Försvarsministern berömmer idag på sin blogg Georgien för att landet nu skickar personal till Afghanistan.
Är det beröm för att Georgien likt Sverige nu insett att den rätta vägen är att stoppa huvudet i sanden för den egna säkerhetspolitiska situationen och istället kommit fram till att landet försvaras bäst i Afghanistan?
Nej, snarare är det nog så att den smärtsamma sannningen gått upp för Georgien att är man icke-medlem av NATO har man heller inte mycket stöd att vänta och får inte köpa vapen av världens främsta tillverkarland, USA, om man inte deltar i samma krig. Landet skickar nu totalt 900 man till Afghanistan, trots en befolkning på endast knappt hälften av den svenska.
När kriget i Georgien bröt ut sommaren 2008 hade landet 4 brigader. Den bäst utrustade med stamanställd personal befann sig då i Irak. Efter några dagar lyckades man övertala USA till att flyga hem brigaden, dock utan materielen. Frågan är om man nu ska tvingas lära sig den läxan igen? Det visar också rätt starkt på var spjutspetsen i det svenska Försvaret kommer att vara om läget i vårt närområde förvärras - nämligen i en annan världsdel.
På sätt och vis kan alltså hålla med försvarsministern i hans avslutning: "Det ger en intressant bild av hur Georgien ser på säkerhetsbyggande. Internationellt samarbete och deltagande i internationella insatser bedöms ge ökad säkerhet också för Georgien."
VAW-123 Retires Its Last E-2C Hawkeye to the ‘Boneyard’
1 timme sedan
7 kommentarer:
Tyvärr så har du helt rätt. Georgien tvingas efter 2008 att visa att man är bäst i NATO klassen för att framtiden förhoppningsvis få stöd.
Paradoxen för Sveriges del är att ju mer vi drar ner på försvaret ju större är risken att våra soldater måste slåss. Även vi måste visa vår solidaritet för att hoppas på omvärldens hjälp den dag det behövs.
Ensamma klarar varken vi eller Georgien av ett anfall.
Det tragiska är dock att Georgien vill gå med i Nato men släpps inte in. Vi skulle släppas in men här går det inte att få majoritet för ett medlemskap.
Att; Göran Pettersson
Är Du så säker på att vi skulle vara välkomna i NATO. Vad har vi att erbjuda som skulle vara attraktivt för den organisationen??
Reinman
Göran: Visst är det så. Även om vi skulle vinna otroligt många fördelar av att vara medlemmar, kräver vårt läge ändå att vi behåller (egentligen fel ord - återupprättar) ett starkt eget försvar. NATO är en organisation som jag anser blir svagare för varje dag med varje ny medlem, liksom EU.
NATO-medlemskapet innebär en otrolig mängd fördelar för Sverige när vi deltar i internationella insatser och självfallet också i vår nationella försvarsplanering.
Gotland skulle t ex bli en mycket, mycket populär bas i NATO-sammanhang för precis samma ändamål som vi traditionellt nyttjat ön.
Håller med om att EU nog är det bättre kortet i framtiden. Men jag är lite nyfiken på Gotlands betydelse? På vilket sätt skulle Gotland vara mycket, mycket intressant för NATO? Jag menar förutom att NATO personal tyckr att det vore trevligt att åka dit på sommaren (liksom vi!)
Mighty: Som bekant är Gotland genom sitt läge en utmärkt bas för såväl stridsflyg, sjöstridskrafter, luftvärn och signalspaning samt som utgångsområde för operationer i Östersjön oavsett åt vilket håll man projicera sin kraft.
Ett avskedsbrev värt att läsas
http://www.washingtonpost.
com/wp-srv/hp/ssi/wpc/
ResignationLetter.pdf?sid=ST2009102603447
Skicka en kommentar