Hoppas Reinfeldt nappar

PJ Anders Linders ledare i dagens SvD innehåller uppmaningen till Reinfeldt att ta till sig den starka nationella kritiken (och även kritiken inom det egna partiet) mot den förda försvarspolitiken. Onsdagens: "Vi har inte ambitionen att vara det parti vi en gång var" är knappast något som går hem hos de moderata väljarna.

Linder ger Reinfeldt ett utkast till ett Almedalstal, som är så bra att jag återger det här:

”Kamrater! Vi har inte ambitionen att vara det parti som vi höll på att bli i maj. Vi glömmer försvarsberedningens drömmar om Den Eviga Freden, och vi glömmer att det ett tag kändes viktigare att sätta ÖB på plats än att skydda svenskt territorium. Vi avstår från att driva fram halvkokta besparingsförslag, och vi slutar att sticka huvudet i sanden om Ryssland. Till och med försvarsberedningen säger ju att lackmustestet för den säkerhetspolitiska bedömningen av Rysslands utveckling är hur man väljer att behandla de före detta sovjetrepublikerna vid sina gränser, och det har vi fått se exempel på inte bara i Estland och Ukraina utan också i Georgien.

Lägg till det all oklarhet om vad som sker i Arktis när råvarutillgångarna blir attraktivare och nya farleder kan öppnas.

Vi får aldrig låta oss styras av önsketänkande. Därför skjuter regeringen till några extra miljarder ur statens stora överskott i syfte att göra ordentliga strukturgrepp i Försvarsmakten möjliga, och sedan tillsätter vi en riktig försvarsutredning. Den får bedöma vad som långsiktigt krävs för att vi ska klara den dubbla uppgiften – den som ÖB kallar ”både och”. Vi måste både kunna skydda vår nationella integritet och bidra aktivt på det inter- nationella fältet.

Vi samarbetar redan på ett bra sätt med Nato, och Sverige bör ansöka om medlem skap. Det kommer säkert att ta ett tag innan det beslutet fattas, och vi ska inte inbilla oss att det är ett sätt att spara pengar. Men framöver ska jag ta ett personligt opinionsbildande ansvar. Vi kan inte bli medlemmar innan det finns bred acceptans för idén, brukar det sägas, men någon måste ju också anstränga sig för att skapa den acceptansen.

Det gångna året har varit en lärorik tid. Försvaret väcker långt starkare känslor än vad jag riktigt insåg, och även om det inte har varit någon sinekur med avgångar och ÖB-bråk ser jag också det värdefulla i vad som har blivit tydligt: Svenska folket tar inte sin frihet för given och tycker att den är värd att försvara.

För övigt gläds jag att åt att vi tog vårt förnuft till fånga och kastade Lex Orwell i papperskorgen.”

Låt oss hoppas på ett helt om i försvarspolitiken och att året som gått sedan förra årets Borgska Almedalschock förpassas till en varnande parentes i historien.