Högtryck och ytterligare reflektioner (uppdaterat)

Under lördagskvällen utsattes en svensk-finsk patrull återigen för ett eldöverfall i norra Afghanistan. Motståndarsidan, oklart om det är talibaner eller kriminella ligger inte på latsidan inför valet. "Normalt" sett är det under våren som talibanerna är som mest aktiva, när temperaturen har blivit behagligt varm, men sommarhettan ännu inte anlänt och kommunikationsvägarna åter börjar fungera normalt.

Det är mycket tydligt att vi ser en förändring i hur motståndarsidan uppträder i norra Afghanistan. I de tyska områdena öster om de svenska har camperna utsatts för raketbeskjutning och den företeelsen når nog snart även det svenska området om saker och ting fortsätter som de gör.

Den knapphändiga information som hittills släppts om kvällens eldöverfall meddelar att svenskar, finnar, samt de afghanska regeringsstyrkorna klarat sig helskinnade från eldöverfallet och kunde återvända till basen. Tyvärr är det bara en tidsfråga innan fru Fortuna inte längre står de svenska bi.

Jag är lika fast i min åsikt att det här landet inte är ett dugg förberett på att ta emot stupade och skadade svenska soldater till följd av strider i Afghanistan och fortfarande agerar såväl politiker som försvarsmaktsledningen som strutsar i frågan. Jag minns såväl reaktionen då media "avslöjade" att det beställts liksäckar och kistor till NBG. Det blev en avbeställning... Förstår ens försvarsmaktsledningen vad som händer i Afghanistan? Det är inte speciellt förtroendeingivande när landets högste arméofficer står på en presskonferens och "redogör" för läget i Afghanistan på en karta över det svenska operationsområdet i norra Afghanistan. Det skulle vara som om Tone Bekkestad körde det nationella vädret på en Gotlandskarta i tron att det var en Sverigekarta.

Informationsarbetet gentemot allmänheten har varit så oerhört uselt då vänstern och övriga motståndare till svensk närvaro i Afghanistan gång på gång får stå oemotsagda när de påstår att Sverige endast springer USA:s/NATO:s ärenden i Afghanistan. Sverige deltar i Afghanistan som en del i de FN-resolutioner som är bakgrunden till det militära ingripandet i syfte att genomföra återuppbyggnad av Afghanistan och hindra Afghanistan från att vara en bas för internationell terrorism. Varje dag stöter jag på människor för vilka FN-mandatet kommer som en nyhet och det känns inte bra. Likväl är svenska media att lasta då man fullständigt fokuserar sin rapportering på vad som händer i Afghanistan militärt, men knappt med ett ord nämner de civila ansträngningar som pågår för att återuppbygga landet.

Det krävs krafttag om det svenska äventyret i Afghanistan ska förlöpa väl och det är faktiskt våra politiker som har huvudansvaret, vare sig de vill eller inte. Regeringen Reinfeldt behöver göra lite mer än att bara skicka utrikesministern på rundtur i området (även om hans deltagande i P1:s Studio Ett höll hög kvalitet). Även Socialdemokraterna måste ta ett ordentligt ansvar. Det var trots allt den socialdemokratiska regeringen som beslutade att Sverige skulle delta militärt i Afghanistan. Den ende jag anser tar uppgiften på allvar är vår utrikesminister.


Ytterligare reflektioner 090726 12.30:

Jag tror inte det finns någon som inte anser att det bara är en tidsfråga innan Sverige drabbas av förluster i Afghanistan. Precis som jag tidigare skrivit är de flesta också rörande överens om att Sverige är mer än illa förberett på sådana händelser.

Vad som nu slog mig är om man i försvarsmaktsledningen samt på försvarsdepartementet insett vidden av vad svenska stupade skulle innebära för egen del? Med tanke på det höga mediala tryck som varit under det senaste året med anledning av önskemålen om ökad skyddsnivå hos fordonen samt tillgång till svenska sjukvårdshelikoptrar är det lätt att föreställa sig hur det kommer att låta i media om svenska soldater stupar eller skadas allvarligt i Afghanistan. Det kommer att bli ytterst svårt att sitta kvar i försvarsmaktsledningen eller som försvarsminister när man ideligen förhalat tillförsel av mer kapabla fordon. Trycket kommer att vara oerhört stort. (Spinner man vidare på det kan man ju också fundera på hur det kommer att låta om en svensk AMV minsprängs med förluster som resultat när media nu i sommar "avslöjat" att FMV valde bort SEP fastän vagnen har en mycket högre skyddsnivå, framförallt mot minor.)

Frågan är om man är aktivt medveten om denna aspekt, om man inte insett det eller om man stoppat huvudet i sanden och hoppas på det bästa. Det är inte för sent att lindra skadan, men då krävs det att man omedelbart vidtar krafttag och tiden rinner snabbt ut. Jag skulle i alla fall ha svårt att sova gott om natten om jag innehade någon av tidigare nämnda poster. I Storbritannien har en mamma till en stupad soldat som färdades i en oskyddad Land Rover (motsv våra Toyotor) börjat processa mot Ministry of Defence.