Är Insatsorganisation 2014 fortsatt relevant?

Det var nog både en och annan som blev förvånad när ÖB i torsdags uttryckte att han var nöjd med insatsorganisation 2014 (IO 14) och att den väl motsvarar de operativa behoven. För allmänheten blev detta känt genom nyhetsrapporteringen på torsdagen, men Försvarsmaktens anställda kunde redan dagen innan läsa om detta på intranätet Emilia:

"Omvärlden är föränderlig och vi måste följa med i förändringarna. Försvarsmakten kommer inte att utökas, vi måste slå vakt om den Försvarsmakt vi har. Jag är övertygad om att den operativa förmågan vi nu bygger är helt rätt och det ska vi fortsätta med. Jag kommer också i mina dialoger med våra uppdragsgivare fortsätta att vara tydlig med vikten av att ha balans mellan uppgifter och resurser, det är mitt ansvar. Men alla vi har ett ansvar, vi måste själva göra vägval som innebär förändringar, sa ÖB."


Jag är en av dem som blev mycket förvånade både över ÖBs uttalande ovan, men även över uttalandet att inga militära förband behöver vara fast placerade på Gotland.

Skälen till ÖBs ståndpunkt kan vara flera och kan heller inte fastställas. Några förklaringsmodeller som diskuterats de senaste dagarna har varit:

1. Vilka är de operativa behoven? Vem har fastställt dessa? Det är fullt möjligt att utifrån de uttryckta politiskt-strategiska målsättningarna tillgodoses de operativa behoven av IO 14. (Därmed skulle den vidare frågan i så fall bli, vilka är de politiskt-strategiska målsättningarna?)

2. ÖB ser sig inte ha manöverutrymmet att utrycka någon annan åsikt än den nu anförda då det ännu inte utryckts någon annan politisk vilja.

3. ÖB vill ha lugn och ro att nu äntligen fullfölja IO 14 som vid förra prognosen skulle kunna vara intagen 2023 och som Försvarsmakten i den senaste prognosen (budgetunderlag 2015) fastställde inte skulle kunna intas utan kraftigt höjda försvarsanslag.

4. ÖB ser inte att det är lönt att argumentera för mer än det han nu tror sig kunna få, nämligen de medel motsvarande ca 5 mdr kr/år som krävs för att kunna inta IO 14.

5. ÖB ser IO 14 som den bästa grunden att bygga vidare på.

6. Försvarsmaktens personal orkar inte med ytterligare en runda av organisationsförändringar, vilket bland annat kunnat skönjas i FM Vind (medarbetarundersökning).

Jag håller varken de ovanstående eller någon annan förklaring för helt otrolig. Till ÖBs uttalande bör också läggas inlägget av chefen för ledningsstaben på Försvarsmakten kommenterar.

Jag instämmer dock inte med ÖB i att den operativa förmåga som byggs med IO 14 är tillräcklig. Inte alls.


IO 14 process
För att bedöma IO 14 måste man dock backa bandet till försvarsbeslutet 2004. Där ändrades Försvarsmaktens huvuduppgifter fullständigt till att koncentreras på internationella insatser långt bortom svenskt territorium i syfte att där dämpa och förhindra uppblossande kriser och konflikter. Av den anledningen skapades en helt ny insatsorganisation (observera att här utgick begreppet krigsorganisation!) för Försvarsmakten. För att understödja den nya insatsorganisationen skapades också en ny grundorganisation och det är formeringen av denna som gjort att svensk militärgeografi ser ut som den gör idag. Vid formeringen var operativa hänsyn i nationellt försvar helt avgränsade. Ingen sådan uppgift fanns ju längre. Istället skulle det avgörande vara förbandens och orternas möjlighet att producera de internationella insatsförbanden där garnisonstänkande och stordrift premierades.  (Läs gärna FOI rapport om tröskelförmåga som bl a tar upp FB 04)


Från invigningen av Förvarsmaktens centrallager i Arboga september 2009. Foto: Försvarsmakten
Ett resultat av ovanstående ser vi nu i Försvarsmaktens centrallager i Arboga, placerat där för att bl a underlätta flygtransporter från Örebro och ut i världen. Ett annat i det faktum att allt svenskt artilleri idag är placerat i Boden, i fel landsände jämfört med var man ska lösa sina huvudsakliga uppgifter. En tredje konsekvens var att Gotland framgent skulle sakna fast militär närvaro. En fjärde konsekvens var att Flygvapnets krigsbassystem avvecklades och endast två basbataljoner behölls, men ominriktades på att kunna verka från hemmabas eller utländsk bas med stöd av där befintliga resurser. Just det sistnämnda exemplet kommer jag att använda för vidare resonemang kring IO 14 fortsatta operativa relevans.

Ytterligare neddragningar på försvaret var sedan planerade av regeringen av ekonomiska skäl. Debatten kring dessa nådde sin höjdpunkt under våren 2008 när ytterligare ca hälften av Försvarsmaktens förband stod inför nedläggningshot. Georgienkriget innebar dock ett bryskt uppvaknande ur denna drömvärld, men istället för ekonomiska tillskott blev resultatet att dåvarande organisation permanentades, men ominriktades i och med den försvarspolitiska inriktningspropositionen 2009. De tilldelade ekonomiska medlen tillät inte ett nytt försvarsbeslut och det blev till att försöka koka soppa på en spik.

Nu skulle Försvarsmaktens även kunna lösa vissa nationella försvarsuppgifter med sin organisation som kom att döpas om till insatsorganisation 2014. Därtill skulle även ett nytt personalförsörjningssystem intas där värnplikten skulle läggas vilande. Det nya systemet skulle istället bygga på anställda soldater i två olika anställningsformer med ett antal och kontraktsformer baserade på internationella insatser. Det stöd för produktionen av insatsorganisationen som tidigare funnits skulle nu också i hög grad ”rationaliseras bort”. Insatsförbanden skulle prioriteras hette det, men i själva verket var det ett sätt att spara in tjänster och prioriteringen av insatsförbanden blev egentligen att dessa utöver att vara insatsförband också skulle lösa sitt eget stöd och utbildning av sig själva och andra.

Det är alltjämt denna verklighet som existerar idag 9 mars 2014, drygt en vecka efter Rysslands ockupation av den ukrainska delrepubliken Krim.

Till ovanstående ska dock också läggas regeringens krav på att Försvarsmakten ska reducera sina lönekostnader inom IO 14 med 500 miljoner kr år 2019 jämfört med 2013. Detta har fått till följd att Försvarsmakten nu planerar för en ”organisation 2018” där antalet befattningar inom insatsorganisationen reduceras kraftigt gentemot det tidigare målet och heltidstjänstgörande byts mot tidvis tjänstgörande. Totalt minskar organisationen med 1550 tjänster. Att detta får operativa konsekvenser påpekar också Försvarsmakten i sina underlag till regeringen (bland annat i Försvarsmaktens budgetunderlag för 2015) framförallt till följd av att den minskade andelen kontinuerligt tjänstgörande personal påverkar beredskapen.

Därav följer också att man måste reflektera över ”vilken” version av insatsorganisation 2014 som ÖB finner vara operativt rätt? Är det den första eller den som byggs utifrån de begränsningar regeringsbeslut 5 medför?


Min ståndpunkt
Jag ställer mig mycket tveksam till den framtida operativa relevansen hos IO 14.

Militärgeografi: Geografiskt har IO 14 till följd av FB 04 flera av sina tyngdpunkter på helt fel ställen. Exempelvis finns inte längre några förband på Gotland. Ett område jag och många bedömare är överens om är ett nyckelområde för samtliga aktörer i vårt närområde. Här hävdar exempelvis regeringen att man ”lätt” kan tillföra militära förband till ön i den händelse det skulle behövas. Det är enligt mig att underskatta de logistiska svårigheterna för en sådan operation och att helt bortse ifrån att just ett sådant drag skulle kunna eskalera en säkerhetspolitisk krissituation jämfört med att förbanden finns utgångsgrupperade. (För en populärversion, läs gärna Johan Wiktorins ”Korridoren till Kaliningrad) Som jämförelse kan också sägas att om det nu är så lätt att förflytta förband till Gotland så borde detsamma gälla även för andra aktörer som därtill förfogar över större logistiska resurser än Sverige. Hösten 2009, samtidigt med den stora ryska övningen Zapad, genomförde Försvarsmakten en beredskapsövning där man koncentrerade tillgängliga förband till Gotland. Det visade sig inte alls vara lätt som man trott.

Ett annat exempel är lokaliseringen av samtliga artilleriförband till Boden, så långt man kan komma från de operationsområden som offentligt utpekats som Försvarsmaktens viktigaste, bl a Stockholm och Gotland. Samma förhållanden gäller även för luftvärnet och ingenjörstrupperna vilket gör övningar av sammansatta förband kostsamma. Ett tredje exempel är att hälften av flygvapnets stridsflyg utgångsgrupperat inom sensortäckning och bekämpningsräckvidd från den enda presumtiva motståndaren i närområdet. Det är troligtvis inte längre möjligt att flytta förbands fredstida lokalisering, men i så fall måste man vidta andra åtgärder för att möta de begränsningar detta medför.


Syfte: IO 14 är fortsatt en organisation dimensionerad och framtagen för internationella insatser oavsett om det gäller personalförsörjning, organisationens sammansättning eller numerär.


Organisatoriska begränsningar: Som illustration avseende IO 14 operativa relevans kan användas flygstridskrafterna. Att flygstridskrafterna är en av grundbultarna i svenskt försvar torde vara oomstritt, men IO 14 ramar blir kraftigt gränssättande för operativ verkan. Till att börja medger IO 14 endast två st basbataljoner som då ska hantera 4 st JAS 39-divisioner. Till skillnad från tidigare basbataljoner är de i IO 14 mycket klent bemannade i jämförelse med sina föregångare. Samtidigt ska de nu var för sig kunna hantera två divisioner istället för en eller en halv. Flygvapnet har traditionellt förlitat sig på att kunna skydda sig från bekämpning genom att sprida sig till flera baser och på varje bas inom större markområden. Kravet på detta utgick i och med FB 04 och målsättningen blir mycket svår att uppnå med IO 14, och än mer så med de än lägre personalramar som sätts upp med org 18. Alternativet till geografisk spridning är att höja skyddsnivån avsevärt på några lämpliga existerande baser utifrån trolig operationsriktning.


Robot 97 med spaningsradar. Ersättare behövs innan 2020, men är ej finansierad. Foto: Försvarsmakten
För att skydda flygbaserna, men även andra förband och infrastruktur från ett hot från luften är man beroende av luftvärn. Även detta är i IO 14 mycket begränsat i och med att det i första hand dimensionerades för internationella operationer. Det har till och med reducerats från 2004 till två bataljoner från tre. Att få dessa att räcka till att skydda både flygbaser, Stockholm och övriga områden som Försvarsmakten har att skydda. Sedan många har successiva försvarsberedningar utpekat att ett av de största militära hoten mot Sverige är insättande av fjärrstridsmedel som kryssningsrobotar (nu även ballistiska robotar i och med införandet av Iskander i närområdet) med därpå följande krav på försvarsförmåga. En förmåga som Luftvärnet idag saknar med sina robot 97 Hawk och robot 70. Luftvärnet är nu dock planerat att genomföra en materielomsättning av både korträckviddigt luftvärn och införande av ett nytt långräckviddigt system. Frågan är om bägge dessa system ryms inom IO 14 ramar och vilka förmågor de erbjuder mot fjärrstridsmedel?

I media har Försvarsmakten angett Stockholm som huvudsaklig operationsriktning eftersom det är landets huvud. Att avdela markoperativa styrkor till Gotland skulle i så fall innebära en kraftsplittring som IO 14 inte mäktar med. Likväl återstår då ytterligare några operationsområden av mycket stor betydelse för Sverige. Ett exempel är Göteborgsområdet utan vars hamnar och varuflöden Sverige snabbt stannar. IO 14 får ytterst svårt att hantera en situation med ”strategisk pant”, det vill säga att nå avsedd verkan genom att ta ett område i besittning och byta det mot ett annat eller ett önskat handlande. Avdelas styrkor ur IO 14 till Gotland är de sedan fast där och kan ej användas för försvar av huvudstaden. En angripare har mycket goda möjligheter till att genom vilseledning mot ett område nå framgång på annan plats då resurserna ej räcker till samtliga platser och ej heller i ett efterhandsläge.





Beredskap: Hela Försvarsmakten är dock drabbad av friktionerna inom den nya personalförsörjningen innebärande att man även om pengarna fanns inte kan öva hela förbanden och insatsorganisationen innan organisationen någon gång långt bort i framtiden är fullständigt personaluppfylld. De personalrader som ej är fyllda med kontinuerligt och tidvis tjänstgörande soldater och sjömän är tills vidare fyllda med värnpliktig personal. Antingen personer som gjort värnplikten innan 2010 eller personer som valt att avsluta sin anställning som soldat eller sjöman och därför sorterar under pliktlagen. Något inkallande för övning kan här ej ske innan regeringen beslutar att höja beredskapen.

Väljer man nu att höja den svenska beredskapen är IO 14 visserligen ett fall framåt jämfört med FB 04, men målsättningen är fortsatt låg: ”inget förband ska ha lägre beredskap än sex månader. Händelseförloppet i Ukraina förstärker reformens mål om att förbanden ska vara användbara redan från början då ingen kan förutse händelser flera år i förväg”.

Den berättigade frågan är om man ens kan förutse vad som ligger 6 månader bort? Misstänker man till exempel att Ryssland kommer att agera i Baltikum likt man gjort på Krim i september gäller det alltså att beordra beredskapshöjning för dessa förband redan idag. Att någon skulle fatta ett sådant beslut faller på sin egen orimlighet.

Frågan blir därmed hur IO 14 kan vara operativt tillräcklig om det finns en kvalificerad motståndare, vilket är det Försvarsmakten ska vara dimensionerad att möta. Även om man skulle väga in ett stöd av NATO, är frågan motiverad.


IO 14 och framtiden
Förvisso finns det de som menar på att IO 14 är en god språngbräda för framtiden. Här krävs det dock att man vägen in två faktorer. Den första är att IO 14 inte är en utbildningsorganisation, vilket redan idag skapar stora problem när antalet nya soldater som ska utbildas överstiger det antal organisationen klarar av (FM BU 15). Något som kommer att bli än värre i org 18. Väljer man att bortse från detta faktum återstår ändå frågan huruvida IO 14 utgör en tillräckligt bra språngbräda att utgå ifrån för en ny organisation. Hur långt ska man gå innan man tar beslutet att den väg man anträtt inte leder mot målet? Här ligger erfarenheterna från tidigare 20 års försvarsbeslut i ryggsäcken då inget av dessa till fullo hann implementeras. Önskan att därmed hålla fast vid anträdd vägen därmed omedvetet bli större. Skillnaden är att organisationsförändringarna då gjordes mot tron på en säkrare omvärldssituation. Idag föreställer vi oss det motsatta.

Jag befarar att ÖB med sitt uttalande riskerar att låsa positionerna för framtiden. Hur ska man kunna motivera ett framtida ökat anslag eller ökad organisation om man redan idag meddelar att organisationen är relevant trots en radikalt förändrad säkerhetspolitisk situation? Vilken omvärldsutveckling skulle i så fall motivera en förändring? Det är svårt att teckna ett värre scenario än det nuvarande utan att det redan skulle vara för sent för åtgärder att få verkan.

Jag instämmer med dem som utmålat Krimkrisen som ett paradigmskifte gällande vår säkerhetspolitiska situation, vilket i så fall måste få följder även inom vår försvarspolitik. 
Det kan omöjligen vara så att när den dimensionerande aktören i vårt närområde inte visat sig vara den följsamma och rationella aktör som svensk säkerhetspolitik intecknat så ska försvarspolitiska inriktningar från en betydligt gynnsammare världsutveckling ligga fast – det vill säga det som resulterade i insatsorganisation 2014. För mig står det klart att Försvarsmakten i framtiden behöver en väsentligt högre tröskelförmåga än den som innehas idag och vad som ursprungligen planerats. Den första åtgärden som bör vidtas omedelbart är att regeringen tillskjuter medel så att Försvarsmakten kan genomföra de övningar av nationellt försvar som planerats för 2014, men reducerats till följd av den ekonomiska situationen.


Härnäst har vi att invänta att Försvarsberedningen kommer med sin rapport den 15 maj och se om även denna bedömer IO 14 som innehållande tillräcklig operativ verkan.

Jag vill ge en eloge till chefen för ledningsstaben generallöjtnant Jan Salestrand som var snabb med att kommentera IO 14-frågan på Försvarsmaktens blogg och att han påpekar det faktum att IO 14 med de ekonomiska ramar som fortsatt gäller ej kan intas, men att en större insatsorganisation är välkommen om den finansieras.

Bloggar: Försvarsmakten kommenterar, Skipper, Allan Widman, Staffan DanielssonPeter Hammarberg

24 kommentarer:

E1 sa...
9 mars 2014 22:54  

Bra skrivet WW.

Tror ÖB var tvungen att försvara IO14 för att därigenom få loss mer ekonomiska medel utan att politikerna tappar ansiktet.

//E1

flygsoldat-113-bom sa...
9 mars 2014 23:39  

Insatsorganisation 2014 har aldrig någonsin varit relevant och kommer aldrig någonsin att bli det.

Det behövs ett paradigmskifte för att skapa en fungerande försvarsmakt. 42 miljarder per år räcker inte ens till drickskontot.

Beträffande ÖB så lyder denne under ett antal mer eller mindre stolliga försvarspolitiker som kräver nya förändringar lika ofta som de byter skjorta. Vem som helst skulle bli uppgiven i ÖB:s situation.

På denna position behövs en riktig hårding som vågar dra ned byxorna hos alla stolliga försvarspolitiker.

Teaterdirektoren sa...
10 mars 2014 01:59  

ÖB talade redan i Sälen om att IO14 "är till 95 procent personaluppfylld".
Jag antar att det är därför som han uttrycker sig som om organisationen redan finns?
Han påpekade också att FV och Marinen i princip redan hade intagit IO14.

Jag förstår inte varför FML har så svårt att se verkligheten.
Kan vi inte se den som den är finns inte problemen och då jobbar inte heller någon på lösningarna.

Vi har inte och kommer heller inte att ha speciellt stora eller många samövade förband i IO14. Varken nu eller i en framtid.

Vi har stora problem vad gäller materielhantering/försörjning.

"När förbandet gick på sin beredskap där man skulle kunna åka senast tio dagar efter larm erhöll man 1500 olika materielindivider. Hälften hade restriktioner eller anmärkningar.
250 hade användningsförbud,100 hade mindre än tre månader kvar till verkstadsbesök och grundtillsyn. I många fall var system och satser ej kompletta."
(Redigerat utdrag ur Officerstidningen nr 8 2013.)

Jag har skrivit tidigare om beredskapskraven kontra materielstatus A1 och tillkommande kostnader. (Pengar och personal som just nu inte finns.)

Brister finns i enkla delar av m/90 systemet till de som behöver dem i sin dagliga tjänst. (läs delar till stridsväst, byxor eller vapenrock)
Att då prata om personalvolymer som är tio gånger större känns inte trovärdigt.

Det låter så enkelt att från skrivbordet flytta enheter på kartan.
Den där verkligheten visar något annat. Ingen har väl glömt Dagny II?

På kvällen den 21 februari och följande natt stod det klart på öppna källor på nätet att någonting stort var på gång i Ryssland-Ukraina. Truppförflyttningar, indragna permissioner, militärer tog över planering av järnvägstransporter, flygbränsle flyttades, militär verksamhet rapporterades på civila flygplatser o.s.v.

Jag förutsätter att MUST hade ännu tidigare indikationer!

Hur lång tid tog det innan den lilla fisken var på plats på Gotland?

Bara för att flytta en försvinnande liten styrka av stridsfordon och/eller vagnar till övningen i Norge från I 19 behövs resurser från hela Sverige!

Idag är det enkelt at flytta artilleri och luftvärn med lång räckvidd till Gotland. Det blir värre när prylarna finns i verkligheten.

SUCK!

För vem eller vad spelas denna komedi upp av vår försvarmaktsledning?

De politiker med lite insyn i verksamheten(läs försvarsberedningen och försvarsutskottet)som har tillgång till det hemligstämplade materialet, i redovisade dokument, behöver inte anstränga sig över hövan för att se ihåligheterna i resonemanget.
De måste tycka att det är rätt underligt och förvirrat?

Hade IO14 varit klar så som det var tänkt, det vill säga 2014 hade vi haft en grund att bygga vidare på. Nu ska vi segdra denna organisation till någon gång efter 2023 (om medel tillförs).
Jag antar att vi först då skall börja tala om en relevant efterföljare?
Avbryt och lägg pengar och kraft på att börja bygga nytt och ändamålsenligt redan nu. Gör som Herr Grundevik påpekar. Lägg en långsiktig plan. En plan på hur vi återtar förmågan till självförsvar av landet. Hela landet.
Vänd på förfarandet vid politisk försvarsplanering.
Börja med
Hotbild.
Plan.
Budget.
Fram till nu har vi gjort tvärtom.

Mitt svar till din rubrik, herr Wise, är att jag anser att IO14 slutade att vara relevant i samma ögonblick som det stod klart att den inte skulle finansieras.

DUNDERSUCK flera gånger om!

Teaterdirektören.

P.S. Min vapendragare, Cybersoldaten MARCUS, hälsar att det förekommer vissa aktiviteter på nätet som är intressanta. Han ser fram emot när FM kommenterar detta (och delar ut direktiv) och media vaknar.
MARCUS råd är att se över/uppdatera virusskyddet och inte klicka på något som man inte känner igen. Läs och titta noga, vissa länkförslag är förvillande likt de seriösa.

Herr Flax sa...
10 mars 2014 03:21  

Och då har dessutom våra två stackars basbataljoner även TP-/Specflygdivisioner samt tre helikopterskvadroner att betjäna. Flygslag som tillsammans med stridsflyget har helt olika behov. Ingen flygbas kan, i ett nationellt scenario, med rimlighet vara lämplig för både stridsflyget, transporten och helikopter.

Häri ligger ännu en tydlig svaghet för det svenska flygsystemet.

Corse sa...
10 mars 2014 06:08  

En fullständigt strålande analys! Enligt mig helt omöjlig att motbevisa med fakta.
Tänk om vi hade haft en general med modet att framföra samma slutsatser...

lovealm sa...
10 mars 2014 08:34  

Att ersätt gammal materiel känns självklart och att se till att fylla upp samtiliga förbands utrustninglistor lika så. Det är en åtgärd som på kort och långsikt stärker försvarsförmågan.

Men jag är orolig för att ytterligare en omorganisering skulle kunna vara det som tillslut tar knäcken på försvarsmakten. De redan nu stora problemen med att rekrytera och behålla personal skulle kunna förvärras. Men samtidigt så har det länge stått klart att något måste göras.

Jag tror att ett steg i rätt riktning skulle kunna vara centraliserad GMU/FMU på ett förband som endast sysslar med GMU/FMU. Något som jag vet att många inte gillar men som gör att man kan få en större volym GMU-soldater och en jämnare genomströmmning. Sen när soldaterna är färdiga och man fått grepp om hur de är som peersoner så slussas de vidare mot insatsförbanden och sin befattningsutbildning.

Nuläget så vet jag att i alla fall mitt förband har problem att bedriva övningar i samband med GMU-omgångarna och jag kan tänka mig att det inte är ovanligt även på andra håll. Skulle vi få ökade medel och kanske till och med ökad numerär så riskerar vi att initial hamna i en situation där försvarsförmåga sjunker eftersom organisationen inte hänger med.

Love Alm
lovealm.wordpress.com

Baschefen sa...
10 mars 2014 08:37  

Bra WW. IO14 är med nya förutsättningar helt ute. Håller vi oss bara till flygsystemet så har Herr Flax redan påpekat det omöjliga för endast två basbat att klara detta.
Har svårt för ÖB ställningstagande. Vet han något som vi inte vet?
Nu gäller det att sprida vad du skrivit till så många politiker som möjligt.
Baschefen.

Thomas Berkland sa...
10 mars 2014 09:31  

För den som är historiskt bevandrad är det mycket man känner igen från 30-talets andra hälft. En ekonomisk kris som börjat vända. En aggressiv revanschistisk nation i Europa. Och framväxande extremhöger.
Ett avslutat OS (1936)och en insikt om att satsa på försvaret FÖB 1936. Motvilligt. De fredliga inmarscherna i grannländerna och den ständigt ökande spänningen i Europa.
Risken är nu den att vi får se "Panikrustningar"i hela EU. Då kan det vara svårt att köpa vissa vapensystem. Det var ju den läxan vi lärde då och vikten av att värna Svensk försvarsindustri.
Sen kommer vi nog inte runt värnplikten. Åtminstone för att plocka in spetskompetens utan att det kostar skjortan.

Tidigare underrättelseofficer sa...
10 mars 2014 11:06  

Tyvärr är hela den Försvarspolitiska diskussionen i nuläget irrelevant eftersom ingen, eftersom vare sig Försvarsledning eller politiker har modet och eller förmågan att se verkligheten som den är, med eller utan fast Försvar på Gotland.

Att kunna försvara hela landet och hävda den territoriella integriteten är implicit vad som konstituerar en nationalstat. Klarar man inte av detta, i synnerhet p.g.a. "snålhet" eller "felprioriteringar", har man också inbjudit andra att sätta sig på en.

Antingen minst tredubblar man Försvarsbudgeten rakt av, återgår till ett situationsanpassat ledarskap och börjar ägna sig åt militär verksamhet eller så lägger man ner eländet och "out sourcar" verksamheten till bäst lämpad.

Att göra småjusteringar och fortsätta på inslagen väg med gender, jämställdhet och HBTQ som fokus snarare inbjuder än avskräcker en potentiell fiende. Försvarsmakten i sin nuvarande form är inget mindre än Sveriges största säkerhetsrisk. Verksamheten kan i nuläget beskrivas som "Kejsarens nya kläder"....

Staffan Topping sa...
10 mars 2014 11:58  

@Teaterdirektören

Brist på byxor!

Den eminente Johan Forssell skriver ju här följande:
"Riksrevisionen pekar också på ett antal materielbrister. Det ska direkt sägas att detta är något jag kommer borra vidare i framöver men visst stämmer det att det finns brister, framförallt avseende vissa fordonstyper. Å andra sidan har detta i allt väsentligt åtgärdats. Man ska också komma ihåg att merparten av den materiel som används i insatser är mängdmateriel som det finns stora volymer av. Att det i den delen skulle uppstå en ”konkurrenssituation” nationellt/ internationellt vill jag därför sätta frågetecken för."

Vet inte hur det går med hans "borrande", men att folk går runt utan kläder på kroppen utan att detta erkänns finns väl skildrat i åtminstone en berömd saga...

PS. Vet ej om infogad länk kan räknas som virus.
PS2. Själv gillar jag särskilt när det springer förbi en GMU-pluton som inte kunnat få ut hjälmdok till sina hjälmar. Blir lite "space-balls" känsla.

J.K Nilsson sa...
10 mars 2014 12:08  

Glöm inte heller att stridsflygdivisionerna reducerades till 75% i inriktningsbeslutet 09 så skillnaden mellan basbataljon och stridsflygdivision minskar.

Lägg dessutom ut var betjäning av specflyg och helikopter kan ske av delar av basbataljonerna så blir stridsflyg och flygunderhållskompani JAS39 inte så farligt missmatchande. Det är dock för lite, för utsatt och för sårbart.

J.K Nilsson

Bjäen sa...
10 mars 2014 14:45  

Dagens försvar måste man kalla total
systemkollaps.
Jag tycker faktiskt ÖB borde pensionera sig.
Tror inte han är rätt man att genomföra stora struktur förändringar i Fm.

Sten-Erik Björling sa...
10 mars 2014 14:49  

Tidigare underrättelseofficer...

Det är p g a oförmågan att agera rationellt och situationsanpassat som krigs- och konfliktplanering av försvaret av Sverige måste genomföras av andra än de som är satta till det inom regering och försvarsdepartement. Varför inte lite specialinriktade pensionärsföreningar specialiserade på lite friluftsliv...?

Jomenvisst, vad knäpp jag är... Det finns redan... I form av Gladio II...

Sten-Erik Björling

Forsno sa...
10 mars 2014 18:24  

IO 14 kommer aldrig att vara relevant i ett nationellt perspektiv oavsett vilken variant vi talar om och det är viktigt att så fort som möjligt styra mot en större organisation som är det.

Men just eftersom IO 14 är så anemisk så innehåller den, utöver något Gender Centre här och någon musikkår där, inga onödiga förband. För att inte tappa tid bör därför ett första steg, första som i nu, vara att öka tempot i rekrytering, övning och materielprojekt.

Jag sätter f ö mina pengar på motiv 4: ÖB ser inte att det är lönt att argumentera för mer än det han nu tror sig kunna få, nämligen de medel motsvarande ca 5 mdr kr/år som krävs för att kunna inta IO 14.

Det som är riktigt riktigt deprimerande är att han kan ha rätt.

Realisten sa...
10 mars 2014 19:17  

Som tidare sagts, så är det bra skrivet. IO 14 är en avvägning kopplat mot en fastställd ekonomi. Ingen del är kopplad mot förmågekrav utifrån en säkerhetspolitisk bedömning som utgått från verkligheten. Politikerna lade sig på en penganivå och detta räckte det till, nästan.

Malin sa...
10 mars 2014 21:51  

Varför inser ingen att grunden IO14 står på omöjliggör samverkan mellan truppslagen?

Som sagts, ORG14 speglar en universell org som anpassats för skyddsinsatser globalt och inte för att möta en kvalificerad FI under speciella terräng och klimat förhållanden (tex subarktisk miljö). ORG14 levererar endast förmåga att genomföra kortvarig försvarsstrid och skydda objekt på kompaninivå under gynnsamma väder och terrängförhållanden.

IO14 måste därför gå i graven NU för att ersättas med en organisation där ing, logistik, luftvärn, sb, und/säk, artilleri, infanteri, pansar, och attackflyg kan agera i sammansvetsade team.

Försvarsmakten är inget annat än ett gigantiskt bedrägeri.

Malin (VO/Lt, Norrbottensbrigaden)

Thomas Berkland sa...
11 mars 2014 08:05  

Tyvärr har man börjat i fel ända.
Från Reinfeldts uttalande om "särintresse". Att börja med o diskutera pengar flyg, stridsvagnar osv. kommer sen. Det första vi bör fråga oss är: Är det svenska folket berett av förvara landet? Som finnarna 1939? En politiker som är rakryggad ställer frågan så. Är vi det, så kommer det kosta blod,svett o tårar. Är vi inte det kommer någon annan att göra det åt oss. Att föra fram en fråga som kommer o ställa krav på invånarna blir ju inte populär. Så vilket är viktigast?Vinna valet eller att gemensamt rusta Sverige för att förhindra ett övertagande? För ett litet land som Sverige krävs det att vi inte ägnar oss åt halvmesyrer. Vad är vår frihet värd?
"Nån-annan-ismen"håller inte längre.

Vorben sa...
11 mars 2014 09:42  

@underrättelseofficer
@thomas berkland

Ni har helt rätt men jag vill utvidga era resonemang. Faktum är att vi är mitt inne i en kulturrevolution. Media, universitet, många myndigheter och institutioner och en stor del av politiken driver idéer som är fundamentalt oförenliga med den nationalstat Sverige varit de senaste 500 åren. Att diskutera kronor och ören i försvarsbudgeten blir absurt i en politisk diskurs om att något eller någon svensk inte existerar, avskaffande av nationsgränser och att alla människor i hela världen har lika stor rätt till det här landet. Vad är det som ska försvaras? Av vem? Mot vem? Det är fundamentala frågor och mycket kontroversiella i dagens Sverige men det är nödvändigt med en konsensus om dessa begrepp, åtminstone inom försvarsdepartementet.

Thomas Berkland sa...
11 mars 2014 15:39  

@Vorben
Du slår huvudet på spiken. Det är här det skär sig. Nationalism är okej om det gäller Ukraina. Men inte i Sverige. Man kan ju bli knäpp då man lyssnar på en del i det blå. Staten Sverige. Vad är det?Jo. farmor o farfar, våra ungar osv..Vi som bor här o inte i nåt annat land. Såg någon serien i TV1 om Svensk-Amerikanerna som kom hit och tävlade och hittade sina rötter. En kanonbra beskrivning av Sverige som land. Jag fick en klump i halsen då jag såg den. Vi har blivit "hemmablinda"

Staffan Topping sa...
12 mars 2014 22:05  

Dagens tillbakablick:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/varnplikten-kan-slopas_2488617.svd

Sverkers insats nämns också.

Sumatra sa...
13 mars 2014 20:34  

Allt måste finansieras, krona för krona, säger finansministern. Därför har man blivit ett skattehöjarparti, vilket väl främst gynnar de kriminella som säljer smuggelsprit och dito cigaretter. Det kan verka klokt vid ett första påseende, ur ekonomisk synvinkel. Men...det finns andra sätt att få finanserna att gå ihop, det har vi sett när det gäller Försvarsmakten. Man flyttar helt enkelt runt pengar mellan de olika kontona och hjälper inte det, ja då får man stryka något "umbärligt". Då behövs ingen extra finansiering.

Jag har svårt att se skillnad mellan statens finanser och Försvarsmaktens dito härvidlag.

Inför en genomförandegrupp för statens finanser, så har vi råd med både försvar, skola och omsorg utan att ta in en enda extra krona skattevägen. De nya moderaterna har visat vägen.

Thomas Berkland sa...
14 mars 2014 13:55  

lyssnar idag på riskdagsdebatten om Krim-krisen.
Det som slår mig som ett slag i magen, är att de flesta yrvakna politiker, beter sig som yra höns, då räven sluppit in i hönshuset.
För alla här på WW, är detta just det som varnats för i flera år.
För de som följt Rysslands krig o tänkande både i nutid o dåtid är detta bara ett kvitto på att vi tänkt rätt.
Vad man vägrar o inse är att Ryssland inte respekterar en makt som inte har miltära muskler bakom sig. Carl Bildt sågs länge med respekt, så länge han Hade USA i ryggen i sin diplomati.
Vågbrytaren kom i Syrien. Ryssland synade USA och USA backade. Där är vi nu. Ett starkt försvagat USA (Nato)och ett EU som visat sig vara en tom pappåse i denna kris.
Vi är faktiskt där som Europa var 1938. Det är inte längre frågan om att vill rusta. Utan att vi faktiskt är tvungna. Och det får då kosta vad det vill. Och vi kommer bli tvungna att införa värnplikten igen. Och det måste gå fort. Det enda landet vi kan med säkerhet alliera oss med är Finland. Och då får vi nog göra det bättre än 1939. Europa går en oviss framtid till mötes. Nu hoppas jag att alla goda krafter i vårt land kan verka i en riktning. det bruka gå bättre under hot. För hot är det.

Staffan Topping sa...
14 mars 2014 19:22  

En tydlig bild av läget i FM just nu ges av Tridents kommentar tidsstämplad 140314 kl 11.06 på Allan Widman blogg.

Bör läsas av alla försvarpolitiker och samtliga som funderar på att söka sig till FM.

jan-olov sa...
14 mars 2014 20:11  

@Thomas Berkland

Väl skrivet.Jag instämmer helt med dig och jag lyssnade också på Bildt med åtföljande frågestund med ung samma reflektion.

Det är omedelbar återtagning som gäller och ett hävande av värnplikten en av de första omedelbara åtgärder.

vi står på randen till en väpnad konflikt i europa.

Kn Jan-olov Holm Hemvärnsbefäl

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade