Att det är val i höst har förhoppningsvis inte undgått någon. Man kan dock hoppas att allmänheten i år har bättre koll på vilka som sitter på regeringsmakten i år än motsvarande tidpunkt 2006.
Ytterst få väljare utnyttjar sin möjlighet och rätt att personrösta. Än färre verkar sedan utnyttja möjligheten att påverka sina politiker genom att i klartext kontakta dem och uttrycka vad man som väljare förväntar sig av sin politiker och vilka ämnen man vill att de ska driva. Man ska heller inte vara rädd för att i förväg innan valet kontakta en politiker man funderar på att rösta på och höra sig för hur de ställer sig till olika frågor.
En representativ demokrati som den svenska bygger helt och hållet på att allmänheten talar om för politikerna vad man förväntar av dem. Därför är det så otroligt synd att så få utnyttjar den möjligheten. Man brukar säga att vi får de politiker vi förtjänar. Snarare är det så att vi får den politik vi förtjänar.
Ett problem i Riksdagen är partipiskorna som gör att trots personval, har ledamöterna svårt att följa sitt eget hjärta och driva sina egna frågor. Många frågor avgörs redan på respektive partis partistämma där man bl a antar partiprogrammet. Vissa frågor förs upp i riksdagsgruppen. Vid votering i Riksdagen är det i princip i alla frågor redan bestämt hur partiet ska rösta och man ser inte med blida ögon på dem som röstar "fel". Sålunda kan man egentligen ifrågasätta nyttan av riksdagsdebatterna. Ledamöterna har redan klara instruktioner vilken knapp det är som gäller. Man kan också fundera på om man inte ska rikta samma kritik mot Riksdagen som den som ofta riktas mot försvarsmakten - är inte huvudet för stort? Behöver man verkligen alla 349 ledamöter, eller kan det räcka med 149? Skulle det vitalisera politiken med färre politiker för allmänheten att hålla reda på eller blir effekten motsatt?
Företeelser som den som beskrivs i Fokus, med den f d moderate riksdagsmannen Göran Thingvall blir därför något av en frisk fläkt när politiker mer lyssnar till sitt hjärta än lyder piskan. Thingvall hoppade nyligen av moderaterna då han är missnöjd med den av Alliansen förda sjukvårdspolitiken och att man brutit vallöften från 2006. Det blir t ex mycket intressant att se hur valrörelsen utvecklar sig till hösten när Miljöpartiet ska byta ut sina språkrör under 2011 och den dynamiska Maria Wetterstrand ska kliva av. Är väljarförtroendet så lågt för Mona Sahlin som görs gällande i DN, finns det en liten risk att Sahlin inte kommer in på personval.
De flesta av läsarna av den här bloggen är intresserade av försvarspolitik och många hör av sig och är otroligt besvikna på den sittande Regeringen. Det är naturligtvis trevligt och intressant att få respons på det som skrivs, men det mer konstruktiva är snarast att berätta för politikerna vad man tycker. När man hör en politiker uttrycka en åsikt i ett ämne som ligger en varmt om hjärtat, bli inte bara förbannad och knyt näven i fickan som folk oftast gör. Gör något åt saken. Ta kontakt med politikern i fråga och ge din syn på saken. Oavsett vad man tror när man ser vissa politiker, så bits de inte. De flesta blir snarast tacksamma över att få feedback.
Om fler väljare utnyttjade sina möjligheter att personrösta och framförallt att påverka sina politiker, skulle vi förmodligen ha ett bättre samhälle.
First E-130J TACAMO Airframe in Production
4 timmar sedan
9 kommentarer:
Det vore utöver detta intressant att samla både försvarsmaktens personal men även andra försvarsintresserade, i ett nätverk inför valet med syfte att försöka påverka politikerna att verka för en bättre och mer långsiktig försvarspolitik.
Jag skulle rekommendera alla att bli medlemmar av ett parti. En medlem har större inflytande över politikerna då det är dessa som väljer politikerna i styrelserna, ordningen på vallistorna och partipolitiken i sin helhet. Medlemstalen har sjunkit på senare år, därför så kommer din röst spela större roll. Den spelar ännu större roll då alla medlemmar inte röstar eller utrycker sin åsikt. Så kan du samla ihop ett antal likasinnade som också blir medlemmar, kan era röster bli helt avgörande för politikerna.
Ett problem med att sänka antalet riksdagsplatser till 149 är att det skulle minska den demokratiska representationen. Färre personer skulle representera en större befolkningsmängd. Genom att ha färre riksdagsplatser, representeras allt färre åsikter. Tänk på hur det skulle se ut om det bara fanns 20 riksdagsplatser. Fler platser i riksdagen skulle däremot vara mycket opraktiskt och skapa oreda. 149 platser är fortfarande en hög summa så jag skulle nog stödja förslaget, då riksdagsledamöterna blir mindre anonyma.
Det största demokratiska problemet jag ser är regionaliseringen av rikspolitiken. Om jag vill rösta på en politiker som bor utanför mitt län, som jag till exempel tycker delar mina försvarspolitiska åsikter, så kan jag inte det eftersom han/hon inte bor i mitt län. Jag har dessutom inget inflytande över alla dessa rikspolitiker som inte bor i mitt län.
Om jag skriver till dem behöver de inte bry sig då jag inte kan rösta på dem. Skulle du ha tur och bo i samma län som en försvarsintresserad rikspolitiker och dessutom vara medlem i hans/hennes parti så har du tusen gånger större inflytande än mig. Det finns en stor brist i demokratin här enligt mig.
Man tycks anta med detta system att jag skulle per automatik ha ungefär samma åsikt som övriga folket i bygden (länet). Det här stämde bättre på bondesamhället på 1800-talet då de rika godsägarna hade nästa alla röster, än nu.
Skulle inte fler Stockholmare ta plats i riksdagen? Ja, antagligen, om de är duktiga. Men det skulle vara min röst som satte dem där och inte deras, bostads närhet till mig.
Kommer de inte bara driva en storstadspolitik? Kanske, rösta inte på dem nästa gång då.
Vallistorna kommer bli extremt långa! Ja, men med ett modernt it-lösning, så löser man detta.
Samma system med röstning finns hos landstingen också, dock inte hos kommunerna, vilket är tur. För hur skulle det se ut om vi hade en vallista för varje bostadsområde.
Zeta
Stolt medlem i ett rikstagsparti
Wiseman, det är säkert bra att ta kontakt med olika politiker för att påverka. Problemet är bara att så länge som de inte uppfattar det som en bred opinion så får det liten eller ingen effekt. Politikern försöker argumentera för sin position och går från mötet och hoppas att han/ hon påverkat en väljare.
Därför tror jag att det enda sättet att reellt påverka försvarspolitiken är att bilda ett i övrigt opolitiskt försvarsparti. DET skulle sätta press på de etablerade partierna (om det får ett brett stöd det vill säga), och tvinga dem att justera politiken.
Wiseman, du har en unik position att dra igång något sådant, via din blogg skulle du snabbt få de underskrifter som behövs, och jag tror att din läsekrets gärna både skulle rösta på ett försvarsparti och missionera för andra. Det bästa är att det inte ens behöver komma in för att nå effekt, det räcker att det har en möjlighet att komma in.
/Tore
Förutom att jag har en viss skeptism mot enfrågepartier. Så förutsätter det att ett enfrågeparti för "säkerhetspolitik" faktiskt kan få tillräckligt med röster för att märkas.
Något jag är tveksam till.
Ett nätverk och lobbying organisation som försöker skapa opion och så att säga utbilda folk om hur det ser ut med vårt försvar, och om vår säkerhetspolitik i allmänhet, det tror jag snarare en mycket bra idé.
Tore: Jag tackar för förtroendet, men jag känner varken tid eller möjlighet för detta ändamål.
En idé som tidigare förts fram har varit att skapa ett parti som egentligen består av de klassiska partierna, där den enande punkten är just försvarsfrågan. I övrigt förbinder sig ledamöterna att följa sina moderpartier.
I övrigt håller jag med Constans. Kraftfull lobbyverksamhet är ett beprövat och fungerande knep.
Synd, för jag är helt övertygad om att ett försvarsparti är enda sättet att kunna visa att Försvaret visst är viktigt för svenska folket. Att vi skulle nå samma resultat genom att som enskilda individer ringa våra politiker tror jag som sagt inte alls på. Det kräver i så fall att vi bildar en lobbyorganisation om vi inte ska uppfattas som just enstaka individer. Sedan är det ju inte alltid lätt att veta vem man ska kontakta, vem som verkligen bestämmer. Tolgfors? Knappast. Borg? Kanske. Borgerliga riksdagsledamöter i försvarsutskottet? Säkert inte. Och de som verkligen bestämmer är som regel inte särskilt lätta att nå fram till, och når man fram får man ett svar från en politisk sakkunnig, inte från personen i fråga.
Intressant idé med ett parti med sympatisörer från olika läger som i övrigt lovar att rösta med moderpartierna. Misstänler dock att dessa kandidater skulle bli massivt motarbetade av "sina egna".
/Tore
Som du själv sa politikier lyssnar på opinionen. Visst är det bra att ringa sina politiker och göra dem medvetna om problemen men vad man verkligen behöver är en opinion.
En lobbying organisation måste därmed lika mycket försöka påverka den breda massan som politikerna personligen.
Det är nog inte helt lätt och få det att rulla, särskilt eftersom det verkar finnas en ovilja i FM att öppet kritisera. Det är fullt förståligt. Jag gissar att det inte är bra för varkens ens rykte eller karriär och löneutveckling?
Men ett parti kan aldrig ledas av anonyma bloggare, som inte uppger namn. Lika tveksamt om du kan få en effektiv lobbying med en anonym organisation.
Men behovet av att det görs nått finns ju... Det förstår nog de flesta som läser denna bloggen.
p.s läs Propaganda av Martin Borgs liten men mycket intressant bok om lobbying om man är intresserad av sånt.
Ett stort problem är väl att politikerna tror att de ska påverka väljarna, inte att väljarna ska påverka dem.
Anonym 15.53
En person, jag vet inte vem eller var, utryckte sitt ogillande av försvarets inriktning. Försvarsministern kontrade då, någon dag senare, med att tycka att personen var dåligt informerad.
Alla personer med annan åsikt än försvarsministerns blev helt plötsligt dåligt informerade.
Wiseman
Ett försvarsparti som består av politiker från de övriga partierna skulle ha mycket svårt att få något gjort. Politikerna skulle snabbt bli uteslutna från sitt moderparti. Partiet skulle få mycket svårt att få till kompromisser eftersom det består av så många olika politiska inriktningar.
Nej, ett parti som enbart driver försvarsfrågan och låter övriga frågor drivas av andra är en bättre ide. Försvarspartiet gå med i det block som kommer driva deras försvarspolitik mot att försvarspartiet röstar för deras förslag i övriga frågor. Ett sådant parti skulle därför endast behöva 4% av rösterna för att bli vågmästare.
Att starta en förening eller en tankesmedja som går över alla partigränser och som driver lobbyverksamhet skulle vara en bra start och ett alternativ. Om något sådant inte startas kan man ju alltid driva frågan i sitt eget parti.
Zeta
Skicka en kommentar