Tiden går…

”Vi får snart skriva om regeringsformen, riket styrs av bloggar”


För en vecka sedan, den 17 juli, var det jämnt fem år sedan Wiseman's Wisdoms startades. Bloggar var något som det talades mycket om 2007 och efter att gång efter annan ha blivit refuserad på debattsidor i olika tidningar, framförallt med debattartiklar kring försvarspolitiken, föddes tanken på att istället starta en blogg. Man kunde ju nämligen i anslutning till tidningsartiklar på nätet hitta länkar till bloggar som kommenterade artikelns innehåll, så varför inte välja bloggformen?

Föga anades då hur mycket WW skulle växa och framförallt hur mycket tid det skulle ta i anspråk. Samtidigt är det svårt att finna något mer stimulerande när man är intresserad av försvarsfrågor, politik och att debattera. Något år senare hade det blivit en trogen läsarskara som ville läsa om och debattera försvarsfrågor. Utifrån besöksstatistiken gick att utläsa att bloggen plötsligt inte bara lästes av personal i Försvarsmakten och försvarsintresserade utan även riksdagspolitiker, ministrar och journalister.

De första åren var bloggandet inte särskilt uppskattat i Försvarsmakten och det är det fortfarande inte på alla håll, även om skillnaden är som natt och dag mellan 2008 och idag. När Försvarsmaktens egen bloggportal startade förra året var det ett mycket välkommet steg, samtidigt som att besökarantalet på WW sjönk något från de normala ca 3000/dag. Mycket välkommet var också att alltfler bloggar som kommenterade Försvarsmakten, försvars- och säkerhetspolitik startades och även att allt fler försvarspolitiker bemödade sig att starta egna bloggar och snart myntades orden försvarsblogg och försvarsbloggare. Ju fler det är som diskuterar frågorna, desto klokare blir man och ser man tillbaka på de senaste decenniernas försvarspolitik och försvarsmakt så känns det som att just klokskap och debatt är något man hade behövt mer av.

Genom åren har det också blivit ett antal gästinlägg och även om klimatet har mjuknat i Försvarsmakten, speciellt i det översta skiktet, finns det både personer som skrivit gästinlägg såväl som andra bloggare som vittnat om att deras vitsord helt plötsligt fallit något. Ett fenomen som tyvärr förekommer fastän Försvarsmaktens nya policy kring debatt antagits.

De första åren var det vanligt att personal i Försvarsmakten snabbt drog till med argument om säkerhetshot när organisationens brister diskuterades. Oftast har det verkat viktigare att sätta hemligstämpel på misslyckanden och dåligt underbyggda beslut än det har varit att avhjälpa problem. Även där upplevs att trenden är på väg åt rätt håll och det är av yttersta vikt. Om det är något som bidragit till att ställa till all oreda inom det svenska försvaret så är det att de politiker och beslutsfattare som ska fatta beslut om försvarets framtid, insatser och annan verksamhet inte kan göra det utifrån ett korrekt beslutsunderlag. Filtreringen och skönmålningen av information är ett av samhällets största problem och det gäller inte inte minst inom försvarsområdet. Här fick också alla inlägg och gästinlägg om förmågeglapp i Försvarsmakten, inte minst Peter Neppelbergs gästinlägg om GLC/NOC, stort genomslag.


Ofta ställs frågan om bloggandet har någon effekt och det är egentligen inte något som man själv som bloggare kan svara på utan det är egentligen för utomstående att bedöma.

Inför detta 5-årsjubileum har ett antal personer inom såväl Försvarsmakten, försvarspolitiken och försvarsbloggandet ombetts att skriva några rader om hur de upplevt de senaste fem år utifrån hur försvarsbloggandet eventuellt har påverkat Försvarsmakten, försvarspolitiken och den allmänna utvecklingen inom försvarsområdet. Eftersom det känns tråkigt att korta dessa kommentarer kommer de att publiceras under dagen som gästinlägg. Innan det blir dags för det första gästinlägget kan det vara intressant att koppla tillbaka till en D-uppsats som skrevs vid Stockholms universitet hösten 2009 om just försvarsbloggarnas inverkan på Försvarsmakten och försvarspolitiken, The Pen is mightier than the Sword. Uppsatsen utgör intressant läsning eftersom den dokumenterar situationen som den såg ut 2009, men också ger en bakgrund till hur debattens utveckling fortskridit.

Intervjuade i uppsatsen var utöver denna blogg även Chefsingenjören och från Försvarsmakten och Försvarsdepartementet, generalerna Michael Moore och Mats Nilsson. Citatet i inläggets inledning fälldes enligt uppsatsen av Mats Nilsson då han blev uppretad på en blogg. Förhoppningsvis ger de kommande gästinläggen ytterligare perspektiv på försvarsbloggandet.


Hur de kommande åren ser ut går inte att förutspå. En stor del av WW har nu flyttats över på Twitter som bättre möjliggör direktkommunikation med alla möjliga intressenter och snabb länkning till intressant information. Så sent som idag passerades siffran 1000 twitterkonton som följer WW på Twitter. Det är en mycket stor andel extra läsare med tanke på att besökstalet nu under sommaren på WW är 2000-2500/dag. Mer Twitter lär det alltså bli, men det kommer fortsatt bli blogginlägg. Försvars- och säkerhetspolitiken blir mer aktuell för varje dag som går och inte minst 2014 kommer att bli ett mycket intressant år, liksom vägen fram till försvarsbeslutet.

Sålunda är förhoppningen att många fortsatt vill följa WW och de andra försvarsbloggarna och ta aktiv del i den försvars- och säkerhetspolitiska debatten.


Lite senare under dagen publiceras det första gästinlägget