Personalkännedom

För dem som ännu inte uppmärksammat det, eller inte följer sitt fackförbund Officersförbundets hemsida så noga, kan jag tipsa om den utmärkta kolumn med nyhetslänkar som finns där. Idag länkades det bl a till Norrbottens-Kuriren som berättar att det är problem med rekryteringen av helikopterpiloter till nästa års insats i Afghanistan. Några piloter anser sig vara för gamla för att lockas av en skarp insats, medan vissa anser att det inte kommer att finnas tillräckligt med tid och resurser för att utbilda sig i det för Afghanistan mycket specifika klimatet, ”hot ’n’ high”, som gör helikopterflygning där till den mest riskfyllda i världen. Som jag tidigare skrivit lägger andra nationer med stor erfarenhet av flygning i Afghanistan ändå ner stora resurser på att utbilda sina helikopterbesättningar i hot ’n’ high inför insats i Afghanistan. Mig veterligen har inga steg i den riktningen tagits från Försvarsmaktens sida. Jag blir dock mer än gärna motbevisad på den punkten.

När färre piloter nu avser åka, blir det längre tjänstgöringsperioder för de resterande, vilket är ett problem större än just den social aspekten. Problemet med flygoperationer där den aktuella resursen är en beredskapsresurs, är att det i regel blir lite skarp verksamhet och mycket väntan. Färdighet är en färskvara, varvid besättningarna därför måste roteras ut ur området med relativt täta mellanrum för att öva sig, medan andra roteras in. Att utbilda nya piloter på Hkp 10 lär ta betydligt längre än ett år och att skicka en ny pilot utan hot ’n’ highträning till Afghanistan oförlåtande klimat och stridsmiljö är ingen bra idé. I Sverige har man under de senaste 10 åren haverat 25% av alla Hkp 10 i djupaste fredstid och i känd miljö. Oavsett personalens status och antal lär det bli åka av till Afghanistan. Det har gått alldeles för mycket prestige i den här frågan för något annat. Liksom den intervjuade piloten i Luleå, finner jag det märkligt att man inte tidigare bäddat bättre för en skarp insats. Till sommaren är det åter dags att sätta upp ett svenskt Herculesförband i Afghanistan för att avlasta de tyska helikopterresurserna från de transportuppgifter man annars får lösa under sommaren när klenare transportflygplan inte klarar hot 'n' highmiljön. Jag hoppas verkligen att HKV lärt sig läxan från förra året och bättre bäddat för en insats så att man inte råkar i samma sits igen och står där utan piloter när det är ”slutrekryterat”. Populärversionen förra året var att det bara handlade om löner, men enligt källa lär det ha rört sig om betydligt fler och för uppdraget väsentliga saker. Förhoppningsvis har man, som sagt, pejlat läget bättre i år.


Apropå helikoptrar hade jag tänkt skriva några rader om Bundeswehrs sågning av NH 90, som avslöjades i förra veckan, men det har Chefsingenjören redan gjort och det finns inte så mycket mer att tillföra. Det är märkligt hur ett land som till största delen består av obyggd, bestämmer sig för att investera i idel helikoptrar med knaper förmåga att landa i terrängen. Det återstår att se hur det går med inköp av nya helikoptrar, vilket Försvarsmakten i budgetunderlaget för 2011 anser att det behövs extra medel till om man ska klara. Ett inköp av Blackhawks anser jag vore minst sagt väl investerade pengar. Försvarsmaktens helikopterverksamhet har ju det senaste dryga decenniet varit en mycket tragisk verksamhet - på flera sätt.


Fotnot: Läser man i kommentarerna till artikeln ser man att ”Wiseman” lämnat en kommentar. Det krävs nog inte mycket eftertanke för att förstå att det inte är denne Wiseman.