Jag hoppas att det är många som läser Johanne Hildebrandts krönika i Aftonbladet och hörsammar hennes uppmaning - "När du möter en soldat - heja och bjud på en öl!" (vilket är en ytterst vanlig företeelse i USA, där man ofta även som utländsk soldat blir bjuden på middagsnotan av tacksamma amerikaner)
Johanne Hildebrandt ska ha all heder för den uppmärksamhet hon ägnar våra svenska soldater i utlandstjänst och att hon försöker förklara för Svensson hemma i stugorna vad de egentligen sysslar med.
Jag vet att hon nominerats av flera officerare till Stora Journalistpriset för sin artikelserie om Afghanistan under sommaren och jag hoppas innerligen att hon vinner.
VAW-123 Retires Its Last E-2C Hawkeye to the ‘Boneyard’
1 timme sedan
2 kommentarer:
http://annickaengblom.blogspot.com/2009/10/valkomna-alla-soldater-och-sjoman-med.html
Att hemvändande soldater inte behandlas som de bör märks även av i UK.
I boken 'Apache Dawn' kan man beklämmande läsa om soldater som just anlänt hem till blighty och stannat på Donken på vägen från flygbasen. De fick inte gå före i kön och folk verkade bry sig mer om X-Factor än det faktumet att tusentals soldater, sjömän och flygare befinner sig i krig på andra sidan världen (med löner från 15 000 kronor utan några som helst tillägg).
I en annan bok, "The Poor Bloody Infantry", talas om den traditionella brittiska attityden till soldater. De är alla kåkfarare, latmaskar eller köttnackar som inte har hjärna nog till andra jobb. Officerare är överklassidioter utan haka som gillar att skrika, leka krig och idka homosexuellt sex i uniform. Båda grupperna är självfallet vapengalningar.
Ibland undrar man varför man fortfarande hänger ihop med firman, det känns ofta som om ingen bryr sig alls.
Skicka en kommentar