Rubriken utgör Försvarsmaktens nuvarande devis. Att de olika begreppen hänger ihop ter sig rätt självklart. Formeln torde vara att respekten är en funktion av synlighet som i sin tur är en funktion av verkan. Tyvärr är det inte alltid verkan som gör att Försvarsmakten syns utan helt andra orsaker och respekten hos allmänheten blir därefter.
Ett sätt att vinna mer respekt är sannolikt att förbigå verkansledet helt och hållet och endast gå på synligheten, dvs inte ens satsa på "kulissverksamheten". Försvarsmaktens synlighet i samhället och därmed folkförankring är på stark tillbakagång sedan värnpliktens hädangång härom året. Försvarsmaktens anseende hos allmänheten och möjlighet att helt frivilligt rekrytera personal kommer att vara en funktion av dess exponering och i många fall är det faktiskt så att allt inte är bra reklam, t ex problemen med PRIO som nu dominerar rapporteringen om Försvarsmakten.
Många officerare drar sig tyvärr för att uppträda i uniform utanför tjänsten, närmare bestämt på väg till och från jobbet. Man tycker det är pinsamt. Praktexemplet är de delar av officerskåren som bär vardagsdräkt, men drar en civil jacka över kavajen/skjortan och tar av sig mössan för att se mer civil ut när man vistas bland allmänheten. Samtidigt verkar en icke oansenlig del av den försvarsmaktspersonal som uppträder i uniform bland allmänheten mycket mån om att upprätthålla ett hårt och/eller nonchalant yttre. Är detta något som Försvarsmakten, samhället och försvarsmaktspersonal har något att vinna på? Knappast.
Den brittiska tidningen Daily Telegraph berättade igår om en undersökning som gjorts bland drygt 9000 brittiska försvarsanställda där det visar sig att 20 % av de tillfrågade upplever att de på något sätt blivit diskriminerade p g a sin uniform/arbete, t ex vägrats betjäning, lån, rätt att handla osv. Siffrorna är skrämmande. Många svenska försvarsmaktsanställda upplever ändå Storbritannien som ett land som är positivt inställt till militär personal jämfört med Sverige.
Det skulle vara ytterst intressant att se en liknande undersökning genomföras i Sverige och som även ställde frågan varför man som militär undviker att uppträda i uniform bland allmänheten. Är det gamla sviter från 68-vågen och 70-talet som lever kvar?
Firm, fair and friendly är gamla ledord för uppträdande i internationell tjänst. De går lika bra att använda på hemma. Var stolt över den du är, vad du gör och var artig och trevlig mot din nästa bland allmänheten, även om de skulle bete sig illa. Det finns allt att vinna på detta.
Vi syns, vi verkar, vi respekteras
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
SVS
Stöd Våra Soldater
Bloggar jag följer
-
-
-
Putin ritar röda linjer1 dag sedan
-
-
-
-
Flygvapnets pilotutbildning3 månader sedan
-
-
-
En kort reflexion1 år sedan
-
-
-
Neverending Story1 år sedan
-
-
-
Parklek m/601 år sedan
-
-
Fäktmästare och kosacker2 år sedan
-
NATO, nyttan för Sverige2 år sedan
-
-
-
-
-
-
-
Agree to disagree...4 år sedan
-
25 år siden Srebrenica4 år sedan
-
Veteraner förtjänar att hedras4 år sedan
-
Om ett nödvärnsfall i Rättvik III (III)4 år sedan
-
Twittertrådar5 år sedan
-
-
-
Nytänkande, tack!6 år sedan
-
-
-
-
Kolumn: Svagare stöd för Brexit (SvD)7 år sedan
-
-
Trust7 år sedan
-
-
-
-
-
Sovjets barnbarn visar frustration8 år sedan
-
-
I OTAKT8 år sedan
-
Halvsovande blogg8 år sedan
-
-
Reservofficer blir Totalförsvar8 år sedan
-
Påkörd av moped9 år sedan
-
-
Vila i frid Ralph Lédel9 år sedan
-
-
-
Av: KAURIN9 år sedan
-
Charader9 år sedan
-
Nato eller inte?9 år sedan
-
Gick du på den lätta?9 år sedan
-
-
Det första Unckelstipendiet11 år sedan
-
Försvarsministern hos Försvarsradion11 år sedan
-
Contact11 år sedan
-
Gratis är gott11 år sedan
-
-
-
Nu har vi flyttat färdigt!11 år sedan
-
Malissa paukkuu, mitä sitten?11 år sedan
-
Omstart på ny adress11 år sedan
-
-
Mantra12 år sedan
-
Våldet i Syrien måste stoppas12 år sedan
-
End of the line12 år sedan
-
Läser i New York Times’ idag…12 år sedan
-
Ännu en dag i R.D. Congo..13 år sedan
-
-
US ARMY Del 2. Lön och Incitament13 år sedan
-
36 kommentarer:
Det skiljer sig nog från förband till förband med,
t ex så verkar armeförbanden ha en rejäl aversion mot att uppträda i uniform utanför kaserngrindarna emedan marinen snarare uppmuntrar det.
De enda gångerna jag och mina kollegor har stött på någon som stört sig på att vi burit uniform så har det varit nån armefänrik som uttryckt att det skulle vara olämpligt att vistas ute bland allmänheten i uniform.
Släpps arméfänrikar lösa på egen hand utanför grindarna nuförtiden? Illa.... #detvarbättreförr
De enda arméfänrikar ogillar är när andra grenar dricker sprit offentligt i uniform!
Det kan möjligen vara intressant för yngre officerare att få veta hur det var på 60-talet.
Chefen Krigsskolan på Karlberg, Anders Grafström, hade som policy att stocholmarna borde vänjas vid att se uniformsklädd personal.
Kadetterna gick alltid i uniform på stan och på dansrestaurangerna.
En midsommarafton begärde jag tillstånd att få gå civil, men det blev blankt nej från kompanichefen, kapten Richard.
Att officerare i dag drar sig för att gå i uniform är ett dåligt tecken. Något är allvarligt fel.
Utlandssvensk
Respekt måste förtjänas. Det är klart att gärningarna måste synas för att bli kända, men i grund och botten måste det finnas något mer än yta att visa upp. Därför störs jag av ordningsföljden. Men jag har väl inte hängt med min tid, med Big Brother och andra som fokus för "15 minutes of fame".
Även jag har noterat att det är ovanligt se någon i uniform i samhället, men det är symptom, inte orsak och medel. Bygg grunden för stolthet, och uniformerna följer.
Har vid tre tillfällen blivit "påhoppad" med frågor och kommentarer på Arlanda och Centralstationen i Stockholm när jag har haft på mig min ökenuniform vid leave och rotationsresa.
Sen dess undviker jag att vistas i uniform i det fria över huvud taget. Jag orkar inte ta diskussionen helt enkelt.
Hade gärna varit stolt och burit den, men det är svårt.
Med professionalism följer stolthet. När man känner att man är kung på det man gör. När andra ser att man är kung på det man gör.
Ytterst ska utövandet av krigskonsten vara professionellt. Då räcker det inte med professionella ksp-serviser. Hela ledningskedjan och alla stödfuntioner måste fungera professionellt, enskilt och tillsammans. Det förutsätter övning, enskilt och tillsammans. Det förutsätter tolerans för professionalism inom en bredare uppsättning yrken än skyttesoldatens. Professionella förband behöver utvecklas och försörjas med både materiel och personal. De behöver organiseras och vidmakthållas professionellt, även när man bara står i beredskap för insatser. Administration och stödverksamhet behöver fungera professionellt. Kompetens och professionalism inom dessa områden har betydelse för den yttersta professionalismen. Det påverkar hur mycket resurser som blir över till att öva för och utöva krigskonst, den s.k. "kärnverksamheten". Alltså behövs professionalism och effektivitet i hela systemet. En sportbil där vi snålar under karossen, t.ex. köper en fiat flerahundra drivlina till dubbla priset för sportbilens originalmotor, bidrar inte till en kompetent sportbil med stolthet och körglädje.
Jag har ett revolutionerande förslag. Varför inte anställa särskilda adminstratörer på förbanden som avlastar soldater och befäl med administrativa uppgifter. Vi kan inte alla vara professionella på allting. En professionell resebeställare kan antagligen få full sysselsättning genom att serva ett flertal anställda. Den professionella resehandläggaren blir expert inom sitt gebit, gör jobbet tre gånger så fort, hittar alltid den billigaste resan och är dessutom stolt över sitt jobb och sin expertis. Eftersom uppgiften görs dagligen, så är det inte så svårt att hantera verktygen som när resor ska beställas ett fåtal gånger varje år.
Varför har ingen tänkt på det tidigare. Genialt!
Jag har faktiskt andra erfarenheter och det är att de soldater jag har sett i uniform har uppträtt exemplariskt.
Råkade på en transportgrupp från Amf1 med BV206 på flaken som varit uppe i Norrland och käkade lunch på Gävle Bro. Servicen var tyvärr horribel och varje matservering tog enorm tid. Framför Amf1 killarna stod en civilist som skällde, gnällde och försökte prata högljutt med soldaterna om hur usel serveringspersonalen var.
Soldaten som stod först körde en klockren "Firm, fair friendly" och sa helt enkelt något i stil med: "Jag är van vid att vänta och det är skönt att vara ur bilen" och satte tvärstopp för det samtalet. När de fick sin mat var de därefter jätteglada och trevliga medan Yuppien gnällde hela vägen bort till sin sittplats där han därefter pratade högljutt i telefon.
Igår åkte jag även tåg och det var en del Livgardister på väg mot Stockholm som bar sin uniform på ett korrekt sätt. Så jag tycker att uppträdandet åtminstone hos GSS/K fungerar bra.
@anonym 03:23
Ingen kan tvingas uppträda i uniform på sin fritid. Det var en regelvidrig order även om det var några år sedan.
/Vitablixten
Jag tvingades ofta att ta en diskussion om FM när jag gick i uniform civilt. "Diskriminerad" en gång och spottad efter vid ett tillfälle. Jag slutade inte bära uniform för det, men något är galet.
Jag lumpade på samma ställe som Kaj, kullen innan. ;-)
Iförd M/90, som då fortfarande var relativt ny, och grön basker med treudd - har jag aldrig känt mig diskriminerad eller negativt behandlad.
Tvärtom, uniformen ingav respekt, men det var andra tider då.
Senare har främst ökenuniformen väckt olika reaktioner, en del tror att vi mördar civila i u-länder, andra blir nyfikna på den lite ovanliga uniformen.
Korrekt klädd och uppträdande gäller, man kan inte vara sig själv fullt ut eftersom uniformen är en fasad för FM, det funkar inte att se ut som man tillhör "Arkans Tigrar",
Jag har både goda och dåliga erfarenheter av uniformerad personal från försvarsmakten.
Oftast korrekt uniformering, men en tydlig tendens är att att "cool-faktorn" har fått större utrymme, kanske i takt med att personalen idag torde vara en mer homogen grupp än tidigare. Osympatiska inslag som bevittnas på stan och på flygplatser är t ex bärande av solglasögon och åtgärder på uniformen för att se mer krigsmannalik ut. Detta inslag är så tydligt påklistrat och inger indirekt ett distanstagande. Märkligt nog kunde vi alla också konstatera solglasögon i möten med människor i andra länder, t ex under afganistaninsatsen där det i princip kan uppfattas som en kränkning.
Än värre är att solglasögonbärande i tänst börjar synas allt oftare av förmågor i yttre tjänst på polismyndighetern.
Håller helt med dig i din inledande analys W. Angående officerare som släntrar till och från jobbet i semicivil utstyrsel tror jag dock att du skjuter fel ett par streck. Huvudanledningen menar jag är ren lathet. Det är helt enkelt bekvämare att framrycka utan huvudbonad, i civil jacka och slippa borsta mjällen från den väl insuttna stabsdressen. Efter tjänstgöring i USA där man i fältuniform på stan alltid möttes av ett "tack för din tjänstgöring" av vilt främmande civilister så kan jag konstatera att vi har en bit att vandra, men att välja bort att uppträda i uniform är inget alternativ - bara fegt!
Ps: Sebastian återta din stolthet, fortsätt uppträda i uniform och ta diskussionen där den uppstår, allt är inte PRIO och uteblivna reservdelar!
Hehe. Solglasögonen i Afghanistan är ju dessutom fula, eller hur?
Eller är det skyddsglasögon som beordrats att bära maa hotet?
Vissa förstår helt enkelt inte...
Uniformen är en symbol för Försvarsmaktens och dess verksamhet. Även om det görs massa bra saker är det ändå svårt att vara stolt över att representera en organisation som FM pga alla idiotiska företeelser. Allt är inte FM:s egna fel utan även politikerna har stort ansvar för nuläget då man inte låtit militära och säkerhetspolitiska behov väga tyngst vid beslut gällande FM.
Jag är stolt över mina insatser för Sverige (och FN/NATO/mfl) men är inte stolt över den organisation jag representerar.
Problem med synlighet och respekt? Lägg ett fett uppdrag på Försvarshögskolan - där kan man allt om ledarskap, etik och mediahantering:
http://muslimskafriskolan.blogspot.se/search/label/F%C3%B6rsvarsh%C3%B6gskolan
Devisen verkar inte direkt ha någon inverkan på Hemvärnets PR-maskin, för
Vi syns inte
Vi verkar
Vi respekteras inte
är min uppfattning om Hv i Skåne numer, med övningarna förlagda till enbart Revinge, Rinkaby eller Ravlunda.
Solglasögon är viktigt att ha på sig när det är soligt annars kan man förstöra synen pga UV-ljus och få cancer.
Gällande det faktum att många brittiska soldater i de lägre graderna blivit nekade lån och mobilabonnemang kan ju detta faktiskt ha att göra med något så enkelt som det ekonomiska läget. Knektar tjänar dåligt med pengar både här och där, samma knektar tycker också ofta om att supa och ogillar ofta att spara. Kombinera detta med en nation i recession och du kommer, likt dina civila kompatrioter, ha svårt att låna pengar.
Utöver detta kan vi bara konstatera följande faktum: Det Svenska folket har genom Riksdag och Regering beslutat sig att försvar av landet i regel inte är något de bryr sig om. Kvar är vi som gör det av gammaldags pliktkänsla, spänningsbehov eller pengar. Jag kan tycka att det är sorgligt men sådan är verkligheten vi måste passa kartan efter...
Hur är det med självrespekten? Hur ofta känner du dig stolt över dina arbetsinsatser när du går hem från jobbet?
Jag personligen känner mest att det varit strul, omtag, otydliga order/kontraorder, irritation. Detta påverkar garanterat min egen självkänsla för mitt yrke!
Är jag ensam om att tycka detta?
Tog på mig uniformen 05:30 för att genomföra tjänsteresa medelst taxi, flyg, tåg och slutligen taxi igen. Inga illvilliga blickar, kommentarer eller påhopp. Inga positiva kommentarer heller för den delen. Tror nog att svensken i gemen har annat att tänka på än om dess egna militärer går i uniform på offentlig plats.
@19.37
Taxi och dessutom två gånger samma dag...
Trevligt att det i alla fall är åtminstone en general som vågar ge sig in i diskussionen här på WW, om än anonymt.
/Ekeby 3.0
@anonym
Taxi, tåg, fly o taxi igen.
Inte konstigt att FM har ont om pengar så mycket taxi som veckopendlande officerare bränner av skattepengar.
Självfallet mera uniformer och stolthet på stan. Dock så är det första steget att de soldater som pendlar på allmänna kommunikationsmedel ges flera uniformer eller möjlighet att tvätta dessa innan hemresor. Om solglasögon är en faktor som betyder att folka ej vågar komma fram så är nog faktorn illaluktande uniformer värre. Att få reklamera en tågresa med X2000 borde vara möjligt när soldaterna kliver ombord efter en fältvecka med diverse odörer impregnerade.
Skulle aldrig komma på tanken att sprätta runt i uniform i onödan, och definitivt inte på min fritid. Jag är trygg i min yrkesroll och har inget som helst behov av att synas. Jag är övertygad om att mången militär tror att de blir någon när de drar på sin mantel i form av uniform, och hoppar upp på sina höga hästar i tron om att de är smarta och handplockade i samhället. Sanningen är att det är svaga sökande individer som använder försvaret som en hävstång för egen vinning. Numera kan man knappt inte längre skilja de olika yrkesfacken inom flygvapnet då tydligen alla bär vingar, piloter som truppare.
PRIO-detta IT-systemens RollsRoyce!! Är det någon här på sidan, Mellblom inräknad, som kanske kommer ihåg den reklamfilm varmed system PRIO salufördes från HKV?
Det var en sekvens med en kvinnlig VB/FM, handlingen var en insatsplanering som snabbt som ögat kunde planeras och kostnadsberäknas med några få tryckningar i det magiska system PRIO....
Det vore faktiskt rätt amuserande att åter få se denna reklamfilm för IT-systemens RollsRoyce, kanske med några directors cut från Steven Engewall, förlåt felskrivningen, flottiljamiral Engewall.
Kanske några av läsarna här på sidan även kommer ihåg de första bildspelen där system PRIO presenterades; det fanns en bild på "de gamla dåliga" IT-systemen och en bild på lösningen-system PRIO...
De gamla systemen beskrevs som ett mycket rörigt "garnnystan" som var fullständigt oöverblickbart, dyrt, obsolet och en total återvändsgränd.... lösningen var naturligtvis system PRIO.
Nu hörs tankar om att de sk "arvssystemen" till del, (hur stor del-man frågar sig...) kanske ska finnas kvar.
Den egentliga frågan är ju hur länge det ska tillåtas att miljarder skattepengar rullar till SAP utan att någon effekt av "affärssystemet" börjar märkas ute i FM.
Vem är egentligen ansvarig för införandet? Vem har beslutat om införande av system PRIO i försvarsmakten? På vilka grunder är beslutet fattat? Vilka krav ställdes på leverantören?
@Das Båt: Jantelagen i sitt esse.
Själv bär jag uniform på väg till jobbet, på väg hem, ibland i omedelbar anslutning till det senare till det civila gym där jag tränar eller till affären, frisören eller systembolaget. Det främsta argumentet mot mitt agerande anser jag finnas i att har jag uniformen på ska jag vara mer än jag är civilt. Civilt kan jag gömma mig i massan när någon blir påhoppad på stan eller negligera en skadad cyklist som drattat omkull. Det kan jag inte i uniform. Jag ska heller inte uppträda otrevligt eller vara berusad i min uniform. Således är jag en bättre samhällsmedborgare i min uniform än utan. Är man inte redo för det (för det är ett "bör") kan jag dra på mig en onepice och se ut och uppträda hur jag vill inom lagens gränser.
Personligen har jag inget större problem med allmänhetens olika uppfattningar om mig och mitt yrke men det är klart att man blir glad av lite uppskattning från någon som inte tycker att man slösar med skattepengar.
/Fk Fjun
Vad är det för trams att springa runt på stan i uniform på icke tjänstetid, hur många poliser, läkare, varvsarbetare, städare går hem i sina arbetskläder, just det ingen alls. arbetskläderna lägger man av på jobbet. Vill man i alla fall gå i uniform på fritiden ska man bära daglig dräkt och inget annat, bara pinsamt att se en massa folk drälla runt i stridsdräkt på stan, kläder som man ligger och ålar i diken med ska man sen vistas med bland vanligt hyggligt folk, nej se till och sluta upp med detta ofog. Försvarsmakten får ingen större respekt för att diverse ynglingar uppträder respektlöst i uniform.
@ Fk Fjun
Beklagligt att du tror dina samhällsinsattser sitter i kläderna men det är väl ironi från din sida kan man tro. Nej, lyd mitt råd: ta en titt i spegeln när du har din paraduniform på dig, ta fram en handduk och torka bort din fjuniga moppe mustasch.
@Maskinisten: Så det är ett jobb som vilket annat? Här trodde jag vi debatterade mot ett bagatelliserande synsätt på krigsmän.
@Das Båt: min insats sitter inte i uniformen, inte min stolthet heller. Men det hindrar väl inte att jag tycker vi ska synas som militärer på platser vi inte vanligtvis gör det? För vanligt folk är det inte en vardagssyn undantaget de stora regementsorterna antar jag.
För övrigt raljerade jag kanske en aning och mitt smeknamn är helt ironisk.
/Fk Fjun
1968 lärde oss socialismen att vi yrkesmilitärer var FEL, att Försvaret var FEL och att Sverige var FEL.
(FEL för att de stod i vägen för socialismen.)
Yrkesmilitärerna, Försvaret och Sverige trängdes bort från OFFENTLIGHETEN: gator, torg och alla offentliga platser genom att uniformerna försvann; nyhetsmedia och TV-program låtsades inte längre om oss och det vi sysslade med.
Småningom förstod väl i yrkesmilitärer att vi nog var FEL, åtminstone i socialisternas ögon, så vi höll oss varaktigt borta ifrån OFFENTLIGHETEN.
Jag uppfattar att Försvarsmakten nu försöker återta sin plats i OFFENTLIGHETEN genom reklamkampanjer och liknande.
Den gamla metoden - att låta sin personal synas i vanliga människors VERKLIGHET - i offentligheten på gator och torg osv. är besvärligt att återskapa, men är den avgjort effektivaste metoden att påverka allmänheten med.
Och ännu svårare blir det när återtagandet sker mitt i en uppslitande omstrukturering och anses vara avgörande för rekrytering av yrkessoldater.
De uniformerade kanske yttrar sig ofördelaktigt eller på ett icke mediamässigt sätt, ungefär som på denna intressanta blogg, OFFENTLIGT.
Men våra uniformer signalerar inte bara FÖRSVARSMAKTEN, som är en myndighet bland andra. Uniformerna signalerar också SVERIGE, vilket, med alla sina fel och brister är det enda LAND vi har.
I vår moderna tillvaro idag skulle sannolikt ett seriöst påbud att bära uniform "utom tjänsten" som det hette förr när det var obligatoriskt, självklart följas av fackliga förhandlingar, alldenstund det skulle räknas som ett slags arbete och arbetstid i någon mån, och att det därför skall utgå ersättning.
En uniformskampanj kunde kanske vara något om Försvarsmakten verkligen vill synas i OFFENTLIGHETEN?
6. juni får alla arbetstid för att bära sin uniform OFFENTLIGT för att visa att vi fortfarande existerar, och vilka och hur vi är: solbriller, back-slick, illa hållna ehuru moderna skägg(väl hållna skägg är ganska klädsamt), eller andra mindre "coola" typer.
Jag tror de flesta av oss yrkesmilitärer skulle klara en sådan sak mycket bra, om man bad oss seriöst.
Väl i Offentligheten bland ALLMÄNHETEN skulle vi äldre yrkesmilitärer erfara, att den typ av socialism som vi fruktade så mycket och så länge, att vi gömde oss i kaserner och på skjutfält, numera är död.
Sannolikt har våra post traumatiska stress efter 1968-eran "Det långa 70-talet (citat: SvD) påverkat de yngre generationerna av yrkesmilitärer.
Vi äldre yrkesmilitärer lider helt enkelt svårt av OFFENTLIGHETEN och ni yngre kanske vill bli sedda av oss.
Kanske detta är den psykologiska bakgrunden till civila jackor över unifomen för oss äldre och solbrillor/back-slick/raggiga skägg för er yngre?
MVH Göran Mellblom
Jag tror nog att det krävs en hel del mer än en uniform för att svenska folket skall få tillbaka respekten för Försvarsmakten. Idag bryr sig flertalet inte ett dugg om den lilla Försvarsmakt som finns kvar.
Civil
Jag var stolt värnpliktig i Flottan 1993-95 och bar alltid daglig dräkt under permission eller hemresor. Ibland fick jag prata gamla tider med exempelvis en före detta högbåtsman på pendeltåget men det tyckte jag bara var trevligt.
Nu i Hemvärnet har vi bara fältuniform och det känns fortfarande lite fel att ha på sig den på inryckningsresor.
01/B3
@ Herr Mellblom
"Undvik VERSALER (stora bokstäver) när du skriver e-post eller texter på internet. Att använda VERSALER kan tolkas som om du är upprörd eller skriker. Om du vill förstärka innebörden i ett ord kan du istället sätta stjärnor eller understreck runt ordet/orden:
Jag kan *absolut inte* rekommendera den filmen.
Jag kan _absolut inte_ rekommendera den filmen."
» http://www.skolverket.se/skolutveckling/itiskolan/kollakallan/saker/netikett
» http://www.passagen.se/funktioner/hjalp/internet/internet_dok/netiquette.shtml
» http://www.netikett.se/
Din machete i cyberdjungeln! :-)
@anonym 0740
DFör några år sedan var det en konst att sitta i en kassa på banken eller posten för att ta emot pengar och överföra dessa för att betala en räkning/faktura.
Idag görs detta med en bank dosa hemmifrån av varje individ. Att förutsätta att soldater är mindre begåvade och ej skulel klara av att beställa en resa verkar vara en läktarsynpunkt utan verklighetsförankring.
@anonym 20:37
Vem har sagt att soldaten är obegåvad och inte klarar av att beställa en resa?
Soldaten slipper gärna administration och vill lägga så lite tid som möjligt på det. Många kommentarer här på Wisemans antyder åtminstone den typen av åsikt. Med dagens kaliber av "stödsystem" tar saker gärna mer tid att göra digitalt än manuellt/muntligt? För den som gör saker sällan, även enkla, så tar det mer tid än för den som gör det rutinmässigt och ofta. Antag att en proffsadministratör kan göra jobbet 10 minuter snabbare än en amatör. Antag att i genomsnitt 5 000 anställda beställer en resa i veckan. Det blir med en proffsadministratör en besparing av 50 000 minuter som hamnar i kärnverksamhet istället för stödverksamhet. Det motsvarar drygt 20 heltidstjänster mer i kärnverksamheten. Dessutom kanske proffsadministratören inte gnäller, utan istället känner sig stolt över sitt relativt lågavlönade administrationsjobb.
Hur mycket mer timmar per vecka lägger en genomsnittsanställd idag på administration jämfört med tidigare då det fanns en bemannad stödorganisation att få hjälp av? Motsvarar den ökade arbetstidskostnaden för administration tillsammans med tillkommande investeringar i "stödsystem" (man får skilja på mål och resultat), verkligen besparingen som gjordes då ett antal civilanställda proffsadministratörer sades upp?
Låt oss vända på det. Säg att vi har sagt upp 40 administratörer på 3 verksamhetsorter. Det motsvarar ca 120 MSEK per år. Säg att vi försummar investeringen i stödsystem (bara någon miljard?) eftersom den ändå skrivs av på några år. Vi antar 20 MSEK per år i driftkostnader för stödsystemet. Det blir totalt 100 MSEK per år som vi ändå har sparat. Men nu måste vi istället ta några timmar från personal i kärnverksamheten för att sköta administrationen i vårt stödsystem. Idealt så ska de nu kunna lägga mindre tid till administration men för att minska utvecklingskostnader så har inte användbarhet prioriterats högst. Arbetstid kan man alltid spela med. Hur många timmar kan vi lägga i extra administration på varje anställd och fortfarande betrakta vår satsning som en total besparing? 100 MSEK motsvarar ca 100 heltidstjänster om 1300 h arbetstid (har räknat bort 300 h fri fys). Antag 15 000 anställda och säg 40 effektiva arbetsveckor per år. Ett grovt överslag innebär då att den enskilda medarbetaren inte får öka sin administrationstid mer mer än ca 12 minuter per vecka om besparingen ska infalla. Resultatet i praktiken är betydligt mer tid till administration, totalt minskade lönekostnader, vilket är bra i den ekonomiska balansräkningen, men priset är minskad effektivitet i kärnverksamheten. Den fulla besparingen har inte tagits i stödverksamhet utan timmar (motsvarande heltidstjänster) har ändå flyttats från kärnverksamhet till stödverksamhet. Därav mindre timmar till produktion och förädling av produkter samt sämre resultat i förhållande till satsade medel.
Exemplet är grovt, säkert helt feltänkt, och förutsätter att man värderar timmar i kärnverksamhet högre än timmar i stödverksamhet. Att man inte bara bryr sig om ekonomisk balans utan också om vad man faktiskt får för investerade pengar.
Viktigast är nu ändå att soldaten måste få fixa sin administration själv, eftersom han/hon faktiskt kan göra det själv. Annars tror vi att soldaten inte kan och det vore ju kränkande.
Jag går, efter medvetet val, oerhört ofta i uniform. Vare sig det är med hunden på morgonen innan jobb, eller på ICA Maxi på vägen hem.
Då jag jobbar med rekrytering och information så är det av största vikt, för mig, att låta "samhället" se uniformen och i många fall leder det till att ett samtal inleds och jag får möjlighet att med någon undrande tala om FM i dagsläget och därmed hoppas jag kunna bidra till en positiv syn på FM in total - som ringar på vattnet.
Det är viktigt att ett möte med en soldat i uniform blir en positivt betingad händelse
6 juni - alla militärer har arbetstid (motsv) och bär uniform - det vore en syn för Gudar.
Vid det Kungliga bröllopet var 6500 man i uniform i Stockholms innerstad. Det fanns en stor glädje i detta - vi syns alltså finns vi.
En upprymd allmänhet tog emot oss med öppna armar.
Gjordes detta i alla garnisoner och orter av alla - särskilt alla hemvärnssoldater som ju utgör majoriteten idag - vet jag mycket skulle förändras.
Men jag vet också att många av oss yrkesofficerare fruktar offentligheten och helst ser att den undviks, speciellt av oss själva.
Vad skall vi i offentligheten att göra? frågar man sig, som om det militära försvaret är något slags privategendom att hantera enskilt och efter eget huvud.
Men hav förståelse för oss äldre yrkesofficerare, vi tuktades till underkastelse av socialismen under "det långa 70-talet".
Vi fruktar offentligheten, liksom troll fruktar ljuset. Vi tror att vi spricker när vi visar oss därute.
Vi kunde kanske samlas tillsammans på en plats, så skulle uniformsbärandet den 6 juni inte kännas så hotfullt.
Kanske kunde vi tåga tillsammans allihopa genom staden, ungefär som ett demonstrationståg med fanor, musik och allt, med våra anförare i täten?
Väl på slutdestinationen kunde våra anförare höja vår stämning genom högstämda tal om hur viktiga vi är och hur mycket man tycker om oss. Kanske kunde någon högre civil ledningsperson genom sin närvaro intyga våra anförares ord, och kanske utbringa ett Leve?
Så gör man i Frankrike överallt, och det hela avslutas med en trevlig allmän fest på gator och torg, där vi förenar oss med allmänheten.
MVH Göran Mellblom
Skicka en kommentar