Säkerhetsarbete kräver omfattande insatser och en mycket öppen inställning för att ha chans att vara framgångsrikt. I fallet med Flygvapnets flygsäkerhetsarbete är det åtskilliga år av forskning som burit frukt, inte minst i form av det ca 50 år gamla DA-systemet. Att skriva en DA är obligatoriskt när en driftstörning inträffat, men görs i regel också där en driftstörning kunde ha inträffat. Med en driftstörning avses en händelse som fått påverkan på verksamhetssäkerheten och därmed i förlängningen även på den operativa säkerheten.
Händelsen med vådaskottet på Ledningsregementet är djupt beklaglig. Inte bara för att vådaskottet inträffat utan för att hantering i längden riskerar att leda till ett klimat som i längden försämrar Försvarsmaktens verksamhetssäkerhet. Oavsett vad ansvariga nu säger om händelsen kommer den indirekta signalen till Försvarsmaktens personal att vara att vådaskott bör man så långt det går mörka, annars hamnar man i tinget. Resultatet blir i så fall Försvarsmakten som organisation ingenting lär av händelser där säkerheten hotats och risken för allvarligare olyckor ökar. Vår säkerhetskultur riskerar därmed att erodera.
Hade det nämnda vådaskottet hanterats som en flygsäkerhetshotande händelse hade det kunnat se ut ungefär som nedan. Observera att det är ett exempel på hur en liknande händelse skulle kunna ha gått till för att visa på hur DA-systemet skulle kunna appliceras, ej hur de faktiska omständigheterna kring vådaskottet förelåg.
–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
Förband: LedR
Enhet: Psyops
Datum: 120810
Signatur: ABC (rapportörens signatur anonymiseras sedan innan inmatning i databas, där den ersätts med ålder och erfarenhet i form av flygtimmar, vilket även gör det mer statistiskt gångbart. I det här fallet hade det kunnat vara lämpligt med t ex år sedan anställning)
Typ av händelse: Tillbud
Teknisk rapport/Arbetsbeskrivning: Nej (Ja vid samtidigt materielfel)
Övning: Skjutövning
Övningsfas: Förberedelser
Orsak: Vådaomställning, -utlösning, -avfyrning
Orsak 2: Avsteg från order och bestämmelser
Vådaskott vid påfyllning av ammunition
Vid förberedelser inför snabbmarsch följt av skjutpass på Stora skjutbanan avlossade jag vid blindavfyrning ett vådaskott i vapenvårdslokalen där vi genomförde påfyllning av ammunition efter utlåsning av vapnen. Sedan i slutet av maj ska vapnen förvaras med uppspänd mekanism enligt lokal instruktion. Stressad som jag var då vi var efter i tidsschemat, fick jag ett hjärnsläpp när jag gjort magasin i och släppte fram mekanismen och blindavfyrade i ofarlig riktning för att slacka mekanismen.
Plutonchefs kommentar:Vi genomför just nu förberedelser inför skarp internationell insats och eftersom tidsschemat inför insatsen är pressat har vi strävat efter att kombinera så många aktiviteter som möjligt. Tanken var här att kombinera fys och skjutpasset, samt att genomföra förberedelser inför förflyttningen och skjutningen så missionslikt som möjligt med påfyllning inne i "campen".
Efter vådaskottet beordrade jag eld upphör och genomförde samlat patron ur momentvis med truppen och vidtog därefter åtgärder efter vådaskott. Utbildningssäkerhetsofficer och förbandspsykolog tillkallades direkt för att understödja i det efterföljande arbetet. Vi har även talat igenom händelsen på plutonen och haft en bra diskussion om hur det inträffade kan appliceras på miljön i insatsområdet och var/hur liknande saker skulle kunna hända där.
Tjf kompanichef kommentar: Plutonchefens ambition till "train as you fight" är eftersträvansvärd. Tyvärr har ambitionen i kombination med flera andra faktorer gjort att vi har fått ännu ett vådaskott. Vi ska skatta oss lyckliga att det sista filtret i vår vapensäkerhet faktiskt fungerade, nämligen blindavfyrning i ofarlig riktning.
Här kan vi identifiera flera faktorer som bidragit till det inträffade.Ett av de första skjutpassen efter semestern, tidsförsening med påföljande stress, personal som nyss börjat jobba tillsammans och nya rutiner. Här borde plutonchefen ha dragit öronen åt sig tidigare och plockat bort en eller flera av dessa faktorer som ledde fram till vådaskottet. Som kompanichef borde jag också ha gett tydligare styrningar avseende hur vi ska bedriva förberedelserna innan plutonen roterar.
Plutonchefen ska ha beröm för åtgärderna efter vådaskottet som skedde helt enligt boken.
Utbsäkoffs kommentar: Instämmer med kompanichefens analys.
Då samtliga gruppchefer är officerare och normalt beordrar ladda/patron-ur kan förvirring uppstå vid övningar med plutonchef som övningsledare om inte detta klaras ut. Om avsikten är att träna inför mission bör sådana rutiner eftersträvas fullt ut, exempelvis genom en patron ur-låda utanför förbandets lokaler som efterliknar den i insatsområdet, samt medger en högre säkerhet.
Föreslår spridning av denna DA i nästa nummer av "säker soldat". Händelsen har också belysts lokalt på förbandet i samtliga plutoner.
Marksäks kommentar: Föreskrifterna med förvaring av vapen med uppspänd mekanism var en nyhet för oss. Detta är ej godkänt från centralt håll och vi har skickat ut ett centralt meddelande om att detta förfarande ej får användas. Då samtliga gruppchefer är officerare och normalt beordrar ladda/patron-ur kan förvirring uppstå vid övningar med plutonchef som övningsledare om inte detta klaras ut. Om avsikten är att träna inför mission bör sådana rutiner eftersträvas fullt ut, exempelvis genom en patron ur-låda utanför förbandets lokaler som efterliknar den i insatsområdet, samt medger en högre säkerhet
Instämmer även med kompanichefen. En lång rad faktorer i samverkan har sannolikt lett fram till denna händelse. Den enda klassikern man riktigt saknar är lite sömn. Som chef och utbildare måste vi kunna identifiera de tillfällen där risken för felgrepp är förhöjd och vidta åtgärder för att stävja detta.
–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
"Det skulle aldrig hända mig" vs "Det där kunde ha varit jag"
En viktig aspekt av DA-systemet är dess tillgänglighet för all personal. Genom att samtliga berörda kan läsa skrivna driftstörningsanmälningarna och att man vet att "alla" skriver, istället för att på en samlad genomgång få något föreläst sig eller förmedlat i tredje led genom närmast chef/utbildare, minskas känslan av att "det skulle aldrig hända mig" och ersätts istället av "det skulle lika gärna kunnat vara jag". Genom att händelserna beskrivs av den som varit med om det inträffade förstärks detta ytterligare och de som läser kan sedan lättare känna igen sig i liknande situationer och identifiera varningstecknen som kan vara de första i en kedja som leder till en driftstöning.
I händelsen med det riktiga vådaskottet på Ledningsregementet har en utredning gjorts på händelsen, vilken bl a sänts in till Högkvarteret. Därefter har Marksäk lagt ut utredningen på det gemensamma försvarsmaktsnätverket i oredigerat skick och därtill gått ut med en "Marksäkinfo" till förbanden om var man kan återfinna och läsa utredningen. Avsikten är naturligtvis i grund och botten god, men är det så klokt att lägga ut en utredning där den 1. sergeant som sköt vådaskottet namnges och därmed också direkt utpekas? Risken är att personer som läser utredningen som en anklagelse istället för något att lära av. Grundsynen måste vara att den nämnde specialistofficeren efter detta kan gå vidare och göra god tjänst i Försvarsmakten, men kommer han att ges den chansen även om åtalet skulle ogillas eller blir han alltid sedd som "han som sköt vådaskottet i vapenvårdslokalen"? Detta är inte ett förfarande som passar en lärande organisation och god säkerhetskultur.
Verksamhetssäkerheten skulle tjäna på ett bättre sätt att förmedlas ut till de som ska bygga den, nämligen de enskilda personerna i organisationen. Hur många soldater kommer att få del av det som inträffade i vapenvårdslokalen i byggnad 76 på Ledningsregementet eller de faktiska omständigheterna? Hur många får del av händelserna vid P 4 våren 2011? Försvarsmakten skulle tjäna på att det lättillgängligt för samtlig personal fanns en publikation för övrig verksamhetssäkerhet liknande Flygdags vars nya nummer t ex kunde påannonseras genom mailutskick med länk. Möjligheterna är stora.
Får man en bättre säkerhet med hårda straff på försumlighet och misstag?
I flera länder finns redan en säkerhetskultur som bygger på det system som vi riskerar att få med åtalet mot specialistofficeren på Ledningsregementet. En kultur där det är viktigare att fälla någon än att förändra det som är roten till problemet. Ett exempel är ett visst NATO-land i Östeuropa där piloten hamnar om vederbörande bryter mot ett färdtillstånd. Ett färdtillstånd är den klarering som erhålls från en flygledare avseende hur ett flygplan ska manövreras i luften eller på marken, t ex en viss höjd, en färdväg osv. Färdtillstånden syftar till att upprätthålla separationen mellan luftfartygen så att kollisioner ej sker. Färdtillståndsbrott är alltför vanliga i luftfarten och generellt sett mer vanliga inom militär luftfart än civil, då civil flygning i regel går ut på att ta sig från a till b på en viss höjd, medan militär flygning handlar om att lösa ett antal militär uppgifter i alla möjliga delar av lufthavet.
Följden har i detta NATO-land blivit att man inom flygvapnet i princip aldrig bryter några färdtillstånd. Så är även fallet i flera andra länder där man har liknande påföljder. Ändå ligger piloter från dessa länder över genomsnittet vad avser färdtillståndbrott och andra brott mot flygsäkerheten vid internationella övningar. I Sverige bryts det alldeles för många färdtillstånd av Flygvapnet och omfattande arbete pågår både här och i många andra länder för att komma till rätta med dessa färdtillståndsbrott. En lösning som starkt bidragit till att minska färdtillståndsbrotten med Gripen har varit införandet av en funktion i flygplanet som varnar om man är på väg att avvika från den eller de höjder piloten matat in som gränser för flygningen efter att ha erhållit ett nytt färdtillstånd.
Bryter man inga färdtillstånd i det nämnda NATO-landet? Nej, inte officiellt. Inofficiellt är det dock massor, men organisationen vill även skydda sin personal så man hjälps åt att mörka det hela. Piloter från detta land och andra med liknande inställning ligger över genomsnittet vad avser färdtillståndbrott och andra brott mot flygsäkerheten vid internationella övningar, medan Sverige befinner sig i andra änden av skalan.
En liknande företeelse kan man återfinna i USA. När Sverige började flyga Gripen med mycket höga g-belastningar visade det sig att många piloter fick kraftiga armsmärtor i vänsterarmen. Eftersom Sverige hade mycket liten erfarenhet av att flygning i belastningar över 7 G, vände man sig till USA som man redan tidigare tagit hjälp av avseende de flygfysiologiska aspekterna kring Gripen. I USA kände man inte alls till problemet, trots att man flög med liknande belastningar i såväl F-15 som F-16. Förbryllad fortsatte man forskningen kring det hela i Sverige och kom till slut fram till en hylsa som piloterna kunde spänna runt överarmen och som tog bort det mesta av armsmärtorna. Vid mer inofficiella samtal flygfysiologer och piloter emellan visade det sig i USA att många piloter kände av starka smärtor i höga g-belastningar. Dock var ingen dum nog att rapportera in det eftersom de första piloterna som anmält liknande smärtor tagits ur flygtjänst.
Hur bygger man en säkerhetskultur?
Man brukar tala om att oaktsamhet respektive grov oaktsamhet när det gäller om en säkerhetsstörning ska leda till påföljd eller inte. Det är dock att göra det något lätt för sig och försöka skjuta över ansvaret på någon annan. Man bör även se till hur frekvent säkerhetsstörningen är. Är det så frekvent som vådaskott tyvärr är bör man istället koncentrera sig på förändra omständigheterna istället för att straffa de individer som i regel helt utan uppsåt ligger bakom vådaskottet.
Utför man däremot en handling där man medvetet frångår de förordningar och regler som finns uppsatta kan man förvänta sig en påföljd för sitt agerande. Även här finns det inom Flygvapnet en gråzon. Det finns nämligen en paragraf i säkerhetsbestämmelserna som överrider de andra. Som enskild tillåts man att bryta mot bestämmelserna om det innebär en höjning av säkerheten. Det är till och med så att den enskilde ska göra dessa avsteg och vidta de åtgärder som krävs för att minimera risk för skada på personal och materiel. Avsteg måste dock omedelbart rapporteras och utreds därefter. Kan man visa att man hade torrt på fötterna för avsteget så blir det av naturliga skäl beröm och inte skäll.
Säkerhetskultur är i mycket liten grad något som man beordrar utan som namnet antyder något som växer fram genom handlingar och agerande. Man kan beordra att det ska vara högt i tak, men visar man det inte själv genom att sätta exempel så blir det aldrig högt i tak. Tillåter vi heller aldrig människor att misslyckas så kan vi heller aldrig ta till vara på några erfarenheter för att i möjligaste mån kunna förhindra värre misslyckanden. Tyvärr verkar vi i Försvarsmakten med stora steg vara på väg mot en säkerhetskultur där det är viktigare att fälla och hitta syndabockar, snarare än att lära och utvecklas.
27 kommentarer:
Lysande liknelse, Wiseman.
Det är sorgligt med 'blame culture', men också ineffektivt och kostnadsdrivande. Syndabockstänkandet ger en falsk säkerhetskänsla, eftersom grundproblemen kvarstår när man fördelat skulden men inte definierat bidragande orsaker.
Måtte FV kunna behålla sin kultur...
Det här påminner faktiskt mig om min värnplikt på ett relativt akademiskt kompani.
Vi kom tillbaka från en större fältövning och helt plötsligt ser jag en av mina plutonskamrater slänga två lösplugg i sopkorgen. När jag stoppade honom så förklarade han att han inte ville åka dit för att ha haft ammunition kvar efter visitationen. För att sätta stopp för dumheterna satte jag därför upp soppåsar på anslagstavlorna för att se till att upphittad ammunition samlades in vilket sedan överlämnades till officerarna följande morgon.
Dessa var måttligt nöjda med det hela och tyckte inte alls om att otillåten ammunition hade samlats in anonymt. Jag fick mig snarare en liten åthutning för det tilltaget.
Det kan aldrig vara motiverat att FM anställda skall åtnjuta straffrättslig immunitet med hänvisning till att man hanterar sina vådahändelser inom myndigheten.
För det finns givetvis tillfällen då personal genom culpöst agerande gör sig skyldig till handling som eventuellt är straffbar, detta måste då kunna prövas av åklagare och domstol allt annat vore fullständigt barockt och ett hån mot samhället vi är satta att försvara ty det är dessa regler alla andra måste rätta sig efter i sin dagliga handel och vandel.
Diskussionen kring det aktuella vådaskottet har i min mening tappat alla proportioner när skribenter menar att diverse lagar skall åsidosättas för att det eventuellt skulle främja säkerhetsarbetet.
Att just detta fall hamnar i tingsrätten är mycket riktigt beklagligt, men inte i den mening att det skadar säkerhetskulturen. Det tragiska är att långt värre händelser historiskt har mörkats med mer eller mindre dunkla motiv.
Bra förklarat av FV rutiner och inget liknande något jag nånsin hört i Hv (i praktiken armén) om hur och varför vi ska lära av misstag.
Åter igen ett mycket bra inlägg och med ett mycket bra exempel på hur den här typen av händelser borde hanteras. Den djupa klyftan mellan de olika synsätten du beskriver är tyvärr ingen nyhet, men jag trodde att det gått framåt.
Jag var UtbSäkoff mellan 1994 och 1999, först på F20 och därefter på det numera avsomnade F 16. Särskilt under tiden på F16 hade jag förmånen att få jobba under en flottiljchef med rötterna i DA-systemet, och med hans stöd jobbade vi aktivt för att påverka synen hos trupp, befäl och mellanchefer till något som liknar det du beskriver i exemplet.
Just då kändes det som att vi var på väg i rätt riktning och dåvarande MarkI var klart intresserade. Bland annat kopierade de den blankett för ”DA-mark” som vi på F 16 delade ut till trupp och befäl.
Sist jag kollade fanns den fortfarande kvar i SäkI G som en bilaga. Om den sedan används så som det var tänkt vet jag inte.
Om det verkligen stämmer att attityden inte förändrats på de 13 år som gått sedan jag lämnade jobbet som UtbSäkOff så ... jag saknar ord.
Lars Rössle, LSS
@Nothern Light Det är absolut motiverat, EU och dess organ för luftfart jobbar till och med aktivt för detta. Någonstanns går naturligtvis en gräns men den skall gå vid den medvetna brottshandlingen, inte misslyckande att följa regler vid enstaka tillfällen. Danska staten ändrade lagarna 2002 i syfte att bidra till EUs ambition med Just Culture.Detta ökade rapporteringen från ca 15 per år till 980 (!) nästa år för bristande separationer eller bruta färdtillstånd.
Men på något sätt måste man kunna sortera ut olämpliga och kontinuerligt potentiellt farliga individer. Somliga är ju slarviga av naturen. Skulle man inte kunna säga så att två gånger är ingen gång, tre gånger är en vana och då åker man ut?
Roger Klang
Roger, det är ju inte händelser som skall synliggöra personalens lämplighet. Det är chefen som genom personalkännedom och kunskap som leder rätt person till rätt arbete. En person som är olämplig har till allra största delen visat det under utbildning och handledning och skall inte arbetsledas till vissa uppgifter.
Om din fiktive person har två "Varningar" och gör ett tredje misstag som någon annan person med samma utbildning och arbetserfarenhet skulle ha gjort. Är det då rättvist och rent spel att avskilja denne ifrån sin tjänst? Händelsen skulle ändå ha inträffat.
J.K Nilsson
I den bästa av världar är det som du säger. Det är nog så som du säger att det kan upptäckas och åtgärdas om någon är olämplig utan att denne har hunnit skjuta av något vådaskott - omm (om och endast om) denne har en bra respektfull och duglig chef som inser att man måste överrida eventuella vänskapsband med vederbörande och sparka honom.
Men någon som skjuter av tre vådaskott under utbildningen måste få anses ha förverkat sin rätt att stanna kvar. Eller föreslår du att man ska ha rätt att göra 20 vådaskott innan man avstängs, eller hur många vådaskott som helst och aldrig bli avstängd?
Om det däremot händer i strid så är det en helt annan femma, då kan jag hålla med dig.
Roger Klang
Jag tycker att jämförelsen mellan vådaskott och flygsäkerhetsarbetet inte är helt lyckat, men det viktiga är budskapet och här är jag i grova drag med på det Wiseman tar upp.
Självklart så är det viktigt med en säkerhetskultur där man hela tiden förbättrar rutiner och processer. Jag skrev en kommentar på J.K Nilssons blogg kring detta, om det som inom flera företag kallas för Lean, och det finns mycket att lära här för militära organisationer, gissar jag. Jag tycker att J.K hittade ett bra anslag när det gäller själva kulturfrågan, för det är den man bör titta på. Att skapa en bra kultur är nyckeln!
Angående straffets legitimitet och effekt så går det att skriva spaltmeter om detta. Det finns olika synsätt i alla rättssystem och i olika länder, och det är lätt att förlora sig i Immanuel Kant eller någon annan filosof. Det spåret lockar mig inte.
Ytterst så ligger svårigheten i att hitta en bra balans mellan å ena sidan säkerhetskulturen och å andra sidan när det övergår till vad som kan vara en brottslig handling. Jag vet inte vad exakt som har hänt kring det s.k. vådaskottet och vill därför inte dra för stora slutsatser. Nog är det lite oroande att så många snabbt uttalar sig om att "det var ju bara ett vådaskott". Utan att ens veta exakt vad det var som hände.
Det mesta är nog redan sagt i frågan. Personligen anser jag att misstag kommer att begås och måste få begås.
Från min aktiva tid på trupp minns jag fyra vådaskott där jag var skjutledare. Samtliga inträffade på skjutbanan och i olika skeden under utbildningen. I de tre första fallen, i början av 90-talet, var de felande skärrade och ytterst väl medvetna om vad de gjort - skammen var straff nog. Ett enskilt samtal/skrapa på befälsrummet efteråt räckte - och någon upprepning skedde inte.
När det sista vådaskottet skedde tvingades jag anmäla händelsen, som förvisso inte gick till civil domstol, men väl inom det militära rättssystemet. Vad den lika skärrade, men duktige soldaten, fick för påföljd minns jag inte. Jag minns bara tvånget att anmäla och hur soldaten förvandlades till en våt trasa av systemet.
Självklart skall incidenter orsakade av nonchalans ge kännbar påföljd, liksom upprepade förseelser.
Men varför får inte sunt förnuft råda i Försvarsmakten idag?
Anmälarkulturen är bara ETT tecken på ett ledarskap i yttersta förfall - att man inte längre som chef förmår utöva chefsskap. Ett ärende överlämnat till rättssystemet, oavsett "kaliber", ger den svage chefen möjlighet att helt slippa konfrontera den felande - och fortsätta ägna sig åt administrativa uppgifter.
Patrik Lander
Roger, om vådaskottet är en följd av felfunktion på vapnet då?
Det är inte vådaskotten i sig som är indikerande om lämplighet. Nonchalans mot regler? Ja då har du det i andra lägen också. Slarvig och opålitlig? Ja då har du också det i andra lägen.
Skulle du vilja att någon är slarvig med ISO-kärlen vid mathantering? Tycker du att det är OK att vara nonchalant med regler om lastsäkring på fordon m.m.?
Nej det är inte meningsfullt att stirra sig blind på enskilda yttringar av personlighet, färdighet, m.m. såsom vådaskott. Det är arbetsledning det handlar om. Det är inte att bestraffa eller "Sparka" som gäller utan man arbetsleder och ger uppgifter, det är insikten om den skillnaden som bygger upp en sund säkerhetsmiljö.
J.K Nilsson
@J.K. Nilsson:
"Roger, om vådaskottet är en följd av felfunktion på vapnet då?"
Då är det en annan sak förstås.
"Tycker du att det är OK att vara nonchalant med regler om lastsäkring på fordon m.m.?"
Nej, det ska i princip vara samma regler då.
@Patrik Lander:
"Anmälarkulturen är bara ETT tecken på ett ledarskap i yttersta förfall - att man inte längre som chef förmår utöva chefsskap. Ett ärende överlämnat till rättssystemet, oavsett "kaliber", ger den svage chefen möjlighet att helt slippa konfrontera den felande - och fortsätta ägna sig åt administrativa uppgifter."
Intressant! Du kanske har en poäng? Men man måste i alla fall rapportera eventuella vådaskott, man kan inte gärna mörka dem om man ska lära sig något från incidenterna ovanför gruppnivå. Som jag ser det så måste det finnas rutiner vid sådana händelser. Om du kan hitta någon bättre rutin som inte omöjliggör att alla lär sig hur man ska undvika dylika incidenter så har du förtjänat meriter. En svag chef är svag i alla lägen, men jag misstänker att det inte finns så många svaga chefer i ordets sanna mening i FM. Dåliga chefer däremot kan det nog finnas en del att döma av försvarsbloggarnas kommentarsfält.
Men jag förstår att ni talar om er vardag, kulturen i FM, medan jag talar teoretiskt eller filosofiskt. Så därför anser jag att ni är bättre lämpade att uttala er i frågan. Jag ville bara ge min syn på saken.
Roger Klang
Bifogar en länk till ett (som vanligt välskrivet och tänkvärt) inlägg hos Morgonsur som jag tycker har viss bäring på den här diskussionen, Management by polisanmälan. Kom att tänka på inlägget när jag läste Patrik Landers kommentar ovan.
Skulle man kunna ha riktlinjer för den högste officer och utredare som hanterar vådaskott, så att de förstår vad som gäller och så att det blir som ni frontsvin anser vara den bästa lösningen och där man lär sig på alla nivåer utan att någon behöver bli föremål för annat än en skrapa och disciplinära åtgärder? Med disciplinära åtgärder menar jag inte som i USA att ni ska skura toaletterna med tandborste, utan konstruktiva lösningar som ska syfta till att minimera risken för att ett vådaskott ska hända igen för samma person, ja hela gruppen. Det kanske de redan har som system? Jag föreslår att den som ska rapportera in vådaskottet också är det lägsta och till gruppen starkast knutna befälet, och inte den högste ansvarige officer på plats. Då måste det befälet utbildas i hur han ska hantera ett vådaskott, beordra patron ur, fylla i persongalleriets positioner när vådaskottet gick av, ta hand om vapnet, eventuellt plocka upp tomhylsan/hylsorna, rapportera till närmast ansvarige officer etc. Naturligtvis så skall inte den högste ansvarige officer på plats hållas oinformerad om händelsen för det.
FM-ledningen har ingen anledning till att öka avståndet mellan dem själva och frontsvinen ytterligare, men det kan hända att dem styrs av politikerna i detta. Men låter lösningen rättvis och får ni frontsvin tillbörligt medbestämmande genom maktdelning?
Roger Klang
Personligen tycker jag att detta DA-system borde införas inom rättsväsendet/olika ämbeten. Det skulle vara ett bra sätt att få en rättvis bedömning av olika politiska beslut.
Nedanstående kommentar kom på mail från Försvarsmakten:
"I Försvarsmakten hanteras disciplinära frågor efter anmälan till Försvarsmaktens personalansvarsnämnd. Det är nämnden som beslutar om påföljder eller anmälan till polis- och åklagarmyndigheterna.
Anmälan om vådaskott vid ett förband görs av förbandschef till personalansvarsnämnden. Även i detta fall är det således personalansvarsnämnden, inte militärpolisen, som beslutar om anmälan till polis- och åklagarmyndigheterna. Någon ändring av dessa rutiner har inte skett."
Stefan Ryding-Berg
Försvarsmaktens Chefsjurist
Roger, i vissa fall är ett vådaskott inte värre än att slinta med skruvmejseln och repa upp korrosionsskyddet på ett flygplan. Visst skulle man kunna anse att merarbetet för att återställa korrosionsskyddet skulle kräva någon form av anmälan men beroende på resultat och grund för missödet så hanteras det olika.
Och likadant bör ett vådaskott behöva ses. Det finns inga perfekta människor men om kollegan som sedan 20 år och visat sig omdömesgill, omtänksam och kunnig vid ett tillfälle sätter ett vådaskott i skjutvallen när truppen har hörselskydd med ett säkert och väl utprovat vapensystem. Vad är problemet om denne ärligt säger att det var en tankevurpa, inget bakomliggande och går vid sidan av med en blindpatron och repeterar ladda och patron ur? Vad tillför en sådan här anmälan säkerhetskunskapsmassan?
J.K Nilsson
Makt är bara negativt. De som gläder sig över att ha makt ska inte ha makt! Det enda som kompenserar för vikten på ens skuldror att ansvara för människors liv, är att vissa endorfiner utlöses i kroppen så att man blir arbetsbenägen samtidigt som man får svårt att sova, och man kan bli grandios i egot men det måste man trycka ned. Maktmänniskor är högst medvetna om den fysiska inverkan makt har på dem. Makt ger inget lyckorus. Därför så är maktdelning bra! Är det inte värt att pröva det jag föreslår om att det lägsta befälet med störst anknytning till gruppen ska rapportera in vådaskottsincidenten till personalansvarsnämnden? Maktdelning vill varje samvetsgrann maktmänniska ha förhoppningsvis. Om det finns någon organisation som ska vara platt så är det försvarsmakten.
Roger Klang
Fråga till FM chefsjurist; Vad anser du om att låta utredningar kring vådahändelser inom FM läggs ut i klartext med namnuppgifter och allt på det interna nätverket?
Vilka effekter tror chefsjuristen att sådana åtgärder kan få inom FM?
Finns ett syfte, en inriktning, från FM ledning att tolgföra vad enskilda medarbetare gjort för "enorma illdåd"?
Har chefsjuristen tagit del av den rapporteringskultur som funnits inom Flygvapnet-DriftstörningsAnmälan, DA?
Vad tycker chefsjuristen om DA som princip i jämförelse med att använda FPan för brutna färdtillstånd i luften eller vådaskott på marken?
För övrigt gratulerar jag flottiljamiral Tomas EngeVall till att idag ha cashat in 500 MILJONER kronor till sitt projekt. Äntligen mer pengar till PRIO! Ännu ett äntligen....
Briljant system, skall man spara många liv med det skall man införa det i vården.
Bra med ett, om än lite sent, klargörande från FM. Detta bekräftar det jag hela tiden trott vara den gällande praxisen.
Varför FM låtit debatten och det efterföljande stelbenta pragrafrytteriet få dessa löjeväckande och stundtals upprörande konsekvenser vet jag inte. Någon mening och syfte måste man väl ha haft.
FM må väl minnas det berömda "smörklicksmålet" och inte göra om misstaget att till varje pris få "juridiskt rätt" utan att tänka ett steg längre.
Är det någon som vet om antalet vådaskott ökar eller minskar inom FM?
Vad är i så fall orsaken till minskningen/ökningen?
Är antalet vådaskott ett problem?
Man ju också undra varför flera av de inblandade inte uppfattar att praxis har följts?
Teaterdirektören.
Det är för att praxis inte följts i det här ärendet.
Ingen tror väl att det i just detta fall fanns en uttänkt tanke att dra av ett skott, därmed borde hela saken aldrig fått dessa proportioner, actus non facit reum nisi mens sit rea
@ Cynisk.
"Anmälan om vådaskott vid ett förband görs av förbandschef till personalansvarsnämnden. Även i detta fall är det således personalansvarsnämnden, inte militärpolisen, som beslutar om anmälan till polis- och åklagarmyndigheterna. Någon ändring av dessa rutiner har inte skett."
Är inte detta med sanningen överenstämmande?
Jag har tidigare sagt att jag anat ugglor i den här mossen och det verkar mer och mer som jag hade rätt.
Vad är så speciellt med detta fall av vådaskott?
Teaterdirektören.
Enligt förbandet har inte C LedR anmält vederbörande till FPAN. Ärendet gick tydligen inte det ordinarie spåret. Varför vet jag inte men att det är osynk i hanteringen verkar tydligt.
Tyvärr har MP:s org en helt egen uppfattning om hur dessa ärenden ska hanteras. Så som FM:s chefsjurist beskriver det går det alltså inte till om MP får nys om det.
Skicka en kommentar