Tragikomik och en historisk utvikning

En minst sagt tragikomisk jämförelse mellan det "insatta insatsförsvaret" och Sjöfartsverket hittar man hos Peter Hammarbergh. Man får hoppas att det inte ska behöva gå längre än så.

För första gången på många år är vintern sådan som den var för ganska exakt 201 år sedan när den ryske generalen Bagration tågade över isen med 17 000 man mot Åland som försvarades av drygt 5000 svenskar från Västgöta-Dals regemente. Den svenske chefen på plats, Georg Carl von Döbeln förhandlade sig till fri lejd tillbaka till Sverige för de svenska trupperna, vilket beviljades och dessa kunde marschera tillbaka till Sverige över isen. En mindre rysk styrka följde efter svenskarna till Grisslehamn där nya förhandlingar genomfördes och von Döbeln lovade ryssarna att inte återbesätta Åland om ryssarna höll sig borta från det svenska fastlandet.

Svensk trupp satte inte sin fot på Åland igen förrän 1918 vid en aktion som påminner mycket om vad Försvarsmakten gör idag. I januari 1918 startade det finska inbördeskriget. Efter rapporter till Sverige om påstådda övergrepp mot den åländska civilbefolkningen, beslutade den svenska regeringen i februari att sända en expeditionskår till Åland. Denna var sedan kvar på Åland till våren och medlade bl a mellan de röda och de vita på ön och hamnade även vid något tillfälle i strid med de ryska styrkor som ännu fanns kvar.

Vid den här tiden röstade också ålänningarna om att få tillhöra Sverige där 96% av befolkningen hellre ville tillhöra Sverige än Finland. Under 20-talet togs frågan upp i Nationernas Förbund och trots en förnyad omröstning med samma resultat, fastslog NF att Åland tillhörde Finland. Man kan fundera på vad som hänt för svensk del om Åland blivit svenskt. Hur hade det påverkat Sveriges ställning i VK 2? Hur hade färjetrafiken och färjehandeln sett ut?


Vad borde man lära sig av detta? Historien går igen. Vi har åter fått en fimbulvinter vilken de statliga myndigheterna avvecklat sin beredskap för och som därför hårt har drabbat landets infrastruktur. Ett områdes önskan att tillhöra en annan stat som man känner sig mer samhörig med är ständigt aktuellt.I höstas blev det lite svettigt när den nationella beredskap kontrollerades under övningen Dagny II samtidigt som de enorma ryska övningarna i Östersjöområdet. Det var ju ett scenario man gladeligen avvecklat tidigare under 00-talet. Försvarsmakten går nu in i en helt ny organisation som ingen vet hur den kommer att fungera och som ska gälla från 2014 till 2019, trots att försvarsministern medger att ingen säkerhetspolitisk analys värd namnet gjorts för perioden efter 2014.

Läs och begrunda Peter Hammarberghs jämförelse.


SvD, 2, 3, 4, 5, DN, 2, 3, 4, Aftonbladet, 2, 3, 4, 5, Expressen, 2, 3, 4

8 kommentarer:

Zico sa...
5 mars 2010 17:00  

Det du skriver är fullständigt korrekt. Sveriges långsiktiga tänkande som fungerande nationalstat är sedan länge satt i gungning. Det kortsiktiga tänket har tagit överhanden.

Detta ser man inte minst på isbrytarnas tröstlösa underlägsna kamp mot isarna, SJ's och Banverkets kompletta hjälplöshet att få fram några tåg - och inte minst den fatalt underdimensionerade militära slagkraft, vilken löjeväckande nog fortfarande envisas med att kalla sig Försvarsmakten. Anledning okänd då de knappast skulle kunna försvara regementsområdet ens.

Detta kortsiktiga tänk har försatt oss i en ytterst prekär situation. Kommer det något mer än normalt med snö, bildas det något mer än normalt med is, uppstår det inre eller yttre oroligheter i och/eller kring Sverige, visar sig genast våra resurser vara otillräckliga.

Jag kommer ihåg ett samtal med en kille som meckade rallybilar på 70-talet. Han höll på med Volvomotorer och hans kompis Fiatmotorer. Volvons motorblock var stort, otympligt, tungt och överdimensionerat. Men så kunde man behandla bilmotorn nästan hur som helst utan att den gick sönder. Fiatmotorn var däremot optimerad; inte en millimeter mer plåt än vad som behövdes fanns. Detta gjorde att Fiaten hade en lätt motor som gjorde bilen snabb och smidig. Men vid minsta överbelastning gick den sönder. Volvons motor rullade dock otröttligt på.

Just nu känns det som vi anammat Fiats motortänk på det mesta här i Sverige. Och frågan är - i alla fall i försvarsfallet - om vi inte gått längre än Fiat, eftersom vår försvarsmakt skulle haverera vi allt över strax över tomgång?

Upandaway sa...
5 mars 2010 20:07  

Redundans är, som kommentaren ovan pekar ut med motorerna, en i det korta loppet dyr historia. På punkt efter punkt drar vi (och inte bara i Sverige) ned på allt överskott och hoppas vi kan komma undan med det.

I början kan det här leda till enorma vinster ekonomiskt, dels eftersom en del faktiskt -var- överflödigt. Ibland -är- redundans bara ett positivt ord för dödvikt. Detta löst hängande fläsk tar dock ganska snart slut.

Uppmuntrade av de inledande framgångarna börjar man så skära i själva muskeln, och är man inte försiktig hotas då snart organisationens kritiska förmåga till självförnyelse. När detta väl inträffat är det mest en tidsfråga innan det som förut var enkelt helt plötsligt blir väldigt dyrt och svårt.

I den privata världen leder denna spiral till konkurser. Inom det offentliga är det naturligtvis inte så enkelt. Systemkritiska funktioner kan inte gå i konkurs.

Det som istället händer är att de till slut fungerar så dåligt att de mest står och kostar pengar medan de lever på gamla meriter och myter om hur det en gång fungerat (tills en kris inträffar förstås. Ibland krävs det till och med två).

Den här -förljugenheten- är förstås förödande för både nyrekrytering och moral... Vem med lite ambitioner och valmöjligheter vill jobba på ett ställe vars -egentliga- funktion ligger så långt ifrån den påstådda? Där ledningen aktivt undergräver alla försök att göra ett bra jobb?

Till slut blir det bara cyniker och idealister kvar. Gissa vem som har mest guld (eller motsvarande) på axlarna... Läste på en annan blogg (har tyvärr glömt vilken) att det skulle ta en generation att bygga upp de mänskliga resurser som man låtit förtvina.

Wiseman, ni andra, har vi nått botten än?

Anonym sa...
6 mars 2010 00:26  

Jag är personligen väldigt glad att denna vintern kom. Det är ett antal brister som har kommit upp när kvicksilvret sjunker..

Se bara på SJ dom där tågen är försenade oavsett om det är sommar eller vinter. Men tack vare denna "extrema"(löjligt uttryck enligt mig..) vinter med total kollaps så verkar beslutsfattarna upptäcka vad pendlarna vetat i flera år..

Anonym sa...
6 mars 2010 08:35  

Tyvärr verkar det som att det måste bli en katastrof innan man tänker om.
Exempelvis att en ubåt går på grund i våra vatten etc.
Ser en viss likhet innan andra världskriget också, då vi lade ner det mesta som vi hade.
Dags att öppna ögonen och värna om det som är vårt.
Vi kan ju knappast stå starkt politiskt heller när vi inte kan hävda våran integritet.
Man skäms för att vara svensk och vill inte tänka på hur dagen ser ut när det hettar till.
Allt går inte lösa med politik som vi borde veta vid detta laget!
Tack fören bra blogg!
Mvh
Värmland

Sven Tomas sa...
13 mars 2010 11:02  

Ni påpekar helt riktigt att samhällsfunktioner inte fungerar som samhällsmedborgarna tror att de skall göra.
En "extrem" vinter som egentligen inte är något mer än en helt normal vinter som hållit på lite längre än de senaste åren (minnet är kort) stör tex ut hela persontrafiken på järnväg. Godstrafiken har det inte skrivits om alls, men jag antar att den delvis helt varit avstängd när SJ mfl försökt få persontrafiken att fungera!
Men nu är allt glömt! Media skriver inte en rad längre, politikerna talar inte om problemen längre och tåg- och banoperatörerna kostar på sig stora annonsbilagor i rikspressen där man talar om framtidens järnväg, dock inget om vinter- eller lövsäkring (i hösthalkan) av systemen.
Mitt tips är att inte ett dugg blir gjort för att åtgärda tex problemen med iskänsliga växlar, automatiserde rangerbangårdar (Hallsberg) som inte kan skottas maskinellt eller persontåg (lok och vagnar) med känslig elektronik monterad på vagnskorgens undersida mitt i snö och issprut!
Vi får se om 10-15 år när nästa riktiga vinter infaller!

Stickmonkey sa...
4 juni 2010 13:47  

Långsiktighet är ett ord som försvunnit ur FM ordlista,instämmer! Tragikomiskt är även de militära accessoarerna, titta bara på baskern som var ett utbildningstecken för elitförband. Där fick man förvärva huvudbonaden efter mycket slit. Idag får man ut en när man rycker in i vilket förband som helst bara färgen skiljer. Det senaste på fronten är att alla ska ha en vinge på bröstet vid flygförbanden!Vad är "flygandes" vingar värda nu? Inflationen är extrem. Vad är syftet med det?Vem har tid att sitta och pilla med sånt här?
Vad leder det till? Förmodligen har jag inte hela bilden! Kan någon upplysa mig?
Stickmonkey

J.K Nilsson sa...
4 juni 2010 14:59  

En vinge utformad som vad? En flygvapenvinge med lila inslag stående på en gbu kan jag tänka mig.

J.K Nilsson

Anonym sa...
4 juni 2010 20:31  

Ha, ha! På min division bär alla piloter samma flygförarvinge oavsett bakgrund (fv, hkp). Alla ska också bära flygställ så att man tror att alla är piloter. Men jag är stolt att alla vill vs som jag ;)

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade