SvD publicerar ikväll en närmare redogörelse för den strid i vilken två svenska soldater sårades och tre afghanska upprorsmän dödades.
Ett antal slutsatser kan dras:
- Stridsfordon 90 ger det svenska förbandet en mycket god eldförmåga utöver gott skydd och man kan uppträda på sätt som tidigare inte varit aktuella med "soft-skins". Stridsfordon 90 klarar uppgiften som det utvecklats för, utan att gå djupare in på detaljer. De som har erfarenhet av tjänstgöring på Strf 90 känner väl igen sig.
- Upprorsmännen drar sig inte för att angripa även stridsfordon med hög skyddsnivå och stor eldkraft, till skillnad från i Liberia där de beväpnade grupperna insåg de fruktlösa i att försöka sig på en kraftmätning med stridsfordon. Är det de 72 jungfrurna som spelar in?
- Förstärkningen av förbandet i Afghanistan med Strf 90 kom verkligen i sista sekund och det känns skönt att fler fordon är på väg.
Återigen känner jag mig stolt över våra soldater i Afghanistan och jag hoppas på ett snabbt tillfrisknande för de sårade soldaterna.
21 kommentarer:
Dags att skicka stridsflyg för flygunderstöd, sk CAS.
Christian
Cornucopia: Det du skriver är intressant, men det är sådant som även är alltför intressant för motståndaren och tro mig, I Sverige finns det de som stöttar den saken och gärna finansierar den och delger information.
Av denna anledning publicerar jag inte din kommentar, även om jag finner den mycket intressant och håller med.
Jag förstår, och respekterar ditt val Wiseman. Samtidigt var det inga hemligheter jag skrev, men det är förstås skillnad mellan att veta 1 och 2 och att kunna addera dessa enligt 1+2=3.
Mvh
Det fruktlösa i att attackera Stridsfordon 90 med raketgevär? Två svenskar sårades. De hade lika gärna kunnat stryka med.
09.36: I Liberia, liksom i de flesta kulturer har människor en livsinställning att man inte ger sig in med livet som insats om inte oddsen talar för den egna saken. Martyrdöden framstår inte som ett gott alternativ.
Risken att själv dö när man ger sig på ett stridsfordon utan att vara fullständigt säker på att slå ut det och när det dessutom finns andra fordon i direkt anslutning som omedelbart verkställer vedergällning, lockar inte i de flesta kulturer. Jag tror rätt många med mig håller med om det fruktlösa i en sådan situation.
Situationen är som sagt annorlunda i Afghanistan.
Det är ändå förvånande och lite oroande att de ger sig på tre stridsfordon.
Den koordinerade attacken med åtskilliga raketgevär visar att angriparna verkligen var angelägna att slå ut ett stridsfordon, troligen på grund av dess ryktbarhet.
Om de hade lyckats hade de psykologiska effekterna blivit stora på båda sidorna.
Händelseförloppet visar dock hur rätt beslutet att skicka ner CV90 var.
/Kompis
Liberia skiljde sig på flera områden från Afghanistan. Hade många diskussioner med Liberianer om varför de inte valde att ta till vapen mot FN och min uppfattning var att Liberianerna själva såg på FN som "de som kom med freden".
Självinsikten och självkritiken var överlag ganska god bland de gemena Liberianerna och de flesta var överens om att kriget skulle återvända i den stund som FN drog sig ur.
Detta gäller inte alls för Afghanistan. Snarare är det tvärtom, att det internationella samfundet kom med kriget.
Som Officer var det extremt enkelt att arbeta i Liberia om jag jämför med t.ex. Afghanistan
Fler CV90 påväg men fler besättningar???
Det finns en risk med cv90 och det är att det undviks att göra patruller med andra fordon. Det innebär i så fall att patrulleringsverksamheten nedgår avsevärt i kvantitet och begränsas till stridsfordonens framkomlighet och räckvidd.
Att framrycka till fots är fortfarande det säkraste alternativet ur counter IED-perspektiv.
Jag reflekterar även över att de första skadade på ett bra tag är soldater som åkte stridsfordon...
Stridsfordon har helt klart sin plats, men min poäng är att vi kan riskera att bli taktiskt fördummade om inte rätt chefer leder.
Ett counter insurgency krig är INTE en materialsport.
Instämmer helhjärtat med Plutch. Det finns en klar tendens att se alla konflikter utifrån det moderna, konventionella krigets synpunkt, och med dess metoder.
Och visst är det bra och nödvändigt att "we have the CV90, and they not" för att parafrasera en gammal kolonialgeneral.
Men man ska ha jäkligt klart för sig att den stund vi börjar bli tvungna att använda dessa vapen i någon större skala är vi på god väg mot att förlora.
När detta sker, och det verkar det till sist ha skett i norra delen av A-stan, paralyserar det vårt medel och mål, att bygga upp landets förmåga att hjälpa sig själv.
Vilket inte nödvändigtvis behöver betyda att vi sticker så fort det smäller, eller fnatta runt i basker när det finns krypskyttar i närheten.
Men om inte avskräckning längre fungerar måste alliansbygge, diplomati, mutor, jobb-projekt, "psy-ops" etc. till. 40mm väger inte lika tungt på den listan.
Motstånd måste hanteras som kriminalitet. Alliansen med de man försöker hjälpa måste hålla. Annars gräver vi oss bara än djupare ner.
Varje Taliban vi skjuter är en pyrrusseger.
Här tycks det friskt. Om de svenska soldaterna inte hade åkt CV90 vid detta överfall så hade fler svenskar sannolikt varit sårade, döda eller tillfångatagna nu.
Att patrullera till fots är inget vidare alternativ heller. För det första måste man ta sig till platsen i ett fordon = IED-risk. För det andra lägger talibanerna ut minor och prickskyttar mot fotfolk.
Britterna har haft stora förluster både i lätt bepansrade fordon och vid fotpatruller. Därav en hetsig debatt i UK om helikoptrar för trupptransport.
Problemet är snarare att Sveriges uppdrag nu glider iväg mot något som aldrig var avsett, d.v.s. fredsframtvingande uppdrag utan att numerären eller utrustningen finns på plats.
Det medför en stor risk för svenska förluster, som vi är illa rustade att hantera inom ramen för befintlig insats.
/Kompis
Re: Kompis
Jag håller med dig. Ska vi vara ute när det regnar bly måste vi ha paraplyn som fungerar.
Men den svenska missionen existerar inte i ett vakuum: Vi är medlemmar av en koalition som börjar se avgjort skakig ut. Om en "återuppbyggnadsoperation" (återuppbygga vadå exakt?) helt plötsligt övergår i fredsframtvingning är det något som gått fel.
Och mellan vilka parter var det då tänkt att vi skulle tvinga fram fred mellan? Talibanerna och...? I det här stadiet är Sverige, trots defensiv ROE, snarast en de-facto stridande part för den mindre skojjiga regimen i Kabul.
Därmed inte sagt att Afghanerna skulle få det bättre om vi sticker. Men jag sa aldrig att det skulle finnas några alternativ i den "bra" kategorin.
Ja, Cornucopia, det finns många här i Sverige - även svenskar - som skulle jubla över fler döda svenskar. Det verkar som om talibanerna är övertygade om att Sverige just nu är det politiskt svagaste och mest sårbara landet i alliansen och därför mer och mer riktar sina attacker mot våra soldater. Det kan säkert delvis bero på att vi just nu är ordförandeland i EU, men säkert också på att motståndarna till afghanistaninsatsen har börjat höja volymen i sin kritik.
Upandaway,
Du bortser helt från att talibanerna bara är en del av ett större nätverk som anser sig, och avser att, ligga i krig med hela västvärlden vare sig vi vill eller inte. Kriget skulle bara flytta någon annanstans om alla västländer drog sig tillbaka från Afghanistan.
Finns det förresten inte tillräckligt många vittnesmål om att barn nu åtminstone får gå i skola och att säkerheten för vanliga afghaner är betydligt högre än under 90-talet ?
Det är inte svenska politiker och svensk opinion som wobblar mest i stödet till Afghanistankriget. Vacklar gör däremot stödet i andra västländer, inte minst i USA och inom presidentens eget parti.
I Sverige och bland svenska politiker verkar vårt deltagande mest vara en icke-fråga.
Försvarsministern verkar mer upptagen med oppositionen än med försvaret och Afghanistan.
Jag tror att den svenska linjen är att vi avvaktar utvecklingen i USA och hoppas att vi snart skall få reda på vad vår ståndpunkt i frågan är. Någon egen ståndpunkt tror jag inte på.
Inget wobblande här inte. Man måste först ha en uppfattning, innan man kan börja wobbla. Frågan hänger i luften; vad är den svenska målsättningen med vårt deltagande.
Re: Varmt Konservativ
Nä du, någon uppdaterad dominoteori för terrorism tror åtminstone inte jag på. Al-Queda skulle nog kunna störas ut, och störs redan nu ut, ganska bra med drönare, säkerhetskontroller och spioner.
"Containment". Look it up. Vad som är värre är kanske allt knark som produceras.
Att du överhuvud taget repeterar en sådan teori visar nog mer på hur framgångsrik en viss amerikansk administration varit att övertyga världen om det nobla i sina megalomaniska och ytterst naivt underbyggda planer för att omforma världen.
Hade man stannat vid Afghanistan, och haft någon sorts plan, så hade det kanske funkat. Kanske. Men det är åtta år sedan nu. Visst har en del saker blivit bättre, men vi vet lika lite idag som då vad ett "end state" för den artificiella banditstat vi kallar Afghanistan skulle kunna vara.
Re: Anonym 18.09
Sveriges "policy" i frågan är att visa framfötterna på så många ställen i världen samtidigt som det går. Detta så att så många som möjligt ska vilja prata med våra politiker när de åker utomlands.
Hade vi ambition och insikt skulle vi satsa på någon sorts genomtänkt kvalitet istället, hemma och/eller borta. Tycker mig ana att det verkar hända lite mer på den här fronten, men det är ju så dax. Mycket revirpinkeri, lite visioner och dåligt med pengar...
Vad Tolgfors (eller någon annan av våra pinsamt oinsatta och slätstrukna försvarspolitiker) gör är relevant bara i så måtto av hur mycket skada de lyckats orsaka den förhoppningsvis avlägsna dag det kanske smäller...:
http://www.guardian.co.uk/world/2009/oct/11/russia-ukraine-control-election
Ska bli spännande att höra bortförklaringarna den här gången.
Nja, nu är det ju en jäkla skillnad mellan Liberia och Afghanistan. I Liberia VILLE folket ha slut på striderna och hälsade FN som en befriare/säkerhetsgarant. De krigsherrar som fanns i Liberia hade inte samma organisation och drivkrafter som de i Afghanistan. Och situationen för befolkningen har blivit stadigt bättre i Liberia sedan FN:s intåg. Riktigt så ser det inte ut i Afghanistan
Upandaway,
Jag har inte påstått att världens frihet står och faller med Afghanistan, att hela den muslimska världen plötsligt och oundvikligen skulle tas över av Al Qaida, om vi "svek" Afghanistan, men en sak är säker; det kommer inte att hjälpa någon någonstans.
Sverige har utan tvekan varit den nation i Afghanistan som har satsat mest på alliansbyggande istället för offensiva operationer, men det är utan tvekan så att det inte spelar någon roll för Afghanistans och västvärldens fiender. Al Qaida är bara en liten grupp bland många andra islamistiska grupper med samma mål. De tjänar de övriga väl genom att både de övriga islamisterna och västvärldens medlöpare och nyttiga idioter kan peka på dem och säga att de verkliga extremisterna är få och gör inget väsen av sig längre men vi, vi för dialog. Om västländerna lämnar Afghanistan flyttar kriget bara någon annanstans - någonstans dit det går reguljärflyg från Europa så att deltagarna på fiendesidan kan komma "hem" och vila upp sig ibland.
Du är ett troll som för din egen psyk-operation här på bloggen. Du håller ingen rak linje utan spelar ömsom good cop och bad cop. Du ömsom håller med om att "pojkarna behöver bra grejer" och smyger in lite provokationer som "kolonialgeneral" och liknande, ömsom ifrågasätter hela uppdraget, alliansens stabilitet och vår allierade USA:s vilja att överhuvudtaget bidra med något gott i världen.
Re: Varm Konservativ
"Mata inte trollet" sägs det, men så är man ändå här med spannen...
Vad är det du insinuerar egentligen? Ifrågasätter du min patriotism? Eller tycker du bara att det är jobbigt när folk inte tänker i svart-vitt?
Något "psy-ops" bedriver jag rakt inte. Det verkar du klara så bra på egen hand.
USA vill säkert väl, men kör du någon gång förbi helvetet bör du fundera över vad de använder som vägbeläggning.
För att möta den mer substantiva delen av ditt inlägg (förutom den delen om "nyttiga idioter" d.v.s...) så har du lyckats formulera en alldeles utmärkt dominoteori. Detta har jag redan kommenterat.
Och skulle det vara något tvivel om den saken önskar jag våra soldater all lycka och har intet tvivel på att de gör ett strålande jobb.
Detta hindrar inte att mina framtidsvisioner, något pessimistiska det medges, saknar all orginalitet:
http://defense-and-freedom.blogspot.com/2009/07/afghanistan-messy-year-2009.html
http://defense-and-freedom.blogspot.com/2009/09/bosnias-lesson.html
http://defenceoftherealm.blogspot.com/2009/09/we-can-defeat-ourselves.html
http://defenceoftherealm.blogspot.com/2009/09/time-is-not-on-our-side.html
http://kingsofwar.wordpress.com/2009/09/19/they-will-mobilise-if-we-leave-and-if-we-stay/
http://defenceoftherealm.blogspot.com/2009/09/behind-curve.html
http://defenceoftherealm.blogspot.com/2009/09/leaving-it-bit-late.html
Jag tror nog visst vi kan "lyckas" i Aghanistan. Det gäller bara att flytta ned våra ambitioner till en genomförbar nivå som våra resurser långsiktigt tillåter.
Detta är en just nu pågående process, och vi lär nog snart bli varse var det landar. Du kan säkert räkna ut att jag inte tror den kommer bli särskild hög.
Med en attityd som din slår vi garanterat bara pannan blodig mot väggen.
Ja, Upandaway,
Jag ifrågasätter din patriotism.
Så enkelt är det.
En av de skadade ISAF-soldaterna vårdas just nu på universitetssjukhuset i Linköping. Krya-på-dig-vykort eller liknande till nedanstående adress borde komma fram.....
Universitetssjukhuset i Linköping
Att: Skadad ISAF-soldat
58185 Linköping
Skicka en kommentar