En välförtjänt knäpp på näsan

Sent omsider har jag slutligen funnit tid att kommentera Länsrättens dom i målet Bae Hägglunds/FMV.

Domen i sig är läsvärd för den som orkar (102 sidor) i och med att den ger en viss inblick i vilka krav som ställts på materielen och hur de olika anbuden värderats. Liksom Bae/Hägglunds kan jag tycka det lite märkligt att krav som gäller för dem inte gäller för Patria. För den som stridit med stridsfordon i bebyggelse blir det också snabbt märkligt att krav på vändcirkel helt plötsligt tillåts öka med 50% även om man som FMV påstår att det var en felskrivning (vilket Länsrätten inte köpte).


Det är intressant att se att Länsrätten väljer att klandra FMV för de i mitt tycke viktigaste punkterna: hur själva upphandlingsförfarandet gått till. Länsrätten tar inte ställning till huruvida Patria är ett bättre eller sämre alternativ och det hade jag heller inte förväntat mig att de skulle göra. De kontinuerligt förändrade krav under upphandlingens gång har enligt Länsrätten inte gynnat någon av konkurrenterna, men inneburit att andra företag inte kunnat lämna offert från första början.

Det är illa nog att Försvarsmakten stundom drabbas av storhetsvansinne och får för sig att den står över lagarna och att man kan gena i kurvorna. Sverige behöver inte ännu en myndighet med samma inställning, som i det här fallet inte anser att lagen om offentlig upphandling gäller myndigheten.


Länsrätten gör heller ingen värdering i de royalties som Bae/Hägglunds utlovat vid fler försäljningar av SEP. Självfallet skulle detta medge att priset per SEP sjunker. Här är det på plats att jämföra det svenska köpet av stridsfordon från ev utländska leverantörer med hur vi i Sverige exporterar krigsmateriel idag och hur utländska köp av sådan går till. Framförallt Gripenexporten utgör en bra referens.


Då kommer det som jag tycker är de mest graverande punkterna i hela affären. Idag är det så gott som helt omöjligt att sälja krigsmateriel på export utan att man förbinder sig att göra motköp i köpande land till minst 100% av kontraktets värde. Sålunda har flera företag i Investorsfären och andra svenska företag gjort betydande affärer i Sydafrika, Tjeckien, Ungern och även andra nationer som inte köpt Gripen, men som var intresserade.

Vad gör då Sverige när man för första gången på 15 år gör en större import av krigsmateriel? Inte så svårt att gissa, man fullkomligt struntar i att begära motköp. Ett rimligt motköpskrav hade varit att fordonen skulle slutmonteras i Sverige, men icke. Har man bråttom så har man. Frågan är om det verkligen är FMV:s uppgift att ställa krav på motköp, utan snarare är det regeringens.

Det för mig raskt in på nästa punkt. I grunden är dock inte FMV att lasta för de konstiga turerna runt AWV-köpet (Armoured Wheeled Vehicle), utan snarare regeringen Reinfeldt, då finansministern Anders Borgs ökända tal i Almedalen 2007 var det som vände upp och ner på alltihop. Innan talet hade Försvarsmakten ett behov av drygt 1000 nya stridsfordon. Efter talet var behovet det exakt likadana, men verkligheten medgav endast fordon till en bataljon, drygt 100 fordon och förhoppningsvis lika många till lite längre fram. I annat fall hade man p g a de mycket snålare ramarna varit tvungen att utsträcka leveranstiden till trakterna runt 2020 och det är vid det här laget rätt uppenbart att vi inte behöver ett system till som fungerar först i häradet av 2020 (Hkp 14, Visby, det nya personalförsörjningssystemet etc). Från början handlade det alltså om drygt 1000 fordon av både band- och hjulgående typ och där befanns SEP vara helt överlägset någon konkurrent, men efter Almedalen blev situationen en helt annan.


Ska någon lastas för att erforderligt mängd stridsfordon inte finns, ja då är det sittande regering. Ska någon lastas för att upphandlingen nu förmodligen måste göras om och leveransen försenas, ja då är det också i slutändan sittande regering, även om en bättre skött upphandling måhända hade räddat tidsplanen. Men varför har då denna upphandling dröjt till nu när det handlar om fordon som skulle ersatts för 15 år sedan? Fråga regeringen Persson. Passa sedan också på att fråga varför det inte finns några tillgängliga trupptransporthelikoptrar idag.


En av de saker som jag finner absolut mest intressant är att Patria under hela tiden inte en gång kommenterat affären. Det lämnar flera alternativ. Är man så säker på sin sak? Vill man inte dra åt sig än mer uppmärksamhet för att inte riktigt kan tro på den tur man haft eller för att man i så gott som alla andra länder dit export skett, nu hamnat i rätten för påstådda mutbrott? Sitter alla direktörerna redan i häkte? Eller bryr man sig inte?


Jag vill understryka att för mig är det absolut viktigaste att Försvarsmakten får den materiel den och dess soldater efterfrågar och behöver och att den levereras i tid och enligt kravspecifikation. Tyvärr har detta än en gång gjort att mitt förtroende för FMV som upphandlande myndighet fått sig en törn. Jag är ytterst, ytterst tveksam till att vinnaren av AWV-upphandlingen är operativ 2014. Förmodligen måste upphandlingen nu gå om.


Det är också värt att lägga på minnet att en rättslig instans nu svart på vitt fastställt att FMV inte sköter sina upphandlingar på det sätt som man man borde. Det finns rader av exempel där FMV till slut accepterar leverans av en produkt som långt ifrån uppfyller de absoluta krav som sattes upp vid anskaffningen för att istället ge leverantören ett nytt kontrakt på modifieringar för att uppfylla de ursprungliga kraven. Vilka blir förlorarna? De soldater som lägger sina liv i händerna på materielen som inte fungerar. Vem vinner på det hela? Industrin, som får möjlighet till dubbel vinst - ursprungskontrakt och rättningskontrakt.

Kanske behöver vi en instans som kontinuerligt granskar de upphandlingar FMV gör och då inte bara själv anbudsprocessen utan även tiden fram till att leveransen fullföljts? (En ljuspunkt i mörkret är att någon på FMV nu spottat upp sig och sagt det kommer inte att bli några kontrakt med Kockums om nya ubåtar om inte Thyssen/Krupp låter Kockums tänker över sina flyttplaner)



Korrigering av vissa delar av aktstycket: Pudeldags.

SvD, Aftonbladet, NyT, 2, 3, AV
Chefsingenjören, Staffan Danielsson (tack för berömmet!), Försvarsministern