Personröster och partipiska

Att det är val i höst har förhoppningsvis inte undgått någon. Man kan dock hoppas att allmänheten i år har bättre koll på vilka som sitter på regeringsmakten i år än motsvarande tidpunkt 2006.

Ytterst få väljare utnyttjar sin möjlighet och rätt att personrösta. Än färre verkar sedan utnyttja möjligheten att påverka sina politiker genom att i klartext kontakta dem och uttrycka vad man som väljare förväntar sig av sin politiker och vilka ämnen man vill att de ska driva. Man ska heller inte vara rädd för att i förväg innan valet kontakta en politiker man funderar på att rösta på och höra sig för hur de ställer sig till olika frågor.

En representativ demokrati som den svenska bygger helt och hållet på att allmänheten talar om för politikerna vad man förväntar av dem. Därför är det så otroligt synd att så få utnyttjar den möjligheten. Man brukar säga att vi får de politiker vi förtjänar. Snarare är det så att vi får den politik vi förtjänar.

Ett problem i Riksdagen är partipiskorna som gör att trots personval, har ledamöterna svårt att följa sitt eget hjärta och driva sina egna frågor. Många frågor avgörs redan på respektive partis partistämma där man bl a antar partiprogrammet. Vissa frågor förs upp i riksdagsgruppen. Vid votering i Riksdagen är det i princip i alla frågor redan bestämt hur partiet ska rösta och man ser inte med blida ögon på dem som röstar "fel". Sålunda kan man egentligen ifrågasätta nyttan av riksdagsdebatterna. Ledamöterna har redan klara instruktioner vilken knapp det är som gäller. Man kan också fundera på om man inte ska rikta samma kritik mot Riksdagen som den som ofta riktas mot försvarsmakten - är inte huvudet för stort? Behöver man verkligen alla 349 ledamöter, eller kan det räcka med 149? Skulle det vitalisera politiken med färre politiker för allmänheten att hålla reda på eller blir effekten motsatt?

Företeelser som den som beskrivs i Fokus, med den f d moderate riksdagsmannen Göran Thingvall blir därför något av en frisk fläkt när politiker mer lyssnar till sitt hjärta än lyder piskan. Thingvall hoppade nyligen av moderaterna då han är missnöjd med den av Alliansen förda sjukvårdspolitiken och att man brutit vallöften från 2006. Det blir t ex mycket intressant att se hur valrörelsen utvecklar sig till hösten när Miljöpartiet ska byta ut sina språkrör under 2011 och den dynamiska Maria Wetterstrand ska kliva av. Är väljarförtroendet så lågt för Mona Sahlin som görs gällande i DN, finns det en liten risk att Sahlin inte kommer in på personval.

De flesta av läsarna av den här bloggen är intresserade av försvarspolitik och många hör av sig och är otroligt besvikna på den sittande Regeringen. Det är naturligtvis trevligt och intressant att få respons på det som skrivs, men det mer konstruktiva är snarast att berätta för politikerna vad man tycker. När man hör en politiker uttrycka en åsikt i ett ämne som ligger en varmt om hjärtat, bli inte bara förbannad och knyt näven i fickan som folk oftast gör. Gör något åt saken. Ta kontakt med politikern i fråga och ge din syn på saken. Oavsett vad man tror när man ser vissa politiker, så bits de inte. De flesta blir snarast tacksamma över att få feedback.

Om fler väljare utnyttjade sina möjligheter att personrösta och framförallt att påverka sina politiker, skulle vi förmodligen ha ett bättre samhälle.