att årets produktionsmål skulle nås redan under våren, hade aktiekursens fall räknats i tvåsiffrigt antal procent. Utkrävs inte ansvar nu i Försvarsmaktens ledande skikt blir signalerna ytterst tydliga. Ribban för vad som krävs för att ställas till svars för sina handlingar har höjts. Det blir då än mer tydliggjort att soldater och officerare som begår mindre förseelser eller misstag straffas i Försvarsmaktens personalansvarsnämnd med löneavdrag och reprimander, medan man på chefsnivå kan bete sig närmast hur som helst utan att det får konsekvenser. Organisationskulturen eroderar då ytterligare.

Vidtar man inte från politiskt håll åtgärder denna gång kommer Försvarsmakten aldrig att komma på rätt köl.


Läs även Thomas Gürs ledare i dagens SvD