Allmänt oskickligt beteende

Försvarsmaktens informatörer och infoavdelningar har aldrig imponerat på mig. De få som har varit duktiga på sitt jobb jobbar numera med info på Saab och liknande företag. Återigen har Försvarsmakten klantat till det när det gäller att sköta information och media. Genom den oerhört korkade inställningen att ”problemet försvinner nog om vi stoppar huvudet i sanden tillräckligt länge” har man försökt undkomma att lämna ut uppgifter till journalister (hävdar i alla fall dessa). Och det förvånar mig inte det minsta. Det är bara att inse, hur klantig är man egentligen inte när man försöker undkomma grundlagsskyddade rättigheter?

Det är bara att titta på Försvarsmaktens hemsida http://www.mil.se/ under en vecka, så ser man att den är en orgie i dementier och politiskt korrekta reportage med dålig faktagranskning. Det verkar närmast vara ett krav för att bli informatör i Försvarsmakten att man ska ha så dålig kunskap som möjligt om Försvarsmaktens verksamhet och en allmänt taskig uppfattning om OPSEC. Det lustiga är att författarna av denna debattartikel anklagar Försvarsmakten för att förhala information till media i syfte att förekomma andra, negativa reportage. Jag som faktiskt skulle vilja anklaga Försvarsmakten för nästan det motsatta(!).

Nära på i alla fall. Eftersom man inom Försvarsmakten är så osäker i sin mediahantering tar man i stort sett aldrig initiativ till att få en positiv beskrivning av verksamheten. Istället koncentreras medias rapportering om Försvarsmakten istället runt negativa händelser. Och när sedan media hör av sig och vill faktagranska ett reportage som kan uppfattas som att det speglar Försvarsmakten negativt håller man på att gå upp i limningen. ”Helvete, de har fått koll på att vi beställt liksäckar och kistor till NBG. Avbeställ hela klabbet!” En mycket mogen och långsiktig reaktion.

När hörde man senast talas om att Försvarsmakten bjöd in journalister att på amerikanskt eller brittiskt manér bli inbäddade? Det finns två exempel på motsatsen, där media tagit initiativet och där resultatet blivit mycket lyckad. De tillfällen jag då tänker på är Fredsstyrkan och Johanne Hildebrandts reportage från Tchad. Varför tar inte Försvarsmakten initiativet till fler, liknande projekt?

Jag har skrivit en del tidigare i detta ämne (bl a om eldöverfallen i Afghanistan, 2) och orkar nog tyvärr inte riktigt upprepa alltihopa igen. Det är bara att konstatera att i och med publicerandet av denna debattartikel har Försvarsmakten återigen fullkomligt misslyckats i sin mediahantering…