Otillräckligt är bara förnamnet (uppdaterat 27/8 20.45)

Debattartikeln i dagens SvD där allianspartiledarna berättar om planerna på att köpa 40-60 uppgraderade JAS 39 Gripen var sannolikt tajmad att sammanfalla med den stora flygövningen Nordic Air Meet 2012 i Norra Sverige, där bl a Schweiz deltar. Valet av datum för publicering säkerställer önskad exponering i Schweiz och minskar risken för oönskad exponering på hemmaplan. Lördagar är veckans sämsta nyhetsdag, där t ex SVT:s nyhetsfördjupningsprogram Aktuellt inte ens sänds och lönehelgen bidrar till än mer minskat intresse för nyheter och därmed minskad risk för att behöva svara på "jobbiga" frågor. Försvars- och säkerhetspolitik är fortsatt en marginalfråga inom svensk politik även om de senaste årens händelser i närområdet gjort att vissa tecken talar för att en ökat inrikespolitiskt intresse.

I grunden är det ett bra beslut att Sverige nu klart deklarerar att det blir en anskaffning av en uppgraderad version av JAS 39, men debattartikeln väcker en rad frågetecken. Det första rör antalet flygplan. "40-60" är en mycket oprecis siffra och långt ifrån vad som krävs för att ens på en rudimentär nivå luftförvara en yta så stor som Sverige. Ska dessa sannolikt 40 flygplan då kompletteras av resterande JAS 39 C/D? I så fall blir det en så kallad high/low mix där JAS 39 C/D under 2020-talet kan användas för de absolut enklaste uppgifterna i flygstridskrafterna. Driftskostnaderna lär dock bli desamma eller högre för de äldre 39 C/D jämfört med E/F då de bygger på äldre teknologi.

Framförallt väcker antalet oro när Försvarsmakten i sitt underlag från i vintras (presenterat hos Folk och Försvar) om uppgradering av Gripensystemet bedömde att 60-80 flygplan (beroende på konfiguration) var vad som skulle krävas för att i en vecka försvara Sverige mot ett begränsat militärt angrepp. Efter denna vecka var det tvunget att utländsk militär hjälp hade anlänt för att avlösa de svenska stridskrafterna. Regeringens avsiktsförklaring från idag ligger med andra ord 20 flygplan under det som man skulle kunna kalla Försvarsmaktens skamgräns.


Den kostnadsersättning som nämns i debattartikeln om 300 miljoner kr år 2013 och därefter 200 miljoner kr årligen är svåra att förstå. Det lär inte räcka på långa vägar. Försvarsmakten redovisade i sitt underlag från i tidigare i år att från och med 2015 krävs miljardtillskott till försvarsbudgeten för att till 2019 kunna driftsätta den beordrade insatsorganisation 2014, och då handlar dessa tillskott endast om att kunna köpa den mest rudimentära materielen och framförallt att kunna finansiera den övningsverksamhet som krävs för att återskapa en välövad försvarsorganisation.

Utöver detta miljardtillskott handlar det inom det kommande dryga decenniet om bortåt 75 miljarder kr i ofinansierad materielanskaffning för att kunna ersätta de många och stora materielsystem var ersättning gång på gång skjutits på framtiden av budgetskäl, bl a luftvärn, stridsfordon, korvetter, ubåtar, radarsystem, transportflygplan och en hel rad andra system. Inte minst ersättningen till JAS 39 C/D.

Den ytterst ringa anslagsökningen om 200 miljoner kr årligen från och med 2014 förefaller närmast vara ett skämt. I runda slängar handlar det om en ökning med mindre än en halv procent av hela försvarsanslaget. Det täcker inte ens normal inflation. Än mindre täcker det den så kallad tekniska faktorn som innebär att kostnaderna inom försvarsområdet, framförallt inom krigsmateriel, ofta rör sig om 5 % årligen. Frågan är då som sagt till vad 200 miljoner kr årligen, en reell anslagsminskning, ska förslå. Att denna underfinansiering kommer att få mycket allvarliga konsekvenser inom hela Försvarsmakten råder det inga som helst tvivel om.

Man kan också konstatera att Regeringen och Försvarsdepartementet helt har rundat Försvarsmakten när kommentaren från Försvarsmakten blir att man "vill invänta budgetpropositionen som kommer den 20 september innan man ger ytterligare kommentarer". Det tyder inte på någon djupare kommunikation mellan departement och myndighet, vilket är oerhört allvarligt. Det finns å andra sidan fler tecken än just ämnet för detta inlägg som tyder på samma sak.


Återigen kan man också konstatera det beklämmande i att journalister inte klarar av att hantera den information man delges. De "90 miljarder kr" som nämnts i media under dagen och kvällen handlar till 2/3 eller ännu mer om kostnaderna för att vidmakthålla flygsystemet, det vill säga användande och mindre uppgraderingar. Dessa kostnader hade varit desamma oavsett val av nytt stridsflygplan. Sannolikt hade de till och med varit ännu högre. Rapporteringen om 90 mdr kr blir alltså mycket skev, vilket SVT Rapport inte var sent att utnyttja. Läs därför Gripen News som gör en livscykelkostnadsjämförelse med den norska anskaffningen av F-35.


Frågan är också hur Schweiz i slutänden ställer sig till anskaffningen av nya stridsflygplan. Det svenska beskedet från idag är sannolikt skamgränsen för vad som krävs för att Schweiz ska kunna gå vidare i en upphandling. För att säkerställa att upphandlingen blir av handlar det minst om ett riksdagsbeslut om anskaffning. Trovärdighet erhålls inte förrän Sverige tidigare eller samtidigt med Schweiz tar leverans av de nya flygplanen. Säkras Schweizaffären där JAS 39 E/F utgör ersättning för de idag mycket föråldrade F-5 Tiger II, kommer Schweiz sannolikt att inom ett decennium besluta om en kompletteringsanskaffning för att ersätta de F-18C/D som idag utgör spetsen i det schweiziska flygvapnet och som faller för åldersstrecket under andra halvan av 2020-talet. De schweiziska budgetbegränsningarna lär också innebära att det antingen blir JAS 39E/F som nytt stridsflygplan eller inget alls.

Blir det inget stridsflygplan alls för Schweiz hamnar Sverige i ett mycket beklämmande läge avseende luftstridskrafterna. Att anskaffa ett utländskt system kommer att bli oerhört dyrt och att driva utvecklingen av JAS 39E/F nationellt lär också bli dyrt. Man kan också fundera över hur klokt det är att ett land som i yta motsvarar ett svenskt landskap ska vara styrande i utformningen av specifikationerna för svenska stridsflygplan. Å andra sidan hade Sverige idag stått helt utan flygburen sjömålsrobotförmåga om det inte varit för den thailändska anskaffningen av JAS 39C/D. Likaså är de sydafrikanska JAS 39C/D på flera områden betydligt mer avancerade än de svenska.


Krig är en materielsport. Ska Sverige ha ett försvar och kunna bedriva en självständig politik utan att behöva falla till föga för externa påtryckningar krävs ett försvar som är dimensionerat för detta och detsamma gäller genomförandet av de solidaritetsförklaringar Sverige avgett gentemot de nordiska länderna och genom Lissabonfördraget. Då fungerar det inte med halvmesyrer. En undermålig finansiering av försvaret innebär i längden att Sverige närmar sig den status de utvecklingsländer har som ser det som en kaptialinkomst att delta i FN-insatser. I Sveriges fall handlar det mer om ett sökande efter bekräftelse inom EU och FN. Dagens besked från Regeringen imponerar inte ur ett försvars- och säkerhetspolitiskt perspektiv utan kan förmodligen mest härledas till industri- och näringslivspolitik. Ett beslut som i högsta grad borde gå att förankra den i försvarsindustrin fostrade socialdemokratiske partiledaren Stefan Löfvén.

Det återstår att liksom myndigheten Försvarsmakten invänta budgetpropositionen för att se vad Regeringen egentligen föreslår. Kanske blir det till och med så att man ändrar direktiven för den nyss tillsatt luftförsvarsutredningen med tanke på att ränta-på-räntaeffekten till 2040 ej är att förakta och att direktiven för utredning säger att man ska utgå från en oförändrad budget.


SvD, 2, 3, 4, DN, 2, 3, SVT, SR, 2, 3, 4, AB
Cornucopia, Sten Tolgfors, Gripen News, Annicka Engblom (m), Väpnaren, Skipper, Staffan Danielsson (c), Carl Bildt, Peter Hammarberg, Johan Westerholm (s), Göran Pettersson (m)


Uppdatering 26/8 20.15: Även Kungliga Krigsvetenskapsakademins blogg Försvar och Säkerhet analyserar nu gårdagens besked från Regeringen och det är definitivt ingen rolig läsning.

F&S gör hårt nedslag på den moderata försvarspolitiska linjen som gällt under sommaren där alla argument om underfinansiering av försvarsbudgeten bemötts med mantrat "Uppgift först, finansiering sedan". Nu verkar det som om Regeringen åter rundat sina försvarspolitiker då man som F&S mycket riktigt påpekar nu har gjort det omvända, nämligen fastställt att försvaret ska finansieras med 200 miljoner kr extra från och med 2014, utan att med ett ord beröra uppgiften som ska lösas.

Frågan man nu kan ställa sig är vad vi ska ha Försvarsberedningen till? Den var ju satt att analysera omvärlden inför kommande försvarsbeslut. Ska resten av Försvarsberedningens uppgifter hanteras på samma sätt?

Läs även resten av inlägget på F&S. Det innehåller en rad intressanta faktorer med anledning av gårdagens besked.


Uppdatering 27/8 20.45: Skipper beskriver den rådande situationen med Regeringens utspel på Newsmill. Man kan bara instämma i hans ord.

På SvD Brännpunkt skriver Bo Pellnäs om den famösa NATO-utvärderingen och ÖB:s situationen efter beskedet i Almedalen.