Förlängd och utökad militärhelikopterutredning

Tidigare i veckan berättade Ekot att Försvarsmakten nu överväger att köpa in Blackhawkhelikoptrar. Aftonbladet visste samtidigt att rapportera att dessa dyra tingester betingar ett pris på 40-60 milj kr. Inte direkt gratis, men jämfört med den franska EC 725-helikoptern som också varit på tal är rea, eftersom denna kostar uppemot 300 milj kr/st och även betydligt billigare än NH 90 som regeringen Persson fastställde att bli Hkp 14 mot FMV:s rekommendation. När det gäller Sverige och helikopterkapacitet känns det som att Försvarsmakten och Sverige är mer betjänt av fem ggr så många helikoptrar av ett ytterst beprövat helikoptersystem tillverkat i tusentals exemplar, än ett helikoptersystem som endast tillverkats i en handfull exemplar. Den vägen har provats flera ggr förut och har allt som oftast visat sig dyr och ineffektiv.

Regeringens militärhelikopterutredare har nu fått ett utökat uppdrag, där utöver tidigare uppgift även tillagts uppgiften att utreda Försvarsmaktens aktuella och framtida behov av medeltunga helikoptrar, hur den medeltunga helikopterförmågan kan ökas och inom vilken tidsram, samt vilka krav på organisationen och stödjande myndigheter som krävs för en ökad medeltung helikopterförmåga. Utredningen skall vara klar 23 juni 2010.

Det kommer ju inte som en nyhet för någon att det är minst sagt kris inom Försvarsmaktens helikopterförmåga. Alltför många system har avvecklats i förtid (Hkp 4, 6, 9, 11) innan ersättare funnits på banan (Hkp 14, 15) och ännu ett förmågeglapp har uppstått. Det glapp som är mest känt genom media gäller sjuktransport eftersom det olyckligtvis blivit det som accentuerats genom Afghanistaninsatsen, även om personalen på plats ofta hellre önskar transporthelikoptrar än sjukvårdshelikoptrar. Det allvarligaste glappet för den nationella förmågan rör snarast ubåtsjaktsförmågan, där Sverige för första gången sedan 60-talet står utan helikopterburen ubåtsjaktsförmåga sedan Hkp 4 plastats in för ett år sedan. Att få igång Hkp 14 för detta ändamål redovisas av lekmän på internet ligga bortom 2018. Det har flera gånger visat sig att det är i princip omöjligt att ta igen kunskaper som inte övats på flera år. I detta fall handlar det om ett decennium. Den personal som tidigare hade utomordentliga kunskaper på området, kommer 2020 att sedan länge ha lämnat Försvarsmakten, eller i bästa fall hamnat bakom ett skrivbord så att man i fikarummet kan berätta några historier om hur man jagade ubåt för i tiden.

Jag har sedan tidigare förespråkat ett helt nytt tänk i helikopterfrågan där man får ta smällen att Hkp 14/NH 90 är ett förlorat spår och istället inrikta sig på att skapa en snabbare, bredare och beprövad förmåga med t ex Blackhawk. Blackhawk-familjen har sålts i tusental exemplar och finns i alla upptänkliga varianter, oavsett om man vill jag ubåtar, rädda snedseglar, landsätt specialförband eller transportera soldater. Det är med andra ord så nära ”hyllvara” man kan komma. USA har en tradition av att mycket snabbt och rabatterat effektuera affärer där köparen avser delta i samma insatser som USA, vilket är fallet med svenska helikoptrar, där den närmast tilltänkta insatsen är i Afghanistan. Man brukar i dessa fall visa sig mycket tillmötesgående med utbildning, leasing av helikoptrar tills köparens exemplar är producerade och genom att ställa upp med support på plats i form av instruktörer och underhåll i början av en insats.

Att ett nytt helikoptersystem är på gång kan man nog sluta sig till. Den största frågan rör finansieringen. Försvarsmakten har själv uttryckt att om det ska anskaffas nya helikoptrar, krävs extra finansiering, annars tvingas man till reduktioner inom andra områden. Frågan är hur regeringens prioriteringar låter?

Den viktigaste aspekten när det gäller anskaffning av ny helikopter är enligt mig numerären. Försvarsmakten har en både djup och bred brist när det gäller helikopterförmåga och är förmodligen en av de mest glest helikopterutrustade militärmakterna i världen, samtidigt som man ska försvara ett land med mycket vidsträckt och ofta otillgänglig yta. Att då satsa på ett militärt beprövat och fältmässigt system som Blackhawk-familjen, är för mig ett naturligt val. Det är helikoptrar som USA fortfarande avser använda i flera decennier, så risken att Sverige likt Österrike och dess Draken och senare Eurofighter, skulle stå som ensam användare är obefintlig.

Krig är en materialsport. Antingen stoppar man huvudet i sanden och betalar inte och får då liksom SJ, Banverket och kommikationsministern stå där med blossande ansikte när bluffen synats, eller så betalar man sin dyra försäkringspremie. I det här fallet är Blackhawk förmodligen den billigaste premien. Det socialdemokratiska förslaget att förlänga Hkp 4 ger jag inte mycket för. Det blir en mycket kortsiktig och begränsad lösning i sammanhanget, då krigsanpassningen (Sverige verkar ju aldrig ha tänkt använda sina helikoptrar i stridsmiljö) kommer att bli dyr och omfattande, liksom materielens återtagning.

Det kommer att finnas anledning att återkomma till ämnet under våren.