Bra för Sverige?

I veckan har det varit polemik på SvD Brännpunkt om finansieringen av anskaffningen av JAS 39E. Socialdemokraterna har gett en invit om att man är beredd att överföra ett antal hundra miljoner kr från anslaget för internationella insatser, då anslaget i regel aldrig utnyttjas fullt ut. Regeringen säger dock blankt nej till det hela, vilket kan te sig mycket märkligt, men så fungerar det. När Försvarsmakten lämnar tillbaka 800 mkr öronmärkta för internationella insatser som inte blir av, går de tillbaka till Finansdepartementet och Regeringen kan frikostigt tala om att man "höjer" försvarsanslaget genom att skjuta till 200 mkr per år framöver. Övriga pengar ligger kvar i statskassan.

Man ska dock ha med sig att inte heller Socialdemokraternas förslag räcker för att täcka det underskott på mer än 25 mdr kr som föreligger endast i materielbudgeten fram till 2019, där ytterligare 5,5 mdr kr ska adderas till 2019 för JAS 39E och ytterligare 20-25 mdr kr till 2027. En socialdemokratisk regering bli också i hög grad beroende av att få med sig Miljöpartiet och Vänsterpartiet på en anskaffning av JAS 39E och den kohandeln ser inte attraktiv ut. Även om Regeringen skulle tacka ja till stödet från (s) så lär det inte vara något som kommer gratis. Inrikespolitiken är fortsatt viktigare än försvars- och säkerhetspolitiken.

För att återgå till försvarsminister Karin Enströms replik från idag är det mycket märkliga uttalanden som försvarsministern kommer med, inte minst det fortsatta "trolleriet" kring hur Regeringen slår sig på bröstet för "ökningar" av försvarsbudgeten genom ökningar av försbandsanslaget när det i själva verket handlar om att man överför pengar från det materielanslag som nu underfinansieras med ytterligare 5 mdr kr genom köpet av JAS 39E. Märkligast är dock följande uttalande:

"Vi delar Försvarsmaktens bedömning att en uppgradering av Jas Gripen är nödvändig för att svenskt stridsflyg ska kunna möta framtidens krav."

Man delar alltså bedömningen att det krävs nya stridsflygplan för att möta den teknologiskt och numerärt mycket starkare standarden i svenskt närområde bortom 2020. Däremot anser man sig tydligen ha så pass mycket bättre information att man anser det räcka med 20-40 flygplan (33-50 %) mindre än vad Försvarsmakten satt som skamgräns för ett svenskt luftförsvar, så i den lägre nivån därtill måste kompletteras med avancerade långräckviddiga luftvärnssystem. Varifrån kom det beslutsunderlaget? Tydligen är det även något som oppositionen undrar över, vilket visade sig i Försvarsutskottets öppna utfrågning härom veckan.

De gångna veckorna har varit fulla av utspel från försvarspolitiker till höger och vänster som haft allsköns synpunkter på alltifrån att behålla flygplan som inte kommer att finnas (JAS 39C) till att inte köpa några flygplan alls. Det mesta går egentligen att spåra bakåt till överlämnandet i våras av Försvarsmaktens utökade budgetunderlag där samtlig information fanns att tillgå om JAS 39E. Den informationen valde dock Försvarsutskottet aktivt att inte ta del av utan att låsa in i ett säkskåp osett för att det inte skulle störa processen. Risken känns också överhängande att det nu går för snabbt för att bli kvalitet i anskaffningen av JAS 39E. Innan inriktningen kom från Schweiz har inga specifikationer eller arbete fått göras, men nu är det plötsligt mycket bråttom hinna innan deadline.


Årsskiftet närmar sig nu med stormsteg och därmed även det för några år sedan beslutade sista datumet för användande av JAS 39A/B eftersom JAS 39C/D 2013 i det närmaste skulle vara slutlevererad. Nu blev det emellertid inte så då Försvarsmakten fick gå med på att bromsa leveranstakten av JAS 39C/D med några år för att Saab skulle slippa entlediga personal då inga fler ordrar fanns bestämda.

Nu väntar istället ett förmågeglapp om ungefär en stridsflygdivision i väntan på att resterande flygplan i långsam takt ska levereras. Prioriterad är som bekant inte svensk förmåga utan istället utbildning av exportkunder samt leveranser till exportkunderna. Att ändra beslutet kring avveckling av JAS 39A/B görs heller inte i en handvändning eftersom beslutet ej kan tas av Försvarsmakten och Försvarsmakten känner sannolikt inte att situationen är gynnsam för att lobba för ett sådant.

Skulle det nu bli så att Kroatien och Malaysia väljer att tacka ja till att köpa Gripen, kommer dessa leveranser sannolikt att prioriteras över svenska leveranser, samtidigt som Sverige utsträckt löften till dem likt till Schweiz om leasing av svenska flygplan i väntan på leveranser av egna flygplan. Det blir med andra ord inte mycket flygstridskrafter kvar för svensk del om dessa affärer skulle bli verklighet.

På frågan för någon månad sedan om Regeringen hade en plan för att hantera en sådan situation, svarade ordföranden i Försvarsberedningen: "Plan – sa Sickan! Plan- sa regeringen! Svensk teknologi stort intresse=bra för Sverige!"

Det är nog inte många som upplever att den försvarspolitik som förs av Regeringen är tajmad och klar in i minsta detalj. Snarare tvärtom. Likväl skulle det vara intressant att veta i vilket regleringsbrev eller i vilken förordning det stipuleras att industristöd och krigsmaterielexport är verksamhet som ska prioriteras över svensk försvarsförmåga. Är det bäst för Sverige?