Regeringens utredare av en eventuell livstidsförlängning av Försvarsmaktens helikopter 4 avstyrker en förlängning i sitt delbetänkande. I ett drygt år har helikoptrarna varit ur drift och på detta år har alltför mycket hunnit ske, för att man enkelt ska kunna återuppta verksamheten, speciellt inte för den mer krigsliknande verksamhet som är aktuell idag.
Redan tidigare var helikoptrarna väldigt långt gångna och låg över slutet för sin förväntade livstid. Försvarsmakten har velat avveckla dem tidigare i syfte att spara in pengar i den hårt ansträngda ekonomin. Det kostar mycket att ha flera olika materielsystem. När Hkp 4 köptes var det heller aldrig aktuellt med den hotnivå, och skyddsnivå, av mer avancerade slag som idag existerar i så gott som alla tilltänkta operationsområden. Inför NBG 2008 gjorde man en halvhjärtad modifiering av helikoptrarna, som i princip förde dem upp på den nivå de skulle ha haft då de levererades för 30 år sedan, men är ljusår från vad som är önskvärt idag. T ex saknades helt skydd mot bärbara luftvärnsrobotar eftersom det kostade för mycket att anskaffa och integrera. Det är heller inte bara att slänga i några piloter igen och tro att det fungerar. De flyger i bästa fall något annat helikoptersystem nu, men de flesta sitter på backen och väntar på en inflygning på ett nytt system eller har helt andra arbetsuppgifter. Försvarsmaktens helikoptrar har haft dålig flygsäkerhet med dödliga haverier som utgång så det räcker för ett bra tag framöver. Det skulle ta ett bra tag att återta den förmåga man givit upp.
Anledningen till att Försvarsmakten nu står utan medeltunga helikoptrar är fördröjningarna i leveransen av helikopter 14, vilka inte gått i takt med utfasningen av gamla system. Helikopter 14 skulle redan ha varit färdiglevererad, men nu räknar man med att helikopter är fullt operativ i Försvarsmakten först 2018. Hittills har 2 av 18 helikoptrar levererats till FMV, som tvekat att ta emot dem eftersom dokumentationen på materielen varit undermålig. Enligt FMV:s tidning Protec befinner sig den ena helikoptern kvar hos tillverkaren för tester och utbildning, medan den andra står i Linköping.
Valet av NH 90 som Hkp 14 är inte okontroversiellt. FMV rekommenderade inköp av en helt annan helikoptertyp som bättre uppfyllde de operativa kraven, vilket den dåvarande regeringen bortsåg ifrån och bestämde sig för att köpa NH 90. Hade man gått på FMV:s linje hade förmodligen Sverige haft en bättre helikopterförmåga idag istället för ett ordentligt förmågeglapp. Nu rullas en liknande historia upp när det gäller ordern på nya stridsfordon.
För taktiska insatser med helikopter är Sverige idag begränsat till 3 st Hkp 10B, som fortfarande inte heller är operativa i sin medevac-roll, två år efter utlovat datum. Därutöver finns ett antal obeväpnade och oskyddade Hkp 10 (några ska få en halvhjärtad skyddsmodifiering) och Hkp 15. Hkp 15 är i sin tur en rätt intressant historia där man köper in en förhållandevis avancerad helikopter, för att sedan efter leverans börja fundera på vad den går att använda till. Det har talats om att sända hkp 15 till Afghanistan för att i alla fall kunna skicka något, men det blir då samma visa som med Hkp 10, eftersom även Hkp 15 anskaffats utan egenskydd. När den gäller de person- och medevac/casevactransporter som är aktuella i Afghanistan blir det snarast som att skicka en moped med sidovagn istället för en buss. Det är ju också lätt att tänka sig hur det skulle gå om man skickar ett antal Hkp 15 på modifiering, likt Hkp 10B.
Försvarsmakten och helikoptrar fortsätter att vara en sorglig följetong (vilket jag tidigare beskrivit i fyra delar).
Förmågeglapp är ett ord som vi kommer att få vänja oss än mer vid när det gäller Försvarsmakten. Materielsystem avvecklas i en rasande takt utan någon ersättare kommit. Tidigare i år har stridatalänken till Gripensystemet varit en het potatis, vilket den fortsätter att vara. Försvarsmakten har redan gett order om avveckling av stridsledningscentraler och sjöbevakningscentraler, trots att det är regeringen som har den befogenheten. Ett ytterst märkligt förfarande. SvD berättar att glappet nu gäller ubåtsjaktsförmågan, vilket är rätt märkligt med tanke på att ett liknande glapp uppdagades i början av 80-talet (då landets bästa ubåtsjaktsresurs seglade rakt igenom pågående ubåtsjakt i Hårsfjärden för att avvecklas vid Muskövarvet) och inte var fyllt förrän mot slutet av decenniet när de ny korvetterna kommit i tjänst. Mer insiktsfull politisk styrning minskar risken för att glapp uppstår. Nu påbörjas avveckling av dessa korvetter, medan det nya korvettsystemet (som har helikopterhangar, men ej plasts för Hkp 15B, då man misslyckades lite i upphandlingen...) inte kommer att vara operativt förrän ungefär samtidigt med Hkp 14, och då utan egentlig luftförsvarsförmåga.
Förmågeglapp, lägg ordet på minnet... Vi kommer att få höra det igen.
Häromdagen fick jag detta filmklipp i mailen. Det beskriver ganska bra situationen i även det svenska Försvaret och är skrämmande träffande speciellt när det gäller inrättandet av den nya gemensamma lägescentralen.
Russia Launches ‘New’ Ballistic Missile At Ukraine – Reports
3 timmar sedan
5 kommentarer:
Eftertankens kranka blekhet...
Du tangerar ett mycket intressant förhållande i din beskrivning Wiseman.
Parallellerna mellan materielprojekten SEP och HKP14 är åtskilliga.
Den avgörande skillnaden är att man i fallet SEP kommit så långt i tankeprocessen att man insett att det inte är hållbart att anskaffa ett utvecklingsprojekt.
Det är inte utan att man undrar när den insikten även skall omfatta den pågående helikopteranskaffningen.
/Janus
Det talas väldigt mycket om förmågor som påstås vara styrande, men samtidigt erkänner utredningen i stort sett att upphandlingarna "bara blev så"; inte bara när det gäller typen utan även antalet helikoptrar. Det var ju därför det blev nödvändigt att avveckla LBB - det blir lite fånigt att låtsas ha en luftburen förmåga utan transporthelikoptrar.
Det är lite som att problemet med Tolgfors inte är vad han säger utan att han inte menar allvar. Vem vill inte ha ett försvar som är användbart här och nu samt nationellt, i närområdet och globalt?
Helikopterverksamheten lider av samma problem som resten av FM: man är sönderomorganiserade och ska leverera mer kvalificerade förmågor i större volymer med mindre resurser.
Alla som har något att säga till om inom FM, stödmyndigheterna och departementet verkar leva för utvecklingsprojekt snarare än operativ förmåga, och det är det som oroar mig med SEP.
Det är tveklöst en mycket avancerad plattform, men det ökar även risken för ännu ett HKP 14 eller Visby-projekt.
Risken finns där, men jag hyser betydligt större hopp till att saker och ting går enligt plan när det gäller stridsfordonen. Historiskt sett har det gått bra för Hägglunds att leverera i tid och med rätt förmågor.
Sedan vad gäller gångtid på våra HKP4 så är de absolut inte slutkörda på något sätt. Uppskattningsvis har de flugit ungefär motsvarande 5-10 år av civil flygverksamhet och skulle kunnat ha gått många år till inom FM.
Vad gäller jämförelserna med SEP så är det stora skillnaden att ett pansarfordon inte alls har samma krav på funktionsduglighet, dokumentation mm.
Om t.ex en M8-bult till hållaren för en AK5 går sönder på en SEP så kan man ta en ur bultlådan på förrådet och sätta dit och köra.
Om en bult på HKP14 går sönder så blir det förmodligen flygstopp för att utreda varför den gått sönder, tillverkaren skall utfärda en föreskrift för ev. byte av alla bultar på alla NH90 i hela världen. Efter det skall FMV och MSK (Materiel System Kontoret) omsätta detta till en teknisk order och slutligen skall byte och dokumentation av bytet utföras innan man kan börja flyga igen. När då detta handlar om sprickbildningar i skrov, omärkta kablage och utan anledning blinkande varningslampor, istället för en enkel bult, så tar det tid.
You Tube-klippet är kanonkul och inte så lite deprimerande. Ta bort pålagda skratt och applåder och någon enstaka överdrift, och klippet kunde varit taget från verkligheten. Eller tvärtom, spela in en materielledningsmöte i Högkvarteret eller på FMV, lägg på skratt och applåder, och ingen skulle kunna genomskåda det som något annat än ett komedi-inslag. Verklighetens argument och djup i analyser och sakkunskap är skrämmande lika klippets...
För mer undervisning om materielprocessens praktiska tillämpning (i vilket västland som helst inkl. Svedala) rekommenderas filmen "Pentagon Wars" som även den kan misstolkas som en komedi, (snarare än den dramadokumentär den faktiskt är). Den beskriver bland annat en hel del bakgrundsexempel som utan tvekan kan appliceras till SEP-utvecklingen och andra projekt, bl.a. avseende kravglidning, prestige m.m.
Verkligheten är ingalunda perfekt eller objektiv, och vi är alla (oavsett ställning och ansvar) blott människor med människors fel och brister. Därmed blir gränsen mellan allvar och komedi väldigt fin, och det är väl det som är själva grunden till komedi?
Skicka en kommentar