Därom tvista de lärde. Den frågan eller påståendet är i alla fall rubriken på försvarsministerns senaste blogginlägg. Ett av de bättre sätten att utröna vilket flygplan som är bäst är att först fastställa vad det ska göra och i vilken kontext. Det görs lämpligen i form av en större utredning, men en sådan lär vi inte få se i Sverige, vilket var temat för förra inlägget på WW.
Försvarsministerns inlägg är annars en lång beskrivning av styrkor med Gripensystemet och grundar sig i en intervju med hans schweiziske kollega i en tidning i helgen. Efter att ha läst försvarsministerns inlägg behöver man inte fundera över vad "förmågelyftet" kommer att innebära. Det är tämligen väl beskrivet.
Däremot kan man som vän av ordning notera att flera av de styrkor som försvarsministern framhåller med Gripensystemet har hans företrädare, men även han själv varit med om att avveckla. För hans egen del gäller det främst vägbassystemet till vilket bemanningen i och med det nya personalförsörjningssystemet numera inte räcker till, även om hans företrädare i förra regeringen gjorde ett grundligt jobb med att avveckla det absoluta flertalet av baserna. Långbänken med kommunikationssystem och datalänkar behöver förmodligen inte heller nämnas.
Vilket flygplan ÄR egentligen bäst?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
SVS
Stöd Våra Soldater
Bloggar jag följer
-
-
-
Putin ritar röda linjer1 dag sedan
-
-
-
-
Flygvapnets pilotutbildning3 månader sedan
-
-
-
En kort reflexion1 år sedan
-
-
-
Neverending Story1 år sedan
-
-
-
Parklek m/601 år sedan
-
-
Fäktmästare och kosacker2 år sedan
-
NATO, nyttan för Sverige2 år sedan
-
-
-
-
-
-
-
Agree to disagree...4 år sedan
-
25 år siden Srebrenica4 år sedan
-
Veteraner förtjänar att hedras4 år sedan
-
Om ett nödvärnsfall i Rättvik III (III)4 år sedan
-
Twittertrådar5 år sedan
-
-
-
Nytänkande, tack!6 år sedan
-
-
-
-
Kolumn: Svagare stöd för Brexit (SvD)7 år sedan
-
-
Trust7 år sedan
-
-
-
-
-
Sovjets barnbarn visar frustration8 år sedan
-
-
I OTAKT8 år sedan
-
Halvsovande blogg8 år sedan
-
-
Reservofficer blir Totalförsvar8 år sedan
-
Påkörd av moped9 år sedan
-
-
Vila i frid Ralph Lédel9 år sedan
-
-
-
Av: KAURIN9 år sedan
-
Charader9 år sedan
-
Nato eller inte?9 år sedan
-
Gick du på den lätta?9 år sedan
-
-
Det första Unckelstipendiet11 år sedan
-
Försvarsministern hos Försvarsradion11 år sedan
-
Contact11 år sedan
-
Gratis är gott11 år sedan
-
-
-
Nu har vi flyttat färdigt!11 år sedan
-
Malissa paukkuu, mitä sitten?11 år sedan
-
Omstart på ny adress11 år sedan
-
-
Mantra12 år sedan
-
Våldet i Syrien måste stoppas12 år sedan
-
End of the line12 år sedan
-
Läser i New York Times’ idag…12 år sedan
-
Ännu en dag i R.D. Congo..13 år sedan
-
-
US ARMY Del 2. Lön och Incitament13 år sedan
-
42 kommentarer:
Datalänkar...Ja, oj....
Undrar varför Tolgfors skriver så på sin blogg? Han bara MÅSTE ju ha koll redan. Allting är alltid i balans och allting är bäst i denna den bästa av operettkrigsmaktsvärldar.
Tolgfors bara måste veta att JAS39 redan är det bästa av alla flygplan och inte behöver uppgraderas eftersom ingen luftförsvarsutredning i perspektivet innan år 2040 behövs. Allt enligt vår framsynte och insatte försvarsminister.
Frågan är ju bara; varför frågar Tolgfors när han redan vet svaret?
Dom ä inte dum domdäringa försvarspolitikerna..
Nu har dom överlåtit åt Schweiz att bestämma vad som skall finnas i E/F så nu slipper dem besluta om det. Skall bli kul att se vilka vapensystem vi får ha kvar för Schweizarna lär väl knappast vara intresserade av några sjömålsrobotar?
Minst sagt spännande
Dräpande men ack, så sant.
Thailand vill ha sjömålsrobotarna så dom blir kvar.
Jag ser däremot en risk att Gripen blir dyrare och dyrare för oss med varje ny partner vi säljer Gripen till.
Många kockar i soppan.
Never mind the Försvarsminister. He's from Barcelona.
@Anonym 07:50
Så sant så sant men Thailand har C/D. Jag syftade på vilka förmågor vi skall få ha kvar i eventuella E/F och där har mig veterligen inte Thailand uttryckt något intresse.
Att den blir dyrare när fler krav och förmågor läggs på av andra länder är helt klart sannolikt, frågan man bör ställa samtidigt är vad vi får för pengarna.
Liksom den JAS vi har idag där andra nationer än Sverige fått ta utvecklingskostnaderna för att bestämma hur de vill ha det för att Sverige "avvaktar" och sen hoppar på när det är klart. Men då får man också ta konsekvenserna.
Ett exempel bland många, många andra är den lufttankningsprob som är unikt placerad på Gripen i förhållande till världens alla andra AAR probar på stridsflygplan, bara därför att en blind ledde en döv (Syd-afrika tillsammans med SAAB)Det blev inte bra.. Men Sverige "sparade" pengar. I själva verket hade man nog inte tittat i kristallkulan i slutet på 90-talet och insett att även för nationellt försvar krävs AAR kapacitet.
Just lufttankning är verkligen inget nytt, över 60 år har det operativt använts, främst USA förståss. Så det fanns gott om kunskap hur man inte skulle göra...
Ett annat är givetvis de val av vapensystem som kan skilja sig mellan olika nationer som tidigare nämnts här i inläggen. det är väldigt fel att låta andra nationer bestämma hur våra vapensystem ska utvecklas för att skydda SVERIGE lokalt och inte när man motar Olle i grind på Afrikas kontinent eller i bortre Asien. Det är självklart att de mark, sjö och luftförsvars sytem som ska investeras i framtiden ska bygga på EGNA utredningar som gjorts av svenska militärkunniga och politiska deltagare, eller har jag fel. Synpunkter..
Bara en liten fråga, om man inte kombinerar Gripen med något form av vägbas system är den då ett speciellt bra stridsflygplan.
Erik Holmberg:
Det blir ett långt svar.
Ett flygplan är en stor hög med kompromisser där man får göra avkall på vissa områden för att förstärka andra och där i slutänden pengarna är det som sätter gränserna.
Gripen togs fram i början av 80-talet med målsättningen att bryta den tidigare kostnadstrenden med allt dyrare stridsflyg varvid man var tvungen att välja en plattform med radikalt minskad vikt för att kunna använda en mindre motor och därmed få ner bränslebehovet/mängden. Storleken (vapenlast) och räckvidden blev därför därefter. Det fanns vid den tiden 30 basbataljoner fördelade över än fler baser, var och en med flera landningsbanor, där man snabbt kunde landa för klargöring innan det var dags för nästa uppdrag över Östersjön.
Centralt var att flygplanet skulle kunna klargöras av värnpliktiga och att det skulle kunna operera från vägbaser spridda över landet, vilket var en fullständigt korrekt filosofi för att försvåra bekämpning på marken när man nu inte hade råd med berghangarer och stora mängder långräckviddigt luftvärn. Avkall gjordes därför på vissa områden för att förstärka upp t ex landningsställ, bromssystem och den aerodynamiska konfigurationen som sätter en hel del grundparametrar för prestanda, optimerades just för vägbaser.
Underlägsenheten i antal och offensiv förmåga var i mycket det som föranledde den omfattande satsningen på nätverk och störskydd i form av datalänkar. Genom spridd basering och datalänkar kunde Flygvapnet vid avgörande ögonblick kraftsamla sina resurser mot mål av högt värde, t ex motståndarens överskeppning eller luftlandsättningsföretag.
Plockar man bort dessa förutsättningar, som Flygvapnet och Viggen/Gripen var världsledande i, har man ett flygplan där kompromisserna gjorts utifrån helt andra förutsättningar än de rådande. Att t ex genomföra spaningsföretag över Libyen fungerar utmärkt sensormässigt, men det handlar om helt andra räckvidder än vad man tänkte från början. Kan man inte sprida sig till vägbaser ställs ju istället krav på annat skydd och man hade kunnat satsa på andra förmågor i flygplanet.
Det är fortfarande ett mycket bra flygplan systemmässigt, men allt beror naturligtvis på vad det ska användas till. Stridsflyg och luftstridskrafters användande i allmänhet är summan av system av system. Man kan ha ett fantastiskt dyrt och kapabelt jaktflygplan, men till mycket liten nytta om man inte har ett vettigt bassystem och stridsledningsförmåga. Att bassystemet förändrats har inte gjort flygplanet sämre, men väl annat.
De ovan nämnda förutsättningarna som formade Viggen och Gripen var så gott som alla ett resultat av den förra luftförsvarsutredningen från slutet av 60-talet.
Vad som låg till grund för 00-talet, 10-talet och framförallt vad som ska ligga till grund för 20- och 30-talen kan man fundera över.
Värt att notera är att Gripen NG även kommer att ha motsvarande eller bättre sensorer än de som sitter i Eurofightern.
I den brittiska versionen så kommer de primära sensorerna vara PIRATE (infrarött) och Selex Raven (AESA radar). I Gripen NF får vi samma radar och Skyward-G som utvecklats av samma tillverkare som PIRATE.
Så utrustningen är nog ganska förstklassig.
"vad som ska ligga till grund för 20- och 30-talen kan man fundera över."
1. Det som är genomförbart.
2. Det som gör det olönsamt att hota oss och våra närmaste vänner om politiken i världen går på tok.
3. Det som stärker oss tillsammans med våra vänner i världen.
Att vi har en försvarsindustri gör fler saker genomförbara. Det arv som ändå finns kvar gör fler saker genomförbara. Möjligheter att samarbeta med grannar gör fler saker genomförbara. Borttagande av byråkrati och fokusering på förmåga gör fler saker genomförbara. Försvarsmaterielexport som möjliggör utveckling och lägre kostnader gör fler saker genomförbara.
Försvaret behöver dimensioneras över den närmaste större instabila maktens förmåga att vara aggressiva mot oss, alltså Ryssland. De troligaste sammanbrotten hör ihop med ekonomiska sammanbrott och störningar i världshandel alltså behöver vi även ett civilförsvar.
Det är ytterst viktigt att ha starka handelspolitiska band med länder vars varor och tjänster vi behöver och som behöver våra varor och tjänster. Försvarsmateriel är bra för att stärka politiska band och gör att vi kan stärka demokratier i världen vilket gynnar vår frihet.
Jag tvivlar på att systemtänkandet i föregående utredningar kan överträffas på något genialt sätt. Jag hoppas på att ett motsvarande arbete genomförs och definierar önskvärda förmågor och hur de skall vara standardiserade och skötas av institutioner som har över tiden stabil bemanning och kunskapsutveckling. Görs det rätt går det vartefter att plocka in och fasa ut tekniska system och vila systemen blir och deras förmåga kommer i närtid att vara styrt av det man kan få tag på till rimlig kostnad och på längre sikt av det som passar ihop med institutionerna.
Då jag finner det sannolikt att vi får mycket dåliga ekonomiska tider med sjunkande oljetillgång och depression är det ytterst viktigt med god driftekonomi. System som köps in måste analyseras för om de kan försörjas med reservdelar och uppgraderingar även om en krympande ekonomis konkurser slår ut företag globalt. Det blir viktigare att äga mjukvara och konstruktioner och vara del av ett robust nätverk av produktion vilket med nödvändighet är en gränsöverskridande fråga. T.o.m. USA sitter med besvärande beroenden av kinesiska komponenter så det här är ingen enkel fråga.
Har jag rätt i min mörka syn på ekonomin blir det vartefter svårare att hålla igång olika funktioner med högavlönade specialister och samhället behöver återgå till enklare lågavlönade lösningar. Det borde innebära att värnplikten kan komma tillbaka i någon form.
Jag tror att vi behöver en ny form av totalförsvarstänkande för kombinationer av ekonomiska och politiska kriser. Detta kan även samordnas med andra mål som klimatmål vid projekt som att bygga fabriker som syntetiserar bränslen av el och biomassa.
Entreprenören:
Inget är ännu beslutat rörande vilken utrustning ett förmågelyft kommer att innehålla. Radarn kommer inte att ha samma förmåga som den i Eurofighter. Det är en fysisk omöjlighet så länge man inte bestämmer sig för att förstora nosen och då blir det till att designa om hela flygplanet. En ny kraftfull radar ställer dessutom mycket större krav på motorn, vilket riskerar sänka prestanda i övrigt.
Det finns mycket att tänka på.
Magnus Redin:
Vårt framtida drivmedelsbehov är en av landets största strategiska frågor. Tyvärr är det ingen debatt om detta annat än lite etanol och en stor fokus på vindkraften. Vad vi ska köra flygplan och lastbilar verkar strutsen inte vilja ta tag i.
Wiseman, intressant att du tar upp energifrågan. Vad ska fordon gå på i framtiden?
Jag har skrivit lite om det i min blogg, men det intressanta är vilka flygplansdrivmedel som finns i framtiden för en rimlig peng...
/Statsmannen
http://statsmannen.blogspot.com/2012/02/centerpartiet-sager-tydligt-nej-till.html
Hum jag får nog lov och utveckla min fråga lite. Jag vet ungefär hur Svenska flygvapnet var tänkt att användas.
Av vad jag har fattat av NATO flygvapnet var och är det tänkt att operera från ett fåtal stora baser vilka skyddas av luftvärn med lång räckvidd, de flygplan de skickar upp samt fortifikationer. Väl i luften är det tänkt att flygplanen ska använda luftburen bränslepåfyllning för att kunna stanna i luften en lång tid. Meningen är att i början av kornfliken erövra luftherraväldet och därefter hålla det hela konflikten igenom. Detta i kontrast till det Svenska synsättet som går ut på att förvägra motståndaren luftherraväldet så långt som möjligt (men vi är väl medvetna om att han kommer att vinna det).
Om vi nu ska anpassa vårt försvar för att bli en del av NATO så måste flygvapen rimligtvis anpassas till NATOs taktik. Min fråga är passar Gripen in i denna taktik.
Jag glömda att tacka för att jag fick ett så långt och utförligt svar förra gången
Erik Holmberg:
En stor del av utövandet av luftmakt på sådant sätt att man skapar sig luftherravälde är att kunna verka mot motståndarens luftstridskrafter redan när dessa är på marken, vilket kräver adekvat beväpning. Visst skulle det fungera med JAS 39 - flygprover gjordes för några år sedan med KEPD 350, men ytterst är det en politisk vilja som krävs. Den viljan är idag i högsta grad att vi fortsätter med ett defensivt uppträdande och baserna och basskyddet för det har vi redan avhandlat. Lufttankningsförmåga blir naturligtvis ett problem eftersom den i sig är så värdefull att eskort/skydd måste avdelas över tiden.
Taktiken i NATO i övrigt är inget konstigt. Den har använts och övats i rätt många år nu i Flygvapnet.
Ingen orsak.
Den finns rad intressanta saker som skulle kunna göras för bränsleförsörjningen. Det första man måste inse är att det inte finns några billiga lösningar, alla kostar kapital och råvaror och de flesta kostar mycket kapital. Dessutom kommer produkten att värderas till marknadspris.
Om norrmännen fortsätter hitta gas runt Snövit fältet skulle det vara intressant att övertyga dem om att bygga melköya etapp två som en gas-to-liquids anläggning i stället för LNG så det finns diesel och fotogen hos en nära granne även när deras olja är slut.
Det finns en handfull förgasningsinitiativ som Värmlandsmetanol, Gobigas och Bio2G och en del forskning som skulle kunna stödjas. Det svåra är förgasningen av lågkvalitativt råmaterial, när man har syntesgasen är det tekniskt ganska lätt att göra metan, metanol, DME, diesel eller flygforogen av det.
Det skulle bokstavligen gå att knyta ihop elbranschen med den kommande förgasningsbranschen genom elektrolys av vatten för att få syre till förgasningen och väte till syntesen.
Biogas framställd genom rötning kan expandera mera.
Det behöver bli tillåtet att konvertera traktorer osv att helt eller delvis köras på biogas.
Det skulle kunna vara rimligt med ett nationellt gaslendningsnät med klena dimensioner om det byggs utan överdrivna säkerhetsavstånd till ledningen så jord- och skogsbruk inte störs. Det kan med fördel kombineras med fler LNG terminaler för bunkring av fartyg som en övergångslösning.
Vi behöver producera mer el med nya kärnkraftverk osv och mer kraftledningar.
Järnvägarna kan byggas ut med mer kapacitet för godstrafik genom fler mötesspår, mer dubbelspår, bredare lastprofil, högre bärighet, elektrifiering och en del nya banor som även gynnar persontrafiken.
Idén att elektrifiera vägar för trådlastbilar är lovande.
Vi borde sluta(!) låginblanda RME och andra lagringsduglighetssänkande komponenter i den vanliga dieseln. Sämre "oljor" kan eldas i fjärrvärmenätens reservanläggningar som lättare hanterar dåliga bränslen.
Mer jäst etanol kan vara en bakväg för att få klimatsmart bränsle och bygga upp en civilförsvarsbuffert med sekunda matråvara. Skräpbröd bakat på det som mals för att jäsas till etanol är ändå bröd.
Det finns fortfarande spillvärme som kan användas till fjärrvärme och en del nytt kan fås från förgasningsanläggningar. Den återstående användningen av olja i småpannor kan ersättas med värmepumpar.
Eftersom fordonsbränslebranschen vartefter tynar bort behövs det vartefter en civilförsvarsorganisation med bränsledepåer och tankbilar osv för att garantera bränsle till reservkraft osv.
Nästa bekymmer blir att soporna som är huvudbränsle för de stora fjärrvärmenäten återvinns i stället för att eldas och dessutom minskar volymen vid sämre ekonomi. Samtidigt går skogsbiomassan till att göra bränslen. Jag tror att en lösning på detta kan bli småskalig kärnkraft i storstadsområdena.
Stort och smått i en kort lista och allt är dyrt eller skitdyrt.
Med tanke på att Gripen Demo i dagsläget flygtestar radarn som ska sättas in i Eurofightern så verkar det onekligen vara så att den planerade nya radarna får plats i både Eurofightern och Gripen. Sedan har jag ingen aning om det betyder att Gripen har en proportionellt större nos eller om Storbritannien helt enkelt väljer en mindre än maximalt stor radar har jag ingen aning om.
http://www.flightglobal.com/news/articles/uk-to-fly-selex-aesa-radar-on-eurofighter-typhoon-338534/
Om riksdagen sedan väljer att införa ett mindre förmågelyft än den Gripen NG som Schweiz vill ha låter jag vara osagt. Men i dagsläget finns det riksdagsbeslut på att vi ska uppgradera om vi får en extern kund och då är det Gripen NG i Schweiz konfigurationen som gäller och då är det Selex radarn som levereras till både Gripen NG och Eurofightern
Huvudgeneratorn på RM12 är som jag förstått det på 40 kW. Om man så monterade en dubbelt så stor generator för att driva radarn så borde det ha obetydlig påverkan på motorns prestanda.
Det som tar störst effekt att driva hos en turbofläktmotor är kompressor och fläkt. Baserat på tryckförhållande 27,5, 68 kg luft per sekund och bypassförhållande på 0,3 så skulle jag uppskatta att det åtgår runt 25 000 kW att driva kompressorn i RM12. I det sammanhanget är generatorns effektbehov ganska obetydlig.
Jag tror också att vi kommer att få se en utveckling som går mot större och större generatorer i flygplanen (men även i de flesta andra farkoster). Civilt så har vi redan sett Boeings 787 som har två startergeneratorer på varje motor och en helelektrisk APU. På så vis kan man ersätta många pneumatiska och hydrauliska system med elektriska. Fördelen med de elektriska systemen är att de idag utvecklas mycket snabbt vilket kan förväntas få stor påverkan om ett antal år.
När det gäller drivmedel så bör drivmedel som kan produceras med termisk förgasning av biomassa och svartlut vara det mest lämpliga för svensk (och även finsk) del. Dvs bland annat metanol, DME, syntetisk diesel och syntetiskt jet bränsle. Drivmedelsbehovet för inrikestransporter är ungefär 90 TWh och totalt ungefär 120 TWh. Om samtliga svenska kemiska massabruk försågs med svartlutförgasning som ersättning till dagens sodapannor så skulle man få 25-30 TWh drivmedel. Man skulle förstås tappa en del el och värmeproduktion och öka behovet av biomassa för att kompensera värmebortfallet. Fördelen med att utgå ifrån ett massabruk är att dessa är ganska stora och förgasningsteknik gynnas ekonomiskt om man kan bygga dem i större skala. Det är en förklaring till varför kommerciell produktion med förgasning sker i anslutning till kolgruvor och naturgasfält och inte från biomassa i liten skala. Man kan förstås bygga en mindre anläggning som utöver drivmedel producerar fjärrvärme från ex. flis, men då blir drivmedlet något dyrare. Det bör dock bli billigare än spannmålsetanol såväl som cellulosaetanol.
Spannmålsetanol kommer aldrig att få någon större betydelse som drivmedel. En hektar åkermark ger ungefär 6 ton vete per år och då det åtgår 2,65 kg vete för att producera en liter etanol så får man ungefär 2,3 m3 per ha. Denna etanol innehåller ungefär 13,5 MWh. För att producera exempelvis 30 TWh etanol så skulle det alltså krävas 2,2 miljoner hektar jordbruksmark. Om man då tänker på att Sverige idag har drygt 2,7 miljoner ha jordbruksmark och som mest haft runt 3,7 miljoner ha så inser man det orimliga i detta. Produktion av drivmedel måste med andra ord ske på ett sätt där man får ut betydligt mer drivmedel per hektar mark.
Angående lufttankning så borde väl det passa som gemensam resurs med Norge.
Järnvargen:
Det som testas och är gemensamt är teknologin med en AESA-radar på svängbord för att kunna öka avsökt område. Tidigare AESA-system har varit fasta och endast utnyttjat det elektroniska riktandet av strålar för styra ut radarn.
@ Wiseman : "En stor del av utövandet av luftmakt på sådant sätt att man skapar sig luftherravälde är att kunna verka mot motståndarens luftstridskrafter redan när dessa är på marken, vilket kräver adekvat beväpning."
Det var wisedom som värmde mitt hjärta ! Din lösning kan synas vara dyr men eftersom vi med den klarar oss utan lufttankningsresurser och utan ytterligare, kostsam stealthning av plattformen (KEPD har mycket mindre frontal målyta än de flesta stealthflygplan) så torde lösningen ändå vara bland dom billigare. Fast, förståss, strutslösningar är alltid billigast.
@ Bossekommenterar
Flygattack mot flygplan på marken är synnerligen effektivt, givetvis under förutsättning att attacken sker överraskande så att de attackerade flygplanen ej hinner lyfta.
Attacken måste alltså ske tidigt för att få full effekt. Bättre att förekomma än att förekommas...
Flygsoldat 113 Bom
Ber om ursäkt, fel av mig.
Verkar vara samma grundstruktur (Vixen modellen) men med olika antal sändar/mottagarmoduler.
Jag bör hålla mig till SAAB balansräkning i fortsättningen...
Men nörden i mig är väldigt nyfiken på hur många moduler som skiljer och hur stor fördel det är för Eurofightern.
@ Flygsoldat 113 Bom
Den KEPD som WW nämner har en stridsdel som primärt lämpar sig mot ledningsbunkrar, kommunikationsnoder, startbanor, värn och likartad infrastruktur men har även en luftbrisadmod som lämpar sig mot ansamlingar av flygplan.
Ju tidigare i kriget sådana mål bekämpas desto längre frist torde man få innan Fi tagit luftherraväldet, d v s en frist som ger våra solidariska medbröder tid att komma till vår hjälp och inte minst frist för våra manöverbrigader att agera utan de restriktioner som Fi luftherravälde medför.
@ Bossekommenterar
Rätt uppfattat. Teoretiskt sett segrar den som slår till först, förutsatt att styrkeförhållandet är identiskt lika.
I praktiken finns dock alltid en mängd olikheter som medför att utfallet blir svåröverskådligt.
Flygsoldat 113 Bom
Wiseman mfl:
KEPD 350 har aldrig flugit på Gripen. Det var väl en mockup av KEPD 150 som en gång för länge sen provflögs.
http://feed.ne.cision.com/wpyfs/00/00/00/00/00/00/27/D8/JASGrips.pdf
Sverige valde sen att inte köpa några KEPD150 som inte heller utvecklades som variant av industrin. KEPD350 passar inte Gripen.
08.46:
Några år senare flögs även KEPD 350.
Anonym 08:46
KEPD 350 marknadsförs av SAAB, se bifogad länk.
http://www.saabgroup.com/Air/Weapon_Systems/Air_to_Surface_Weapon_Systems/TAURUS_KEPD_350/
Flygsoldat 113 Bom
Mina uppgifter härrör sig från 1997 när jag gick i pension.
KEPD 350: vikt ca 1400 kg, räckvidd >350 km. avsedd för Luftwaffe Tornado och Eurofighter samt Spanska F/A-18.
KEPD 150 var en studie beställd av FMV av en variant som anpassats att bäras av JAS 39(A/B) där designmålet var en vikt på 950 kg. Varianten har något mindre dimensioner men största viktreduktionen erhölls genom mindre bränslelast och därmed reducerad räckvidd - ca 150 km. För denna målsättning var dock inte roboten fulltankad; med fulla tankar erhölls en vikt av 1050 kg och räckvidd ca 300 km.
Stridsdelen i KEPD 150 var identisk med 350 liksom alla andra viktiga delsystem. KEPD 150 hängdes till flygplanet med T-plugg som ju var standarden på 39 A/B.
Det kan nämnas att även andra varianter med samma geometri och systemkonfiguration studerades, exvis varianter för yttäckande mål och intelligenta substridsdelar baserade på BONUS-granaten. Dessa varianter rönte inte samma uppmärksamhet hos svenska försvaret som KEPD 150/350.
Post Scriptum till mitt senaste inlägg:
KEPD 150 tycks vara en variant till 350 som idag marknadsförs som KEPD 350 L (Leicht = lätt)
FXMs Twitterkonto är en bluff, dvs myndigheten är inte avsändare för inläggen.
Lyckad Psyop av Fredsrörelsen?
https://mobile.twitter.com/#!/forsvarsexport
KEPD 150 aka 350 Leicht
Japp mekanisk testintegration på Gripen 2008.
http://www.taurus-systems.de/html/news.html
Samtliga KEPD-leveranser slutförda under 2010. Ingen uppdatering av Taurus Systems-siten sen 2010.
Verkar som det blir en startsträcka att ta upp produktionen igen oavsett version.
Skulle Gripen C/D fixa två fullastade 350 på 1400kg? Hur mår flygegenskaperna? dubbla KEPD350 motsvarar drygt fem 15F i vikt...
http://www.defencetalk.com/gripen-successfully-flies-with-taurus-missile-2123/
Flygprover med KEPD 350.
Ang Gripen NG lastförmåga se http://www.defenseindustrydaily.com/files/2008-08_Gripen_NL_Presentation.pdf
Skulle 2 * 1400 kg + självförsvarsvapen vara för mycket last för 39 C/D så går det förmodligen att klara den saken genom att sätta t ex restriktioner om max 20 flygpass med lasten (eller likn)
@ Wiseman
Kan nog inte besvara Din fråga "Vilket flygplan ÄR egentligen bäst?" om jag inte får lägga till de två orden "för oss".
Om frågan lyder "Vilket flygplan ÄR egentligen bäst för oss?" så är mitt svar tveklöst Gripen NG.
Bedömningen grundar sig främst på militära skäl, men till viss del också på arbetsmarknadspolitiska skäl.
Flygsoldat 113 Bom
En en sen kommentar ang radar vs effektbehov; Det är ju inte så längre att nya radartyper är synonymt med ökat effektbehov! För det första så är ny elektronik generellt mindre effektkrävande vilket också innebär mindre kylbehov, lägre vikt och mindre volym. Vad gäller AESA radar specifikt, så har dessa lägre effektbehov tack vare att sändarmodulerna är halvledarbaserade och alltså inte, som tidigare generationer, har behov av någon högspänningsförsörjning. Kylbehovet har därmed också minskat. Summa summarum så är den senaste generationens AESA-baserad nosradar energisnålare, lättare och mindre volyminös jämfört med tidigare generationer. Eftersom "radarburkarna" är färre, mindre och lättare kan samma radar lättare anpassas till olika stora flygplan genom att variera antennstorleken. Fortfarande gäller att en större antenn ger längre räckvidd för en viss effekt, det är en naturlag, men en större AESA medger också fler sändarmoduler = högre effekt. Man ska också komma ihåg att hög uteffekt inte är synonymt med en bättre radar! Idag gäller att använda tillgänglig effekt på ett så smart sätt som möjligt, ibland kan det t.o.m vara önskvärt att sänka effekten, vilket är möjligt med en AESA.
Enligt SVT så vill Försvarsmakten införskaffa 70 st Gripen E/F till en kostnad av ca 30 miljarder kr.
@ Anonym 26 februari 2012 13:24
Du kan inte mycket om elektronik, märker jag. Tyvärr måste jag såga några av dina påståenden ganska grovt.
Så kallad "gammal" rörteknik är inte mindre effektiv än modern transistor-dito. Högre driftspänningar medför inte heller effektförluster, tvärtom är det ibland önskvärt med högre spänningar, eftersom ledningsförlusterna i form spänningsfall blir mindre.
Transistorer har dock medfört en möjlighet till miniatyrisering, som minskar storleken på elektroniken jämfört med rörbestyckad dito. Det har också medfört att man just kan bygga AESA antenner (Actively Electronically Scanned Array).
För samma verkningsgrad på slutsteg/förstärkare och samma uteffekter så minskar inte kylningsbehovet för transistorer jämfört med rör heller. Det är trots allt en fråga om samma inmatad effekt med samma verkningsgrad, så då blir förlusteffekterna samma för båda teknikvalen.
En annan viktig aspekt med större skrov är att antenndiametern kan göras större. En kombination av AESA och mekanisk styrning ger största möjliga förmåga till vinkelavsökning av luftrummet. Men det är inte bara den fördelen som är viktig med en större antenndiameter. Det är att vinkelupplösningen blir högre om radarns frekvens förblir oförändrad, dvs. man får en högre inmätningsprecision mot målföljda objekt.
För att behålla ett mindre skrov/antenndiameter och förbättra vinkelupplösningen så krävs det att man går högre upp i frekvens. Men då får man nya problem, genom att ökade frekvenser medför högre atmosfäriska dämpningar, högre effektkrav på sändare etc. Och då har vi inte gjort någon vinst. Tvärtom har vi behov av mer effekt till radarn, utan att garantera att funktionen förbättras. Dessutom ökar precisionskraven vid tillverkning av just antennen ganska markant. Ett annat problem är vilken noskon/radarradom som är lämplig för högre frekvenser utan att störa prestanda. Detta är inte heller en lätt nöt att knäcka.
Så svaret är att endast med ett större skrov kan man för rimliga pengar få en avsevärd prestandaökning för radarn. Ett Optical Tracker System vore också fint när man vill vara extra diskret. Men dit räcker nog tyvärr inte pengarna.
mvh
Statsmannen
Ungefär som att säga "vilken Ipad är bäst?"
DR Blå
Skicka en kommentar