Utan sjukdomsinsikt

SvD följer upp artikeln om Försvarsmaktens underlag från i fredags om operativ planering med ytterligare en artikel där man intervjuar försvarspolitikerna om deras inställning till "SvD:s avslöjande", hur man nu kan kalla en offentlig rapport ett avslöjande.

Närmast väntat är det en ytterst svag sjukdomsinsikt som redovisas. Man pratar gärna runt problemet, men vill inte diskutera problemet i sig. Cecilia Widegren, som förra året starkt markerade mot en luftförsvarsutredning, vill nu avvakta med att uttala sig om materiel utan vill att man första ska bestämma vad man ska ha Försvaret till och därefter börja titta på materiel. Vänsterpartiets Torbjörn Björlund vill att man ska avstå från att uppgradera Gripen från C/D utan hänvisar till att de är tillräckligt bra för svenska förhållanden. Han har förstått att flygbaserna behöver luftvärnsskydd, men man kan fråga sig vad han vet om de flygplan äldre JAS 39 C/D ska mäta sig mot om 15 år eftersom det är vad problemet handlar om.

Före detta försvarsministern Thage G Peterson efterlyser "en vitbok om det svenska försvaret kollaps till följd av kostnaderna". Ett minst sagt intressant uttalande. För det första finns i det närmaste en sådan redan i form av Wilhelm Agrells "Fredens Illusioner - Det svenska nationella försvarets nedgång och fall". För det andra Peterson själv en stor del av skulden till följd av sin oförmåga att samverka med Försvarsmakten under sin tid som försvarsminister. Försvarsmakten och ÖB Owe Wiktorin försökte förgäves få gehör hos Peterson för att anslagen inte räckte för de ålagda uppgifterna och värnpliktsvolymer som i mångt och mycket var arbetsmarknadsåtgärder. Under denna period blev det redan allvarliga underskottet än värre och det som i mångt och mycket slutligen sänkte Försvarsmakten med inställda övningar, hemförlovade värnpliktiga, stillastående stridsfordon, flygplan och fartyg, var när finansminister Erik Åsbrink två dagar efter att försvarsbudgeten lagts i samråd mellan Försvarsmakten och försvarsminister Björn von Sydow, bestämde sig för att dra 5 mdr kr ur försvarsbudgeten på eget initiativ utan att ha sanktionerat detta hos von Sydow eller statsminister Göran Persson. Det svarta hålet var fött.

Dessa problem, tillsammans med alla 00-talets investeringar i tom luft, släpar än idag då det framförallt är materielanskaffningsbudgeten som har fått ta smällen. Materielbehov efter materielbehov har skjutits på framtiden och under Alliansens år har materielanskaffningsanslaget sjunkit med 50 %, samtidigt som Regeringens genomförandegrupps förslag enligt Riksrevisionen orsakat allvarliga merkostnader och förseningar i materielanskaffningen.

Det vore mycket överraskande om någon större politisk omvändelse nu skulle ske och att övriga partier skulle anamma Staffan Danielssons förslag om att öka försvarsbudgeten. Visst måste Försvarsmakten ta ansvar för sin medel, men detta bör framförallt ske genom ökat samarbete i processerna – inte minskat som var fallet med t ex Genomförandegruppen. Inom några år står t ex Sverige utan transportflygplan. Då hjälper det föga att fortsätta med mantrat om att "Försvarsmakten måste ta ansvar för sin budget".

Sannolikt blir det 2014 som blir nästa stora händelse i den här historien. Då är det valår och alliansregeringens fridlysning av försvarsbudgeten löper ut, liksom det är sista året med en budget i balans enligt ÖB. Lyxfällanförsvarspolitiken lär fortsätta ett tag till.


Bloggar: Cornucopia