Ursprungligen postat som kommentar på Sinuhes samtal
Utan att vilja hänga ut någon utan mest för att kommentera den allmänna företeelse kan man konstatera att det är märkligt hur debatten på en försvarspolitisk blogg och andra forum fungerar.
Man kan jämföra det hela med situationen för den person som nyss övertagit ett hus med omfattande renoveringsbehov och som kräver omedelbara renoveringsåtgärder om det inte inom kort tid helt ska falla samman. Den nyblivne husägaren sammankallar vänner och bekanta för att få hjälp med renoveringen. Alla förstår snabbt problemet med huset och att någonting behöver göras och inte bara något utan det också krävs ett omfattande arbete. Glada i hågen sätter man igång och hjälps åt med renoveringen. Arbetet är dock så omfattande att rätt snart är det bara husägaren och några få andra som tar sig an att avhjälpa de större och allvarligare problemen såsom nedsjunkna grundstenar och murkna takbjälkar. De andra har funnit egna roligare och för stunden mer givande och belönande arbetsuppgifter som att måla staketet, klippa gräsmattan och att byta glödlampa i ytterbelysningen. Visst blir det snyggare, men huset rasar inte mindre för det.
På liknande sätt fungerar det i försvarsdebatten. Skriver man på en försvarspolitisk blogg ett inlägg om mer övergripande och långsiktigt påverkande frågor av försvars- och säkerhetspolitisk natur renderar det i ytterst få kommentarer. Handlar ett inlägg istället om stridsvästar, vilket namn ett visst förband ska ha, tjänsteförmåner eller upplevelser under en övning för 20 år renderar det i tjugofalt fler kommentarer.
Samma sak ser man i den mer allmänna försvarsdebatten och även i Riksdagen där till exempel en mycket stor del av debatten våren 2008 kring förbandsnedläggningar kom att handla om Marinens musikkårs överlevnad istället för mer övergripande och långsiktigt viktigare frågor som landets fortsatta förmåga till undervattensstrid och liknande.
Är det så konstigt att situationen är som den är och blir som den blir avseende svensk försvarspolitik när till och med de försvarsintresserade är mer intresserade av stakets färg än att åtgärda det rasfärdiga taket?
Det är roligare att måla på staketet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
SVS
Stöd Våra Soldater
Bloggar jag följer
-
-
-
Putin ritar röda linjer1 dag sedan
-
-
-
-
Flygvapnets pilotutbildning3 månader sedan
-
-
-
En kort reflexion1 år sedan
-
-
-
Neverending Story1 år sedan
-
-
-
Parklek m/601 år sedan
-
-
Fäktmästare och kosacker2 år sedan
-
NATO, nyttan för Sverige2 år sedan
-
-
-
-
-
-
-
Agree to disagree...4 år sedan
-
25 år siden Srebrenica4 år sedan
-
Veteraner förtjänar att hedras4 år sedan
-
Om ett nödvärnsfall i Rättvik III (III)4 år sedan
-
Twittertrådar5 år sedan
-
-
-
Nytänkande, tack!6 år sedan
-
-
-
-
Kolumn: Svagare stöd för Brexit (SvD)7 år sedan
-
-
Trust7 år sedan
-
-
-
-
-
Sovjets barnbarn visar frustration8 år sedan
-
-
I OTAKT8 år sedan
-
Halvsovande blogg8 år sedan
-
-
Reservofficer blir Totalförsvar8 år sedan
-
Påkörd av moped9 år sedan
-
-
Vila i frid Ralph Lédel9 år sedan
-
-
-
Av: KAURIN9 år sedan
-
Charader9 år sedan
-
Nato eller inte?9 år sedan
-
Gick du på den lätta?9 år sedan
-
-
Det första Unckelstipendiet11 år sedan
-
Försvarsministern hos Försvarsradion11 år sedan
-
Contact11 år sedan
-
Gratis är gott11 år sedan
-
-
-
Nu har vi flyttat färdigt!11 år sedan
-
Malissa paukkuu, mitä sitten?11 år sedan
-
Omstart på ny adress11 år sedan
-
-
Mantra12 år sedan
-
Våldet i Syrien måste stoppas12 år sedan
-
End of the line12 år sedan
-
Läser i New York Times’ idag…12 år sedan
-
Ännu en dag i R.D. Congo..13 år sedan
-
-
US ARMY Del 2. Lön och Incitament13 år sedan
-
71 kommentarer:
Kan det vara så att det blivit en sån mängd information som gemene man måste ta till sig för att kunna göra någorlunda korrekta analyser och sedan kunna förmedla dessa som gör att folk hellre målar staket (som är lättare att lära sig) än att reparera grunden?
Tråkigt men besvärande sant!
Den mänskliga naturen är sådan att den följer minsta motståndets lag. Att sila mygg är ju mycket enklare än att svälja kameler...
Flygsoldat 113 Bom
Självbevarelsedrift är en stark drivkraft. Hur kan JAG få det bättre på mina 40 arbetstimmar? Slita hund och jaga materiel och fordon kombinerat med ständig personalbrist eller ska jag värma kontorsstolen med regelbundna fikaraster? Försvarsmekanismen att förneka och inse hur illa verkligheten är kan med fördel också användas. Problem omformuleras till utmaningar och försämringar omformuleras till "smärre ambitionsjusteringar". Visst är det härligt?
/Håll ut, det blir bättre 2017!
Inom psykologin kallas det för "putsbeteende" vilket kommer från den gamla iaktagelsen att när en fågel ställs inför en situation den ej kan hantera då griper den efter någonting den alltid klarar av dvs puttsa fjädrarna.
När vi ställs inför en situation i FM som det som för de flesta av oss är svårbegriplig då väljer vi att fokusera på enkla saker som stridsvästar som en form av fjäder puts.
Wiseman,
Någon sa att det är illa att 90 procent av svenska folket inte kan skilja en fagott från en RPG. Än värre är att 90 procent av våra försvarspolitiker bryr sig mer om fagotten än om RPG:n.
Allan Widman
Jag skulle vilja säga att det helt enkelt är Maslows pyramid. Det som är viktigt för oss ute i gyttjan är att vi kan utföra vårt uppdrag på bästa sätt, det bygger på att vi har bästa tänkbara personliga förutsättningar enligt UT-3 (Utbildning, Utrustning, Utfodring) och närmsta ledarskapet enligt FÖR-3(Förtroende, Föregångsmannaskap, Förstånd).
Tillsammans: "UTFÖR", smidigt va?
Det är egentligen endast till den nivån som man som soldat ser möjlighet till påverkan och därför är det rätt naturligt att det är där fokus ligger.
Hade det lyssnats på oss som jobbar på en lägre nivå (som jag gissar är merparten av de som skrivit de kommentarer och inlägg som det refereras till) så hade det sett annorlunda ut.
Då hade: värnplikten varit kvar, parallellt med ett yrkessystem - pengar och materiell tilldelats de förband som ligger i Sveriges strategiska intressen - beslutsunderlag till Riksdagen baserats på vad som är bäst för FM - materielköp gjorts av hänsyn till behov - Gotland och Östersjön fortfarande varit försvarbart - och anställda och det svenska folket hade haft en Försvarsmakt värd sitt namn, utan att slösa pengar.
Men det sägs att man ska välja sina strider...
@Allan: Så länge de inte sätter "Fagotten" till munnen och försöker spela så går det mesta bra, därav villfarelsen.
Det här är tyvärr ett vanligt fenomen. I det civila mörkret pratar vi om cykelställsfrågor: Om du som chef drar upp frågor om företagets vision och mission på ett personalmöte blir det tyst. Ställer du däremot frågan om var cykelstället skall placeras utbryter en livlig debatt.
Visionen är väl helt enkelt för abstrakt och besvärlig för att hantera. Man måste tänka djupt och analysera innan man öppnar munnen. Cykelstället däremot, där är det bara att hoppa in i diskussionen. Alla kan ha en åsikt.
Kent-Elvis
Allan,
Ingen nämnd och ingen glömd. Särintressens tyranni existerar på många nivåer.
Freaky:
Och problemet är just den allmänna och pinsamma tystnaden när större frågor diskuteras, vilket då tolkas som att det är egalt för det stora kollektivet som bara behöver sitt bröd och skådespel. Hade kollektivet starkare uttryckt sina åsikter om värnplikt, Gotland och andra frågor hade verkligheten möjligtvis sett annorlunda ut.
Wiseman har rätt. Situationen är beklämmande.
I vilket företag som helst så måste det finnas en bärande affärsidé med tillhörande affärs- och marknadsplaner. En enkel SWOT-analys följer med konceptet och i den andan fortsätter det. Som jag har skrivit många gånger tidigare så saknas en strategisk analys där man t.ex. tar hänsyn till de strategiska realiteter som förtjänstfullt har presenterats här på Wiseman.
Vem av våra politiker driver dessa frågor? Vem av dem sätter ner foten och säger att nu är det nog - att vi måste tillbaka till ritbordet och göra en analys?
Det är en farlig väg som Sveriges politiker har slagit in på (och högre officerare för den delen). Historielöst och med en övertro på att kris och krig aldrig mer kommer att inträffa i närområdet. Hederstedt, von Sydow, Wiktorin, Moore, Kihl, Persson - några nyckelpersoner som bär ansvaret för denna misär.
Som en annan skribent så träffande skrev. Vi kanske ska börja med en haverikommission.
Helt sant det Wiseman och Widman skriver.
MEN som jag ser det måste vi bli konstruktiva och presentera alternativet. Vi bör kanalisera vår frustation och energi och formulera bevekelsegrunden för en ny dimensionering av vårt försvar av landet.
Vi bör återigen dimensionera för att kunna möta hejda och slå en angripare i en riktning och hålla gard i annan riktning.
Vi bör använda våra 400 miljarder som försvaret utgiftsområde 6 kostat de senaste 10 åren betydligt klokare framåt och öronmärka allt för våra insatsförband eller krigsförband som jag tycker vi bör benämna de framåt i vagnen.
Skall vi verkligen lägga nästan 3 miljader i interantionnella insatser årligen?Kan vi nöja oss med 1 miljard?
Behöver vi göra om inköp som Visby korvett och Hkp 14?De tillsammans kommmer under sin livslängd att kosta oss en helårs försvarsbudget?
Är det rimligt att lönekostnaderna stiger trots att vi får bedömnt en 2/3 bemannat försvar och nu taktar på mer än 1 miljard högre lönekostnader än när vi hade värnplikt?De skulle ju bli billigare?
Skall vi fortsätta att ha en internredovisningsmodell som staffar ut vapensystem och förband som du och jag betalt och funkar?
Varför skall vi köpa materiel utbilda soldater,bygga för att i nästa försvarsbeslut avveckla detsamma?
Vi bör delvis titta på hur Finland gör och tillvarata delar av det rättänkta värnpliktsystemet VU 60 systemet.
Jag har gjort ett försök till ny målbild,dimensionering och finansiering.se länk nedan.
Den bygger på egna militära erfarenheter ,viss politisk erfarenheter under 80 talet samt har följt försvarspolitiken sedan 1977 Försvarsbeslut då som 18åring.
http://blogg.forsvarsmakten.se/armebloggen/2011/10/14/nationellt-forsvar-talamodet-ar-slut-pa-powerpoint-experiment-och-excel-kalkyler/
Jag hoppas att fler kan bidra.
Troligen är nog lösningen att många av oss måste börja arbeta politiskt för att prioritera frågan och tillföra erfarenhet/kunskap till de politiska partierna.
Kn Jan-Olov Holm 30:e hvbataljon
Skrev en kommentar tidigare som försvann (?). Jag har samma bild i mitt eget bloggande om samhällets sårbarheter, tyvärr, och orsakerna har dryftats ovan.
Sedan finns det flera bloggar och ledarskribenter som behandlar försvarsfrågor, ofta på ett likartat sätt. Det skapar en viss mättnad.
@ Allan Widman
Riksdagsmän representerar ett genomsnitt av svenska folket och den bittra sanningen är att flertalet knappast vet vad varesig fagott eller RPG är.
Nu på förmiddagen hölls det presskonferens där framtiden för det finska försvaret presenterades, blev nedlagda fredstida förband och sammanslagningar samt minskad kristida numerär från 350.000 glada gubbar till 230.000. Här på andra sidan bottenviken har det mest funderats i media på vilka förband som läggs ner och inte så hemskt mycket om vad detta innebär för ett avskräckande försvar (på svenskspråkigt håll har man i princip bara gnällt över att den enda svenskspråkiga garnisonen i Dragsvik måste få vara kvar och man har inte vidgat fokus desto mera). Finns pressmeddelande på mil.fi och PDF här: http://www.puolustusvoimat.fi/staattinen/pvuudistus/Forsvarsmaktens_losningsmodell_8212.pdf
Nå, ryssarna grundar ju nya enheter så det är väl ingen fara på taket, inget säkerhetspolitiskt vakuum kan ju uppstå då inte...
---
Oroad sergeant i reserven.
@ jan-olov
Du har ett intressant inlägg på Armebloggen. Jag har två kommentarer: A)Det finns tydligen människor som anser att det går att avfärda ett seriöst förslag med motivet att det liknar SD förslag. Jag menar att det finns mycket att lära av Djingis Khan men det betyder inte att jag sympatiserar med Djinghis Khan. Ni som använder sådana argument har diskvalificerat
er själva.
B) Nu väntar jag på det intressanta steg två: Du tvingas reducera totalanslagen med 20%. Vilka förband finns kvar i ditt förslag?
Oroad sergeant i reserven:
Förr var det en närmast allmän inställning från politisk håll i Sverige att Finland med dess stora markstridskrafter kommer att utgöra en naturligt buffert mot Ryssland. Nu används istället den finska reduktionen med 10 % som inteckning för att läget i Norden med närområde är lugnare och mer positivt än någonsin.
Vi får hoppas på det senare.
"I bloggkriget är endast det enkla möjligt" för att travestera en gammal sliten devis.
Kan det vara så att debatten speglar det övergripande tillståndet i FM?
Det är väldigt lätt att få intrycket att de senaste femton åren har FM mest sysslat med olika mer eller mindre slumpmässigt utvalda hobbyprojekt och käpphästar, utan någon helhetsyn värd namnet.
Problemet, vilket Jan-Olov är ett tydligt exempel på, är att det finns alldeles för många som kastar sig över lösningen efter att ha gjort en "liten" analys på några rader. Och alltsom oftast landar lösningen i någon slags önskedröm inte långt från det forna värnpliktförsvaret.
Fakta är att det nuvarande försvaret har kraschlandat. vi behöver gå tillbaka till ritbordet. Förutsättningslöst.
@stagecoach
Nja jag har lagt ned ganska många år på analys vilket inte är så lätt att veta.
Jag tycker nog att problemet är att många klagar men inte presenterar en annan lösning.
jag har försökt göra en.
jag hoppas att fler som gör analyser också beskriver alternativet till IO2014.
Gå gärna tillbaka till ritbordet och återkom med din lösning.
Vi behöver hjälpas åt vi som inte gillar läget. För visst är det som du säger en kraschlandning.
Vänligen
Kn Jan-Olov Holm 30:e hvbataljonen
Långsiktiga försvarsfrågeinlägg blir lite för abstrakt tror jag. Och för långa.
Någon vis person lär ha myntat uttrycket "vi har de politiker vi förtjänar". Efter att ha följt debatten runt försvarsfrågorna och staketmålning faller det sig naturligt att fråga sig: "vad har vi gjort för att drabbas av den laguppställning som försvaret briljerar med bland kommentarerna på denna blogg?"
Om ÖB eller andra ledande företrädare för försvaret gjorde klart för våra politiker och "vanligt folk" att
1. Försvaret kostar ca - vad kan det vara - 40 miljarder kronor men vi får knappt ngt för pengarna och har knappt några markförband kvar, inget luftvärn mm mm;
2. Sverige kan omöjligen försvara sig från ett angrepp utifrån och kan inte räkna med hjälp om vi blir anfallna:
3. Vilka satsningar Ryssland genomfört och avser genomföra i vårt närområde,
kanske intresset måhända väcks för att ta del av längre och viktiga analyser.
Som det nu är pratar gemene man inte om försvaret, för de tror att vi lever i ett för alltid fredat hörn av världen.
Väck folket för tusan!
skyldig.
Men det är också svårare och mer krävande att komma med en intelligent, kort kommentar till de svåra ångestkapande grundläggande frågorna. Det betyder inte att de läses med mindre intresse.
Fast återigen, visst är det lättare att ta till sig snuttifierade telegramnyheter i Metro.
Ndorop:
Huvudsaken är att det leder till vidare diskussion, även om det inte är på nätet. Det är t o m ännu bättre.
Det kan svänga snabbt intresset gällande försvarspolitik. Churhill var under 30-talet betraktad som en kuf när han drev upprustningsfrågan. Verkligheten gjorde honom dock snabbt populär när när vindarna vände. Politiker driver de frågor som ger mest röster och nu ger inte försvarsfrågan några röster. Händer något i vår närhet är det positivt att våra politiker tar ett bra ansvar över ekonomin så vi har råd att upprusta. Jämför med Sydeuropa. Men att tro att de innan hotet blir uppenbart ska engagera sig i frågan är naivt. ( något stackars undantag finns). Historien visar detta så det är bara att vara beredd när tempoväxlingen kommer.
Glöm Org 14. Låt oss hoppas på en balanserad Org 17 som har försvar av Sverige som första uppgift. En Org som är förankrad politiskt över blockgränser och tar avstamp i dagens och morgondagens möjliga konflikter. En organisation som får sätta sig och bygga kompetens i minst 10 år. Hoppas detta är Sverige och inte Utopia.
Hur länge ska vi frankt konstatera hur dåligt allting är?
När kommer självförtroendet och yrkesstoltheten tillbaks till officerskåren? Det ständiga schackrandet om org förändringar och personalreduceringar sprider bara negativa vågor och ingen ser motiv och syfte. Hur bättre har vi egentligen blivit? Är vi vassare eller är vi tyvärr bara en oslipad, trubbig egg?
För övrigt: när kommer nästa medarbetarundersökning?
Heder åt Jan-Olov Holm's förslag. Någon presenterar något som kanske är den bild/vision som vi FM-anställda kan tro på. Något konkret, enkelt och trovärdigt. Att skapa på längre sikt. Inte att springa och hast-verka fram det senaste "hitte-på" populära organisationer/lösningar. Inga "kuliss-förband" som enbart är fyllda endast med färg i power point. Kanske vårt HKV med 2388 peronal kan göra något lagomt bra.
Sibylla.
Har märkt samma sak av responsen på mina inlägg. Vill man ha kommentarer ska man skriva om ett konkret vapensystem som många känner till.
Men, till saken, hur gå vidare med vårt stackars försvar, hur få till stånd stora och varaktiga förbättringar? Ja, då är det nog ofrånkomligt att man måste jobba utanför bloggvärlden. Var och en skulle kunna bidra genom att skriva insändare och/eller debattinlägg till dagspressen.
De med mer tid och intresse bör gå med i något parti och få upp försvarsfrågor på resp. partis bord.
Det tycker jag är två konkreta sätt - kanske inte så originella och digitala, men dock konkreta.
Mvh,
Lars
Den alltid lika aktuelle C. Northcote Parkinson studerade detta fenomen redan 1957 och resonerade då i sin "Parkinsons lag - hur 7 personer kan fås att utföra arbete för 1 och andra studier i administrationens konst" kring det han kallade "den avtagande intressepunkten". I korthet kan man enligt Parkinson mäta hur under ett styrelsemöte den tid som ägnas en punkt på fördragningslistan står i omvänd proportion till et belopp det gäller. Det finns emellertid en lägre gräns där intressepunkten avtar och denna torde ligga omkring var varje kommittéledamot är villig att förlora på ett vad eller skänka till välgörande ändamål. Denna välgrundade teori kan lätt anpassas till den försvarsrelaterade debatt som Wiseman söker. Frågor om tex geostrategisk utveckling och påverkan på den svenska försvarsbudgeten för 2015-2020 kan lätt avhandlas med att vi behöver fler mekaniserade brigader/kustkorvetter/JAS medan den mer greppbara frågan om stridvästar kan ta flera hundra kollegors dyrbara arbetstid ifråga - alla vet vad det är, alla har egen erfarenhet, alla är personligt berörda. Frågan är var den undre gränsen går för att intresset skulle avta.
Fd Reservofficer och skaraborgsbrigadare
Jag som MÖP läser gärna tio (10) olika försvars/militärbloggar varje dag. Och jag är med i Hv.
De civila behöver få det serverat. Och det får de från två håll:
-Tolgfors
-enstaka udda "experter" när media behöver något uttalande
Tolgfors säger allt är bra. Då är det väl det?
Träffar få civila i mitt kringflackande yrke som bryr sig om FM's skick, eller anser att en FM ens behövs.
Synd att ni inte har en sida för alla militärbloggar, typ Newsmill. Där hade det varit omsättning på inläggen!
@Lars Gyllenhaal angående "hur gå vidare med vårt stackars försvar".
Gör som privata företag vid röda siffror. Gör av med dödköttet och fokusera på kärnverksamheten (istället för tvärtom).
@ Lars Gyllenhaal (02-09 13:00)
Bloggandet blev populärt därför att gemene man fick en möjlighet att publicera sig. En del skriver om matlagning och recept, andra redovisar sin egen vardag, åter andra skriver om försvars- och säkerhetsfrågor.
Vad gäller möjligheten att få inlägg och insändare rörande försvarsfrågor i tidningar och andra massmedia är det min övertygelse (grundad på viss erfarenhet) att det kan gå men endast under förutsättning att det är i samklang med tidningens egen policy i frågan och att redaktionen anser att det är i samklang med "veckans tema".
Ditt andra förslag, att driva frågan genom ett politiskt parti, har den begränsningen att din fråga och dess konsekvenser måste hjälpa partiet att vinna nya röster utan att därvid tappa gamla. Det är ju nämligen vad demokrati handlar om, inte nödvändigtvis att med strategisk horisont förbättra landets säkerhetspolitik eller dess verktyg.
Stridsvästar och pansartjocklek på fordon faller utanför dessa restriktioner därför att frågan knyter till allmänmänskliga känslor, inte till den framtida lösningar till rikets säkerhet.
Det kan finnas en annan tolkning av frånvaro av debatt kring de större frågorna, nämligen den att den stora massan inte tycker att det är något fel på den förda politiken.
Det kan ju vara så att folk tycker att det är bra som det är!
"If it aint broken..." Vad finns det då att debattera?
Inte ens MUST lyckas övertyga att säkerhetsläget ändrats.
För att fortsätta metaforen: Man är fullt nöjd med att det gamla huset har satt sig lite och tror inte på orden om att erosionen kan hota huset. (Det är ju så att geologerna talar i egen sak.) Och även om huset är lite vint behöver det yttre underhåll och vi målar staketet var femte år.
Jag tycker att det är fel att bygga upp en dolkstötslegend om att allt är politikernas fel. Likaså att det är ofruktbart att hoppas på att politikerna ska kunna räta upp skutan själv.
Politikerna har visserligen velat se minskade militärutgifter efter det kalla kriget, och det tycker jag är rimligt. De flesta länder började rusta ner redan efter 1991 men svenska Försvarsmakten gjorde i stället stora inköp under Anders Björcks tid. Inköp som kanske hade behövts under 1980-talet men inte efter det kalla kriget. Nu band man upp stora delar av försvarsanslaget för lång tid i materiel som inte behövdes. Ominriktningen under 2000-talet ("bort med all gammal skit" och långbortistandoktrinen) drevs också från Försvarsmaktens ledning.
Nu krävs samma typ av "palatsrevolution" som kretsen kring Helge Jung gjorde det vill säga att mellanhöga officerare med integritet vågar formulera alternativ till nuvarande försvarspolitik ur ett professionellt perspektiv.
Vad krävs för att ge Sverige säkerhet vid ett försämrat omvärldsläge? Hur ska vi komma dit härifrån?
Politikerna kommer inte att klara av detta själva. Genom tidigare hemlighetsmakeri kring krigsorganisationen är det ytterst få som har varken kunskap, förmåga eller vana att diskutera krigsorganisationen. Jag tror att exempelvis avvecklingen av Flygvapnets krigsbasorganisation hade varit omöjlig om fler förstått vad vi hade, och vad vi nu har förlorat.
Själv tror jag att en möjlig väg framåt kan vara en återupprättad värnplikt i form av Hemvärnet - det vill säga att dagens Hemvärn förstärks med ytterligare förmågor (uthållighet, understöd) kombinerat med pliktlagstiftning både för att behålla personal och för att få större acceptans från arbetsgivare.
/Jakob
Den allmänna försvarsdebatten är stendöd. Det verkar som politiker och FM aktivt vill att allmänheten inte skall bry sig om försvaret. Effektiviserat genom osynliggörande.
Annars skulle man väl tydligt informera om den verksamhet som bedrivs och de förändringar som sker i närområdet?
Nu har man överlämnat försvarsdiskussionen till MÖP-bloggarna, vilka har samma allmänintresse och genomslag som ”Nisses tåg och mopedblogg” /Bosse
@Cynisk Europa och Världen förändras i snabb takt, som vi ser i medias rapportering.
Kan det vara så, att Försvarspolitik - Försvarsmakternas omdaning för att möta händelseutvecklingen - bara är en dimension av det hela.
Utrikespolitik m.fl är kanske den andra? EU och Ryssland närmar sig varandra i Närings- och Handelspolitiken. Ukraina stöds till ordning och demokrati av EU, istället för att behärskas av Ryssland.
Ryssarna skall väl bli medlemmar i både EU och NATO så småningom. Känns inte deras väg mot ordning och demokrati känns viktig.
Stora investeringar i gasledningar mm. är tecken på att vi denna gång står på samma sida.
På denna blogg utgår många debattörer och kommentatorer från, att Regeringen och Riksdagen är omedvetna och passiva åskådare i dessa saker, och att de missuppfattat alltihopa.
Jag tror vi yrkesofficerare och yrkessoldater kunde fundera över vad det innebär att samtliga arméer i Europa nu bygger upp expeditionära förmågor samtidigt som USA minskar sin.
Hur kan vi yrkesmilitärer förbereda oss på expeditionära aktiviteter? Känns det rätt att återgå till Försvarsmaktens förra doktrin: "att binda sin häst i grannens gärdsgård istället?"
Värnpliktsarmén blev en 100-årig parentes mellan expeditionära förmågor.
MVH Göran Mellblom
Jakob:
I början av 90-talet gjorde helt korrekta materielköp för att äntligen lyfta Armén till tidig 80-talsstandard på bredd och det gjordes utifrån den säkerhetspolitiska situation som då faktiskt rådde.
En av de absolut största orsakerna till att situationen ser ut den gör idag avseende försvarets ekonomi är dåvarande finansministern Åsbrinks uppgörelse bakom ryggen på statsministern och försvarsministern med Vänsterpartiet och Miljöpartiet om att sänka försvarsanslaget med ett antal miljarder årlig – 2 dagar efter att Försvarsmakten lämnat in sitt långsiktiga underlag och fått det godkänt av regeringen. Där har du det svarta hålets uppkomst, vilket Björn von Sydow själv vittnat om. Några månader senare fick för övrigt Åsbrink avgå.
I övrigt har du helt rätt i att det krävs en ny "både och" och för mindre historiskt belevade läsare så är det inte förre ÖBs "både och" som avses.
Göran:
Visst kan vi hoppas. Dock är intresset för ett EU-medlemskap obefintligt i Ryssland. Man har mycket större nytta av bilaterala avtala med enskilda europeiska länder för sin handel.
I Sverige utgår all makt från folket, eller hur? Folkets agenter är Riksdagen med dess partier.
Det är alltså folket som måste övertygas om att exempelvis våra kostsamma och ständigt expanderande välfärdssystem måste dela med sig av skattemedlen lite mer än idag. Vi måste alltså påverka folket. Går folket med på att höja skatterna är det ju f ö inte givet att folket vill lägga tillskottet på försvar om dom inte inser behovet.
Vi bloggare drar vårt strå till stacken men någon stor stack blir det inte på egen hand.
En annan väg som skönjes är att som någon påpekar ta bort dödkött i organisationen. Då menar jag både dödkött där det ansamlats onödig personal och i form av enheter/förband som inte primärt bidrar till första 10 dagarnas operationsmål. (efter 10 dagar har antingen solidariska grannar tillkommit eller så har vi förlorat kriget).
I det senare fallet har de försvarsanställda själva en stor kunskapsbank. Problemet där är bara att de flesta räddar sin egen trygghet framför Rikets framtida trygghet.
@Jakob 09:39
Jag kunde knappt ha uttryckt det själv. Självfallet har politikerna det yttersta ansvaret för den situation vi har hamnat i, men vilka är det som har berett beslutsunderlagen?
Svaret är HKV. Det faller ett tungt ansvar på generaler som Kihl, Moore, Wictorin, Hederstedt m fl. Tyvärr dras vi uppenbarligen fortfarande med ett stort problem i HKV chefsgarnityr. Det är uppenbarligen ingen av dem som har ryggrad nog att förklara för ansvariga politiker hur illa ställt det är.
För övrigt delar jag Gyllenhaals uppfattning. Denna diskussion är alltför viktig för att enbart föras på försvarsbloggar som till största delen läses av de närmast sörjande. Debatten måste ut till allmänheten.
@Göran Mellbom
Det var precis det som var min poäng.
Jag är inte helt säker på att politikerna har rätt i sina bedömningar men är övertygad om att de fattat medvetna beslut.
Annorlunda är inte alltid fel. När det gäller säkerhetspolitiken anser jag att man är rätt ute men inte när det gäller försvarspolitiken. Men det är ju jag.
Hur som helst kan det förklara bristen på debatt.
@Wiseman @Cynisk Kommer Solen gå upp i Öster? tycks vara vår eviga fråga.
Vi som står på post borta i Väster
ser hur Europas gräns i framtiden antingen går längs Amur-floden och Kina, eller vid Polen.
Det är väl inte fel att vi broderligen (ryssarna är nu ändå också människor) med alla kraft vi kan uppbåda, försöker stödja deras väg till ordning och demokrati. Inte för att det är allmänt trevligt, utan för att det lönar sig för oss.
Ryssarna kastade av sig kommunismens våldsok, med dess märkliga fallenhet för massmord, lögner och dålig ekonomi.
I uppdelningen av Sovjetimperiets dödsbo uppstod våldsamt nya makter, statsliknande territorier och liknande. Osäkerheterna för oss i Väster blev avsevärda, men i takt med ryska Försvarsmaktens styrketillväxt, minskar riskerna i Söder.
Debattörer och Kommentatorer ylar hämndlystet på denna intressanta blogg, nu när deras värld rasat samman, och alla Försvar mot kommunismen nu nedmonterats och expeditionskårer skapas i Europa.
Varför sker styrketillväxten så långsamt i Europa, samtidigt som styrkeminsknngen i USA går så obehagligt fort?
Kanske för att debattörer och kommentatorer på denna blogg inte är ensamma ute i Europa, utan i förenas i sin kamp för tiden som flytt med folk som hade befattningar i Divisionsstaber, Brigadhögkvarter, Försvarsområdesstaber, Militärområden osv. Men som nu ser sig utbytta mot kulspruteskyttar och vice-korpraler.
I Europa finns också en mycket stor grupp människor som inte utan vidare tänker låta sina länder bli inblandade i expeditionära aktiviteter som leder till allmänt krig, såsom de upplevde i sin barndom, eller hört berättas.
Ändå var det de Gröna som i den tyska Förbundsdagen drev igenom insatserna i Kosovo, som sedan ledde till Afghanistan osv.
Men tänk bara vad synd det är om rustningsindstrins det s.k. "Komplexet", som ser svårigheter överallt, nu när förväntade materieltunga krig har avlösts av ett slags krig där människan åter visar sig vara avgörande. Viker Komplexet ned sig tror ni och lägger sig utan kamp?
Ägna också de stackars politikerna en tanke, som överallt slits emellan skuldsaneringskrav och oss yrkesmilitärer, som spontant kräver enorma pengar till materielsystem,
men som med avsmak ser på att riktiga SOLDATER kräver riktiga löner.
Långsiktighet är en svår konst, och den listige Albert Engström skaldade ihop med Gustaf Fröding följande förnuftiga vers i Pyttans A-B och C-D bok:
OSTRON
"OSTRON ÄTES HELST AV SÅ'NA
VILKA LEVA PÅ ATT LÅNA"
MVH Göran Mellblom
@Göran Mellblom
LDPR, Dugin, Demidov, Eurasien. Tyvärr inga perifera saker utan del av Kreml eller nära. Altenativen idag är KPRF och Navalny - superbloggare men enl egen utsago även rysk nationalist. Välkommen till grannens verklighet.
Mvh,
Vladde
Vad gör det....? Tåget har gått... för längesen.....
FM försök har havererat....
Håller på med rekrytering och "Öppen dörr" som är ett skämt... tänk er en man som aldrig jobbat med en annan kvinna.... får order och direktiv av ett befäl.... som råkar vara kvinna...
Vem tar ansvar när det havererar?
Vi satsar ju i Sverige, under Tolgfors ledning, på just försvaret av Sverige. Flertalet av de stora materielanskaffningsprojekt som ligger i pipen nu handlar nästan uteslutande om effekt mot en angripare. Gripen NG, A26 och sjömålsrobot till kv Visby är utmärkta exempel på det.
De reserv/fd/vpl-officerare med tydlig markstridsprofil som kommenterar här om att vi behöver satsa på försvaret av Sverige igen tycks tro att en sådan upprustning kommer att handla om pansarbrigader och ingenjörsförband. Sanningen är väl snarare att markstidskomponenten under många år framöver kommer att spela en mycket underordnad betydelse både i vår lilla säkerhetspolitiska kontext som globalt.
Upprustningen av Sveriges försvar började i och med besluten om Rb15 till Visby och konstruktion av A26. Processen kommer fyllas på med en ersättare till Gripen (där Air Interdiction lär ha första tjing och CAS endast ses som en bifunktion i marginalen)och nytt modernt medel och långräckviddigt luftvärn. Förhoppningsvis kommer detta kompletteras med några mycket välbehövliga organisatoriska förändringar också. Någon som som ens i sin vildaste fantasi tror att det kommer vara nya utbildningsplattformar för mekaniserad strid?
@ Är ryssarna människor? I så fall - låt oss tala med dem.
De högst påtagliga ryssar som Försvarsmakten möter i stora skaror varje dag vid vaktparaden vid Kungliga Slottet i Stockholm, beter sig som folk gör mest. Dem talar vi med, och de svarar vänligt och artigt.
Det var människor som dessa som fick nog av Kommunisterna och som kastade av sig deras våldsregemente, trots KGB, nackskott mm liknande.
Slutsatsen är alltså: att tiden läker alla sår. Tag fasta på de vanliga människorna, så löser sig sakerna.
Det tråkiga är, att aktörer i Europa och Ryssland som målar Fan på väggen, t.ex sådana som en anonym kommentator nyss nämnde, gärna snappas upp av Media, som sprider deras hatfyllda skrämselbudskap vidare.
Människorna gör sällan som de säger, utan som de vanligtvis brukar. Ser vi på Europas och Rysslands statsmän, så ser det ut som om de samarbetar ganska intensivt. Men de gör det i stort sett oupptäckta av det svenska mediasystemet.
Kontinentens (och ryska) media uppmärksammar statsmännens aktiviteter på ett avsevärt tydligare och djupsinnigare sätt.
Det sista och kanske viktigaste steget för oss yrkesmilitärer är väl att börja öva tillsammans med våra ryska kollegor. Men när så förberetts, brukar alltid media frammana hot, diktatoriska tendenser, folkmordsmisstankar osv.
Men man gör det aldrig då t.ex. brittiska och franska förband med imponerande folkmordsregister från Afrika, Indien och andra ställen skall tränas hos oss eller vi hos dem.
Märkligt eller hur?
Hur ser ni på det, kära meddebattörer.
MVH Göran Mellblom
Nicke...
Flyg kan inte ta och hålla terräng... Och Sverige består av terräng och för samhället viktiga funktioner placerad på denna terräng... Med flyg kan du alltid bomba lite och förstöra lite installationer och utrustning men du kan inte försvara installationer med flyg... Detsamma gäller ubåtar...
Motståndarnas vapensystem är skräddarsydda för att förstöra flyg, fartyg och ubåtar... Jämför med Libyen - flyget slogs ut inom loppet av timmar... Likaså deras stridsfartyg... Det finns inga effektiva vapensystem som kan bekämpa ett stort antal mindre väl utrustade förband på djupet utan mycket stora kostnader och bindning av trupp. Har man lyckats vinna kriget i Afghanistan med allt flyg? Irak? Det finns ingenting som skrämmer en angripare så mycket som risken för att binda upp mycket trupp och resurser i ett långsiktigt krig med en välorganiserad, välbeväpnad och spridd motståndare med stöd av befolkningen. Just det som ett framtida värnpliktsförsvar kan erbjuda med moderna, mobila och lättanvända vapensystem mot flyg och tyngre enheter...
12.30:
Förvisso ligger det en viss sanning i det du skriver, men hur ser helheten ut? Är vi beredda att helt ge upp landet för att föra en utdragen och även för oss mycket kostsam gerillastrid samtidigt som allt vi idag känner av modernt samhälle utplånas? De framgångsrika gerillakrig som brukar framhållas i debatten har några få saker gemensamt. Det är länder med en betydligt lägre utvecklingsnivå, det är länder med en befolkning som samlas kring en mycket stark tro, oftast religionen och det är länder där människoliv inte står så högt i kurs. Även om man i slutänden eventuellt har nått framgång har det varit till mycket högt pris för befolkningen.
Vår fallhöjd är oerhört mycket högre. Gerillakrigföring är inte något som lämpar sig för ett högt utvecklat och globaliserat land, beroende av yttre flöden och med låg nativitet. Gerillakrigföring är inte en avskräckande faktor som kan användas att motstå yttre påtryckningar vilket är ett område där vi är sårbara.
Det territoriella kriget med massarméer är väl egentligen ett ganska nytt påfund. Värnpliktsarmé och militär logistik uppfanns väl egentligen av Napoleon och Jomini för inte så länge sedan. Dessförinnan höll sig politikerna med mindre stående styrkor som vid behov valde plats för en gentlemannamässig duell. Dessa stående styrkor reste land och rike runt och försörjde sig på lokala resurser, dvs. det blev en del våld och plundring längs vägen. Kanske är den gentlemannamässiga krigföringen på väg tillbaka, där tvister mer eller mindre skall avgöras i en räcka "schackpartier" med frivilliga pjäser? Pendeln svänger?
Om det från försvarsministern kommer sådana här rökridåer ( http://navyskipper.blogspot.com/ förutsatt att Skipper har rätt), så är det väl inte så konstigt att höga politiker och vanliga media tycker allt är bra.
Därmed är det lätt att hålla sig till detaljer, som Sv2k.
Upprepar, en portal för försvarsbloggar utanför FM kanske är en idè? Ni är inte så många att ni inte kunnat diskutera inbördes om ett gemensamt forum.
72 64 49
Numret till Lisas massageinstitut?
Nej, men ett statistiskt belägg för att det inte endast är hos läsare och kommentatorer som en viss mättnad och avmattning av försvarsdebattlusten kan iakttas. Nummerserien 72, 64, och 49 utgör antalet inlägg per år på den samlade borgerlighetens mest engagerade försvarspolitikers blogg, under den period den existerat. Utvecklingen beskriver en tydligt vikande trend och speglar sannolikt något viktigt. Beakta då även att bloggen under sitt första år var aktiv i knappt nio månader.
Utan statistiska belägg är känslan att inläggsintensiteten även på denna blogg påtagligt avtagit under senare tid. Detta samtidigt som Chefsingenjören, efter sin påtvingade karriärväxling, på sin blogg numera mest ägnar sig åt flygnostalgi.
Frågan om denna utveckling är en konsekvens av INFOS massiva offensiv på bloggarenan, och om det i så fall var avsikten med inrättandet av försvarets uppsjö av bloggar, är i högsta grad berättigad
Informationskrigföring – någon?
Wiseman,
Det är inte frågan om antingen eller, såsom förespråkarna för ett försvar som endast baseras på ett antal flygplan och ett antal högteknologiska korvetter. Man måste naturligtvis ha balans mellan de olika vapenslagen.
Men som det nu ser ut och kommer att se ut under lång tid är ett flygvapen som inte kan verka ordentligt för baserna inte kan skyddas, man har begränsad beväpning och man kan få sitt flygvapen lätt utslaget för man inte har markbaserat luftvärn. En högteknologisk korvett utan SAMs är även det en dålig idé. En armé som mest består av bevakningsstyrkor med begränsad effekt i form av HV samt inget funktionellt markbaserat luftvärn över landets viktigaste installationer är även det en dålig idé - speciellt som de få soldater som kommer att finnas mest kommer att fungera som en överbeväpnad vaktstyrka till de regementen där de är förlagda utan medel att öva ordentligt.
Modernt krig innebär att flyg mm kommer att slås ut direkt under överraskningsanfall. Det som nu gäller är att svenska försvaret som mest kan leverera kvalificerad försvarsstrid i ca 45 minuter innan baserna och bränsledepåerna för flyget slagits ut pga bristande luftvärn.
Den största svagheten i det nuvarande och det tidigare upplägget var långsam reaktion - man kommer alltid att mobilisera försent - speciellt sårbart om man måste dra samman soldater för utrustning från stora avstånd. Då är det bättre med en Schweizisk modell - nästan alla män har vapen och uniform hemma parat med lokala förråd av kvalificerade pv-robot och korträckvidd lv-robot.
Kanske en drastisk upprustning av HV?
@Anonym1230:
Att försvara Sverige har inte under modern tid haft någonting att göra med att ta och hålla terräng. Det är retorik sprungen ur KB-skolornas taktiklektioner.
Vår suveränitet vilar först och främst på att vi har kontroll över luft och markarenan i och omkring vårt land. Under det kalla kriget åkte våra flyg och sjöstyrkor runt i/över Östersjön som om det vore ett svenskt innanhav. Inte förrän vi är tillbaka i det läget igen kan vi prata om att vi verkligen hävdar vår territorriella integritet.
16.14:
Nedläggningen av kustartilleriet och den hårda åderlåtningen av luftvärnet är två av de mesta korkade beslut som fattats i den stora strategiska timeouten. Oklokheten i att lägga ned bassystemet och luftvärnet har gång efter annan påpekats i blogginlägg här på WW.
Visst behövs det skyddsförband. Det var tidigare en svensk speicalitet, men liksom så mycket annat inte gångbart i Afghanistandoktrinen och resultatet blev därefter.
Schweiz saknar något som Sverige har, nämligen ett större hav mellan sig och den dimensionerande hotbilden, om man nu ens kan tala om någon hotbild för schweizisk del. För svensk blir därmed flyg och ubåtar av stor vikt som dämpande faktor.
Och som sagt var, ett försvar i balans behöver inte innebära att det är ett fungerande försvar...
J.K Nilsson
Den pågående "nygamla" försvarsplaneringen
lär väl ge vid handen att bristen på luftvärn uppmärksammas. Det finns även ett starkt politiskt stöd för luftvärnet och detta bådar gott inför kommande försvarsbeslut. Vi behöver volymer för uthålligheten!
/I balans 2017?
@Cynisk @ Wiseman
Säkerhetspolitiken tycks gå ut på att neutralisera länder/områden som kan utvecklas till potentiella baser för våra fiender, t.ex. Pakistan.
Säkerhetspolitiken tycks gå ut på att utveckla samarbete mellan alla som är förmögna till detta för att få större volymer i expeditionskårer av pålitliga yrkesmilitärer från Europa. Tiden verkar knapp.
Det är kanske därför som ländernas försvarspolitik går ut på att så snabbt det går avveckla massarméerna för självständiga operationer i de egna länderna, och organisera förband för strategiska utlandsinsatser.
Nationella företeelser som det svenska Hemvärnet byggs ut till territorialförsvarsenheter.
Idéen med både yrkessoldaterna och hemvärnssoldaterna är att de är omedelbart gripbara, till skillnad från de tidigare värnpliktiga, som krävde omfattande offentliga politiska åtgärder för att få på fötter genom mobilisering.
I vårt land tycks idén med att vara soldat vara stark, eftersom så många anmäler sig frivilligt som både yrkessoldater och hemvärnssoldater.
Allt det här tycks gå sin gilla gång, TROTS alla oss sura yrkesofficerare och trängda civila tjänstemän som längtar efter svunnen tid, och trots alla våra trassliga strukturer som hindrar yrkessoldaterna att komma till sin rätt.
Bara man inte tröttnar på oss och vårt motstånd.
MVH Göran Mellblom
Mellbom,
Pakistan är inte Sveriges fiende, det är USAs fiende... har vi helt plötsligt blivit en delstat i USA?
Mitt inlägg om benämningar på manöverbataljoner: massor av kommentarer.
Mitt inlägg om Försvarsmaktens försvarsmedicinska förmåga: fem kommentarer.
Nästa gång ska jag banne mig skriva ett inlägg om nya märken på M90 - då blir det fart ska ni se!
GMY
Sinuhe
Jag tror att de flesta är rörande överens om att taket håller på att falla ner. Tyvärr är de flesta dock inte i position att hjälpa till att laga taket.
Vad som är svårare att hålla med om är rätt färg på staketet, om entren ska vara grusad eller i asfalt.
mvh
musse
@Delstat i USA. Tja, Europa anstränger sig att bygga upp expeditionär förmåga. USA drar ner sin.
Potentiell risk för oss i Europa är de länder vars statsapparater inte kännetecknas av ordning och demokrati och som inte behärskar sina egna territorier. Pakistan är en av dem, och där sker resursuppbyggnad.
Där kan krafter som ser sig som fiender till oss bygga upp sina resurser. Vi (Europa) verkar befinna oss på samma sida i dessa krafters hotbild som USA gör.
Men Europa strävar efter egen rejäl expeditionär förmåga. Europa måste balansera den amerikanska STATENS aktiviteter med (enl tyske trikesministern Jochka Fischers, Miljöpartiet die Grüne tal i Förbundsdagen inför beslut att sätta in Bundeswehr i strid i Kosovo med fortsättning i A-stan).
Delstat i USA? Snarare deltagare på samma sida som dem i aktiviteter mot vissa farliga hot.
Har Europa egna styrkor kan man emellertid inte utpressa oss, vi kan fatta beslut utifrån vår hotbildsbedömning, behov och lidelser.
MVH Göran Mellblom
De stora frågorna är viktiga att diskutera, men innebär det att de mindre frågorna är oviktiga?
Om jag tittar på mig själv och min "blogg-förmågepalett" så innefattar den främst burna vapen, stridsfordon, enskild soldats utrustning, stridsteknik från närkamp till kompani, ledarskap samt krigaretos.
Det är dessa frågor jag känner mig mest hemma inom och oftast återvänder till.
Jag har ärligt talat inte mycket att säga om budgetpropositioner, antal strategiska luftvärnssystem och deras förmåga eller hur Sveriges strategiska doktrin bör utvecklas. Det innebär dock inte att jag inte är intresserad av detta, självklart är jag det. Det är bara det att jag inte har gått FHS SP med allt vad det innebär på gott och ont.
På inläggsförfattaren låter det som att jag bör knipa igen så länge jag inte har något att säga om doktriner eller försvarspolitik eftersom det konkurrerar med läsarna om "viktigare" ämnen.
Det kommer jag inte att göra utan jag uppmanar istället inläggsförfattaren och alla andra att istället själva skriva fler och bättre inlägg om ALLT som intresserad dem, lågt som högt.
Jag kommer i alla fall att läsa det.
/Parabellum
Något har gått snett i landet brunsås - ja faktiskt inte bara i det här landet, utan i hela Europa och västvärlden. Allting handlar om pengar, girighet och egenintressen där politikerna är värst. Att få på vinterdäcken på sin egen bil är viktigare än att planera för att alla borde få ha det. Ansvariga för budgeteringarna tänker bara i egenintresse.
Sedan det s.k. perfekta intäcktsfinansieringssystemet infördes på 70-talet har det bara gått utför i det svenska försvaret. Det är inte så konstigt när Fortverket användes som en regulator inhysta överdrivna hyror på fastigheter som borde ha varit betalda redan på 50- och 60 talet.
Istället används en kostnadsmodell som gör att hyreskostnaderna följer marknadspriset och som håller på att utarma försváret totalt till en tummetott. Tänka sig att av de 40 + miljarder försvaret får för att driva ett försvar så går det mesta tillbaka till statskassan där politikerna i all självgodhet använder pengarna för att bada i gigantiska löneökningar,skattesänkningar, prisökningar utförsäljningar av lönsamma statliga företag på ett sätt som liknar Grekland.
Går det upp ett ljus?
Det är inte bara försvaret politikerna struntar i utan även åldrings- och sjukvården,skolan, ungdomsarbetslösheten, pensionärerna,polisen, brottsbekämpningen, upprustningen av kommunikationerna...ja det går räkna upp hur mycket som helst.
Allt medan politikerna går fria och Försvarsmakten får anlita en sierska istället för själva doktorn.
Wiseman har som så ofta annars triggat ett stort antal kommentarer och ett viktigt syfte med debatter på bloggar, att få folk att engagera sig, är vunnet.
Några hänvisar till att "vi måste ha ett försvar i balans" men argumentet är långt från kristallklart när inte sagesmannen ger en enda hint om när "balans" har nåtts. Är det när alla försvarsgrenar fått sin beskärda del av kakan (rättvisa?) eller är det när alla förband dimensionerats efter sin förmåga att nå resultat de första tio krigsdygnen? Och vad är det önskade resultatet, är det att i det längsta bestrida angriparens luftherravälde eller är det att hålla ut ett visst antal dygn tills någon solidarisk granne hunnit komma på plats?
Nicke ställer den retoriska frågan " Någon som som ens i sin vildaste fantasi tror att det kommer vara nya utbildningsplattformar för mekaniserad strid ?" (som blir nästa anskaffning). Samma sign säger: "Sanningen är väl snarare att markstidskomponenten under många år framöver kommer att spela en mycket underordnad betydelse både i vår lilla säkerhetspolitiska kontext som globalt."
Ja, försvar i balans och tulipanaros är lätt att säga men varför blev då inte Org 14 balanserad? Hur skall vi gå till väga för att åstadkomma en balanserad Org 17 som har försvar av Sverige som första uppgift. En Org som är förankrad politiskt över blockgränser och tar avstamp i dagens och morgondagens möjliga konflikter. En organisation som får sätta sig och bygga kompetens i minst 10 år.
Arbetade Riksdagen fel när Org 14 togs fram eller var det ett resultat av Riksdagens medvetet inbyggda grunder? Kan vi då få fram en bättre Org 17?
Dessa frågor ser jag som snäppet över cykelställsfrågorna.
Alla dessa diskussioner uppstår p g a avsaknad av gemensam målbild. Vad skall FM uträtta? Var, när, vem och vad? Så länge särintressenas tyranni får råda kommer "obalansen" kvarstå. Nån vill stärka hemvärnet, nån pratar mekförband, nån vill ha mer luftvärn osv. Regering och riksdag fattar beslut om FM uppgifter och resurstilldelning. Är vi missnöjda får vi visa detta i valet 2014. Fram tills dess gäller väl klyschan: gilla läget!
/Halmstadsknekt
Att det är "roligare att måla staket" kan bero på en avvikande bloggvärld.
Om man söker på google fås omvänt förhållande :
* "Strategi" 59 miljoner träffar
* "Taktik" 4 miljoner träffar
* "Stridsledning" 0,028 milj tr.
"Måla" får 6 miljoner träffar, det vill säga "strategi" är roligare på internet!
"Hålla budget" få bara 0,024 miljoner träffar, förklarar en del om världsläget.
Slutsats, det är mycket roligare att måla än att hålla budget.
En allmängiltig iakttagelse av WW! Alla tycks känna igen sig. Men finns det något man kan göra, undrar man.
Kanske det. Om man hittar andra sätt att presentera ett stoff så kanske kärnpunkterna går hem bättre. Vaclav Havel lär ha krävt att ärendena skulle presenteras mer intuitivt så att en ren amatör kan begripa dem.
Kartor och diagram är ett sätt. (WW är skicklig på detta tycker jag, även om han är sparsam med dessa medier.) Det finns en författare med många idéer: http://www.edwardtufte.com/tufte/books_vdqi (Jag har inga kommersiella band dit.)
Däremot är TV eller WebTV förödande dåligt. Det tar många minuters lyssnande innan man ens skönjer huvudidén.
Internettrådar är lovande i och med att många kan lägga pusselbitar. Ofta är kommentarerna lika informativa som huvudtexten (se Newsmill för många exempel). Men utan översiktlig struktur blir meningsutbytet ganska gyttrigt. Ett hjälpmedel är då ofta värdering av kommentarerna så att man kan sortera fram "Mest gillade".
Hur som helst, den som kan presentera svåra saker lätt utan att vilseleda för mycket, gör oss alla en stor tjänst.
Vi måste inte fastna på staketet!
Bertil Rolf
(bertilrolf.com)
Skicka en kommentar