Inte utan att man blir än mer skeptisk

Efter att under dagen ha frossat i ett ordentligt julbord sitter jag och plöjer protokollet från riksdagsdebatten om "Försvar och samhällets krisberedskap – budgetåret 2009" (börjar på anf 154) i torsdags efter att ha läst om den på den mycket intressanta Försvarsbloggen. Inte helt oväntat är det i vanlig ordning illa underbyggd pajkastning om vilket parti som vill Försvarets bästa, vilket regering som skapat oredan och lagt ner flest förband, JAS 39 Gripen, musikkårer och NBG. Suck....

Som officer blir man bara mer och mer trött på alltihop och mer och mer skeptisk till målen och uppgifterna för Försvarsmakten. Samtliga partier anser sig vilja stärka Försvarsmaktens förmåga och kapacitet. Läser man Gunilla Wahléns (v) anförande kan man lätt ledas att tro att hon vill förstärka försvarsbudgeten med 50 %. Verkligheten är ju dock en annan.

Rolf Gunnarsson (m) anser att den personal ur Försvarsmakten han har träffat vid förbandsbesök idel är optimister. Då har han lyckats med något jag inte lyckats med sen tiden innan NBG.



Sedan finns det ju som vanligt "numerär-politikerna" som så gärna hänger upp sig på en siffra tagen ur luften. Huvudsaken är att den är jämn och bra och att de själva kommit på den. Vad den sedan innebär i förmågor hos Försvarsmakten struntar man blankt i. Som t ex Peter Rådberg och hans 60 st JAS 39. Vad vill du göra med dessa, Peter? Vilka uppgifter ska Försvarsmakten lösa med dem? Vore det inte bättre att ställa en uppgift till Försvarsmakten och sedan fråga Försvarsmakten vad man behöver för att lösa uppgiften?

Peter Rådberg: "Man kan minska rätt mycket på materialkostnaderna. Hälften av materialkostnaderna går väl till JAS, 8–10 miljarder eller något sådant. Det finns hur mycket pengar som helst."

Regleringsbrev för Försvarsmakten 2008:
6:2, ap.2 Anskaffning av materiel och anläggningar (ram): 12 937 697 kr

Anslaget 6:2 får användas för att att finansiera anskaffning,
vidmakthållande och avveckling avmateriel och anslagsfinansierade
anläggningar. Vidare används anslaget för det säkerhetsfrämjande
samarbetet med andra länder. Anslaget används vidare till åtgärder för att
främja den i Sverige verksamma försvarsindustrins exportverksamhet
samt finansiering av förstagångsanskaffning av beredskapsvaror.

Med andra ord hittar vi alltså här bl a de fastighetshyror Försvarsmakten betalar. Här står också att finna kostnader till FMLOG för materielhyror, dvs vidmakthållande av materiel. Slutligen även anskaffning och avveckling av materiel. Om anslaget nu som Peter Rådberg påstår innehåller kostnader på 8-10 mdr kr för JAS 39 Gripen och Försvarsmakten betalar 2,3 mdr till FortV för byggnader blir det ju självklart inte mycket underhåll eller avveckling av materiel.

Summa summarum: 2009 års nobelpris i ekonomi kommer varken att gå till Ola Norrman eller Peter Rådberg. Som medborgare tycker man väl ändå att man borde kunna kräva avsevärt mer av ett partis huvudansvarige för försvarspolitik när det gäller kunskap om sitt ämne. Det är ju trots allt att skriva underlaget för ett regeringsbrev av detta slag som Peter Rådberg skulle kunna få i uppgift om de rödgröna vinner valet 2010. Men jag ställer mig ytterst tveksam till att Mona Sahlin skulle släppa Försvarsdepartementet till Miljöpartiet. Det är nog snarare Håkan Juholt som blir försvarsminister.




Okunskapen och den bristande insikten hos debattörerna påminner om när regeringens "genomförandegrupp" i våras som hade i uppgift att stryka materielposter för att spara pengar i materielbudgeten (trots sitt namn är endast en liten del av de ca 17 mdr kr inköp av materiel. Läser man protokollet finner man direkt bevis för att flera av riksdagsledmöterna går i denna fälla). Utan någon närmare konsekvensanalys strök man glatt ett antal materielprogram, där huvudsaken var att kontrakten gick att bryta utan större kostnader. Poster som parlamentarikerna strök glatt var bl a sådant som man frågar sig varför Försvarsmakten inte prioriterat, t ex ökad skyddsnivå på fordon, CAS-förmåga hos Gripen etc. Allmän förvirring har sedan rått i organisationen och först härom veckan fick man på FMV reda på vad som egentligen skulle strykas och av vad som skulle köpas i alla fall. Effektivt som vanligt.


Faktum kvarstår: Försvarsmakten tappar betydligt mer än 1 miljard kr i köpkraft VARJE år p g a inflation, höjda lönekostnader, att tekniken bara blir dyrare och ett antal andra ekonomiska faktorer. Samtidigt avser regeringen nu låsa budgeten till 40 mdr kr fram till 2014. Det innebär att 2014 är Försvarsmaktens köpkraft högst 35 mdr kr i dagens penningvärde. Förmodligen snarare neråt 30 mdr kr. (Tro sedan inte att det blir bättre med något av oppositionspartierna för där är det betydligt lägre anslag som presenteras)

Hur får då ihop ekvationen ökad förmåga/höjd beredskap, både i Sverige och utomlands och en minskande köpkraft?

Det går inte. Och det enda Försvarsmakten kan göra för att inte dra över budgeten är det vanliga. Lägga ner förband, och det har hittills aldrig betytt mer pengar i kassakistan.

Ibland undrar jag varför jag egentligen inte gör som majoriteten av mina kollegor, bara struntar i alltihop, idiotförklarar vissa politiker då och då, famlar efter de halmstån som då och då kommer när t ex Regeringen påstår sig "stärka Försvaret" och istället nöjer mig med en stadig inkomst den 25:e varje månad. Men så har jag också alltid levt i tron att allting går att förbättra och är fostrad att stå på mig och slåss för min sak. Tänk om man någon gång kunde få sätta sig ner i några timmar och resonera med några av våra försvarspolitiker i lugn och ro utan förkläden i form av personal från HKV och förbandschefer...


--------------------------------------------------

En sista suck: Här handlar det om ekononiska frågor som mycket väl kan innebära ytterligare en halvering av Försvarsmaktens förband och sen tjafsar man om dessa j-a musikkårer? Jag är en stark vän av traditioner, men någonstans måste man börja prioritera. Det är ju inte så att man får mer förtroende för försvarspolitiken. Fast redan i det gamla Rom talade man ju om "bröd och skådespel". På militärspråk: en diversion...

Finns det egentligen någon anledning att tro att våra politiker är bättre på andra områden såsom vård, rättsväsende, skola etc?