Vad som komma kan

Tidningarna berättar idag med stora rubriker att USA inlett en ny offensiv i Afghanistan i syfte att tränga undan talibanerna från de södra provinserna och därigenom möjliggöra för befolkningen att rösta i det kommande presidentvalet. (Aftonbladet citerar i sin artikel faktiskt siffror från HRW-rapporten "Troops in contact" om civila förluster orsakade av bägge sidor i kriget. Kors i taket!) Militärt våld är inte en universal lösning på Afghanistans problem men är det enda sättet att säkra situationen så att civilt bistånd och återuppbyggnadsåtgärder kan genomföras. De i sin tur är det enda som kan leda till en varaktig stabilitet kan uppnås.

Tyskland har sedan VK 2 haft kraftiga lagar mot användande av militär makt utomlands. Detta har framförallt visat sig i Afghanistan, där t ex tyska specialstyrkor spårat upp höga talibanledare, men utan att kunna nedkämpa dem. Talibanerna har nämligen varit kalla nog att utnyttja hålen i de tyska nationella förbehållen (caveats) i insatsreglerna (rules of engagement). Det stipulerar att tyska styrkor ej får skjuta först utan endast får delta i strid om de blir direkt anfallna. På så sätt har talibanledarna kunnat ta sig undan.

Dessa regler har dock blivit allt mer överspelade. Tyskland för befäl över ISAFs norra region, RC N. Av de fem PRT (återuppbyggnadskontoren) i RC N har Tyskland hand om två och Sverige ett. Tidigare har norra delen av Afghanistan, där bl a Sverige har sina styrkor, varit mycket lugnt, men det är på väg att ändras. Det tyska PRT i Kunduz innehåller det enda pashtunska fästet i norra delen av landet. Pashtunerna är det folkslag som har närmast band till talibanerna.

Tyska styrkor har under första halvåret dragits in i allt större och fler strider med talibanerna i området, och där har det inte varit några problem med vem som skjuter först. Flera tyskar har stupat i strid och flera fordon förstörts. På sistone beskriver tyska soldater situationen som att det återuppbyggnadsarbete de tidigare bedrev nu upphört eftersom de är fullt upptagna med att freda sig själva och sin egen camp. Tysklands förbundskansler Angela Merkel besökte under våren förbanden i området och minuter efter att hon lämnat campen inleddes en massiv attack mot denna. Syftet var otvivelaktigt att komma åt kanslern. Under 2008 förekom 3 attacker mot tyska förband i Kunduzprovinsen. I år har det hittills varit 20. Mycket av orsaken står att finna i att den afghanska regeringen gjort sig av med polisen i området, varvid ett säkerhetsvakuum uppstått. Tyskland har nu beslutat sig för att förstärka i Afghanistan och kommer i anslutning till det kommande valet ha ca 4500 man på plats.

För talibanerna framstår Norra Afghanistan som ett allt tacksammare område att operera i, både när det gäller numerärer och stridsvilja. ISAF har mycket större mängder trupp i södra Afghanistan, som räknas som det våldsammare området. I norr har dessutom de deltagande länderna ofta sökt sig dit av anledningen att det är lugnt och att man kan delta utan att riskera att hamna i strid. I länder som Sverige och Tyskland är det betydligt känsligare med stridande trupp än i t ex Storbritannien, Nederländerna o s v, vilka har sina förband i södra Afghanistan. Detta är en svaghet som talibanerna verkar ha insett att utnyttja i det tyska området och risken är att man försöker sig på något liknande i det angränsande svenska.


De senaste dagarna har vi kunnat läsa om att svenska soldater åter varit i strid med talibaner eller rebeller. Frågan är vad som händer om det börjar ramla in svenska förluster på samma sätt som det gjort tyska, t ex den 21-åriga soldaten Karine Fais som stupade i april. All vår jämställdhet till trots tror jag inte de som inte stödjer ett svenskt deltagande i Afghanistan inte är sena att slå mynt av svenska kvinnliga förluster. Döden är inte ett ämne som diskuteras i det svenska samhället och alltför få och svaga, till inga, förberedelser har gjorts för att förbereda Sverige och svenska allmänheten på stupade och sårade svenskar.

I värsta fall leder en hysterisk folkopinion till ett snabbt och nesligt tillbakadragande av den svenska kontingenten i Afghanistan, varvid man lämnar övriga ISAF-länder med ett stort och svårhanterat problem. Plötsligt står ett helt PRT utan bemanning. En mycket tacksam situation för de som motsätter sig ett framtida demokratiskt och välmående Afghanistan. Detta inlägg av de två moderata försvarspolitikerna som senaste veckan besökt FS 17 visar med all önskad tydlighet vad det handlar om.


Frågan kvarstår, vem tar ansvar för att förbereda befolkningen på vad vårt ökade militära världssamvete kan medföra?



För den som är slängd i tyska kan jag rekommendera att läsa på den tyska bloggen Die Noergelecke om tyska insatsen i Afghanistan.

15 kommentarer:

Anonym sa...
2 juli 2009 13:48  

Vad fan har alla utländska trupper i Afghanistan att göra??

nixon

Forsno sa...
2 juli 2009 13:48  

Som jag tror att jag påpekat förut så befinner sig Sverige i krig med talibanerna. Vi kanske väljer att inte se det så, men det spelar ingen roll eftersom talibanerna ser det så. Det är bokstavligen livsfarligt att betrakta en fiende som en naturkatastrof (den senare saknar avsikt, intelligens och anpassningsförmåga).

Eftersom insatsen i Afghanistan följer svensk säkerhetspolitisk tradition har den inte föregåtts av någon realistisk debatt, och det kommer garanterat att straffa sig när svensk trupp lider förluster; oavsett kön.

Grundproblemet är att man framställer alla Svenska utlandsoperationer som rent humanitära. Humanitärt motiverade och humanitära till sin natur. Det finns ett tabu mot att motivera svenska insatser med svenska säkerhetsintressen.

Men det visste du redan.

Anonym sa...
2 juli 2009 18:05  

Det är mycket enkelt att beskriva hur Sverige och svenskarna kommer att bete sig om svenskar stupar i Afghanistan. Minns bara hur svenskarna klarade av att bära Estonias undegång ....

Wiseman sa...
2 juli 2009 18:32  

Kanske borde det falla på den nya myndigheten Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps lott att till se detta? Styrelsen för psykologiskt försvar försvann in där om jag minns rätt.

Arieh Fürth sa...
2 juli 2009 19:34  

Det är ingen tvekan om att man i Sverige måste börja inse att svensk militär insatts utanför Sveriges gränser definitivt kan vara något annat än en humanitär eller fredsbevarande verksamhet. Om Sverige verkligen vill ta sitt internationella ansvar antingen som full NATO medlem eller som ansluten av icke helt definierad sort så måste den svenska allmänheten få detta klart för sig och detta innan de första förlusterna.

Anonym sa...
2 juli 2009 20:52  

Jo det är ju ganska enkelt egentligen...

Antingen är vi "neutrala"/alliansfria och ägnar oss åt att försvara vårt territorium (och ser till att vi kan göra det själva)

Eller så är vi inte det...

Att lägga sig någonstans mitt emellan är ju inte särskilt klokt (och betraktas nog inte heller som det av dem som vi eventuellt räknar med att få hjälp av i en krissituation - eller av dem som eventuellt skulle vilja orsaka en sådan)...

Thomas

Anonym sa...
3 juli 2009 05:01  

Nixon,

Utländsk trupp är i Afghanistan eftersom talibanerna stödde al-Qaidas attack mot USA den 11 september 2001. Sådant kan inte få passera ostraffat.

Därför är USA och dess vänner och allierade där för att lära talibanerna en läxa och se till att de inte kan fortsätta stödja al-Qaida.

/Starvid

Anonym sa...
3 juli 2009 11:51  

Wiseman skrev:
"Kanske borde det falla på den nya myndigheten Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps lott att till se detta? Styrelsen för psykologiskt försvar försvann in där om jag minns rätt."

Det stämmer. Ordet "försvann" är synnerligen väl valt, då hela deras verksamhet (inkl dess föregångares som kan spåras till VK2) numera har tynat bort. Jag hävdar att det idag inte längre finns någon myndighet i Sverige som de facto han hantera den svenska (civila) försvarsviljan eller motståndskraft som det hette förut. Däremot bygger svenska FM nu upp ett sk psyopsförband på LedR i Enköping med uppgift att "påverka beteenden och attityder på godkända målgrupper". Detta förband får enligt uppgift ej användas inrikes/på svenskar.

"Soft-killer"

Johan Westerholm sa...
6 juli 2009 08:44  

Wiseman

Inledningsvis: Vår närvaro i Afghanistan är nödvändig. Vad jag däremot är bekymrad över är hur det politiska ledarskapet hanterar frågan och i synnerhet hur och om man kommunicerar de politiska målen internt och externt.

Avsaknaden av politiska mål, eller om dessa är för oklara, kan få till följd att populistiska beslut tas till men för alla inblandade.

Jag ser nödvändigheten att vi är kvar. Det ska vi vara anser jag. Men det finns skäl att ta debatten med det politiska ledarskapet att kommunicera och resursallokera bättre....

mvh

Johan

Klas sa...
6 juli 2009 10:16  

Ja tyvärr kan resten av världen inte bara tåga ut ur Afghanistan nu - då blir det pss osm när ryssarna gjordet :(

Men det som var helt fel var ju att Usa ingick i ISAF - efter dersa inledannde anfall borde bara andra länder fått stanna kvar för att minimera propaganda plattformen och rekryteringen till talibanerna...

Men hur det komemr sluta nu - well - militärt kommer vi ju aldrig att vinna iaf !
Om inte annat kan man ju fråga ryssarna hur lätt det är att slåss därborta !

/K

Anonym sa...
6 juli 2009 16:17  

"Under 2008 förekom 3 attacker mot tyska förband i Kunduzprovinsen."..

tror att du får kolla över statistiken. vad jag vet så skedde ett flertal granatattacker, IEDer och eldöverfall mot tyskarna i det området under 2008. tyskarna har åkt på pisk där borta under en längre tid, och jag håller med om att det blir värre.

fienden vet om att tyskarna knappt får andas utan att be potsdam om lov.

tack för en bra blogg.

NIL sa...
7 juli 2009 05:49  

Detalj bara:
Karine Fais var från Kanada, inte Tyskland.

Wiseman sa...
7 juli 2009 08:25  

16.17: Mycket möjligt. Jag går på de tyska uppgifter som redovisats på nätet.

Forsno sa...
7 juli 2009 10:34  

Klas:
Jag tror att det snarare är tvärtom. Problemet har varit att ISAF, OEF och bistånd setts som tre helt separata frågor. Det går inte att neutralisera talibanerna med enbart militära medel, men militära medel är nödvändiga för framgång.

Vi kommer aldrig att få stopp på alla självmordsbombare, men det är heller inte nödvändigt. Det räcker med att hindra talibanerna från att kontrollera delar av landet. Det är svårt nog, och kommer att ta lång tid, men går att göra.

Jag har några streamade klipp med David Kilcullen på min blogg där han beskriver problemen, och möjliga lösningar, bättre än vad jag kan.

http://forsno.blogspot.com/2009/07/test.html

Bitvargen sa...
7 juli 2009 20:02  

Förmodligen är det ingen som kommer att ta ansvar för någonting om det blir förluster. Varken militärer eller framförallt politiker. Sedan länge bryr sig inte folk om vad Försvaret gör. Många i Sverige vet nog inte ens att vi har förband i Afghanistan.
För övrigt tycker jag att Försvaret skall byta namn till något annat som mer speglar dagens verksamhet. Krigsmakten eller UD:s larmstyrka.

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade