Gästinlägg: Försvarspolitisk motion i Miljöpartiet

Som flera läsare säkert sätt så inkluderar länklistan numera även en miljöpartistisk försvarsinriktad blogg. I ett av inläggen där nämns en försvarspolitisk motion om värn- och resiliensplikt, vilken debatterades vid årets kongress.

I syfte att främja den försvarspolitiska debatten och med tillstånd av upphovsmannen publiceras nedan motionen som ett gästinlägg.




----------------------------------------

Motion 15.3 om Värn- och resiliensplikt

Sten-Erik Björling


I dagsläget finns inget större hot vad avser militära operationer mot Sverige, Ryssland behöver knappast angripa eller hota med våld när de har oljan som påtryckningsmedel mot Europa. Dock kan ett stort militärt vakuum i Sverige utsätta landet för påtryckningar att acceptera dels Nato-medlemskap men även direkt placering av EU / Nato-trupp på Svenskt territorium med hänvisning till oförmåga att skydda territorium och access till resurser. Utländsk trupp är enkel att få in men ett helvete att få ut… Sverige gränsar till Barents - en av de viktigaste potentiella konfliktområdena mellan Europa, Ryssland och USA. Det är inte uteslutet att parter inom Svenskt försvar och politik har arbetat för att totalt rasera det tidigare försvaret för att ställa politiker och befolkning inför fullbordat faktum och därmed pressa in Sverige in i Nato.

När folkförankringen minska i försvaret så ökar även risken för utvidgade äventyr i utomeuropeiska länder under Nato-flagg, Sverige riskerar att degraderas till att bli en bricka i ett spel kontrollerat av externa makter som behöver "multinationella alibin" för operationer vilka endast tjänar deras egna intressen. Dessutom med en yrkesarmé (frivilliga soldater finns endast inom Hemvärnet, inte inom det nya försvaret) så ökar risken betydligt för statskupper och olagliga påtryckningar mot det egna politiska systemet.

Hoten mot Sverige och dess befolkning består till stora delar i bristen på resiliens hos samhället, dess försörjningssystem och dess förmåga att upprätthålla och driva de avancerade strukturer som alla i landet är beroende av. Speciellt framtida hot vad avser tillgången på fossila bränslen och resurser hotar vitala funktioner inte bara för stat och företag utan även för de individuella medborgarna.


Det icke-existerande och dyra militära försvaret

Till en årlig, nästan oförändrad kostnad av ca 40 miljarder kronor så har Sverige idag ett icke-existerande försvar med ytterst få möjligheter att försvara eller motverka militära eller andra internationella hot mot Sverige som nation. Som jämförelse kan nämnas Finland som med halva Sveriges försvarsbudget har ett komplett försvar som kan mobilisera hundratusentals man med effektiv beväpning och i funktionella förband. Det som runt 40 miljarder i Sverige finansierar är ett antal isolerade vapensystem, vissa mycket kostsamma, som saknar vitala supportstrukturer och integrering till funktionella militära större förband kapabla att möta hot från kvalificerade motståndare. I stort sett så har Svenska försvaret degraderats till att bli leverantör av enskilda patrulleringsförband i Nato-ledda operationer samt till stora kostnader och problem viss flygkapacitet för att markera politiska ställningstaganden i bl a Libyen.

- Flygvapnet består av ett fåtal flygbaser, ett antal flygplan vilka inte kan fullt ut beväpnas och hållas i stridbart skick under mer än kort tid. Flyget är placerat på ett fåtal baser vilka är mycket enkla att slå ut på samma sätt som i Libyen med kryssningsrobotar och de är dessutom inte väl skyddade med eget luftvärn. Flygvapnet är icke balanserat - ett stort antal flygplan men stora brister i tillgängliga vapen och supportstrukturer för att upprätthålla operationer under längre tid.

- Flottan har ett fåtal fartyg och de senaste tillskotten har inte utrustning för mer än närskydd med automatkanon, robotar planeras senare men är inte tillgängliga i tillräckligt stor omfattning. Ett fåtal ubåtar i tjänst.

- Armen har i funktionell mening helt upphört att existera (planeras att bli ca 25 000 man ca 2019 om det ens är möjligt) - brigadnivån existerar endast i planering vad gäller preliminära planer vad avser ledning, inga fungerande större förband existerar (brigaden är den minsta enheten av arméförband vilka anses kunna användas mot en modernt utrustad motståndare i modern strid). Armen är i stort sett optimerad för att leverera skyttekompanier till Nato-ledda operationer för patrulleringsverksamhet i Afghanistan - inte att kunna genomföra försvarsoperationer i Sverige annat än i mycket begränsad omfattning. Det finns inget försvar mot strategiska överfall eller storskaliga sabotageoperationer. Ingen reell kapacitet att möta ens mindre enheter av kvalificerade förband.

- Den absolut största bristen i det militära försvaret är bristen på markbaserat och mobilt luftvärn. I praktiken så existerar inte en sådan resurs i Svenska försvaret idag trots att tillgång till effektivt luftvärn är den viktigaste försvarsförmågan som man måste ha tillgänglig i ett modernt militärt försvar. Många anför att tillgången till JAS-systemet tillgodoser detta behov vilket är en grav missuppfattning - flygbaser slås enkelt ut med kryssningsmissiler och baserna är mycket känsliga för sabotage och är enkla att bekämpa. Det som tog mest tid för Nato att bekämpa i Libyen var inte flygbaserna, det var det mobila luftvärnet. Flyget slogs i huvudsak ut under ett fåtal timmar. Denna stora brist är ett ypperligt exempel på ett militärt försvar som i första hand har använts som en industripolitisk stödform för ett fåtal företag utan hänsyn till fungerande integrerade system och funktioner.

Hemvärnet (ca 15 000 aktiva) är till delar dubbeltecknat in i den planerade framtida organisationen - många HV-soldater finns dels i rullorna för HV men planerar även att ev. ingå i kontraktsorganisationen. Detta innebär att ingen vet hur många som finns i HV vid en verklig krissituation. HV står idag för ca 50% av försvarskapacitet i Sverige och kommer att under lång tid vara den reella resurser i form av gripbara soldater som Sverige har att skydda sina territoriella intressen med. De är dock främst utrustade för bevaknings- och skyddstjänst - de saknar tyngre utrustning och beväpning.

Historiskt sett så har utvecklingen gått från en planering för ca 16 manöverbataljoner med fungerande brigadstrukturer (Slutet av 90-talet) till 8 manöverbataljoner initialt planerade att sättas i tjänst 2014 och nu tillstår man att dessa manöverbataljoner kommer först att kunna vara i tjänst 2019 - en försening på ca 5 år för att komma upp i halva styrkan vad som tidigare ansetts vara ett minimum för ett funktionellt markförsvar. Nu talar man om att inför 2014 kunna prestera ca 1 manöverbataljon (ca 500 - 700 man) vilken skall vara tecknad för internationella insatser - inte försvar av Sverige.

För att inte ett ohållbart och för Sveriges oberoende farligt vakuum skall uppstå så bör en grundläggande försvarsförmåga återupprättas. Dock inte bara i militära termer utan även i termer om ett resilient samhälle kapabelt att möta framtida utmaningar i form av resursbrist och svåra påfrestningar på samhällets infrastrukturer och försörjningssystem. Globalt sett så kommer tillgången på vitala resurser att minska och konkurrensen att öka vilket kommer att medföra stora påfrestningar på Sverige som nation. Många av grunderna för globaliseringen kommer att försvinna när tillgången på olja som till största delen används inom transporter minskar.


Ny typ av värnplikt

Som tidigare nämnts så kommer hoten mot Sverige inte i första hand vara militära utan de kommer främst att vara brister i samhällets resiliens (uthållighet och robusthet). Problemet med att bygga, använda och underhålla resilienta system är att de oftast inte ger kortsiktiga vinster - det är system vars återbetalningstider är mycket långa och därmed inte intressanta för kortsiktigt intresserade kommersiella parter. Ett exempel på detta är produktion av baslivsmedel i lokala produktionsenheter vilka har mycket svårt att klara sig i konkurrens med stora centraliserade system som ofta även får offentliga subventioner av olika slag. Andra exempel är produktion av lokala bränslen och energikällor för basförsörjning av kärnfunktioner inom samhället. Ytterligare ett exempel är utbildningar inom krishantering för de flesta medborgare om hur man bör agera vid kris, klara basförsörjning mm under initiella faser vid större el-avbrott mm.

Ett värnpliktssystem för att kunna kombinera behoven av både återupprättandet av ett försvar med medborgaranknytning och för ökad resiliens vid kriser och framtida utmaningar kan se ut som följer:


Plikt både för män och kvinnor.

- Resiliens / civilpliktsutbildning, 3 månader. Denna bör innehålla grunder inom personlig krishantering, krishantering inom grannskap samt utbildning inom första hjälpen, kallt klimat, hygien mm.

- Grundläggande militär utbildning (GMU), 3 månader. Denna bör vara den grundläggande militära utbildning som dagens HV personal förutsätts ha gått igenom. Huvuddelen av utbildningen centreras kring att klara sig i fält samt enklare militära kunskaper.

- Valfri del, 3-6 månader. Inom resiliensdelen så kan denna del inbegripa arbete med lokal matförsörjning, energiförsörjning, förstärkning inom hemvård och som kontaktpersoner med äldre eller personer med särskilda behov. Det kan även inbegripa förstärkning av sjukvård, arbete inom ideella organisationer mm. Om personen önskar gå vidare inom den militära delen och blir godkänd så kan denne gå in i ordinarie värnplikt för ordinarie (mindre till antalet) förband eller utbildas vidare inom hemvärnet, röda korset, lottor eller som resurs inom frivilligrörelserna.

Resiliensdelen kan även användas som ett arbetsmarknadspolitiskt instrument för att ersätta nuvarande fas 3 etc. - man kan få långsiktig nytta av de ersättningar som man ändå betalar ut.


Jag yrkar

1. Att MP verkar för införandet av en moderniserad militär värnplikt integrerad med resiliensplikt för att återställa funktionen hos ett grundläggande, medborgarförankrat militärt försvar.

2. Att MP verkar för införandet av resiliensplikt för att öka resiliens och uthållighet hos det svenska samhället för att möta framtida utmaningar.

3. Att MP verkar för en snabb utveckling och införandet av funktionellt mobilt luftvärn i effektiv volym vilket totalt saknas i dagens militära försvar.

4. Att MP verkar för en mycket djupgående luftförsvarsutredning vilken inbegriper även andra scenarion än sådana som baseras i huvudsak på konventionellt stridsflyg.

5. Att MP verkar för att snabbt införa ett grundläggande system för krigsförbandsövningar vilka används för att inkalla till repetitionsubildning av tidigare värnpliktiga vilka kan fylla leden i de planerade manöverbataljonerna, icke förlitande sig på ev. kontraktssoldater. På detta sätt kan man relativt snabbt återupprätta en grund för ett funktionellt försvar.

6. Att MP verkar för en uppgradering av hemvärnets roll - översyn av beväpning, roller, ersättningssystem samt förbättrad integration med civila krisledningssystem mm. Detta för att så kostnadseffektivt som möjligt få till ett mer yttäckande och effektivt försvar vilket även kan användas vid civila kriser.



Utfallet blev sedan att punkterna 4 och 6 bifölls. Övriga röstades ner av kongressen.