Gästinlägg: Bitterhetens blöta filt

Läget är minst sagt dynamiskt i försvars- och säkerhetspolitiken just nu och har så varit sedan juni när general Makarov uttryckte vissa åsikter i Finland och SvD avslöjade planer på en statssekreterargrupp inom Moderaterna med uppgift av genomföra nedläggningar och nedskärningar inom Försvaret. Inom Försvarsmakten är osäkerheten mycket stor till följd av det pågående omstruktureringsarbetet och även friktionerna med det senaste införandet av PRIO. Vikten av att den försvarspolitiska debatten hålls vid liv kan inte nog understrykas och få är bättre ambassadörer för detta än just Försvarsmaktens egen personal.

Kadetten Andreas Braw är känd av läsarna sedan tidigare gästinlägg här och även artiklar på Newsmill. Braws senaste artikel på Newsmill, publicerad idag, är något av det bästa som skrivits på sistone inom försvarspolitiken. Den artikeln kompletteras väl av nedanstående gästinlägg, med en mer intern målgrupp inom Försvarsmakten.

Vikten av en god och rak kommunikation kan inte nog understrykas. En demokrati liknande den svenska bygger på att man som medborgare uttrycker sina åsikter OCH sitt kunnande direkt till beslutsfattarna för att de ska ha bästa möjliga beslutsunderlag. Beslutsfattare väljer vi var fjärde år, men beslutsunderlag måste inhämtas över tiden. Annars fungerar inte systemet.

I den raka kommunikationen krävs det att man belyser såväl styrkor som problem. "Utmaningar" som sedan några ord blivit ett modeord, framförallt inom Försvarsmakten, är ett olämpligt ord att använda om sådant som inte fungerar och sådant som kan komma att innebära problem. En utmaning är något spelartat som man försöker sig på att klara av där resultatet spelar ringa roll. Ett problem är något som hindrar vidare utveckling. Varje problem har dock en eller flera lösningar och det är just dessa lösningar det gäller att föreslå i samband med redovisning av problemen. Kan man erkänna att det inom försvars- och säkerhetspolitiken såväl som Förvarsmakten existerar problem kan man också konstruktivt börja föreslå lösningar på dessa problem.


/Wiseman


––––––––––––––––––––––––––––––––––––––



Bitterhetens blöta filt

Försvaret står inför många problem. Den som den senaste tiden följt den offentliga debatten har sett ett av Försvarets stora problem - obalansen mellan anslag och tilldelade uppgifter. Den som följt debatten, såg också ett annat problem: Att många politiker inte alls delar vår verklighetsuppfattning. Våra problem finns inte i deras värld, eller så väljer de att blunda.

Det är så lätt att bli bitter över detta. Och visst finns det goda anledningar att vara bitter överallt i vår verksamhet. Bristen på fordon, bristen på soldater, misstänkt höga fastighetshyror och rent bisarra matpriser - enligt uppgift kostar ett kärl med varm saft ca. 500 kronor att köpa in. Frågan är vad det hjälper att vara bitter. Gör bitterheten att vi löser vår uppgift bättre? Naturligtvis inte, tvärtom. Bitterheten är en blöt filt över kreativiteten. Och vad som behövs nu, när hela försvaret hotas av systemkollaps inom tio år, är kreativitet. Notera att detta inte innebär en sådan ansvarslös optimism som orkestrerat de senaste tolv årens nedmontering av försvarsförmågan. För att lösa problem, måste man se och påtala problemen.

I min värld kan vi förbättra vår och försvarets situation på tre sätt, helt kostnadsfritt. Det gäller helt enkelt att sprida vår lägesbild till politiker och andra beslutsfattare.

1. Förändra vår kommunikation med politiker. Våra politiker bör bjudas in till övningar, även på låg nivå. Medlemmar i Försvarsutskottet kan uppvaktas även av yngre officerare. Bjud in dem, berätta om problem och föreslå lösningar. Ökad kontakt mellan beslutsfattare och oss som i slutändan ska utföra uppdragen är helt avgörande för försvarets framtid. Det är också dags att ställa krav på våra politiker, och för att ställa krav på dem måste vi ha någon form av kontakt.

2. Förändra vår kommunikation med media. Självklart måste allvarliga brister i systemet påtalas, men samtidigt bör vi poängtera försvarets stora styrkor. Hängiven personal, sammanhållning, självuppoffring. Ingen vill arbeta på en plats där det enda som hörs utåt är klagomål, och ingen uppfattar gnäll som positivt. Det är ett stort slöseri med talang att en organisation med så många problemlösare som Försvarsmakten uppfattas som bitter. Min pappa, kapten i reserven, sa en gång att man inte ska vara emot saker, utan för. Det vill säga, är man missnöjd med någonting så måste man föreslå en lösning.

3. Förändra vår kommunikation med varandra. När vi inte tänker på hur vi kommunicerar internt, lägger sig lätt bitterhetens blöta filt över oss. Vi klagar, gnäller och allt känns hopplöst. Det är naturligt att det blir så, men det är inte konstruktivt. Här får alla ta sitt ansvar för hur vi talar med varandra.

Självklart är inte detta allt som behöver göras, och självklart är det ingen snabbkur. Men om vi som soldater, officerare och civilanställda vägrar att vara bittra och istället håller oss till att vara sakliga, problemlösande och proffessionella, kommer vi att kunna påverka vår situation betydligt mer.


Andreas Braw
Kadett

12 kommentarer:

Kapten i Flygvapnet sa...
19 juli 2012 11:47  

Tack Andreas för dina inlägg i den nästan obefintliga försvarsdebatten!! Tack även till Wisman för att du är hängiven och ständigt publicerar relevanta inlägg i debatten.

Jag känner igen allt ni skriver och det är inte lätt att vara positiv i denna tid som vi är inne i. Det är som ni skriver att politikerna blundar för situationen som vi är i.

Ett skrämmande exempel är när vi hade besök av moderaterna när de hade sin försvarsvecka på förbanden. Politikern som var hos oss fick frågan om hur tonerna var från högkvarteret, detta efter att vi hade berättat om vår vardag, en mörk bild. Svaret blev att mellan 4:a ögon så har de samma bild som er. Svaret var helt avspänt och att det inte var mer med det... Mycket märkligt att de med denna kunskap inte reagerar, de som är ägare till konkursboet.

/
Kapten i vad som är kvar av Flygvapnet

Stiff upper lip sa...
19 juli 2012 13:29  

Det är helt rätt att bitterhet inte hjälper, det är dock inte utan anledning väldigt många inom FM är just bittra. Ständiga lappkast avseende mål och resurser, en personalpolitik som få känner igen sig i. FM personal måste få uppleva på riktigt, och ej endast i powerpoint världen, att vi är FM viktigaste resurs. Trots ständiga neddragningar och nya, ibland mindre lyckade nya projekt, stannar de flesta av oss lojalt kvar år efter år. Att som vissa försvarspolitiker dessutom hävda att allt före år 2006 var kass känns mer som ett hån! Jag hoppas att "genomförandegruppen" kommer fram till några kloka besked 2013.
För övrigt undrar jag vilka förband som har frikort denna rundan?

Miljöpartist i grönt sa...
19 juli 2012 14:24  

@ Stiff upper lip
Det är klart att det känns som ett hån att höra att förbanden i det gamla invasionsförsvaret var oanvändbara. Samtidigt är detta inte något som politikerna kommit på själva utan detta var Försvarsmaktens inofficiella budskap under många år.

Politiker vet i allmänhet väldigt lite om de sakområden de ansvarar för - det ska vara lekmän. I allmänhet är det tjänstemän, på departement men även på fackmyndigheter, som utarbetar förslagen. Nu har försvarspolitiker från höger och vänster (S) fattat en rad försvarsbeslut som lett fram till dagens Försvarsmakt men de har gjort det på förslag från ledande officerare. Med undantag av några pensionärer (som Björeman) har de som haft kompetens att påtala bristerna i förslagen, dvs officerskåren, varit tysta i den allmänna debatten. Att i dagens läge lägga hela ansvaret på det som hänt på försvarspolitikerna kan bara leda till bitterhet. Kadett Braws förslag att i stället försöka få till stånd en konstruktiv kontakt med försvarspolitkerna är rätt väg att gå.

Statsmannen sa...
19 juli 2012 18:45  

Får jag säga att kadetten är ung?

Bitterheten är framförallt ett resultat av att våra politiker har lämnat walkover vad gäller följande politikområden.

1. Försvarspolitiken
2. Domstolsväsendet
3. Polisväsendet
4. Invandringspolitiken

De första tre politikområdena rör alla statens våldsmonopol och det sistnämnda leder till brottslighet och utslagning om det området inte hanteras korrekt.

Tyvärr har vi idag politiker som är av karaktären "yrkespolitiker", dvs. de började sin karriär i MUF/SSU/Unga Örnar etc. De har alltså inte upplevt någonting av det som en "Svensson" eller Nisse i Hökarängen upplever i sin vardag.

Dessa yrkespolitiker har kommit på att om man centrerar sig i den svenska mittfåran och säljer in mantrat vård-skola-omsorg, så kan man påräkna sig många röster och man har en chans att hamna i regering, riksdag, välavlönat GD-jobb eller kanske till och med som landshövding. Och för att klara detta så behövs det bara ett par mandatperioder i riksdagen. Därefter är livsexiten säkrad med förmånliga pensioner etc.

Som du ser så är ingen av de fyra områdena som jag nämnde en del av ett "vinnande koncept", eller "kommunikation", som våra politiker tror vinner röster. Alltså så förminskar man problemen inom dessa områden för att omfördela eventuella medel till de mer vinnande koncepten, enligt de senaste marknadsundersökningarna (fokusområden).

Problemet är att våra yrkespolitiker INTE ställer de svåra frågorna inom de fyra områdena, eftersom man skulle kunna få sitt "koncept" förstört av verkligheten, dvs. man låtsas som om ingenting har hänt.

När senast hörde du någon som gjorde en polisanmälan för att man ska få tag på brottslingen? Näh, man gör det för att få ersättning på försäkringen.

När senast hade vi ett realistiskt försvar? Rätt svar är 90-talets början, sen började fastighetskrisen och alla andra kriser.

När senast var domstolsväsendet korrekt dimensionerat? Det var väl antagligen på 80-talet. Idag är domstolsköerna lika långa som de värsta vårdköerna.

Och när tror du att somalier och irakier blir lika konkurrenskraftiga på arbetsmarknaden som svenska ungdomar med gymnasiekompetens. (Troligen inte inom min livstid).

Alltså, man blundar för ett antal väsentliga samhällsproblem och köper röster från etniska svenskar mitt i livet som har sitt på det torra.

Och det räcker precis till en riksdagsminoritetsregering.

Så kadetten, vi ses om 20 år, när du har levt livets hårda skola lite längre.

Och nej, kommunikation är bara ett modeord, inte bara i min värld (ett begrepp som jag hatar, då vi lever i samma värld), utan i alla reklammakares världar.

Vi behöver inte kommunikation (skitsnack), utan konkret handling och prioriteringar. Och så länge som prioriteringarna är fel, så blir resultatet också fel.

mvh
Statsmannen

Stiff upper lip sa...
19 juli 2012 19:48  

En orsak till tingens ordning i FM är också att budskapen och "propagandan" som leverareras från Ledningen är långt i från den dagliga verklighet vi möter ute på förbanden. Hur många högre chefer stannar längre tid på sina befattningar innan de går till annan tjänst? För många handlar det bara om att övervintra och ej stöta sig med alltför många på resan upp. Detta gör att många slipper se konsekvenser av de beslut de genomdriver.
Boken "Chefen och ledarskapet" rekommenderas.

Master Gunner sa...
19 juli 2012 21:40  

Bitterhet .......

Efter ett decennium som officer i Armén gick jag och försvarsmakten skilda vägar. Ett resultat av reformer utan reflektion var en bidragande faktor. Saknaden är dock stor till den arbetsgivare och förnämliga kollegor som jag upplevt så mycket tillsammans med. Bitterheten och vardagen känner jag igen, men problemet är att det är bara de närmast sörjande som bryr sig. På andra sidan kaserngrinden är vårat samhälle idag utan koppling/förankring till FM. Det är ett resultat av successiv nedmontering av försvaret. För att få våra folkvalda att bry sig är enda vägen att få svenska folket att bry sig. Här är den stora utmaningen, att som verksam officer kan det te sig självklart att alla bryr sig om vårat försvar. Rannsaka dig själv hur god insikt har du/ni i andra myndigheter exempelvis Räddningsverket,SIDA,Tullen. Motsvarande kunskaper har medel Svensson om försvaret och dess verksamhet, alltså dags att vara kreativa och väcka debatt och folkstorm för att få ett försvar värt namnet igen. Annars kommer vi fortsätta den inslagna vägen utför.
Det är först när politikerna ser möjlighet att locka väljare som försvaret kommer bli prioriterat på det sätt som behövs.

En reflektion från andra sidan kaserngrinden :-)

TRIDENT sa...
19 juli 2012 23:05  

Bitterhet...

Bitterhet är nog inte rätt ord - frustration ligger nog närmare sanningen.

Efter 25 år i försvarsmakten, tre förbandsnedläggningar och några gråa hår så är jag inte bitter utan frustrerad!

Frustrerad eftersom jag från första parkett upplevt försvarsmaktens totala sönderfall.

"Racet" inför IO 14 och basorg 13 är en patetisk tragedi och ett hån mot allt vad stabsarbete heter.

Försvarsmaktens stora tomboladragning där vinstplanen presenteras i september är ett stort hån mot personalen!

Försvarsmaktens glättiga trycksaker och flashiga rekryteringsfilmer är ett stort hån mot en hel generation ungdomar som man försöker locka in i en annan (obekant) verklighet där man knappt betalar statarlöner!

Tolgfors, Widegren, Forsell och resten av det moderata anhanget försvarspolitiker är ett stort hån mot det svenska folket!

Bitter? Nej! Frustrerad!

Någon gång efter försvarsbeslutet 2004 spårade det ur och nu verkar kaoset leva ett eget liv som ingen har kurage nog att stoppa.

Skönmålning, halvsanningar och rena lögner verka vara det som dominerar - och allt för den egna karriären är ledstjärnan.

Det är glädjande att se att även "juniorerna" ger sig in i debatten för det känns som om det moderata anhanget börjar visa tendenser till desperation. Måhända är det önsketänkande men det känns som om det finns en icke oansenlig mängd "svårsmält" fakta på bordet, fakta som inte går att förklara bort med de sedvanliga lögnerna.

"Vem bär vad och i vilken hand...?"

En gammal sanning som gällde då och så även nu. Den politiska nivån kommer alltid att bära ansvaret. Folkvald är ett förtroendeuppdrag och då är det en förbannad skyldighet att informera sig om det man är satt att förvalta - och med skyldigheten att informera sig följer även sedvanlig källkritik. Jag förutsätter att de som är valda av svenska folken åtminstone besitter normalbegåvning - och då torde en rudimentär sak som källkritik vara en självklarhet.

Oavsett vilken dynga som FML skickar uppåt så kommer den politiska nivån aldrig från ansvaret!

Alexander Lantz sa...
20 juli 2012 02:29  

@Statsmannen
Vad är det som får dig att dra upp invandringspolitik som svar på ett inlägg om vårt försvar? Jag känner mig dock tvingad att säga att jag känner personligen både Somalier och Irakier som är bra mycket mer konkurrenskraftiga på arbetsmarknaden än vad många "svenska" ungdomar med gymnasiekompetens är

Miljöpartist i grönt sa...
20 juli 2012 09:32  

@ Statsmannen
I många delar har du rätt när du beskriver dagens yrkespolitiker och hur politiken handlar om att anpassa sig efter vad man tror väljarna vill höra. (Själv tillhör jag ett parti som begränsar hur länge en politiker kan ha ett uppdrag men även hos oss finns det yrkespolitiker som går från heltidsuppdrag på en nivå till en annan.) För att komma till rätta med detta problem krävs att fler engagerar sig politiskt; i ett befintligt parti eller startar ett nytt.

Du skriver att politikerna lämnat WO vad gäller bland annat försvaret och polisen. Det ligger något i det men i båda fallen har man då lämnat WO till cheferna inom respektive myndigheter.

@ Trident
Jag har aldrig hört att det skulle vara politikerna som bär ansvaret i första hand; var det inte chefen?

Vill man se en förändring av den moderata försvarspolitiken så skulle jag tro att det är fruktlöst att betona politikernas ansvar. I stället borde man konstatera att dagens försvar inte lever upp till vad som förespeglats under ominriktningsprocessen och sedan byta ut de chefer och tjänstemän som tagit fram förslagen.

Inom andra politikområden skulle regeringen bytt ut myndighetschefer för länge sedan och att det dröjt här tror jag beror på att det finns en motvilja mot att politisera försvaret.

Statsmannen sa...
20 juli 2012 10:03  

@Alexander Lantz

Jag tog upp fyra politikområden (varav ett rör FM), där dagens yrkespolitiker har lämnat walkover.

Du har helt rätt i att det finns kompetenta somalier och irakier, som har lätt att få jobb, men detta är inte majoriteten av dessa kategorier invandrare.

Varför jag tog upp dessa fyra områden är att inom just politikområdena Försvar, Polis, Rättsväsende och Invandring, så FINNS det obehagliga sanningar, som dagens partier inte vill ta tag i.

SD skulle INTE ha kommit in i Riksdagen, om INTE det hade funnits konkreta problem med invandringen, som "Nisse i Hökarängen" har upplevt personligen.

Jag är helt säker på att dessa fyra områden kommer SD att torgföra vid nästa val. Ta det för en förutsägelse.

Eftersom jag själv är första generationens invandrare, så har jag nog en viss rätt att uttala mig om invandrares situation, och jag har faktiskt sett utvecklingen över tiden. Och den har INTE blivit bättre.

Men det är klart, du har säkert en liberal världsåskådning där du alltid gillar olika, oavsett vilka kulturella avarter som finns i samhället idag. Inklusive SJÄLVVALD isolation från svensk kultur och värdegrund.

Tillbaks till debatten.

Dagens politiker har alltså aktivt valt att välja bort nattväktarstatens funktioner, och då får man faktiskt fråga sig om det har blivit ett demokratiproblem, där väljarna INTE förstår syftet med nattväktarstaten. Eller är det såpass illa att yrkespolitiker föredrar att köpa röster med vård-skola-omsorg.

I så fall är vi kanske 10 år från Greklands öde, eftersom nästa steg blir att köpa röster genom att skapa offentliga (skattefinansierade) jobb, då privata arbetsgivare flyttar ut till andra länder.

Nåja, det är kanske den största vinsten med yrkesförsvaret. Ett låglöneproletariat som soldater, som inte kan hitta alternativa anställningar. Kanske därför som FM har inriktat sig mot vissa kategorier i samhället numera.

Inom 10 år, så finns inte FM längre. Och inom 20 år så gör vi precis som Putinistan säger till oss att göra.

Bara mina 2 korvören.
/Statsmannen

joel-swe sa...
20 juli 2012 10:03  

Är inte problemet med försvaret nu, samma problem som funnits hos polisen i flera år.

RPS verkar vara ett dj*vla skämt och det skämtet verkar nu ha etablerat sig inom försvaret.

joel-swe sa...
22 juli 2012 14:51  

@Miljöpartist i grönt

Politiker har lämnat WO i dessa frågor pga att dessa genererar utgifter och man vill göra besparingar.

Om vi tar mitt sågande av RPS. Det ska ha varit någon stjärna hos RPS som i stort kom på att patrullerande poliser inte är produktiva och dessa ska bort.

Den troliga anledningen till att detta hände var att politikerna ville ha en besparing och det fanns någon på RPS som ville gå frammåt i karriären.

Med mindre patrullerande poliser så har staten mindre risk att någon åker fast och dömas till ett kostsamt fängelsestraff. När risken minskar att polisen griper någon så minskar också behovet av domstolar/rättegångar.

De poliser som blir över ges andra uppgifter. Du kan mao plocka bort tjänster från länsstyrelsen och sätta dem hos polisen.

Politiskt är det flera vinster med detta. Du gör en kortsiktig besparing och du kan, om någon skulle klaga på att det inte finns några poliser, hänvisa att Sverige minsan har 18 000 poliser!

Ett annat exempel är Cornucopia?:s reportage om Malmöpiketen. Malmöpiketen gör så många tillslag och därmed utvecklat mycket metoder. Detta har lett till personer från Malmö-piketen ska hålla ett halvårs utbildning för FBI:s insatsstyrka inom ett fält.

Nu verkar det som någon inom RPS ha problem med detta. Troligtvis för att det ger en del frågetecken om hur kostnadseffektivt NI är.

Lösningen på detta problem verkar vara att ta bort Malmö piketens förmåga. Nu är det endast NI som ska få använda sig av en del av dessa metoder.

Så den mest aktiva piket-styrkan i landet kommer få mycket svårare att göra sitt jobb.

Fy faen för svensk politik.

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade