Expressens Anna Dahlberg har i en rad ledare skrivit om den svenska försvarsindustrin och hur den gynnas och hålls under armarna av den svenska försvarspolitiken.
Senast i raden av materielprojekt att tas upp är Hkp 14-systemet och korvett Visby. Mina åsikter och tankar om dessa materielsystem torde vara kända sedan tidigare. På pappret är de mycket imponerande lösningar, men i verkligheten är de inte mycket för världen. Gemensamt för bägge är också att bägge systemen i sedvanlig svensk ordning ska vara experter på allt. Förmågor som i andra försvarsmakter löses av flera olika helikoptrar och fartyg, ska i Sverige lösas av samma plattform. Det blir ju billigast så - i alla fall på pappret.
Som Helikopter 14 anskaffades helikoptern NH 90 efter att dåvarande regeringen Persson gått in och styrt helikopterköpet efter att FMV och Försvarsmakten rekommenderat inköp av en annan beprövad helikopter. Resultatet är väl känt. Hkp 14/NH 90 har levererats i två exemplar till Sverige, men Försvarsmakten har varit motvillig att acceptera dem eftersom en stor del av dokumentationen saknas. Till helikopter ska höra ett mycket avancerat datasystem som bl a ska integrera olika sensorer. Självfallet ska detta levereras av Saab och förseningarna och fördyringarna har inte låtit vänta på sig. Få tror att systemet någonsin kommer att levereras till Hkp 14. Väntan på Hkp 14, i kombination med problemen med Hkp 10B och ytterligare modifieringar av Hkp 10 till Hkp 10C, avvecklingen av Hkp 4 har lett till en omfattande brist av helikoptrar för trupptransporter. Inga sådana finns tillgängliga förrän Hkp 14 finns förbandssatt.
Återigen har FMV misslyckats med att ställa krav på tillverkarna och kräva ersättning för förseningarna. Finland har också haft kraftiga problem med leveranserna av sina NH 90, vilket fick till följd att finska staten 2007 meddelade NH Industries att om man inte börjar leverera helikoptrar i en rask takt, kommer Finland att häva köpet och istället köpa amerikanska Blackhawks. Mycket riktigt började det då ramla in helikoptrar till Finland, medan någon annan stats väntetid blev längre.
Visbykorvetten är som sagt också på pappret mycket imponerande. På pappret har den tunga och lätta torpeder, sjömålsrobotar, minor, minröjningsförmåga, helikopter, automatkanon och luftvärnsrobotar. Allt detta dessutom på en korvettplattform, alltså ett mycket litet fartyg väl lämpat för uppträdande i Sveriges närområde.
Men p g a alltför djärva målsättningar, bristfälliga krav på leverans och till viss del underfinansiering har vi idag snart 9 år efter sjösättningen av den första korvetten ett ytstridsfartygssystem som ännu inte lyckats skjuta något annat än automatkanon och där luftvärnsrobotarna lyser med sin frånvaro på finansministerns initiativ och en helikopterhangar som inte rymmer den helikopter som anskaffades speciellt för Visby. Visst går det att ställa helikoptern direkt på däcket och surra fast den, men det kommer att helt förstöra Visby stealthförmåga och helikoptern mår i slutändan inte heller så bra av det.
De genomgående felen i svensk försvarsmaterielanskaffning är som alltid:
- Luddig kravbild för vad materielen ska klara, vilket lämnar en rad kryphål för leverantören
- Inga krav på kompensation för försenad leverans (Sverige måste dessutom vara den enda nationen där det förekommer att staten tvingas betala tillverkaren straffavgifter för försenad leverans, istället för tvärtom)
- En magnifik övertro på att en liten plattform som ska kunna alla förmågor blir billigare och bättre än flera plattformar som är utvecklade just för en eller några förmågor. Istället för att inte vara bäst, men tillräckligt bra på allt, blir resultatet usel på det mesta.
Snålheten har åter bedragit visheten, och i längden blev allt mycket dyrare och sämre än vad man trodde från början. Försvarsmakten och FMV samt inte minst våra försvarspolitiker måste bli bättre på att ställa krav på den materiel som ska anskaffas om Försvarsmakten någonsin ska ta sig ur luftslottsstatusen.
Krig är och förblir en materialsport som utkämpas av respektive stats landslag och materielanskaffningen och personalförsörjningen måste behandlas därefter.
Trots att jag ogillar systemanskaffningen har jag ändå stor respekt för de officerare och övriga som sliter och släpar för att försöka göra det bästa av situationen med den tilldelade materielen.
Nedanstående sketch ur brittiska Bird & Fortune kan även illustrera stora delar av den svenska materielanskaffningen.
27 kommentarer:
Kravprofilen blir luddig när vi inte har en bra anledning till att flyga xx knop, skjuta x skott/minut eller något annat motsvarande. Den reella grunden till kravet är ju alltför ofta att tillverkaren på konceptstadiet säger att detta kan vi klara... Och då kan vi ju inte kräva mer, för det klarar inte materielen, och inte mindre, för då är ett köp inte motiverat.
20 år senare, när materielen väl levereras, vad har då hänt? Ritbordskraven kunde inte förverkligas, men då vi inte hade någon riktig grund för att ställa dem accepteras leveransen ändå. Det ända som hänt är att utvecklingen tagit extremt lång tid och blivit hiskeligt dyr.
Så här kommer det att fortsätta till den dag vi börjar anskaffa materiel för behovet idag eller imorgon, istället för behovet om 10 år. På marksidan har vi exempel som pbv302, enligt säker källa 3 år från krav till serieleverans för förband. Den lever fortfarande. Jämför detta med hur mycket pengar och tid som lagts på SEP utan att något levererats till användaren.
Betala tillverkaren för förseningar? Kan du utveckla detta med exempel, eller länk om du skrivit tidigare om detta?
Självklart kan Sverige långt bättre!
Norge opererar i över två år i Norra Afghanistan med den helikopter, som i Sverige benämndes HKP11. Den duger för CASEVAC om än ej för MEDEVAC.
Nu går Norge därutöver med i Nato:s nya HIP-pool. Sverige kan också hos vår etablerade samarbetsländer Tjeckien och Ungern köpa in sig och komma i åtnjutande av beprövad helikopterkapacitet med Mi-17.
http://www.nato.int/cps/en/SID-3DE5E9DF-B52F5F78/natolive/news_58509.htm?
Det är väsentligt många fler kockar i den här soppan än man kan tro. Att definiera en kravbild för materielen är förmodligen kärnan, och här börjar det redan i politikerledet, där man konsekvent är väldigt luddiga på FMs uppdrag och förmågekrav. Även i de fall där krav kan göras relativt explicita uppstår andra konflikter. T.ex. är det sjukt svårt att få FM att på rena sekretessmässiga grunder specificera exakt vilken typ av lufthot man tänker sig. Ett dimensionerande scenario avslöjar nämligen sjukt mycket, och industrin är utelämnad till FMV och FOI i scenariernas nedbrytning till testbara krav.
Att industrin skulle förespråka särlösningar av eget intresse är nog inte generellt sant. En del konsultföretag eller mindre lösningsleverantörer tänker säkert så. För de större leverantörerna är målet förmodligen alltid att göra en lösning som kan säljas till flera länder med minimal utveckling och maximal volym i produktionen.
Det är också en illusion att andra länder lyckas billigt och enkelt med sina projekt. I USA håller man just nu på med spiral development, t.ex. som innebär att kravbilden äbdras konstant, och prislappen är öppen (även om prislappen påstås vara fast, vilket den egentligen inte är).
Ännu ett blogginlägg som får mig att bara surna till och hålla med. HKP14 är för flygvapnet likvärdig med den nakna kejsaren i sagovärlden. Dedikerade divisioner för HKp14 har ingen munter flygarframtid, syftar då endast på loggade timmar i luften via "fly by wire".
Dr Blå
Re:Anonym 25 oktober 2009 18:34.
Håller med om att dimensionerande scenario är väsentligt för att styra förmåge-(FM) och
systemutvecklingen (FMV) på System-av-system och systemnivån.
Avseende spiralmodellen : Mycket bra modell, speciellt om pengapåsen är begränsad/fast. Ger FM, FMV och leverantör möjlighet att se över förmågor, systemkrav, lösningar, tidplaner och avtal periodiskt.
Då kan man parera erfarenheter, feltänk och förändrade målbilder.
Mycket viktigt om ett projekt håller på ett antal år.
Hur mycket har målbilderna förändrats de senaste 10 åren (Ballongeran, 10 års "garanterad" säkerhet, Arvet i papperskorgen, NBF, Interop, NBG, Nationell säkerhet) ?
16.10: År efter leverans levde man fortfarande med brister i sådant som var specificerat i kravbilden. Varje månad som läggs på upprättning av tidigare leverans försenade nästa leverans, vilket staten fick betala. Vill inte bli mer specifik än så av flera skäl.
Wasa: Helikoptrar har tyvärr varit ett sorgebarn för Försvarsmakten sedan länge och jag är rädd att det så kommer att förbli ett bra tag framöver.
18.34: Så sant, så sant. Ang ditt andra stycke så stämmer det också, men även om så är fallet, finns det ingen anledning till att inte göra rätt i Sverige.
HKP-14:
NH Industries har betalat förseningböter till Finland. Det blir 20 helikoptrar till priset av 19, enl uppgift.
Vilka avtal har Sverige med NHI? Blir det böter?
/Micke
Förmodligen - men åt andra hållet.... :-(
Bra att debatten lever! Hkp4-frågan är inte avslutad. En debatt som bör lyftas upp till ytan är hkp-resurserna i BG11. Undrar vad soldaterna tänker när hkp15 skall hämta/lämna trupp eller evakuera sårade i strid...
Vad tror Wisemannen om stridsmoralen hos soldaterna i en sådan situation.
Realisten
Leveransböter är generellt inte något att sträva efter. De är ett verktyg i förhandlingarna, men det är sällan produktivt att faktiskt lösa ut dem. Det kanske låter underligt, men det är många gånger viktigare att ha en fortsatt god affärsrelation med tillverkaren än att få tillbaks några kronor eftersom anskaffning av militära materielsystem oftast inte tar slut bara för att materielen har levererats till Försvarsmakten. Materielanskaffning är snarare ett mångårigt åtagande där leverantören ofta måste finnas tillgänglig för att åtgärda felaktigheter eller införa ny funktionalitet i materielsystemet.
Tyvärr måste vi nog acceptera att materielanskaffning ofta blir dyrare och tar längre tid än vad som utlovas under upphandlingen, i vart fall om vi anskaffar komplicerade system. Frystorkad mat bör man kunna få levererad till angivet pris och på utsatt tid, men exempelvis vapensystem eller modifierade fordon ska passera genom så många nålsögon att förseningarna nästan blir oundvikliga. Att då utkräva leveransböter och i värsta fall bidra till att sätta leverantören i konkurs gör inget för att förbättra situationen.
Har vi skrivit kravbilden fel och därför köpt fel system eller valt fel tillverkare så får vi nog stå för det. Min uppfattning är att det är under upphandlingen som leverantörer som kan antas inte kunna leverera på utsatt tid måste sållas bort. När kontrakten väl är skrivna är det för sent, då sitter man redan med fan i båten - och då är det bara att ro...
Dessutom är materielpengarna så vitt jag förstår anslagspengar, så det är nog svårt att få använda dem till något annat än det ändamål de avsattes för. Om vi exempelvis skulle kräva att få en av de beställda Hkp14 på köpet, vad ska de sparade pengarna då användas till? Jag gissar att pengarna skulle gå tillbaks till materielanslaget, Försvarsmakten skulle tvingas redovisa för regeringen att vi inte har förbrukat hela materielanslaget och den enda effekten blir att materielanslaget nästa år eventuellt minskas och samarbetsklimatet med NHI blir kallare - utan att verksamheten vinner något.
Det blir väl lika bra kompensation som för HKP15 där vi fick några skinnsäten och en simulator med ett fantastiskt uselt driftavtal som gör att Agusta snabbt håvar in pengarna igen....
Är generellt sett inte speciellt imponerad av Anna Dahlberg. Hon ger mest intrycket av att vara en dåligt påläst Johanne Hildebrandt-Wannabe.
Hon tar upp viktiga frågeställningar, men är alltför ensidig i sitt allmänna industri-bashande och i sitt synnerliga Saab-bashande.
Där Johanne H ser flera sidor av sakerna ser Anna D bara sin - av ledarsidan godkända - väg mot NATO.
För Anna D är NATO-medlemskap och köp av Amerikansk (Yeah!), Fransk Finsk (Hyvää) och Israelisk hyllvara alltid billigare än svenskutvecklat.
Att pengarna vid import går ut ur den svenska ekonomin "glömmer" Anna D bort. Hon är dock inte ensam, många FM-anställda tänker likadant.
Sedan kan man förvisso fundera över flyg- och ubåtsfokuseringen. Varför skall Sveriges gröna vapenslag alltid klara sig med hyllvara medan de blå skall ha egenutvecklat, dyrt och avancerat?
Kan vi inte allihopa stämma upp till ett möte utanför Rosenbad och när Tolgfors kommer ut genom dörren står vi några tusen där och bara garvar och pekar finger?:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3707929.svd
Det är ju så tragiskt att jag sitter här hemma och skrattar åt det... Är vi verkligen så jävla dåliga på att se framtida behov i Svealand?
//Musse
Jag har en känsla av att många fördyringar grundar sig på att kravspecifikationer ändras under resans gång, vilket beställaren får betala mycket dyrt. Inte minst beror väl detta på att försvaret i mycket snabb takt har fått sina huvuduppgifter förändrade från den politiska nivån. Hur många visste för 10 - 15 år sedan att vi skulle ha mer eller mindre stationära resurser långtbortistan??
Reinman
Byrokrat,
Jag tycker att du visar tecken på någon som ser på saken med ficklampa och tror att det du ser är hela sanningen. Faktum är att sanningen är så mycket mer komplex än så.
Man måste även som kund sätta sig i respekt inför framtida köp. Detta köpet är inte det sista. En leverantör vet naturligtvis hur bestämd de olika stora kundera är. Man lurar de svaga för att kunna leverera till de starka i viss mån. Jag betalar gärna 10% mer med ett supertydligt kontrakt än att stå där med skägget i brevlådan hela tiden.
Sedan, uppgivenhetseffekten på den egna personalen kan kosta mer än man skulle, eventuellt, förlora på att sätta hårdare krav på leverantören. Nu verkar FMV och FM tro att om man bara dealar bra vid varje tillfälle så vinner man i längden. Om det bara vore så så skulle jag vara glad.
Lite mer pragmatik borde råda. Var en hårt men rättvis kund. Stå upp för sin sak. Led med fast men förstående hand. Hymla inte och ta inte beslut som är mer optimerade för kvällspressen än verkligheten.
Bara så kan FM ta tillbaka initiativet och åter bli en bra arbetsgivare.
Det brittiska inofficiella armésiten ARRSE har en wiki-artikel om den brittiska materielanskaffningen: http://www.arrse.co.uk/wiki/Procurement_decisions
Lövet:
Du menar att "de gröna vapenslagen" fått klara sig med hyllvarorna:
strv 103
ikv 91
strf 90
pbv 302
bv 202
bv 206
tgb 11/13/20
tgb 30/40
pvrb 56
pvrb 57
pvpj 1110
lvrb 70
lvrb 90
osv osv
Finns gott om exempel på egenutvecklad utrustning även på marksidan...
För övrigt så misstänker jag att arméföreträdarna tar illa upp över att ha hänförts till Marinen - den enda försvarsgrenen som har vapenslag... :-)
Beträffande vart materielpengarna går så håller jag det för mindre viktigt. Det viktiga är att FM får rätt materiel i rätt tid till rätt kostnad. Om detta sedan uppnås genom egenutveckling (som kan ske i Sverige eller utomlands) eller genom direktanskaffning får avgöras från fall till fall.
Varför finns det inga kängor???
1. Behov förutses eller uppstår.
2. Krav specifieras.
3. Anbudsförfarande och tester genomförs.
4. FMV,FM överens om inköp.
5. Medel avsätts, budgeteras.
(6. Produkten leveras och får ett M-nummer. Utbildning m.m. påbörjas.)
7. Det politiska etablissimanget hinner ikapp.
8. Modell, tillverkare eller någon annnan parameter ändras p.g.a. olika politiska skäl.
9. Det ursprungliga behovet tillgodoses inte med den valda produkten.
10.Produkten måste ändras, utvecklas så att den passar kravprofilen.
11. Projektgrupp bildas, konsulter anlitas.
12.Fördyring uppstår.
13.Försening uppstår.
14. Produkten kan ej användas enl kravprofilen, se pkt 2.
15. Vad skall vi ha den till?
16. Nya projektgrupper och fler konsulter.
17.Fördyring uppstår.
18.Försening uppstår.
19.Organisationsförändring.
20. "Prylen eller systemet" passar inte in i den nya organisationen.
21. Något måste vi väl kunna använda den här jävla prylen till?
22. En konsult-projektgrupp bildas.
23. En styrgrupp för ovanstående bildas.
24. Fördyring och försening uppstår denna gång samtidigt.
25.Prototyp tas fram.
26.Andra nyanskaffade system passar ej till levererad prototyp.
27.Krisgrupp bildas.
28. Ekonomisk styr-och kontrollgrupp bildas.
29. Fördyring och försening uppstår.
30. Val
31. Nytt försvarsbeslut.
32. Allt börjar om från punkt 7.
Om någon undrar varför de inte har några kängor på fötterna så kan det förklaras av att de har stridshandskar istället. Dessa får dock inte smutsas ner och helst inte användas i fuktig utomhusmiljö. Problemet med antalet fingrar lovar man att lösa i nästa delserie.
Se beskrivning av ovanstående process.
Teaterdirektören.
En pannkakstårta som innehåller hela kostcirkeln är det ingen som tycker om. Den blir dyr och osmaklig. Helt onödig.
Varför anpassa materiel och förband till någonting vi inte behöver för vårt försvar?
Vi har ingen öken i vårt land.
Det är inte långt mellan flygbaserna.
Våra vatten är belamrade med öar och skär och dessutom ganska kalla.
Vi behöver helikoptrar men inte i första hand för uppgifter i "Långbortistan" utan här hemma. Våra förband skall verka här i första hand.
Behovet av ökenutrustning är väldigt begränsat för strid i Sverige.
När vi har förband anpassade och utrustade för strid i Sverige som eventuellt kan passa till någon mission utomlands kan vi registeranmäla dessa.
Vill våra politiker annat får de ta medel från annat håll för att anpassa förbanden till utlandstjänst.
Nu gör vi tvärtom, vi anpassar materiel,system och utbildning för att kunna sätta upp registerförband som tyvärr ofta blir kulisser. Har förbandet 30 dagar här hemma så kan det ha likadant för utlandstjänst. 90-dagarsalternativet förstår jag inte.
Varenda förband vi har skickat iväg de senaste 10-15 åren har varit av typen, klippa och klistra, lappa och laga och försök göra de bästa av situationen.
Inte är det väl sådana förband vi ställer upp med i försvaret av Sverige? Vi håller på att bygga upp en organisation för krig "Långtbortistan" istället för att göra det skattebetalarna förväntar sig.
Det är nog dags att tänka om!
Var det inte en kampanj nyligen med slagorden "göra rätt saker rätt"?
Teaterdirektören.
Magnus B: Jodå det är en lång lista och går du ännu längre bak i tiden så hittar du säkert ännu flera, jag kommer på rak arm på en 5-6 ytterligare system.
Eftersom väl detta inte är en historisk betraktelse så är väl frågan mer när du hittar nästa utvecklingsbeställning som inte har vingar och jetmotor eller vattenjet/propeller?
Eller menar du att Armén skall klara sig på gamla meriter, i materielsammang?
Tack förresten: Det är alltid kul att lära sig mer om terminologi av en "expert". Du får gärna elaborera mer om ordval i blogginlägg visavi beslutad FM-nomenklatur.
Lövet:
Nej, det är inte en historisk betraktelse. Jag ville bara sätta ditt påstående om "de gröna" i sitt perspektiv.
Beträffande nästa utvecklingsbeställning har jag ingen aning. Å andra sidan så har vi precis tecknat avtal om att köpa Archer, så visst finns det exempel på egenutveckling för markarenana som ligger närmare i tiden än de jag först räknade upp.
Att man väljer att utveckla Gripen handlar till stor del om att det är det minst dåliga av de alternativ som finns. I alla fall om man anser att vi ska ha stridsflygplan i framtiden. Nya ubåtar har jag svårare att se några andra skäl än industripolitiska till. Rimligtvis borde vi kunna köpa tyskt på den fronten i en framtid.
Nej, Armén ska inte klara sig på gamla meriter. Men blev t ex Galten ett sämre fordon för att det köptes från Sydafrika? Eller patgb från Finland? Tillförsel av ny materiel behöver inte vara samma som att det är materiel utvecklad och tillverkad i Sverige. Överlag skulle jag inte säga att Armén är någon "fattig kusin från landet" längre, man har det relativt bra när det gäller materielanskaffning idag. Märk väl att jag säger "relativt"...
Någon mer elaborering av Nomen F får du inte av mig. Men kanske en förklaring av innebörden av en smiley efter en mening...
Grattis Wiseman till de många bloggbesöken. Den är en behövlighet i all bedrövlighet.
Jag har en bekännelse att göra.
Läste på Chefsingenjörens blogg om brandförsäkring m.m.
Jag har ingen sådan.
Jag har ingen brandvarnare heller.
Jag har en zinkhink med en gammal handspruta i.
Men i ett specialbyggt garage har jag en fyrhjuldriven extrautrustad SUV med påmonterad brandspruta. 600meter slang och en tank på två kubikmeter. Dessutom har jag en extra tankkärra på tre kubikmeter.
Detta är till för att användas om/när det börjar brinna i Nära Boende Grannes hus. Det är visserligen en kilometer till närmaste, men man vet aldrig. Det kan ju, teoretiskt, sprida sig till mitt hus.
Mina kostnader för hemmets brandskydd är ca 27 kr per år och för grannens 227000 kr per år.
Jag måste erkänna att jag varken är snål eller vis.
Teaterdirektörn
Teaterdirektören:
Nu blir jag trött på dina inlägg... Jag skäms över Sveriges isolationistiska agerande över 1900-talet. Att svika Finland under Vinterkriget. Att inte deltaga i de allierades strävan.
Jag vill inte ha ett fegt och räddhågset Sverige. Jag vill att Sverige skall agera i värlsdpolitiken, och då inte i form av en orbajsande Olof Palme utan med handlingar. Militärt agerande är handling i utrikespolitiken. Vi ska hjälpa länder som är i kris.
Ett värnpliktsförsvar ala 1989 som du med största säkerhet förespråkar är helt värdelöst i en modern konflikt.
Vi ska ha ett starkt nationellt försvar - men något annat en heltidsanställda yrkesmän är trams och meningslöst. Jag kan sträcka mig till att riktigt välutbildade deltidssoldater är i viss mån användbara.
Men dåligt utrustad skyttebataljon med värnpliktssoldater som inte repövats på 10 år - nej tack.
PlutC @
Ja, jag är en "trädkramare" av ett starkt svenskt försvar.
Nu avbröt min vapendragare "cybersoldaten MARCUS" mig och sa att Chefsingenjören precis har skrivit detta. Läs han blogg så förstår du vad jag menar.
När det gäller Finland så gjorde vi nog så gott vi kunde med de politiska och militära förutsättningar vi hade. Lite sent kanske, vi var inte speciellt aktiva i de andra fälttågen i landet, men då var ju fienden en annan.
Värre var nog hur vi behandlade de baltiska staterna under och efter kriget. Då hade vår syn på fienden ändrats något.
I förhållande till sin storlek och "muskelstyrka" vill jag nog påstå att det inte finns så många länder som kan mäta sig med Sverige på den världspolitiska arenan under 1900-talets senare hälft.
Givetvis håller jag med dig att vi skall hjälpa andra länder i kris. Afganistan har varit medlem i FN sedan 1946. Landet har varit i kris sedan mitten på 70-talet. Vem och vilka som legat bakom detta får du läsa på själv. Så vi är lite sent ute även där.
Eu;s kostnader för Afganistan är i förhållandet 5-1 när det gäller militära operationer kontra civil uppbyggnad. Eu;s toala kostnad 2007
var 8063 miljoner SEK.
Vi skall absolut inte ha en arme som ser ut som den som förväntades finnas 1989. Men du tycks ha missat att den största delen av den arme vi har idag ser ut som den vi hade 1979.
Våra grannländer är väldigt tveksamma till att vi kan försvara oss själva än mindre bidra med någon som helst hjälp till dem.
Har man för lite resurser går det fortare från litet problem till stor kris.
Jag tycker att man skulle kunna få ut lite mer "pang för pengarna" när varje utbildad soldat har kostat drygt 800 000 SEK.
Det jag ifrågasätter är om vi gör rätt saker när vi lägger ner så mycket resuser,tid m.m. på att försöka utveckla vår materiel och organisation till saker som inte behövs i försvaret här hemma.
En soldat i Afganistan kostar 2,2 miljoner SEK per år.(Budgetprop 2009 utgiftsområde 6 tabell 4.2.)
Som du ser är vi ganska överens.
Är det något som vi kanske har olika åsikter om så är det att jag anser att det skall till en massa misslyckat "ordbajs", diplomati och utrikespolitiskt agerande innan man som sista utvägen funderar på militärt handlande.
Dessutom bör man nog tänka en gång till innan man agerar.
Tänk på att vi alltid har en försvarmakt, vår egen eller någon annans.
Jag vill ha en Svensk,stark nationell försvarsmakt (inte bara arme), som kan hjälpa till vid rätt behov och rätt finansiering på andra platser i världen.
Teaterdirektören.
Jag kanske kan tycka att det är bra om militärt agerande kommer bland de sistaalternativen. Hur det än är så är vi inte bäst på att lösa speciellt många problem i världen. Jag tror att de flesta tänkare i världen är överense om att militära medel alltid är och har varit politiskt styrda och då är det ju inte mer än rimligt att det kommer till en del politiskt "dravel" innan?
Som jag sagt innan; just nu är det väl inget problem att lösa våra uppgifter med de säkerhetshot som finns MEN den stora frågan är vad behöver vi nu för att hinna ha rätt saker då de behövs i framtiden. Om vi kan svara på den frågan skulle vi spara MYCKET pengar för att ha en arm+e, Marin och FV som idag kan försvara Sverige mot angrepp det är inte ekonomiskt försvarbart!
http://www.newsmill.se/artikel/2009/11/02/en-berattelse-om-den-457-ariga-romansen
Förutom att Annas läsare på kommentarerna visar att dom inte håller med henne så är hennes artiklar är bra kommenterad på Newsmill. Vad vill Expressen egentligen med detta när de inte har på fötterna vad gäller fakta?
Skicka en kommentar