Gästinlägg: Fredssoldater! Är ni till freds?

På FN-dagen den 24 oktober öppnade armémuseet sin ´senaste utställning ”Fredsoldater”. En utställning som visar Sveriges insatser för freden sedan 1945 då FN-bildades. Över 100 000 svenskar har gett sig ut i världen för att tjäna vårt lands strävan att stödja världsfreden. Insatserna må vara för freden med har inneburit deltagande i krig. Krig som satt sina spår, inte bara i de folk som primärt drabbats, utan även i själarna hos alla våra soldater och sjömän som tjänstgjort och tjänstgör just nu.

Invigningen av utställningen bevistades av flera toppmilitärer. I vimlet kunde bland annat ÖB, Sverker Göransson ses. Även Chefen insats, Anders Lindström, hedrade tillställningen med sin närvaro samt många, många fler. I en bok som nu ges ut i samband med utställningen finns ett mycket intressant kapitel, skrivet av Fil Dr Lars Andersson och Översten, tillika Chef Säkerhetsinspektionen, Anders Emanuelsson. Kapitlet heter ”Lessons not learned” och är en svidande kritik mot FM sett att hantera våra soldater i samband med insatser och framförallt efter. Läs den!


Norge, ett skandinaviskt föredöme

Vårt grannland Norge har haft ett centrum för att ta hand om sina veteraner sedan 1959. Det drevs fram till 2008 i privat regi men efter en norsk veteranutredning, vilken påbörjades hösten 2007 köptes stället, som ligger i Kongsvinger, in av Norska försvaret. I maj 2009 invigdes så det nya ”veteransentret” av norska kungligheter och militärledning. Norge har, trots att de är mindre, haft ungefär lika många soldater utomlands i fredens tjänst.

I Sverige överlämnades hösten 2008 en veteranutredning till FM, gjord av bl.a. Allan Widman. Ett år senare tvingades samme Widman att skriva i Svenska Dagbladet om att FM inte har gjort någonting för att skapa förutsättningar att skapa en liknande verksamhet i Sverige. Sverige var redan tidigare sämst i klassen när det gäller sådan här verksamhet, nu är vi snart relegerade.

Normännen fixade ett veterancenter på mindre än ett år, även Danmark öppnade nyligen ett liknade ställe.


Flera svenska initiativ

Vi har Kongoveteraner, Fredsbaskrar, Kustjägarföreningar med flera vilka försöker att hjälpligt bedriva någon form av stödverksamhet. De behöver hjälp.

Minnesstiftelsen efter den i Afghanistan stupade svenske soldaten, Jesper Lindblom, har nu börjat undersöka möjligheten till att få till ett Svenskt Veterancenter. Ett lovvärt initiativ där förhoppningsvis alla intresseorganisationer kan göra en samlad gemensam insats.


Skäms Försvarsmakten över sina soldater?

Men våra politiker behöver ta militärledningen i örat och ge direktiv att åtminstone stödja de ideella insatser som görs, på en helt annan nivå en vad som sker idag. Dessutom måste svenska folket bli medvetna om vilka insatser som görs och stötta våra soldater.

Skäms FM över sina soldater eftersom medaljutdelning sker på en bakgård i Kungsängen istället för på slottsgården i samband med vaktombytet?


Visa ledarskap

Det går inte att vara till freds med nuvarande situation men det finns alla möjligheter att agera men det arbetet måste påbörjas nu.

Om nu Sverker Göranssons erfarenheter från tjänstgöring i utlandsstyrkan var tungan på vågen som avgjorde att han fick jobbet som ÖB, då borde han visa det genom att använda sig av det ledarskap som getts honom genom att ta tag i det här.

Borneo

7 kommentarer:

johanihbg sa...
26 oktober 2009 kl. 20:18  

Jag har inte sett någon generalsperson de senaste tio åren som utövar riktigt ledarskap.
Hade fänriken utövat lika dåligt ledarskap över soldaten hade plutonchefen omedelbart tagit honom åtsidan för ett allvarlilgt samtal.
Tyvär är sanningen den att våra generaler slutat vara officerare, krigsmän och föregångsmän för att istället bli heltidspolitiker!
Hade generalerna (som inte åker på utlandstjänst) verkligen brytt sig om sin underställda personal så hade man tillsett att de fått ett vettigt avtal samt en vettig försäkring om "olyckan" skulle vara framme!

chefsingenjören sa...
26 oktober 2009 kl. 20:26  

Något som jag själv tyvärr missade var de 13 soldater från Kongomissionen 1960-64 som i samband med invigningen av utställningen belönades med Försvarsmaktens medalj för internationella insatser i guld.

ÖB har börjat att sakta men säkert att städa upp i garderoben. Lite synd bara att inte FM gjorde lite mer PR både före och efter medaljutdelningen.

Själv så upptäckte jag det i efterhand i Johanne Hildebrandts blogg...

The Captain sa...
26 oktober 2009 kl. 20:46  

Nja...jag vet inte jag. Är det inte så att de som driver på veteranfrågan hårdast är de som inte riktigt kan acceptera att missionen är slut och nu lever de i det "civila mörkret" fastän de inte vill?
Det är sällan jag hör officerare tjata om "veteranstatus" - och JO det är många officerare som genomfört utlandstjänst.

För övrigt anser jag nog att Fredsbaskrarna mfl. kanske ska tänka till på vilken verksamhet de vill bli förknippade med. Senast jag fick en presentation av dem var det i samma andetag som någon suparsommaråterfräfffest i Halmstad och något MC-gäng med blå basker nämdes.
Är det seriöst det?

E sa...
27 oktober 2009 kl. 00:16  

@chefsingenjören
Samma här. Det ligger en notis på mil.se, men inte på förstasidan, eller ens direkt under "nyheter", utan man måste gå in på "centrala nyheter" för att hitta den.

Det var tydligen mer intressant med prao-elever och Karlbergs orienteringstävling.

Anonym sa...
27 oktober 2009 kl. 14:49  

The Captain!
Du kanske skulle slå upp empati i ordboken!?
Veteranfrågan handlar om viljan och förståelsen som Sverige visar för de soldater vi nyttjar till max, inte debriefar och sen skickar ut i arbetslöshet och skolgång.
Detta efter att de har levt under pressade och stressade förhållanden 7/24 i x antal månader....
Flashbacks och PTSD kan komma år efter mission. Ingen går fri från risken att drabbas, det problemet kan man inte helt utbilda bort, ej heller rekrytera bort.

Det finns alltid en risk att soldater kan ta sin genuina kunskap och använda den mot samhället och det vill vi väl inte?

Innan vi dräper fler folk och får hem liksäckar kan det vara klokt att få ordning på hur vi ska hantera våra soldater som gjort en insats för Sverige.

HA och Bandidos har sitt ursprung i andravärldskrigsveteraner och Vietmanveteraner som ingen tog omhand, 1 %are som står utanför samhället som de anser svek dem.

Visste du att flaggan på vår uniform kom dit enkom för att flaggan missbrukades och användes flitigt inom högerextrema kretsar? Faktiskt så till den grad, att flaggviftande på bla skolavslutningar förbjöds då det kunde uppfattas som kränkande för minoriteter.
FM tog ledartröjan, politikerna hängde på och idag kan knappast ett ordinärt flaggviftande ens få tankarna till särnationalism eller extremhögern, hur mycket än någon vill.

På liknande sätt och med samma syn som FM i flaggfrågan, har man inom fredsbaskrarna sett på MC åkandet och startat ett glatt gäng varav många behöver kamratskapen och vissa behöver alkoholen för att rensa systemet då rehab lyst med sin frånvaro men också för att det är roligare att dricka alkohol tillsammans med vänner och kamrater...för visst kan man ha en mc-förening som inte står utanför lagen och som faktiskt tycker att hojåkandet är riktigt kul..

För dig kan alltid kamraterna inom fredsbaskrarna ordna andra aktiviteter. Mc-föreningen råkar bara vara en väldigt lyckad satsning som förenar många fredsbaskrar även utanför landets gränser, ty föreningen består av bröder och systrar som själva ställer upp för dig när ingen annan (FM, HKV, Regering, Riksdag) gör det...


/JAR
-som har mc-kort men aldrig haft en mc...

Anonym sa...
28 oktober 2009 kl. 01:31  

Håller med om att behandlingen av veteraner är för sorglig, har personligen dåliga erfarenheter av bristfällig uppföljning. Bra att det tas upp här, förhoppningsvis kan det sätta saker i rörelse.

Och ja, varför inte medaljera hemvändande missioner på slottet? Det skulle vara hedrande tycker jag. Trevligare ställe för de anhöriga än avkroken Livgardet också.

/Sgt C

Ndorop sa...
31 oktober 2009 kl. 14:41  

Ge dom en rejäl parad! Medaljeringen av hemvändande började efter de första svåra missionerna i Bosnien. Medaljer har alltid varit ett billigt och enkelt sätt att uttrycka erkänsla för givna insatser, för militärer som värderar mod och heder ett effektivt medel. Det är också ett formellt avslut på den prövning soldaterna varit igenom, och bildar för framtiden ett synligt tecken på det gemenskapsband veteraner emellan. Kanske betyder detta band mer för de som sedan går ut i annan verksamhet och inte omges av kollegor som man kan relatera till erfarenheten.

Därför är det inte bara tråkigt, utan något som oroar mig, att de snart hemvändande soldaterna från Afghanistan som gått igenom sitt elddop tillsammans, inte kommer att få samlas till denna medaljparad. De kommer att "pytsas ut" allteftersom individerna kommer hem. Jag tror inte den legendariske försvarsmaktspsykologen Ben Shalit hade gillat det om han levat. Eftersom återträffarna inte heller sker samlat (finns inte nog samtalsledare för att gå igenom uppföljningssamtalen snabbt nog), kommer förbandet aldrig och individerna kanske inte heller få ett avslut.

Är det inte värt pengarna (för resorna) att samla dom till en sista uppställning?

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade