Bergrum i Bjugn, Norge. Ett av sex norska bergrumskomplex för förhandslagring av amerikansk materiel. Foto: US DOD |
Det jag har försökt belysa är att det dock är betydligt svårare och mer tidskrävande att effektivt ta emot stöd än vad det är att lämna stöd. Man tenderar nämligen i diskussioner som solidaritetsdeklarationen att faktorera in att Sverige över tiden lämnar militärt stöd i form av internationella insatser till t ex Afghanistan. Hur svårt kan det alltså vara?
Det man då glömmer är att svenska förband i regel alltid (efter månader av förberedelser på hemmaplan) ansluter till en befintlig insats där det mesta av infrastrukturen redan finns på plats och att det handlar om att trygga stabiliteten i ett konfliktområde (oftast intern konflikt) som redan härjats under lång tid. Detta är en diametral motsats mot vad vi förväntar oss på hemmaplan, där vi talar om mycket snabba förlopp, vilket nu senast illustrerats av Krimkrisen. Föregångaren i form av Georgienkriget fick dåvarande försvarsminister Sten Tolgfors att helt korrekt uttrycka att "vi ser idag hur ett krig kan vara över på en vecka" (vän av ordning kan då visserligen fråga sig varför vi ska nöja oss med ett försvar där huvuddelen har beredskap understigande 3 månader och ingen del över 6 månader?).
När Turkiet för ett drygt år sedan begärde stöd av NATO med luftvärn för att skydda sig mot syriska kränkningar, tog det drygt 6 veckor innan det första luftvärnsförbandet hade nått grundläggande operativ status. Som jämförelse kunde USA förra veckan förstärka den baltiska incidentberedskapen mindre än en vecka efter att behov uppstått tack vare en förberedd infrastruktur för detta och att man hade delar av förbandet redan på plats i Siauliai, Litauen.
Den norska lösningen
Just nu pågår den stora norska övningen Cold Response i norra Norge. Övningen som i år omfattar 15 000 personer, hålls numera vartannat år och har bland annat som målsättning att öva NATO-länderna i logistiken att genomföra förstärkningsoperationer. "Som av en händelse" hålls övningen återigen i just den terräng där Norge sedan decennier planerat att bromsa ett sovjetiskt angrepp, även om scenariot idag mer handlar om internationella fredsframtvingande insatser. Sverige deltar i år igen med såväl flygförband som markförband liksom man gjort varje gång sedan 2009. Förra gången deltog Sverige även med marina förband, men detta fick utgå i år. Sålunda kan man säga att Sverige är rätt väl övat i att förflytta förband till Norge och jacka in i multinationella förband under norsk operativ ledning och att operera i norsk terräng. Motsatsen har dock aldrig skett i Sverige, med undantag för ett norskt gästspel med artilleri i Skåne i somras.
Det intressanta i sammanhanget är dock de omfattande förberedelserna som man genom året vidtagit i Norge, vis av erfarenheterna från andra världskriget och de misslyckade brittiska och franska ansträngningarna att stötta Norge. Redan tidigt under det kalla kriget förbereddes bland annat norska flygbaser för att kunna inrymma flygplan från andra NATO-länder, framförallt USA. I början av 80-talet beslutades om några av de mest omfattande förberedelser, nämligen förhandslagringen av materiel och ammunition för en stridsgrupp ur Marinkåren om drygt 13 000 man och 150 stridsflygplan. I förhandslagringen skulle finnas fordon och annan materiel, samt ammunition och underhåll för 30 dygn. Innan en konflikt i Europa bröt ut skulle USA med en luftbro tillföra personalen och stridsflygplanen som då endast skulle behöva ta fram sin förberedda materiel ur förråden och lasta om den för transport till det område i Norge som skulle förstärkas. Av den anledningen färdigställdes sex stora bergrum i Trondheimstrakten för att inrymma materielen och underhållet.
Fortfarande idag är denna förhandslagring aktiv, även om en ansenlig del av materiel tagits ur förråden för användning i Irak och Afghanistan. Under årets upplaga av Cold Response deltar amerikanska marinkåren och man övar då konceptet med förstärkning av Norge. Personal har flugits in till Trondheimsområdet och materiel tagits ur förråden för insats uppe i trakterna av Bardufoss där övningen nu pågår för fullt.
Sverige då?
Fortfarande fem år efter att riksdagen antog den försvarspolitiska inriktningspropositionen som innefattade den svenska unilaterala inriktningspropositionen har inga egentliga förberedelser vidtagit för att möjliggöra ett snabbt och effetkivt utländskt militärt stöd till Sverige i händelse av kris eller krig.
Huvudorsaken är naturligtvis att ingen på politisk nivå kunnat peka ut VEM eller VILKA som ska stå för det militära stödet eller med VAD. Utan att veta detta är det så gott som omöjligt att genomföra en planering för hur ett stöd bäst ska användas.
Tills detta kan genomföras är och förblir det svenska militära försvaret en papperstiger även om nu insatsorganisation 2014 någon gång kan intas. Denna organisation är som bekant från ÖBs uttalande nämligen dimensionerad för att kunna försvara en begränsad del av landet, mot ett begränsat militärt angrepp i en vecka till utländsk hjälp anländer.
Eftersom Sverige än så länge är allianslöst går det inte som i Norge att förhandslagra någon materiel i Sverige. Det är också tveksamt om något land idag skulle vara intresserat av detta med tanke på de investeringar detta skulle kräva i form av extra uppsättningar av materiel. Bergrum för dylik lagring finns det dock gott om runtom i landet även om de i hög takt plomberas. Stöd måste alltså transporteras till Sverige och det är det svåraste och mest tidsödande. Vilket hamnområde har tillräcklig kapacitet och närliggande infrastruktur att ta emot den mängd tonnage som på kort ska ankomma, lastas av, rangeras och vidaretransporteras inom landet? Området måste därtill kunna försvaras mot eventuella angrepp. Här har Johan Wiktorin sedan tidigare föreslagit att man förbereder Halmstad som en logistikbas för tillkommande stöd med tanke på hamn, närliggande flygplats och väg- och järnvägsnät och inte minst att Sveriges enda luftvärnsförband finns i Halmstad.
Utländskt stöd med flyg då? Ja, inte heller detta är gjort i en handvändning, vilket kan illustreras av de långtgående amerikanska förberedelserna i Norge. Även om man snabbt kan flytta själva flygplanen är det en hel del tyngre materiel som bäst fraktas på annat sätt då det annars tar en stor mängd transportflygplan i anspråk. Därefter tillkommer tiden för att få själva förbandet operativt på plats. För den svenska Libyeninsatsen tog detta flera veckor som resultat av man inte hade haft tid att förbereda sig ordenligt för den typ av bas man hamnade på och friktioner i lednings- och sambandskedjan. I Sverige tillkommer de infrastrukturella problemen, vilket jag belyste i somras.
Det är som sagt mycket hög tid att konkreta förberedelser vidtas i Sverige för att ta emot militärt stöd. Jag kan inte låta bli att förvånas över att Sverige gång efter annan, år efter år, ska öva förstärkning av Norge, men att motsvarande aldrig kan genomföras i Sverige. Det här är ett problem den politiska nivån, framförallt försvarsberedningen, måste adressera.
23 kommentarer:
Uppenbarligen tror dock en majoritet av den svenska befolkningen inte att vi kommer att behöva stöd, sannolikt för att man ser krig som något otänkbart. Man slås gång på gång över hur välinhammrad den svenska neutralitetsmyten är. Det senaste decenniets forskning (life line lost m.fl.)har ju klart visat att vi var en del av västmakterna. Något som väst, öst och svenska statsledningen visste, men inte befolkningen. Nu när vi åter skulle behöva denna livlina verkar det som om befolkningen tror att krig är något som drabbar andra, inte Sverige. Hur ska denna myt kunna krossas?
Som vanligt klockrent analyserat!
Kan bara hålla med men man blir "lite" trött på den politiska debatten och samhällets ointresse. Hur kan det komma sig att vi svenskar inte vill lägga mer pengar på försvaret (se SOM-institutet 1986-2011) samtidigt som vi inte vill ansluta oss till Nato? Vad är det för fel på oss?
Vad kommer härnäst, avskaffa brandkåren och polisen också?
Jag tycker också att våra politiker hela tiden tycks fokusera på enbart Gotland, vilket självfallet också måste försvaras, precis som hela landet.
Men, om vi "glömmer" bort försvaret av Göteborg med dess vitala in- och utflöde faller snart Sverige ihop. Hur länge klarar sig ett modernt land som förlitar sig på just-in-time? Inte länge.
Förstärk försvaret över hela linjen men med betoning på Västkusten och Skåne. Ett kraftigt luftvärn i Malmö skulle kunna skydda stora delar av södra Sverige tom ändå ner till Sassnitz Tyskland. Eller placeras ett batteri Aster-30 i Hässleholm klarar vi att skydda både Halmstad och Karlskrona! Det skulle bli jobbigt för eventuella Ryska attack- eller bombplan att anflyga Göteborg/Halmstad området med denna luftförsvarskorridor.
Såvida vi inte tar ett rejält tag i den obefintliga plånboken och inköper moderna luftförsvars-fregatter typ Fransk/italienska Fremm eller Holländska De Zeven Provinciën. Då får vi ett synnerligen flyttbart (och flytbart) insatsberett luftförsvar som kan verka i hela Östersjön och Nordsjön.
Om det nu finns någon sanning och substans bakom Carl Bildts ord att hålla en flotta om 5 moderna ubåtar får vi verkligen hoppas att våra styrande politiker börjar fatta innebörden av system av system, som ständigt återkommer på våra försvarsbloggar som kkrva, navyskipper och WW.
Misstaget att införskaffa nya dyra system utan adekvat beväpning torde vara en svensk paradgren.
Vad har VISBY-korvett system kostat hittills? Räcker 10 miljarder för 5 fartyg, utan luftvärnsrobot? Samma historia kan väl appliceras på Gripen som fortfarande saknar moderna attackvapen, undantaget Meteor.
Ubåtsmodell A26 kommer nog vara svår att hitta exportpartner till om den inte utvecklas för att härbärgera kryssningsrobot, något Sverige valde bort pga ekonomin.
Mot slutet av Kalla kriget fick jag anledning att granska huruvida de amerikanska s k POMCUS-divisionerna hade erforderliga sjötransportmedel för att frakta över divisionerna med sin tunga materiel till Europa.
Analysen visade att trots många upplagda transportfartyg i reserven kunde USN inte bemanna dem, det hade skett ett teknikskifte från ångturbiner till motorer och reserv maskinpersonalen var helt enkelt felutbildad. Till detta kunde konstateras att de flesta amerikanskägda, civila lastfartygen var utflaggade och inte omedelbart tillgängliga.
Trots detta ansågs det allmänt(i Europa) att dessa divisioner skulle kunna sättas in i Europa inom 1-2 veckor.
Lackmustestet kom några år senare (1990-91) då USA skulle starta uppladdningen i Saudi Arabien inför Desert Storm mot Irak.Kalabalik utbröt och den internationella sjötransportmarknaden dammsögs på lämpligt tonnage att hyra in - till skyhöga rater.
Höjden av smälek fick Pentagon uppleva när man var tvungen att hyra in statsägt sovjetiskt tonnage för att frakta pansarförband till Saudi. Warsawapakten kunde antagligen stryka POMCUS divisionerna i den operativa kalkylen.
Idag ser vi att större delen av handelstonnaget i världen är utflaggat (Sverige har t ex f n endast ca 100 fartyg och färjor under svensk flagg) Det ser likadant ut i de flesta sjöfartsnationerna av betydelse. Redarna kommer instinktivt att vägra släppa till tonnage om det föreligger risker mot det. En minsprängning i en av våra västkusthamnar kommer definitivt sätta stopp för all införsel av vad slag det än vara månde under månader.
Slutsatsen blir att det sannolikt kommer ta månader i en någorlunda riskfri miljö att få hit tung materiel med fartyg. Detta understryker vikten av planering, förberedelser och övningar, viss förhandslagring och att vi kanske måste se till att kunna hjälpa till med egenkontrollerat tonnage för att få hit materielen.Är det fler än vi som vill ha hjälp från USA så lär vi kanske inte stå först i tranportkön.
Sanningen är ofta brutal. Den enda hjälp vi kan räkna med inom rimlig tidsrymd är via luften. Och den räcker inte långt. Märkligt att ansvariga i Sverige glömt läxorna från WW2. Logistiken är A och O i ett modernt krig. Att avlöva hela göteborgs-regionen från militär närvaro är vansinne. Särskilt idag då inga lager finns(För dyrt)
Ps Det första som smäller är Öresundsbron.
Det hjälps inte hur modernt materiellt försvar vi än har om vi inte först ser till att vårt civilförsvar tillsammans med ett modernt hemvärn fungerar. I orostider och i krig skulle vårt elnät slås ut direkt. Strategiska broar både vad gäller järnväg och bilväg skulle slås ut. Vi skulle inom några timmar ha en befolkning som inte kunde varken äta, dricka, handla eller sköta sin personliga hygien. Ingen skulle heller få information om vad som händer eftersom all form av kommunikation upphört. Är det någon som tror att man som familjemedlem lämnar sin familj i detta kaoset och beger sig till någon form av samlingsplats för att börja kriga. Jag säger, glöm detta. Vi måste börja i rätt ända att bygga upp försvaret igen om vi nu vill ha ett försvar. Som det nu är ser det inte ut som om vi vore något mål över huvud taget, förutom Gotland. Går vi med i NATO blir vi garanterat ett mål.
Men om vi nu skall ha ett försvar måste vi därefter se till att vi har ett starkt luftförsvar. Gott om luftvärnsrobotar i olika kategorier, fregatter som även de har kraftigt luftvärn samt starka batterier av luftvärn och kustrobotförband på Gotland. När detta är gjort måste vi se till att vi får attackvapen att slå tillbaka med. Attackrobotar till flyget, kryssningsrobotar till flyg och marin samt till våra ubåtar. Det vi kan spara in på är tunga stridsvagnsförband eftersom några pansarslag knappast kommer att utkämpas på vår mark, vid det tillfället är kriget ändå redan slut.
Men sedan viktigast av allt, vi måste öva och vi måste återinföra värnplikten om än i annan form än förr. Blir detta kostsamt? Så in i helsike, runt 3-4 procent av BNP. Men vill vi ha ett försvar som inger respekt och är krigsavhållande måste det vara ett starkt försvar. Är vi sedan inte med i NATO finns ingen anledning att någon vill invadera oss. Vi kan ta liknelsen med en älgjägare, han kan ha vilken fin studsade som helst, det senaste kikarsiktet och den bästa hunden. Men är han inte ordentligt klädd fryser han ändå snart så mycket att han måste gå hem. Ett försvar är inte bättre än dess svagaste länk liksom så mycket annat. Börja bygg upp försvaret men börja i rätt ända!
Den bristande förståelsen för logistikens vikt är allmän inom FM.
Nästa iteration av NBG ska av besparingsskäl bara ha en gemensam övning, Joint Action 14, som tillika är förbandets slutövning innan det ställs i beredskap.
Den absolut svåraste uppgiften för BG om det väl blir insats torde vara själva deployeringen, dvs att få en förstärkt bataljon med alla stödresurser att komma på plats där vi inte kan räkna med att det finns någon infrastruktur av betydelse.
Vad ska man då öva under JA14? Ja, inte är det deployeringen. Övningsförutsättningarna är att när övningen börjar så är förbandet redan på plats. Själva deployeringen ska ske prodmässigt under veckorna innan, så att man under övningen kan koncentrera sig på att mekbataljonen kan öva mekbataljons strid... Vilket väl torde vara vad mekbataljon alltid övar och därför får antas vara hyfsat duglig på.
Antagligen så ska väl i vanlig ordning allt "logistiska" i god tid innan övningen vara beställt så att servicemeddelanden har hunnit attesterats i PRIO och FMLOG/FSV hinner lägga sin arbetstid i god tid... Gud förbjude att man för en gångs skull övar det svåra.
@ Jan Burman
För en månad sedan skulle jag ha hållit med dig helt och hållet och jag har också tidigare argumenterat för att det är viktigare att återupprätta det civila försvaret än att satsa på att få det militära försvaret att fungera. Krimkrisen visar dock att Ryssland kunnat uppnå sina mål utan att slå sönder någon infrastruktur i Ukraina.
Miljöpartist.
Ja men det visar nu på det jag sagt rörande konsekvenserna om medlemsskap i NATO. Om ett land inte har någon militär förmåga alls behöver man inte förstöra någonting över huvud taget. Fram till dess detta är skrivet har inte ett skott avlossats. Frågan man måste ställa sig är vilken nivå Ukraina måste haft på sitt försvar samt hur viktigt Ryssland tyckte det var värt att ta området. I det här fallet är Krimbasen för Ryssland helt centralt. Dom skulle till och med riskera ett världskrig för detta. I det läget har Ukraina klarat sig undan med blotta förskräckelsen och båda sidor har sluppit undan förluster och elände förknippat med detta.
Sverige är för närvarande inte av så militär betydelse för Ryssland, förutom möjligen Gotland. Vi har möjlighet att bygga upp ett sånt försvar som är kraftfullt nog att avskräcka för anfall. En halvmesyr innebär lidande för båda parter med förluster i liv och materiel. I så fall är det bättre att vi gör som i andra världskriget att vi inte har något försvar alls och låter Nazisterna använda sig av vårt land hur som helst och låta andra vinna kriget åt oss. Egoistiskt sett var det ju en bra lösning, frågan är om Putin gör samma bedömning.
Ja, Sverige är ju allt ett fantastiskt land på alla sätt. Självklart är logistik i alla delar viktigt. Men innan vi nu börjar förbereda oss för all hjälp alla nu verkar tro vi kan få så måste vi själva se om vårat eget hus. En förutsättning är att vi själva har ett Försvar som utan stöd har en realistisk och reell förmåga i alla delar. För att ha det krävs självklart logistik. Vi måste börja om från början och utgå från verkligheten och säkerställa att vi bygger upp allt man nu lyckats förstöra. Grunden är en rimlig målsättning med en verklig och sann säkerhetsanalys. När vi sedan bygger organisationen måste den hålla ihop i alla delar. Organisationen byggs utifrån förmågekrav och då är det självklart att man säkerställer uthållighet, det är en del av grunden. Att lyfta fram enskilda system är egentligen bara ett tecken på okunskap. Allt hör ihop. Det krävs alla delar. Problemet är att världigt få egentligen förstår helheten.
Men hur hemskt kan det då vara,vi har ju ett försvar med en organisation IO14 med både förmåga kvantitet och beredskap,det lovar både högsta militära ledning och politiker. Dock är nog sanningen något helt annat, vi kan ju börja ställa några kritiska frågor.
Vilken förmåga har organisationen som helhet idag utan påverkan av en motståndare?
Vilken förmåga har organisationen som helhet idag under påverkan av en motståndare?
Vilken storlek på motståndare har varit dimensionerande för den organisation vi nu har.
Vilken tidsaspekt har varit dimensionerad kopplat mot krav på beredskap?
Vilken status har vi nu på de system som vi använder?
Vilken uthållighet kopplat mot system finns nu tillgänglig?
Vilken kvantitet finns det på organisationsbestämmande materiel?
Hur är tillgången nu på vapensystem och ammunition?
Vi kan ställa hur många kritiska frågor som helst och det borde vi göra. Tyvärr kommer svaren vara hemskare än vad vi någonsin trodde.
@wisemans
Vet du om försvarsmaktsledningen har gjort framställan till försvarsdepartementet om Host nation Support?
Kanske det är där som skon klämmer?
Anser att det är en lämplig tilläggsuppgift uppgift för HV att svara för
bevakning/skydd/försvar av HNS
när vi får en utökad organisation och förstärkt beväpning vilket kommer att bli ett av förslagen i försvarsberedningens rapport bedömmer jag.
mvh
kn jan-Olov holm hemvärnsbefäl
Jaha...
...måste man inte vara med i klubben för att få hjälp! Ukraina drog väl samma växlar som vi gjort - PfP, tungt bidrag i Afghanistan osv...
Vilken hjälp fick de?
Vad ska Hv med mer materiel? Ni har ju inte ens förmågan att vårda och underhålla nuvarande materielstock...
Visst är tjänstgörimgsskyldigheten en 4-5 dagar per år, och då är frågan om den här tiden ska läggas på övningsverksamhet eller förebyggande materielunderhåll?
@Trident
Jag förstår hur du tänker avseende Hv. Det är inte lätt att vara insatt om man inte arbetar inom FM. Hvsoldatens tjänstgöringstid ska ägnas åt övning och vidareutbildning. För materielvård utom daglig/särskild tillsyn stöds Hv av Fmlog, utbildningsgrupperna och stundom av regementena och flottiljerna som har produktionsansvar för Hvbataljonerna.
Daglig/särskild tillsyn i sig är tämligen omfattande saker på mer kvalificerad mtrl än ak/ksp/grg... Läs valfritt mvschds. Skulle förvåna mig mycket om utbgrp har personal för att vårda mtrl. Efter org18 har de definitivt inte det.
@Trident:
Du har helt rätt avseende våra politikers övertro på internationell hjälp. Krim- och Ukrainakrisen visar väldigt tydligt på brister i EU, FN och Sverige.
Nato gör det de skall göra, förstärka sina flanker i Polen, Baltikum men även runt Svarta Havet. Mer bör man inte göra för en icke-medlem som Ukraina.
Om man skulle besluta om ett Natostöd till ett icke anslutet land som Ukraina, eller Sverige, varför skulle man då behöva vara medlem?
Nej, EU och FN samt Sverige har en stor läxa att göra. EU's politiker verkar ha dålig personkemi, dålig verklighetsuppfattning och bristande underrättelser. EU verkar ha haft en övertro på att två handelsländer inte går i krig med varandra.
FM visar hur tandlös denna organisation så länge det finns ett säkerhetsråd med medlemmar som kan lägga in sitt veto. Om något land av dessa permanenta medlemmar beslutar sig för krig så gör inte FN något.
Sveriges oerhört naiva inställning bland politiker att vi skulle ha en särställning och mottaga hjälp vid en konflikt eller krig är chockerande.
Vilket eller vilka större land med erforderliga resurser förväntar sig Sverige hjälp ifrån?
De enda EU-länder som skulle kunna betyda ett reellt tillskott nämligen Storbritannien, Frankrike och kanske Tyskland har visat hur handlingsovilliga dessa länder blir pga sitt ekonomiska samspel med Ryssland.
Varför skulle det vara annorlunda för Sverige?
Varför skulle alliansfria Sverige få hjälp från Nato och USA när Ukraina inte får det?
Det enda vi kan göra nu är kontakta våra folkvalda politiker per mail, brev eller telefon och få dem att förklara hur de tänkt sig försvara Sverige, dess befolkning och intressen.
Ta kontakt med FöMin, jag lovar att du får ett svar även om det inte är ett bra svar.
Tyvärr är vissa ledamöter i försvarsberedningen sämre på att bemöta kritik och svara på frågor.
Men skam den som ger sig...
Först vill jag ge en eloge till alla de som verkligen bemödar sig att stanna kvar inom FM och ger tid, engagemang och verkligen försöker.
Sen undrar jag vad det är för tokiga människor som sitter på fel poster?
För något fel måste det vara...
Köp av batterier för en miljard, till våra 122 är tokigt, sen att kalla det upprustning är vansinne.
Att FM får hyra anläggningar av fortifikationsverket är helknas.
Att vi inte har reservdelar till våra JAS 39 gripen är ofattbart, eller att vi bara har en robot per flygplan i lager..
Listan kan göras lång, och det mesta har avhandlats i bloggar över hela linjen.
Men VEM ansvarar för tokigheterna?
Kom nu inte och säg ÖB, han kan naturligtvis städa rent runt sig.
Och det behövs.
Men om det hade varit vilket företag som helst, skulle chefer i olika områden, och olika nivåer tagit ansvariga i örat!
Om o-ringar till Gripen är ett problem för att anskaffas, se till att den som är ansvarig skärper sig, eller får beställa hem kaffe istället.
Har ansvariga inom FM glömt vad ansvar innebär?
Oavsett vad våra politiker m.fl. säger i sin drömvärld så finns det ingen anledning att börja bygga upp någonting så länge ingen kommer.
Först den dag då vi vet att någon kommer till hjälp och vem denna är så är frågan aktuell.
Tills vidare kan den få sova ihop med de andra drömfrågorna.
@ Magnus.
Om du har möjlighet så finner du nog svaret på hur det ser ut angående Hvmaterielen om du ställer en statusfråga i LIFT.
Hur många timmar åtgår det för att göra daglig/särskild tillsyn på kokkärrorna?
Exempelvis vid två upprättande och drifttillfällen per år? Utan all kringutrustning!
Teaterdirektören.
Pierre, något tokigt måste det vara i rapporteringen om det är så att det som presenterats som ringa underhåll av Stridsvagn 122 i själva verket innebär att ingen inkommen offert för att genomfövar arbetet är i närheten av budget för arbetet. Offerten är i sista hand kvittensen på om den uppskattade budgeten är i rätt härad för det önskade arbetet.
Reservdelar till JAS? Ja, vad vill man? Använda en fast kostnadsram eller löpande budget med beställningar ifrån Riksdagen där anskaffade reservdelar blir en budgetteknisk kostnadsbelastning? Beställa O-ringar? Inga problem men i flygvärden lever man med en normal leveranstid på 18 månader för leverans av flyggodkänd materiel.
Så skjut inte beställaren när leverantören av godkänd materiel "ombeväpnar" affärssystemet till SAP samtidigt som får regering önskar ett ökat deltagande i övningar och till och med insatser.
Ingångsvärdena är kassa och det kan inte mellanskiktet göra så mycket åt.
J.K Nilsson
Om man följer mediaflödet, så slås man av att folk inte verkar fatta hur lång tid det tar att rusta. Förra gången tog det över 10 år. (1936-1946). Sen tillkommer att alla länder kommer att vilja köpa vapen. På en gång. Vi måste vara rädda om vår tillverkningsindustri. Risken är stor att vi inte kan köpa utifrån. Sen ska folk utbildas. Bergrum återrustas osv...Blir som att vända en supertanker. Sen har vi problem med folk som inte fattat situationens allvar. Som är kvar i "Vård, skola omsorgs-pratet"Som inte förstått att det som gällde för en månad sen inte gäller längre. Yrvakenhet kallas det! Lyssna bara på Anders Borg....phu...
J.K Nilsson
Jag skjuter inte beställaren, Det verkar nästan som att du tog det där personligt.
Det jag menar är att någon måste trots allt ta beslut om allt det som händer. Och det måste vara omöjligt ,i mina ögon, att bara en person tar dessa beslut. Är det t e x en person på FMV som på egen hand beslutat om batteribyten? De måste rimligtvis fått indikationer någonstans ifrån vad som behöver bytas på 122:an?
Att det inte kommit in någon offert till genomförandet har jag ingen aning om, men vad jag förstått har regeringen avsatt ca.1 miljard för att"uppgradera 122:an". Vad får man då för 1 miljard? Enligt någon är det nya batterier.
Finland köper 100 bättre begagnade vagnar för 2 miljarder..
18 månader för leverans av o-ringar? Imponerande!! Finns det bara en leverantör?
Tyvärr Sverker, det verkar som att SOG inte kan skickas på natt uppdraget...
Varför inte? Deras Duracell batterier är slut, och kommer inte till förbandet förrän om två veckor...
Det finns problem, men det finns också lösningar.
Det kan inte bara vara kassa som ställer till det för FM.
Eller har jag helt fel?
Tack för en bra blogg. Försvarspolitik är inte min starkaste gren, som varande en ganska vanlig Svensson. Men läser här ibland för att få lite perspektiv. Jag undrar om du eller någon här kan översätta det Borg idag sa till Knutson idag: "USA har minskat sina försvarsanslag under de senaste 15 åren, vilket ju är rimligt om riskerna i världsekonomin(!) minskar."
Att deras försvarsutgifter minskar kraftigt just nu har man ju sett på nyheterna. Men för mig verkar hela resonemanget obegripligt från början till slut. Vem är helt komplett tokig? All medierapportering från 1999 fram till nyss? Jag? Borg? Någon som bemödar sig med att ge mig en liten hint? Knutson ställde inga följdfrågor. Får man säga precis vad som helst oemotsagd? Eller har jag helt tappat greppet? Sen 1999 har USA varit inblandad i två stora krig. Jag har sett timslånga dokumentärer som handlar om hur USA:s kostnader till försvaret ökat. Så jag vänder mig hit innan jag ringer till någon farbror i vit rock.
Välkänd text ur bl a Regeringens utrikesdeklaration, men sug lite på vad som står där:
"Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland eller nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas. Sverige bör därför ha förmågan att kunna ge och ta emot militärt stöd. Målet för det militära försvaret ska var att enskilt och tillsammans med andra, inom och utom landet, försvara Sverige och främja vår säkerhet."
Sverige förhåller sig inte heller passivt, vi sitter tillsammans med bl a EU och diskuterar vad vi skall göra och medan vi gör det blir Krim ockuperat och återinlemmat i Ryssland som på Sovjettiden. Eftersom många EU-länder har viktiga affärsförbindelser med Ryssland kan man gissa att sanktioner inte i praktiken får drabba rysk ekonomi så hårt. Någon militär intervention torde aldrig bli aktuell.
Vad skulle hända om Sverige hotades?
Vad gör Sverige om någon av våra baltiska grannar hotas?
Vad är substansen i Regeringens deklaration?
A propos "Musslan"s kommentar lämnar jag en länk till
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/sverige-bor-vara-tydligt-neutralt_3377512.svd
skriven av en doktorand i internationella relationer, statsvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet.
@ pierre annorax
Nej - Det är inte bara kassa som ställer till det för FM
Det som verkligen ställer till det är inkompetens
FM kräver 2 resurser för att fungera:
1. Personal
2. Materiel
För att säkerställa tillgång till dessa resurser finns 2 försörjningsstrategier:
1. Personalförsörjningsstrategin
2. Materielförsörjningsstratgin
I en inte för avlägsen framtid kommer vi nog att tvingas konstatera att de som tog fram dessa strategier inte hade förmågan att se konsekvenserna av tillämpningen av dessa strategier, dvs var inkompetenta
Så länge vi inte råder bot på inkompetensen så spelar det ingen roll om FM har kassa
Skicka en kommentar