Ordföranden i Officersförbundet Lars Fresker, ordföranden i Fredsbaskrarna Bo Wranker och riksdagsledamoten Allan Widman uppmärksammar idag i SvD den tragiska årsdagen av att Veteranutredningen presenterades. Fortfarande har den inte lett någonstans. Ingen proposition har än så länge varit i närheten av presenteras samtidigt som allt fler veteraner från utlandstjänsten mår dåligt.
Officersförbundets medlemstidning Officerstidningen hade i nr 5 och 6 i år ett reportage (s. 14, nr 5) om kaptenen Pontus Hübinette som skadades svårt i Afghanistan och sedan dess tillsammans med sin sambo genomgått ett rent helvete för att hans vardag och rehabilitering överhuvudtaget ska fungera. Som vanligt i myndighetssverige är det ingen som vill ta något ansvar och resultatet har blivit därefter. Hübinette har haft problem med allt från transporter till assistenter, löneutbetalning och handikappanpassning av hemmet och jag blir lika upprörd varje gång jag läser artikeln.
Läs gärna artiklarna (det väcker en och annan tankeställare inför utlandstjänstgöring) och fundera över vad som hade hänt om Hübinette istället varit ensamstående och inte haft en sambo som lagt ner all sin tid på att jaga myndighetssverige med blåslampa. Nu är Hübinette på gott och ont än så länge rätt ensam om sin situation. Hade flera befunnit sig i samma situation hade det förhoppningsvis skett förändringar tidigare samtidigt som förbanden gått på knäna.
Men det är inte bara hos kommunerna, landstingen osv som stödet fallerar till veteranerna utan även inom den egna organisationen - Försvarsmakten. Alldeles för många hemkommande från utlandstjänst vittnar om det fullständigt katastrofala bemötande som väntar på hemmaförbandet, där den hemkommande individen under sin frånvaro inte längre existerat utan förbigåtts i befordran, lönesättning osv eller omplacerats. Under utlandstjänstgöringen är det mer regel än undantag att officerens hemmaförband är fullkomligt ointresserad av att hålla kontakten med sin personal. Det säger sig självt hur uppskattad man då känner sig. (När jag skrev om denna fråga förra gången i juli, blev jag överöst med mail från tacksamma officerare för att jag uppmärksammat detta missförhållande som de alla hade personliga erfarenheter av)
Frågan är om stödet blir så mycket bättre nu när personalavdelningarna i princip försvunnit och centraliserats och ersatts med ett telefonnummer man kan ringa till ett personaltjänstcentrum i Stockholm?
Som bekant ligger det nu ett nytt anställningsavtal och väntar där alla officerare som ska genomgå nivåhöjande utbildning måste acceptera ett utlandstjänstobligatorium. De som inte gör det skickas hem eller får inte ens påbörja utbildningen. Senaste numret av Officerstidningen tar också upp ett antal fall där så skett. Nu är det ytterst, ytterst få officerare som inte kan tänka sig att delta i utlandstjänst så det är inte där skon klämmer. Istället är det att det handlar om ett avtal som skrivs på in blanco där ingenting nämns om hur ofta och hur länge officeren kan tvingas iväg mot sin vilja och alla andra förmåns- och försäkringsaspekter som är rätt intressanta att veta innan man säljer sin själ. Dessa är nämligen ännu inte fastställda i HKV, trots att det snart är 4 månader sedan avtalet togs fram och två månader sedan det skulle ha skrivits under av officerarna. Att man sedan från överstenivå och uppåt är undantagen från avtalet gör inte saken bättre. Är detta gott ledarskap?
Soldater och officerare i utlandstjänst lider fortfarande av att ha ett mycket undermåligt försäkringsskydd och stöd. Alla försök att förbättra detta från Försvarsmakten har stoppats av övriga myndighetssverige, där t ex Arbetsgivarverket å det bestämdaste motsätter sig ett bättre försäkringsskydd, där initiativ för att stötta hemmavarande familjer på samma sätt som i våra grannländer med fixarpooler för alltjänst stoppas av lag eller beskattas till orimlighet. Istället tvingas officerarna och soldaterna teckna dyra personliga försäkringar för att kunna förvissa sig om att vara skyddade under utlandstjänsten.
Frågorna om utlandstjänstobligatorium, förmåner, försäkringar och stöd till veteraner är frågor som går hand i hand. Utan att lösa de sistnämnda blir det snabbt mycket svårt med frivilligheten och ett utlandsobligatorium blir då definitivt en piska i det moderna "frivilliga" försvaret. Framgånsrika insatser bygger på motiverad personal och då är det morot snarare än piska som är rätt redskap.
Det framtida yrkesförsvaret är fullkomligt beroende av frivillighet och ungdomars intresse för att överhuvudtaget ha en chans att fungera. Att yrkessoldaternas löner nu är nere på 16 000 kr/mån istället för 17 000 kr/mån som omtalades i våras hjälper inte rekryteringen. Får våra veteraner inte det stöd de förtjänar, framförallt de som skadats eller stupat, är yrkesförsvaret fullständigt dödfött. Det är inte för inte som man i USA t o m har en speciell myndighet just för att hantera veteranfrågor.
Det är mer än hög tid att försvarsministern tar ett helhetsgrepp om veteranfrågorna. Det finns redan en bra utredning att ta stöd i.
För övrigt anser jag fortfarande att soldater och officerare i internationell tjänst ska vara skattebefriade under insatsen. En liten kostnad för staten, en stor vinst för individen och framförallt ett tecken på uppskattning av vad som uträttas.
VAW-123 Retires Its Last E-2C Hawkeye to the ‘Boneyard’
1 timme sedan
8 kommentarer:
Fantastiskt rolig skadeanmälansblankett!
Tanken var ju att den kommentaren skulle hamna hos morgonsur men nu blev det fel.
Vi är snabba att tycka att officerarna bör åläggas högre moralkrav än det övriga samhället. Detta, menar många, för att vi officerare tillsammans med polisen har delegrats statens monopol på våldsutövande. Men om detta krav på hög moral ställs på officeren bör då inte också staten ta ett längre ansvar då något händer under utövning? Ska samma officer få höra att han kan gott gå till vårdcentralen som "alla andra" i samhället. Då är man tydligen som alla andra........
Signatur: kvar hemma
Tack för att du belyser en oerhört viktig fråga. Jag är en av alla de anhöriga som skulle bli kvar hemma med hus och barn utan skyddsnät av familj i närheten.
Många är de gånger då vi diskuterat just allt det som du tar upp här, och kommit fram till att för vår del fungerar det inte med en längre tjänstgöring utomlands, för belastningen på mig som blir kvar hemma blir allt för stor.
Och det handlar inte om att man inte vill tjänstgöra utan att villkoren och för dåliga och stödet till hemmavarande likaså.
Det här kommer att bli en stor stötesten för Försvarsmakten nu när alla framtida soldater ska rekryteras på ett sånt sätt där man direkt måste konkurrera med civila studier/arbeten.
Ungdomar idag är inte dumma och de ställer rätt höga krav på sina framtida arbeten. Det kommer att krävas ändringar för att locka dessa. Iaf om man vill ha duktiga och kvalificerade soldater i sitt förvsar.
Att undanta sig själv och sina likar från en allmän tjänstgöringsskyldighet är inte bara stötande utan rent omoraliskt: det stavas nepotism och korruption. Frågan är om det inte är åtalbart.
Du, Morgonsur, Peter Hammarberg och andra har redan beskrivit hur illa veteranerna behandlas karriärmässigt under och efter sin tjänstgöring, så jag har bara att instämma.
Storleken på ersättning från försäkring är inte allt, liksom inte heller kvalitén vården. Ett stort problem är att få ut det man har rätt till. Möjligen skulle en hel del av de skadades bekymmer minska om de finge en "advocat", en person som tillvaratog deras intresse och förde deras talan gentemot försäkringsbolag och -kassa, vårdinstanser och myndigheter (jag avser ordets grundbetydelse och inte nödvändigtvis medlem av advokatsamfundet). Det ska f-n till att vara frisk nog för att orka slåss med sjuksystemet. Det gäller inte bara veteraner, utan många som kämpar med rehabilitering och långvarig sjukdom.
Idag kan den som är utomlands i ett helt år eller mer, skriva sig utomlands och slippa kommunalskatten (men inte statlig skatt). Det logiska argumentet är ju att vederbörande inte åtnjuter kommunens inrättningar (utan därför betalar den lokala kommun-skatten, som man i krishanteringsinsatser vanligen är befriad ifrån). Att justera tidsgränsen till 180 eller 90 dagar, låter inte orimligt men innebär förstås att taxeringen baseras på kvartal istället för helår. Jag vet inte hur man ska lösa det, men det är stötande att kräva kommunalskatt för de som ställer upp och kämpar på främmande strand. Lagar är kodifierad moral, och det är dags att hitta hur dessa orätter skall rättas i dem. Om det nu är att utvidga rätten att dra av dubbla bostadskostnader till att omfatta hushållsnära tjänster som skottning och barnpassning eller hur vi kan lösa det, men det är en uppgift för jurister att finna en lösning på.
Beklagligtvis ser jag inte mycket konstruktivt i detta eller i andra frågor från FM jurister. Har vi rekryterat rätt? Vi behöver jurister som leder oss framåt och visar vägen genom lagar, förordningar, ROE osv - hittar möjligheter att agera offensivt och konstruktivt. Allt jag hör är negativt, har vi rekryterat åklagare istället för advokater? En betoning på regler framför uppgift. Snälla, säg att jag har fel.
Daniel: Ja, den är fantastiskt rolig faktiskt.
Kvar hemma: Jag blir alltid lika imponerad av dem som är "kvar hemma". Här kan du se hur man har löst stödet i vårt västra grannland http://www.mil.no/familieweb/start/
Ndorop: Jag kan tyvärr inte säga att du har fel, men inte heller fullständigt rätt.
Jag mötte för inte länge sedan en man som jobbade som psykolog. Han beräättade att under inledningen av Sveriges insats i Balkan hade han frågat den ansvariga officeren "hur många av de Svenska soldaterna begår självmord när de kommer hem?" svaret blev "det tänker jag inte berätta för dig, likväl som jag inte berättar det för de som söker, för gjorde jag det skulle vi inte ha några frivilliga"
Här är en annan intressant veteranfråga, i alla amerikanska krig sedan vietnam har antalet soldater som begått självmord efter hemkomst varit större än antalet som dödats av fiender. Hur ser det ut i svenska försvaret idag?
Mr Si
Hej Wiseman.
Här kommer lite mer material till ditt arbete kring veteranfrågorna. Håll till godo:
http://hd.se/skane/2010/05/22/skadade-soldater-nekades/
Mvh Carl Von Clausewitz...
Skicka en kommentar