Amatörernas afton får svidande kritik av Riksrevisionen

"Sammanfattningsvis har regeringens besparingar gett negativa effekter i Försvarsmaktens insatsförmågor. Regeringen tycks ha varit medveten om att brister i förmågan kunde uppstå och gjorde medvetna ambitionsminskningar och risktagningar. Riksrevisionens bedömning är att frågan om påverkan på Försvarsmaktens förmåga hamnat i skymundan i genomförandet av besparingarna."


Detta är taget ur Riksrevisionens rapport om besparingar i Försvarets materielförsörjning. Rapporten publicerades i torsdags, men drunknade tyvärr nästan helt i mediaflödet om det tragiska haveriet mot Kebnekaise. För Regeringen och framförallt försvarsminister Sten Tolgfors och statssekreteraren Håkan Jevrell är detta tur eftersom det är oerhört svidande kritik som levereras i rapporten. Dagens Nyheters Peter Wolodarski uppmärksammar dock rapporten och dess gravallvarliga slutsatser i en artikel idag, En värld av hemligstämplar, toppstyrning och dunkla beslut. Orkar man inte läsa detta inlägg kan man med fördel läsa Wolodarskis artikel, vilken är något mildare i sin kritik.


De läsare som följt denna blogg under några år bör kunna dra sig till minnes "Genomförandegruppen" som av Regeringen i januari 2008 uppdrogs att se över Försvarsmaktens materielprojekt och effektivisera materielförsörjningen. Arbetet ledde fram till en rapport i september 2008 med en lista över ett antal materielprojekt som skulle avbrytas eller minskas, vilket under åren 2009-2011 skulle leda till besparningar på 2759 mkr. Materielprojekten valdes ut av Genomförandegruppen för att de ansågs vara ambitionshöjande och inte påverka förmågebredden och för att de skulle innebära besparingar på kort sikt. Internationella samarbeten skulle påverkas i minsta möjliga mån och materiel "köpt från hyllan" skulle främjas före utvecklingsprojekt. När Genomförandegruppens resultat presenterades i september 2008 skrevs på WW:

"Det är inte utan att man undrar om man genomfört någon som helst konsekvensanalys vid framtagandet av listan eller om man bara sett till vilka kontrakt som går att bryta med minimala straffkostnader."



Att i slutändan ha rätt är ofta ett tveksamt nöje. Verkligheten visade sig nämligen bli en annan än den som presenterades av Genomförandegruppen 2008 enligt den rapport som nu lagts fram av Riksrevisionen som ger en bild av att något av en amatörernas afton pågick. Av de materielprojekt som Regeringen beslutade skulle avbrytas har 15 av 32 startats på nytt. Konsekvensen har blivit förmågeglapp och i många fall avsevärda fördyringar. Ett exempel på förmågeglapp är den taktiska UAV:n som sedan blev ett snabbspår för att få fram till Afghanistan, liksom modifieringen av pansarterrängbil 6 Galten, vars brist höjt risknivån för personalen i Afghanistan. Andra avbrutna projekt som man kan se konsekvenser av är bland andra renoveringen och modifiieringen av Stridsvagn 122 och Stridsfordon 90, anskaffning av CAS-materiel (blev också snabbspår till Afghanistan), vapensystem till JAS 39. Ett annat allvarligt exempel på projekt som avbröts till avsevärda kostnadsfördyringar är modifieringen av signalspaningsfaryget Orion där ett nytt fartyg nu måste anskaffas när dispensen för det gamla fartygets sjövärdighet löper ut. Kostnaden som nu måste betalas för det nya fartyget är fyra gånger så stor som renoveringskostnaden för det gamla.

Ett projekt som tyvärr inte återupptagits, men som lett till ett allvarligt förmågeglapp är luftvärnsrobotsystem till Visbykorvetterna. Likaså gäller detta för granatkastarversionen av Stridsfordon 90, AMOS. Avbrottet av AMOS skedde i sent skede varvid redan nedlagda kostnader och kostnaden för avvecklingen vida översteg besparingspotentialen. Därtill skulle sedan läggas kostnaderna för att renovera de gamla mindre kapabla och mer personalintensiva granatkastarsystemen vars underhåll redan avbrutits i väntan på AMOS. En aspekt som Riksrevisionen inte tar upp är att AMOS sannolikt hade kunnat utgöra en stomme i den svenska Afghanistaninsatsen och ge svenska och afghanska förband möjlighet att bekämpa motståndare på betydligt större avstånd än vad som nu är fallet. Därtill skulle AMOS också ha utgjort  en kärna i NBG. Istället för den splitterskyddade AMOS med 12 cm kaliber utgörs nu Arméns bataljonsartilleri av 8 cm granatkastare, anskaffad för att kunna bäras av jägarförband med avsevärt mindre räckvidd och utan förmåga att bekämpa hårdmål som följd.

Av de annonserade besparingarna på 709, 939, 1731 mkr för åren 2009-2011, blev besparingarna endast 380, 746 och 1318 mkr. Besparingarna för år 2012 lär bli endast 958 mkr jämfört med annonserade 1447 mkr. Eftersom förmåga ej går att mäta går det ej med säkerhet att säga hur allvarliga konsekvenserna blivit för Försvarsmaktens förmåga att lösa uppgifter.


Allvarligast i Riksrevisionens rapport är egentligen inte det ovan redovisade, utan det egentliga arbetssättet. Förenklat kan man säga att Genomförandegruppen var Regeringens sätt att sätta Försvarsmakten under tvångsförvaltning och tvärtemot normal svensk förvaltningsmodell hade Försvarsmakten inget ansvar för att föreslå och genomföra besparingarna. Man hade inte ens tillåtelse till representation eller insyn i Genomförandegruppens arbete utan fick istället svara på frågor om olika materielsystem som valdes ut av gruppen. Gruppens ledamöter, statssekreterarna i Försvars-, Finans- och Näringsdepartementen, Håkan Jevrell (ordförande), Hans Lindblad, Jöran Hägglund samt de tre riksdagsledamöterna Holger Gustafsson, Anders Swärd och Allan Widman fick ta del av information om en rad olika materielprojekt, vilken sammanställts av ett sekretariat med handläggare från Försvarsdepartementet. Underlaget som delgavs om respektive materielprojekt var mycket kortfattat och omfattade endast en A4-sida per materielprojekt med bild och lite beskrivande text.

Oklarheter råder enligt Riksrevisionen om vilket uppdrag Genomförandegruppen hade och vilka inriktningar som gavs. Det fanns nämligen inget formellt uppdrag eller direktiv till gruppen utöver en promemoria vilken aldrig fastställdes och som inte sparats – helt i enlighet med det som nu förefaller utgöra ny svensk förvaltningspraxis. Enligt Riksrevisionen har inte heller de grundläggande kraven för dokumentation i form av bl a tryckfrihetsförordningen, arkivlagen, instruktionen för Regeringskansliet, m. fl efterlevts i Genomförandegruppens arbete. Inga protokoll från samtal och möten har sparats och ingen kommunikation med Försvarsmakten har diarieförts på Regeringskanslitet. Lika illa är att Genomförandegruppens slutliga rapport hemligstämplades och varken delgavs Riksdagen eller Försvarsmakten.


Riksrevisionen konstaterar vidare att genom Regeringens sätt att arbeta faller ansvaret helt på Regeringen och inte Försvarsmakten avseende konsekvenserna av besparingarna. Som ofta påtalat är marginaleffekten inom Försvaret mycket stor. När bottenplattan i form av löner, hyror och vidmakthållande och avveckling av materiel är betald, återstår de pengar som ska räcka till övningar och materielinköp. Dessa områden har det under senare år bedrivits rovdrift på, såväl genom dessa mindre genomtänkta besparingar, men framförallt underutnyttjande i miljardklassen och felinvesteringar och industristödsprojekt i för miljardbelopp vilka aldrig lett till några krigsförband (t ex avarterna inom det nätverksbaserade försvaret och luftvärnsroboten RBS 23 BAMSE). Resultatet har blivit att de långsiktiga och kumulativa investeringar som måste göras för att förnya materielen har uteblivit. I Försvarsmaktens budgetunderlag för 2013 framgår det med skrämmande tydlighet hur anslaget för materielanskaffning halverats på 5 år samtidigt som behovet över kommande decennium är större än på mycket, mycket länge. Härnäst får man med spänning avvakta utfallet av de 700 mkr som ska frigöras inom försvarslogistiken och FMV med tanke på att även detta har sin grund i just Genomförandegruppen.


Riksrevisonens granskning ger ytterligare ett bevis på det oerhört dåliga samarbetet mellan Försvarsutskottet (Riksdagen), Försvarsdepartementet (Regeringen) och Försvarsmakten. Som redogjort för i samband med Folk & Försvars seminarium om budgetunderlaget 2013 får inte Försvarsutskottet ta del av de hemligstämplade delarna av budgetunderlag. Detsamma gäller för en hel del annat material. Nu visar det sig också att Försvarsdepartementet använder samma metod gentemot såväl Riksdagen som Försvarsmakten.

Hur ska våra av folket valda beslutsfattare någonsin kunna fatta korrekta beslut om man inte betros med beslutsunderlaget? Var det så här Axel Oxenstierna hade föreställt sig landets styre? Orsakerna till att Sverige idag sedan många år befinner sig i en sådan oerhört beklämmande situation på försvarsområdet börjar klarna.


SvD, SvD