"Under de fyra år som Försvarsmakten har samarbetat med Bikupan har Försvarsmaktens värdegrundsarbete blivit mer levande och fokuserat. Värdegrundsarbetet utgör grunden för ett gemensamt förhållningssätt inom Försvarsmakten, vilket bidrar till höjd säkerhet och en bättre arbetsmiljö."
Ovanstående kan man idag läsa på mil.se apropå det avtal Försvarsmakten tecknat med Bikupan om ett avslut på det samarbete som kostat drygt 100 milj kr. Jag anser att värdegrundsarbetet är mycket viktigt, men jag ifrågasätter starkt denna prislapp. Pengarna hade visserligen inte kunnat användas till kärnverksamheten, men väl till en hel del andra saker som kan komma de anställda till godo.
Nåväl, det är rätt intressant att läsa förstnämnda citatet och jämföra det med den senaste tidens händelser inom Försvarsmakten, där anställda nu börjat ifrågasätta hur Försvarsmakten tillämpar de demokratiska grundprinciper som är dess huvuduppgift att försvara. Jag tänker närmast på hur man i flera fall på central nivå verkar tro sig stå över landets grundlagar om yttrandefrihet och tryckfrihet, samt när man nu "hotar" anställda med stämning om de inte ställer upp "frivilligt", säkanmäler anställda som tar sig friheten att skriva öppna brev till politiker och överbefälhavaren och har regementschefer som "talar om" för de anställda hur han vill att de ska kryssa i värdegrundsenkäter. SvD uppmärksammar återigen hur illa ställt det är. (11/3)
Värdegrundsarbetet har fört med sig det goda att fler anställda ute på förbanden börjat ifrågasätta sitt eget och organisationens beteenden. Tyvärr verkar det inte ha fått samma genomslag längre upp i kedjan. All Försvarsmaktens verksamhet måste tåla en granskning och tyvärr är det inte alltid så "enkla" saker som nakenskjutningar och tillmälen som kan klandras.
På många sätt vill jag hävda att arbetsmiljön aldrig varit sämre i Försvarsmakten än den är idag. Det måste åtgärdas och det fortare än kvickt, innan vi börjar tappa ännu mer kompetent personal. Det är tyvärr så för Försvarsmakten att den personal som är mest kompetent är också den som kommer att vara snabbast att lämna det sjunkande skeppet, eftersom de vet att de är attraktiva i det civila.
Vilken värdegrund?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
SVS
Stöd Våra Soldater
Bloggar jag följer
-
-
-
Putin ritar röda linjer2 dagar sedan
-
-
-
-
Flygvapnets pilotutbildning3 månader sedan
-
-
-
En kort reflexion1 år sedan
-
-
-
Neverending Story1 år sedan
-
-
-
Parklek m/601 år sedan
-
-
Fäktmästare och kosacker2 år sedan
-
NATO, nyttan för Sverige2 år sedan
-
-
-
-
-
-
-
Agree to disagree...4 år sedan
-
25 år siden Srebrenica4 år sedan
-
Veteraner förtjänar att hedras4 år sedan
-
Om ett nödvärnsfall i Rättvik III (III)4 år sedan
-
Twittertrådar5 år sedan
-
-
-
Nytänkande, tack!6 år sedan
-
-
-
-
Kolumn: Svagare stöd för Brexit (SvD)7 år sedan
-
-
Trust7 år sedan
-
-
-
-
-
Sovjets barnbarn visar frustration8 år sedan
-
-
I OTAKT8 år sedan
-
Halvsovande blogg8 år sedan
-
-
Reservofficer blir Totalförsvar8 år sedan
-
Påkörd av moped9 år sedan
-
-
Vila i frid Ralph Lédel9 år sedan
-
-
-
Av: KAURIN9 år sedan
-
Charader9 år sedan
-
Nato eller inte?9 år sedan
-
Gick du på den lätta?9 år sedan
-
-
Det första Unckelstipendiet11 år sedan
-
Försvarsministern hos Försvarsradion11 år sedan
-
Contact11 år sedan
-
Gratis är gott11 år sedan
-
-
-
Nu har vi flyttat färdigt!11 år sedan
-
Malissa paukkuu, mitä sitten?11 år sedan
-
Omstart på ny adress11 år sedan
-
-
Mantra12 år sedan
-
Våldet i Syrien måste stoppas12 år sedan
-
End of the line12 år sedan
-
Läser i New York Times’ idag…12 år sedan
-
Ännu en dag i R.D. Congo..13 år sedan
-
-
US ARMY Del 2. Lön och Incitament13 år sedan
-
25 kommentarer:
För de pengar det kostat att engagera Bikupan hade Ärna flygfält kunnat drivas vidare i fyra år. I det stora avvägningen kan man fråga sig vad som är viktigast: en värdegrundsmätning som cheferna ändå inte följer eller fortsatt förmåga att luftförsvara rikets huvudstad, ledning och största befolkningscentrum.
Jo ÖRA är väl en fin tanke, men är det inte gammalt hederligt ledarskap som saknas? Ledarskap i den meningen att peka ut målet och vägen och sedan föregå med gott exempel?
Att säga en sak och göra en annan brukar sällan fungera - i alla fall inte i längden...
Det ena utesluter inte det andra. Uppdragstaktik är den ledningsmodell som är reglementerad att användas inom Försvarsmakten. Hur ofta ser man att uppdragstaktik används från högsta nivå? Trots detta fastställer bl a militärstrategisk doktrin att det är av yttersta vikt att uppdragstaktiken används även i den fredstida verksamheten för att underställda ska få tilltro till ledningsmetoden.
Under 90-talet kom en liten folder som hette "Officersetik" om jag inte kommer ihåg fel. Den var mer relevant än våran snart fd ÖB's ÖRA.
Värdegrund... Det LÅTER så bra, det är viktigt, behövt av oss. Men inte en jävel premierar att man gör stapplande steg och försöker följa det!
Jag är förtvivlad att mitt fack, SEKO, gick med på detta, att de så totalt misslyckats med att följa upp och styra projektet!
Men det som värker värst är att fagert tal inte praktiseras. Man blir bortviftad när man försöker argumentera med ÖRA i bagaget.
Värdegrund, ÖRA... Så bortkastat med tanke på resultatet.
Nu kommer LG's siste brigadchef in på banan som ÖB. Vad kommer hans signum till efterlevande att bli? Vad kommer han att ha för motto? Statistiken talar ju inte för positiva tankar, men jag vill inte skjuta ned något innan det har fått flyga.
Den sk. värdegrunden kan ses som krav på politisk korrekthet.
Och det är stötande att staten skall tillhålla mig vilka politiskt-moraliska värderingar jag skall ha.
Den friheten skall staten försvara, inte förmena mig.
Det är ett motbjudande försök till tankekontroll och används av Och används av politruker som tillhygge. Det skapar därmed också osämja.
Det räcker gott med en uppförande kod.
Jag ser det inte som att värdegrunden är att någon ska bestämma över hur jag ska tycka, även om det är det man får intrycket av när man läste Bikupans enkäter. Jag anser att det handlar om att man ska reflektera över sina handlingar, och helst innan. Vanligt bonnförnuft, helt enkelt.
Är inte Bi Puranen nån sorts freds eller annan aktivist? Nu har väl försvaret då skaffat sig en ny värdegrund.
Du skall icke skjuta....
Du skall inte förlja order utan ifrågasätta....
Denna kommentar kanske passat bättre på ditt förra inlägg, men jag lägger den här
ÖRA verkar ju inte hjälpa AG och fackföreningarna att bli mer överens
Undrar hur de ska lösa de knutar de har sist i denna underbilaga
http://www.mil.se/upload/dokumentfiler/Budgetunderlag/Budgetunderlag%202010/Underbilagor_Budgetunderlag_2010.pdf
På vilket sätt blev Försvarsmakten farligare för fienden när vi etablerade en så kallad värdegrund?
Wiseman skriver:
"På många sätt vill jag hävda att arbetsmiljön aldrig varit sämre i Försvarsmakten än den är idag."
Tyvärr HELT rätt! Vi anställda väntar dessutom fortfarande på en redovisning av den senaste värdegrundsenkäten från i höstas, men resultatet kanske skall "tvättas" först ?
Officer med 30 års tjänst
Effekten främst!
Det var länge sedan jag kände att den operativa effekten av beslut och satsningar inom försvarsmakten skulle vara den drivande faktorn i alla processer som har bedrivits i organisationen under det senaste årtiondet...
Varför skulle Försvarsmaktens Värdegrundsarbete skilja sig ifrån all övrig verksamhet!
Varför tolereras det att vi spenderar miljarder på Luftslott?
Varför granskar inte media detta?
Nä förlåt, jag glömde ju att det säljer bättre att skriva om EMD på sidan två!
/L
Värdegrunden i FM är beordrad att gälla samtliga passagerare ombord på det sjunkande skeppet, förutom de som har styrt det på grund.
De som öppet kritiserat de ansvariga bakom grundstötningen måste snarast kastas överbord för att fördröja eller helst dölja det oundvikliga.
Blåser det?
Vilket motiv har Tolgfors med att lyfta fram Christer Lidströms insats i Korea? CLLU (Christer Lidströms Lednings Utredning, varför inte namnge utredningen efter den befattning han hade?)Christers utredning pekar stenhårt på att NOC/GLC skall införas. Har någon försökt att räkna på merkostnad eller andra faktorer har man angett att de ej är mätbara eller ej går att kalkylera. Dock är man helt säker på att NOC/GLC alternativet är det bästa. Är bluffen så stor att politikerna börjar säkra reträttvägarna och snart kan ha en syndabock. Kan vara så att han likt Tp84 personal skall vara frivillig i Korea lång tid framöver. Då börjar vi se att generalerna leder som föregångsmän!
/ Johansson
När man läser olika inlägg/kommentarer tyder det på att FM har klassiska organisationsproblem (som är relaterade till ÖRA:s öppenhet och ansvar). Sådana problem löser man klassiskt med kvalitetssäkring. Här förutsätts att processer är definierade.
Som exempel på annan organisations problem kan vi ta NASA, där allvarliga rapporteringar om Space Shuttles systemsäkerhet filtrerades bort i organisationen.
Med fatalt resultat.
Som ett exempel inom FM kan man ta upp det som är på tapeten i bloggvärlden, NBF/LedsystT. Här kan ett processproffs snabbt hitta tveksamheter i t ex kravdefinition, styrning från system av systemnivån (där arvssystem och interoperabla system ingår), följande av processer (DIT 04) mm.
Åter till kvalitetssäkring. Klassiska processproblem bör mötas med en oberoende kvalitetssäkring. Dvs att FM och FMV har en oberoende kvalitetssäkringsprocess som åtminstone bevakar större och andra väsentliga projekt (genom att t ex se att man följer definierade processer). Kvalitetsorganisationen inom FM och FMV bör ha formella kontakter med varandra, kanske tillsammans med representanter från Försvarsdepartementet. Och här pratar vi om få personer - med praktiska erfarenheter och verklighetsförankring.
Nämnas bör att man inom FM ofta gör ett mycket bra arbete, med gott syfte och engagemang. Dock måste kedjan hålla. FM:s process liksom FMV:s måste möta klassiska organisationsproblem. Och naturligtvis ha definierade och effektiva processer.
Jag måste faktiskt erkänna att jag är bekymrad över dagens politiska orkestrerande vad avser ”gemensamma värdegrunder” inom polis och militär.
Som exempel hade ju polisen tidigare en mycket tydlig gemensam "värdegrund" som gjorde det möjligt att vara polis och arbeta tillsammans vare sig man var syndikalist eller mörkaste mörkblå. Den kallades ”kåranda” och klassades som ett problem - fast den förmodligen var betydligt mer generell och oskyldig än dagens försök till påbjudna gemensamma åsikter förklädda till värderingar.
Hur som helst är väl "kårandorna" inom såväl polis som försvar efter målmedvetet utrensningsarbete under ett par decenniers tid i det närmaste utrotade.
Man anser sig nu vara tvungen att ersätta de utdöda uppförande- och hederskoderna med en ny politiskt kontrollerad och påbjuden kåranda under namnet ”gemensam värdegrund”.
I stället för kåranda och kamratfostran har vi numera i både polis och försvar fått en kultur som i sann politiskt korrekt anda utövar "leadership by polisanmälan".
Anställda som förr blev osams och förbannade på varandra blir numera "kränkta" och skriver en formell anmälan. Chefer som har drumlar till underlydande som behöver sig en avhyvling säger ingenting - utan polisanmäler.
I stället för ett ledarskap grundat på rakryggat agerande har vi fått en STASI-kultur grundat på syltryggat parerande:
"Jag har ingen åsikt utan har anmält saken och väntar på vad utredningen anser att jag skall tycka."
Äsch, jag är int' bitter!
Men även om det är nya tider kan jag inte låta bli att grunna över att jag alltid ansett att Försvarsmaktens forna storhet har varit den totala AVSAKNADEN av värdegrund.
Och vad menar jag då med ett så idiotiskt uttalande? Jo:
Jag minns den tid då värnplikten var allmän, och bekvämt befriad från någon annan värdegrund än att uppgiften skulle lösas, gemensamt, enligt de regler som fastställts av Riksdagen.
Det hände sig vid den tiden att i samma logement råkade vistas sanslösa blandningar av SSU-politiker, ungmoderater, vänsteraktivister, frikyrkliga, ungdomsbrottslingar, åtskilliga ”mammas gossar”, kommunister, och enstaka anarkister och nynazister. Under nästan ett års tid tvingades dessa osannolika blandningar samarbeta.
Hänvisning till ovidkommande skäl som att man "inte kunde arbeta tillsammans då man inte delade samma värdegrund" avfärdades utan undantag som ”trams!”, följt av ett ”lös uppgiften!”
Hur än omodernt och avskyvärt det än ter sig för dagens moderna människor var det förr t o m vanligt att värderingsmässigt högst tveksamma individer som ifrågasatte LAS, kvoterad föräldraförsäkring, fri abort till vecka 18, turban till svensk uniform eller rentav klimatförändringarna tilläts arbeta som officerare.
Situationen var t o m så extrem att man hade anställda som både läste herrtidningar och var någorlunda patriotiska. Skrämmande nog ansåg man ovanstående vara de anställdas privata ensak så länge de följde en viss uppförandekod.
Idag känns det som om de flesta statliga myndigheter istället för tolerans lär ut att det inte är någon idé att försöka förstå eller respektera andra människor om de inte motsvarar någon slags lagom vänsterliberalt svärmorsideal. Inte heller är det någon idé att försöka samarbeta med människor som har "fel" värderingar.
"Rätt" sätt i vår nya tid är att sortera bort de som inte passar in i mallen, som "tycker fel" och således inte är önskvärda – i sann modern ”Dokusåpa-anda”.
Men äsch, jag är int' bitter!
Hur som helst kan väl ingen säga emot det faktum att det är jobbigt med folk som inte tycker som alla andra. Men det kan också vara berikande. Någon påstår t o m fräckt nog att det brukar kallas "mångfald".
I all välmening tror jag "värdegrunds-" och den påföljande "bortsorteringsfilosofin" skapar den mobbingmentalitet man säger sig vilja motverka.
Missförstå mig rätt; vi har inget folkförsvar längre, och alla har inte (och har f ö aldrig heller haft) rätt att bli militär. Problemet är att "värdegrunden" som krävs för att inneha en anställning krymper mer och mer för varje år, och numera dessutom uttolkas genom att avläsa medarbetarnas åsikter i diverse sakfrågor.
Nog känns det lätt motsägelsefullt att vi säger oss vilja öka mångfalden samtidigt som vi allt mer kräver att alla värderingsmässigt skall vara stöpta i samma form. Mångfald och tolerans tycks allt mer handla om acceptans visavi yttre personliga attribut i form av knallrött hår, tatueringar, ringar i näsan och huvuddukar till uniformen - och allt mindre om att acceptera skillnader i värderingar, skillnader som verkligen betyder något.
Men jag är int' bitter!
Sammanfattningsvis; Gränsen mellan värdering och åsikt är tunn. Och jag anser att man redan satt i system att passera den.
Trots allt manar historien minst sagt till eftertanke när det gäller tillskapandet av polis- och militärkårer huvudsakligen baserade på ”gemensamma värdegrunder"...
/Unicorn
Unicorn: Intressanta reflektioner!
På temat värdegrund rekommenderas dessa artiklar i Svd den 11 mars: http://blogg.svd.se/ledarbloggen?ID=12470, samt http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_2576591.svd.
Intressanta inlägg även på strilaren: http://stril.blogspot.com/2009/03/knappt-har-strilaren-stallt-krav-pa-en.html, och http://stril.blogspot.com/2009/03/knappt-har-strilaren-stallt-krav-pa-en.html
Unicorn: klockren analys!!!
Jag hoppas att ditt inlägg kommer att spridas, själv tänker jag bidra till det.
Officer med 30 års tjänst
Unicorn: intressant och välskrivet perspektiv! Tål att grunnas på.
Medhåll till anynom den 10 mars 2009 08:07
Jag tycker att det känns obehagligt när jag fick veta om att Försvarsmakten genom riksdagsbeslut vill lagstifta in obligatoriskt tvång till utlandstjänstgöring utan kollektivavtalsförhandling med ATO. Att man dessutom inte tar hänsyn till EG direktivens gällande arbetsskyddsregler gör inte det hela bättre.
Jag anser att detta går emot mycket i vår demokratiska process och att det är ett hot mot vår världskända arbetarrörelse.
Vem vill bli ta anställning under dessa premisser? Urholkade skyddsregler och ett tvång att åka på utlandsmission tills dess man går i pension. Men visst, med tillräckligt bra förmåner finns det frivilliga till allt.
Till sist en uppmaning:
Hjälp till att värna om vår demokratiskyddande Försvarsmakt och våra skyddsregler genom att vara aktiva i debatten!
Fredrik Ericson
Hej Wiseman!
Följande kommentar har jag lämnat hos Strilaren. Tycker själv att det blev ganska bra...
Om man i praktiken hade tillämpat ledningsfilosofin "uppdragstaktik", (= lita på och låt dem som har kompetensen bereda frågorna), så kanske situationen varit en annan idag? Då skulle ju faktiskt inte kraven på ledningens kompetens och detaljkunskap behöva vara lika höga. Bevisligen högre än vad som är fallet. Nu har det nästan gått för långt redan - går det att reparera Försvarsmakten och medarbetarnas förtroende för dess ledning? Vår nya ÖB står inför många stora utmaningar - tur att det är en pansarofficer :-).
Kanske kan du få några uppslag till trådar att spinna vidare på i din blogg...
Nya tider
Som medarbetare med mångårig erfarenhet (i närtid) från materielprocessen och FM studier och beslutsprocesser, så är jag inte förvånad över att vissa medarbetare blir så frusterade och desperata att de frångår de traditionella normerna inom officerskåren, t.ex. att frågorna hanteras inom FM och att det är högt i tak i diskussionerna tills dess beslut är fattat. Efter fattat beslut ställer man lojalt in sig i ledet och bidrar till att genomföra beslutet.
Så fungerade det bra förr i tiden. Men förr i tiden hade vi en helt annan kvalitet i våra beslutsprocesser och en helt annan typ av ledare. Ledare med auktoritet och respekt hos de underställda. Auktoriteten följde inte av att vara auktoritär, utan av bevisad sakkunskap och kompetens samt av att vara stödd av fungerande processer som säkerställde kvalitet i handläggning och beslut. Respekten följde av erfarenhet av ledarskapet och resultaten av beslutsprocesserna. Det blev oftast bra resultat, även om man hade invändningar innan beslutet fattades. Av lärdomar från en fungerande ledning, följde auktoritet och respekt. Ansvar och Resultat var konkreta faktorer i vardagen, inte abstrakta värdegrundsord - utan resultat av handlingar.
Idag, i gryningen för det "nya försvaret", har vi demonterat vår tidigare organisation med dess handläggningskedjor och rutiner. Den tidigare organisationen växte fram efter andra världskriget och filades på under decennier i en stabilt osäker omvärld och inom ramen för en lika oföränderlig säkerhetspolitik. De senaste 10 åren har den malts ner och ersatts av det "nya försvaret"...men har den verkligen ersatts av något nytt?
Se t.ex. inlägg och kommentarer till:
Wiseman's Wisdoms - off-the-shelf eller ej - materielprocessen Ett exempel på hur sådant vi förstod och hanterade i den tidigare organisationen är helt obegripliga utmaningar i den platta, slimmade, effektiviserade(?) och mer ändamålsenliga "nya" organisationen.
Wiseman's Wisdoms - Syrén snett uppåt Ett perspektiv på FM organisationsutveckling.
Wiseman's Wisdoms - Högkvarteret kritiseras för sin storlek
Wiseman's Wisdoms - Försvarsmaktens ekonomi förklarad
Mer exempel på resultat och effekter inom FM som konsekvens av de senaste 10 årens anpassning och förbättring(?) för att möta en förändrad omvärld, förändrade ekonomiska förutsättningar och en ny säkerhetspolitik.
Myndigheten Försvarsmakten fungerar inte bra. Den mår inte bra och lider av inkompetens. De (få) insatsförband som produceras håller oftast hög kvalitet och har hög kompetens, men... myndigheten Försvarsmakten kan inte producera och leverera bra beslutsunderlag och därmed fattas inte bra beslut. Detta kan man anse både som officer och som skattebetalare (eller både och).
Inkompetensen är inte primärt individuell. Vi har inte mer korkade och inkompetenta chefer än igår. (Möjligen mindre erfarna, mindre tränade och till viss del med mindre djup kunskap inom olika områden - en konsekvens av en breddad, akademisk skolgång). Inkompetensen är dock framförallt organisatorisk. Den nya organisationen stöds inte av fungerande och beprövade processer. Ingen har prioriterat att ersätta det som försvann med den gamla organisationen. Vi saknar handledningar och regelverk som bär mot de nya målen med de nya förutsättningarna, t.ex. en radikalt förändrad organisationen som ska göra jobbet. Plattare ledningsorganisationen ger kortare beslutsvägar och en i grunden förändrad handläggning. Borde ställa krav på en utvecklad beslutsprocess. En plattare ledningsorganisation har direktkopplat de flummiga visionärerna med helhetssyn och brett perspektiv i Högkvarteret, med de konkreta utförarna som har smal och djup kompetens i sakfrågorna. "Filtret" mellanstaberna och den handläggningen har inte ersatts i den nya organisationen utan helt enkelt avpolleterats. Tro fan att det blir annorlunda då. Tro fan att det blir friktion mellan högsta ledningen och utförandeverksamheten.
Lösningen är inte att återgå till det "gamla" - ominriktningen är tyvärr inte omotiverad utan nödvändig. Däremot måste den hanteras mer professionellt ur ett myndighetsperspektiv. Systemet Försvarsmakten består inte bara av insatsförband, utan kräver också en fungerande myndighet med fungerade stödsystem. Vi har liksom glömt bort att hela systemet måste ominriktas samtidigt. Ingen skulle väl komma på idén att införa ett nytt fordonssystem genom att bara byta ut själva fordonen, men vi behåller det gamla fordonets underhållssystem, vi utbildar på de gamla fordonen, vi försöker använda det gamla fordonets reservdelar, vi försöker reparera genom att använda reparationsmanualer för de gamla fordonen, vi försöker skjuta med den gamla ammunitionen även om det nya fordonet har ett annat vapen, etc...
Kanske kan man forcera bytet av fordon på detta sätt? Kanske måste man göra så för att prioritera - det är inte möjligt att anskaffa och ersätta hela systemet på en gång. Vi måste införa en systemkomponent i taget och vi börjar med den mest väsentliga - dvs. själva fordonet (insatsförbandet). Sedan tar vi det andra när vi har tid, råd och orkar. Läsaren inser förhoppningsvis hur korkat det här låter, men när det gäller FM omriktning så är det precis de här argumenten man möts av.
Nä, jag är inte förvånad. HKV borde inse att detta är en konsekvens av ominriktningen och acceptera att det är en ny tid med nya förutsättningar och nya utmaningar. Även för den högsta ledningen...
Vad gäller sekretessfrågan, så är som sagt frågan om det är budbäraren som utgör ett potentiellt hot mot rikets säkerhet eller om det är de beslut som föranleder budskapen. Vem bör egentligen ta ansvaret?
Slutligen:
FM ledning vet inte bäst. Man behöver bara vara en normalbegåvad medarbetare med någon insyn i de processer och arbeten som ligger bakom studierapporter och andra beslutsunderlag för att med fog hävda att kvaliteten oftast på goda grunder kan ifrågasättas.
Organisationen ifrågasätter inte nödvändigtvis ominriktningen eller behovet av förändringar. Vi är inte alla obildade "invasionsförsvarskramare" utan helhetssyn. Den förklaringen är kanske lite för enkel och bekväm...
Det vi ser idag i form av en offentlig debatt, som igår skulle ha varit helt otänkbar, är snarare ett uttryck för en organisation som inte längre litar på sin ledning - en ledning som idag saknar auktoritet. Detta baseras på praktiska erfarenheter från ledningens utförande och resultaten därav.
Sådana problem går inte att lösa auktoritärt, utan enda lösningen är att återskapa förtroendet. Det kräver att ärmar kavlas upp och att en stor del eftersatt arbete inom myndighetsledningsområdet prioriteras och genomförs. Enbart med hårt arbete och till kostnaden av att ta ansvar och engagera sig, kan situationen bli bättre. Latmanslösningar som brösttoner eller "värdegrundsarbete" fungerar bara om man har något lite auktoritet kvar att använda.
"I praktiken har materielplaneringen och uppföljningen av denna i stor utsträckning överlämnats till tjänstemännen på FM och FMV, mycket på grund av dess komplexitet men också då det finns kapacitets- och kompetensproblem på andra nivåer i styrkedjan."
(RRV 2004)
Inkompetensen är genomskådad och öppen information sedan länge. Är det inte dags att göra något åt saken?
Vem äger egentligen problemet? Major Neppelberg eller ÖB?
Själv tog jag den tyvärr den fega och enkla vägen och lämnade det sjunkande skeppet istället. All heder och respekt till Mj Neppelberg som vågar, och fortfarande orkar, engagera sig och som vill åstadkomma goda bidrag till Försvarsmaktens utveckling. ÖB borde ta god hand om sådana resurser - de behövs nämligen i det inre arbetet!
Tack för ordet (de många orden).
Det kan kännas allvarligt att kunskapen om en så grundläggande sak som yttrandefriheten är dålig på högre nivån men att den är känd och ändå ignoreras är än mer obehaglig. Jag anser att all offentlig verksamhet skall tåla insyn, även försvarets. I pedagogiska grunder står det att läsa att alla beslut ska tåla granskning, i ÖRA förtydligas detta, varför är det så svårt att hantera detta i praktiken? Är det en generationsfråga där tiden före internet och direkt feedback "new style" står mot trögheten i informationsspridningen och möjlighet till reflektion som tiden före internet medgav......vad vet jag.
Vore det inte lämpligt om FM startade ett öppet forum där kollegor faktisk får utbyta åsikter och prata om allt från operationell effekt till värdegrund (nej något sådan existerar ej nu!!!!!) istället för att jaga lösa trådar och uttalanden om vad som sagts och inte sagts? Allt är inte sant som skrivs på internet, det viktiga är dock inte alltid vad som är sant utan vart trenden pekar.
Ett bra exempel är fikarummet. Om det tystnar då chefen (läs ledningen) kommer och alla är så positiva när dom tilltalas......tolka inte det som något bra! Man kan då vara säker att diskussionen förs någon annanstans. En bra chef (ledning) kan ta alla kritik utan att ta det personligt! Men man måste bjuda in till den kritiska diskussionen inte försöka skjuta den i sank.
Chefen skall vara en föregångsman. Hur svårt kan det vara?
Hur svårt som helst, tydligen.
Att bedriva agitprop kräver eftertanke. Att bara förmedla positiva nyheter - verkliga eller imaginära - tär på trovärdigheten. Själv har jag inte läst hemskickade FM-publikationer sedan 2005. Vem vill ödsla tid på att läsa tillrättalagda "nyheter", när nu livet är så kort.
Devisen "Du kan lura dina chefer men inte dina underordnade" gäller även inom FM. Skillnaden mellan vad som sägs och vad som upplevs vid det egna förbandet får inte bli för stort, om aggitation och propaganda skall ha avsedd verkan.
Informationsgapet uppstod när FM byte en C Info mot en civil informationsdirektör, vars uppgift verkade vara att ingen användbar information skulle delges. Hå, hå...
Lägger man sedan till ett antal dementier, som sedermera måste dementeras, som vi fått oss till livs den senaste tiden, så är skadan näst intill irreparabel. Inga hej-och-hå-reportage kan fixa förtroendet åter.
Anställ istället några gamla agitprop-proffs från gamla Östtyskland, så det blir lite ordning på infotjänsten, med det syfte den nu verkar att ha.
Bäst vore förstås att återgå till gammal god ordning och reda och ett ledarskap som berörts i andra inlägg här ovan. Ge mig tillbaka mitt förtroende för FM ledning.
Jag saknar det.
Skicka en kommentar