Försvarsminister Sten Tolgfors skriver idag på DN Debatt och i sin blogg om den kommande veteranpropositionen. Det är mycket glädjande att det äntligen blir av eftersom det går ett och ett halvt år sedan veteranutredningen presenterades sitt resultat. Sverige har tidigare närmast helt saknat en skyddsnät för att ta hand om veteraner.
Den enskilt viktigaste åtgärden är att fastställa vilken myndighet som bär det övergripande ansvaret för veteraners rehabilitering. Det får aldrig bli så som det blivit för många tidigare veteraner, där man kastats fram och tillbaka mellan myndigheter som alla agerat som alla med alla medel värjt sig från allt ansvar. Därefter följer att staten har ett livslångt ansvar för att ta hand om sina veteraner som den kommenderat ut i krigstjänst.
Dessa frågors lösande är fundamentalt för att i framtiden kunna rekrytera personal till Försvarsmakten. I förlängningen är också veteraners status av vikt för rekryteringen. Därför är det glädjande att man väljer att inrätta en speciell veterandag (29 maj), en ny "Regeringens belöningsmedalj för särskilt berömvärda internationella insatser" och en ny medalj för svenska soldater som blivit sårade. Allt det som nämns i Försvarsdepartementets pressmeddelande är berömvärt, men egentligen ack så självklart och närmast pinsamt att det inte funnits på plats tidigare.
Ett inrättande av ett veterancentrum för att kunna stötta och vårda veteraner och samtidigt ta emot deras anhöriga står högt upp på mångas önskelista och jag hoppas verkligen att det arbete Stiftelsen Jesper Lindbloms Minne åtagit sig, kommer att bära frukt.
Man ska dock komma ihåg att det inte bara är den enskilde soldaten som åker ut på insatser. Det är i högsta grad även soldatens familj, där nu i bästa fall en vuxen* ska ta hand om familjen medan den andra tillbringar ett halvår på insats. Enligt förslag från Försvarsmakten ska normen vara en insats à 6 mån var tredje år och det kombinerat med ett utlandsobligatorium i det nya anställningsavtalet blir det med tiden rätt långa perioder som familjen tillbringar utan den ena föräldern och med ständig oro för vad som händer i insatsområdet. Inom just familjefrågan finns oändligt mycket mer att göra, då svensk lagstiftning idag i mångt och mycket hindra riktat stöd till de anhöriga hemma. Norge är på detta område ett föregångsland inom såväl stöd från samhället till det stöd som lämnas av Forsvaret till de anhöriga. Märk väl, det handlar inte bara om stöd till familjer "på insats" utan även om ett allmänt stöd till familjer för att de ska trivas i den glesbygd som en militär karriär ofta medför. Familjestödet är högt prioriterat i Norge och redan från mil.no:s förstasida kommer man till "Familieweb". I Sverige kan man glädjas åt att Försvarsmakten mer och mer börjat stötta anhöriga till soldater på insats med informationsmöten, men Sverige är fortfarande ett u-land på området, även om man kan se en antydan till agenda i Försvarsdepartementets pressmeddelande. Ett besök på mil.no rekommenderas varmt.
Soldater på insats behandlas samtidigt fortfarande mycket märkligt avseende förmåner. Inför lagstiftningen är en fredsframtvingande insats direkt att jämföra med en tjänsteresa till Rom, eller något annat trevligt ställe. Mycket återstår dock att göra inom det här området. Fortfarande minskas traktamentet till 70% efter tre månader, precis som i all statlig tjänst. Staten räknar med att man efter tre månader kommit mer till rätta på sin tjänstgöringsort och lärt sig hitta till en bra mataffär och att då gjort de nödvändiga inköpen som ett nytt boende medför. Att situationen är helt annorlunda i Afghanistan när man i bästa fall bor på en camp, spelar inte någon som helst roll. Av soldatens traktamente dras också automatiskt 85% bort eftersom staten anser att soldaten faktiskt får fri kost och logi. Att det sedan ofta handlar om att man bor i tält och äter vakuumförpackad mat, istället för helpension i Rom, spelar ingen som helst roll. Under utbildning på Livgardet inför insatsen får den stamanställde officeren arbeta under helt andra villkor än vad som annars är reglerat vid tjänst inom Sverige. Avsteg görs från boendestandard, resor m m utan ersättning för detta. Snarare är det tvärtom.
Jämför man den ersättning som en soldat har i Afghanistan, med en person utskickad av MSB till Haiti är det också himmelsvid skillnad i ersättning där soldatens arbete med livet som insats är betydligt mindre värt. Motsvarande gäller för Kustbevakningens insats i Operation Atalanta utanför Somalia, där förmånerna och ersättningen är avsevärt mycket bättre än som ges åt Försvarsmaktens personal med motsvarande uppgifter. Större risk innebär tydligen mindre ersättning. Är det för att man är dum och godhjärtad nog att ta risken?
För övrigt anser jag som alltid tidigare att tjänstgöring vid internationella insatser helt skulle skattebefrias. Det blir en liten kostnad för staten, men det betyder otroligt mycket, såväl ekonomiskt, som framförallt moraliskt för den enskilde soldaten.
Slutligen undrar jag stilla varför man hela tiden ska göra åtskillnad i statusen för soldater tjänstgörande i Sverige och de som tjänstgör internationellt? Genom att t ex inrätta en "Regeringens belöningsmedalj för särskilt berömvärda internationella insatser", diskvalificerar man automatiskt alla som deltar vid nationella militära insatser. Är det ännu ett led i Långtbortistandoktrinen? Soldat är man oavsett var man tjänstgör. Det viktiga är att man gör sin tjänst för Sverige.
Det är för det man ska belönas och det är alla våra soldater som ska stöttas.
Andra bloggare: Johan Westerholm, Åsa Lindestam, Cornucopia, Allan Widman, Borneo, Fahlstedt
Övrig media: Skånskan,
Uppdatering 20/3 kl 09.30: Man kan också fundera på hur utlandsobligatoriet ska fungera för officerare/soldater som är ensamstående föräldrar. Vem ska ta hand om barnen? Ska staten betala för internatskola eller barnen sättas på barnhem, eller kan man inte vara officer och ensamstående förälder? Det är sällan en situation man väljer själv. I bästa fall finns en annan förälder som man separerat ifrån, men det är långt ifrån aktuellt i samtliga fall.
Uppdatering 21/3 kl 09.00: I Danmark befarar man att fler danska veteraner tagit sin liv efter hemkomsten än vad som stupat sedan 1992 (49) och man anser sig behvöa en helhetsöversyn på veteranomhändertagandet.
First E-130J TACAMO Airframe in Production
4 timmar sedan
16 kommentarer:
Bättre sent än aldrig!
Om man betänker att det är över femtio år sedan vi genomförde den första internationella truppinsatsen så får man väl uropa;
Äntligen!
Heder åt de som drivit frågan, inte minst herr Tolgfors.
Det finns säkert detaljer att fila på men låt oss glädjas över att åtminstone en av strutsarna äntligen fått upp huvudet ur sanden.
Teaterdirektören.
Wiseman
Klokt, mycket klokt.
mvh
Johan
Tack, Johan!
Synd bara att den ej blir Kungl, Veterancentrum borde vara en Kungl Inrättning, hade gett mer tyngd åt det.
// Förste Sergeanten
Hur ligger Kustbevakningens ersättning i förhållande till Utlandsstyrkeavtalet (motsv). Jag trodde att de hade ungefär samma. Har du några siffror?
Undrande
@ Teaterdirektören:
Herr Tolgfors har i egenskap av försvarsminister, ur ett strikt formellt perspektiv, givetvis en avgörande roll beträffande förverkligandet av en anständig svensk veteransoldatpolitik.
Om det sedan är tack vare eller trots statsrådets engagemng i frågan propositionen nu kan föreläggas riksdagen för beslut är väl i nuläget inte helt utklarat.
I syfte att i någon mening skingra stridens dimmor kan jag rekommendera veteransoldatutredaren, hedersmannen och eldsjälen Allan Widmans senaste inlägg på bloggen StrilarenII.
Undrande: Läs den 38:e kommentaren till följande inlägg: http://wisemanswisdoms.blogspot.com/2009/11/sansat.html
Jovisst, bättre sent än aldrig, men... vi har inte sett verkställandet än. Bara ord, jag tror inget förrän det sker konkreta saker, tex byggande av veteran center, eller veteranansvariga i varje län, kommun, med tydliga mandat och resurser att ge stöd och hjälp, även till familjerna!
Tyvärr blir jag pessimist när jag funderar kring statens vilja att ta hand om oss som är/har/ska varit-a i int tjänst, för jag tror att vi betraktas som förbrukningsvaror! Varför är det annars sån skillnad på en soldats ersättning och tex MSB, varför är inte ersättningen skattefri( jantelagen kanske)
En annan fundering:
Varför ska US-avtalet innehålla procentuppräkning av lön? Vi har befattningslön, då borde väl alla har samma ersättning för den internationella tjänstgöringen?
OCH vad händer med ersättningarna när obligatoriet kommer? :-(
Intressant blir definitionen på veteran.
Vetus = latin för gammal
Veteran = en person som tjänat länge eller har en lång erfarenhet av ett särskilt yrke eller område.
Krigsveteran? Om det inte är krig i området?
Kan man vara veteran i FM utan att ha lämnat fosterlandet?
Hur lång tid i "insats" behövs för att få veteranstatus?
Är man veteran efter 5 år i det insatta insatsförsvaret?
Kan luftbevakaren bli veteran efter att ha värnat Svenskt luftrum i 5 år? 10 år? 30 år?
Vad tycker ni?
/Johnny Kontant
@ Oberon.
Det finns många som arbetat med denna fråga under årens lopp. Ingen nämd och ingen glömd.
Dock har herr Tolgfors satt sitt namn under "proppen" och för det måste han få credit. Hur många har inte haft chansen under de senaste femtio åren och missat den?
Sedan återstår det mycket arbete och detta är en fråga som tyvärr aldrig blir rikigt klar. Den måste få utvecklas i takt med samhället i övrigt. Vi får väl hoppas att det är början på något bra?
Teaterdirektören.
Ska man verkligen räkna in de som frivilligt åkt till ett annat fjärran land för att arbeta som soldat för veteran? Det är ju bara ett jobb. Skulle helst vilja att benämninen bara används för de som i krig förvarat Sverige eller norden.
För mej som är ett av de stor problemen med att åka på utlandstjänst, hur det skall funka så smidigt som möjligt för familjen. Skulle vara lysande om Försvarsmakten skulle ta fram tex avtal för hjälp med skottning,städning mm dvs allt som underlättar vardagen. Kanske extra föräldrar dagar eller någon ersättning för familjer med små barn som måste gå ned i arbetstid för att få allt att funka. Sedan tycker jag att lönen borde vara skattefri kan inte vara rimmligt att få avdrag för boende och mat när man sover ute och äter påse. Det är bra att man börja se över, men det finns mkt att göra.
För mig är det största problemet, med att åka med utlandsstyrkan till Afghanistan, att det inte är förenligt med min övertygelse. Någongång i framtiden kommer min profil vara högaktuell för att försvara nationen, därför är jag fortfarande anställd inom Försvarsmakten.
Vänsterpartisten
@anonym mars 09,24:
Men till del har vi ju fått de möjligheterna, åtminstone ekonomiskt i form av utlandstillägg och barntillägg.
Sedan håller jag med om att det borde finnas praktisk hjälp att kunna fixa allt sånt där.
Nån form av hjälp för att den andra hälften kan behöva gå ned i arbetstid är också helt rätt.
Sedan att behöva betala skatt på boende i sovsäckssystem 2000 och äta grönpåse är vansinnigt.
../Owe
Det kan vara dags att nu fråga den rödgröna oppositionen om de kan tänka sig att efter ett eventuellt regeringsskifte i höst selektivt kompensera utlandssoldaternas hemmavarande familjer för ett av dem borttaget avdrag för hushållsnära tjänster.
Oppositionen har väl i och för sig mer eller mindre lovat att ta hem de svenska soldaterna från Nato-operationerna i Kosovo och Afghanistan, så de kan därmed tycka att deras politik inte skapar samma problem med städning och skottning på hemmaplan när en av familjeförsörjarna är borta på internationell insats.
GW: En utmärkt fråga som jag ska ta med mig till höstens valguide. Kommer man på andra frågor som bör ingå är det bara att "kontakta Wiseman"
Skicka en kommentar