Hädangångne generalmajoren Claës Skoglund var redan under sin aktiva tid en legendar inom Försvarsmakten, framförallt inom Armén. Inom mångt och mycket var han många år före sin tid. Hans aktning var så stor att han t o m inkallades efter sin pension i den fiktiva romanen ”Operation Garbo”, där hans gestalt bar namnet Maximilian Stenberg.
Varför skriver jag nu om generalmajoren Skoglund? Framförallt för att hans tankegångar åter är högaktuella. För det andra för att en mycket intressant bok av och om just Claës Skoglund nyligen kommit ut som handlar om mycket av det jag skrivit om nedan. Den rekommenderas varmt.
Skoglund var generalstabsofficer* och började sin karriär på Älvsborgs regemente, I 15. Han blev en snabbt stigande stjärna inom Armén med höga omdömen och platser som kursetta och lade särskild vikt vid studier av taktik, men framförallt operationskonst. Han handplockades också att gå flera utbildningar i andra länder och växeltjänstgjorde även tidvis i Flygvapnet och Marinen. Karriären gick sedan via brigadchef, till regementschef och sedan stf militärbefälhavare i västra milo:t. Han var ett tag tilltänkt som försvarsstabschef, men blev istället chef för Försvarshögskolan och sedan militärbefälhavare intill pensionen 1981. Under hela sin karriär förde han aktivt och intensivt debatter och diskussioner om försvarets framtid och redan under tiden som major och lärare på Krigshögskolan, gav han tillsammans med några andra generalstabskaptener och majorer 1957 ut boken ”Både och”, i vilken Sveriges framtida försvar diskuterades.
Både och
Dagens officer känner tvivelsutan igen ”Både och”, men då i form av förre ÖB Håkan Syrén, som anspelade på att Försvarsmakten skulle kunna agera både för att försvara Sverige, men även genomföra internationella insatser. Syréns ”Både och” kom året innan Georgienkriget och roar man sig med att läsa igen lite tidningsartiklar om detta märker man att politikerna inte riktigt förstod varför den ”nationella” biten var tvungen att vara med. Någon omedelbar hotbild fanns ju inte på världkartan ett år före Georgienkriget. På samma sätt ser man idag från politiskt håll fortfarande inget behov av någon anpassningsdoktrin, trots de vidsträckta säkerhetspolitiska åtaganden Sverige förbundit sig vid i och med solidaritetsförklaringen.
Skoglunds (m fl) ”Både och” syftade på den tidens stora problem. Hur skulle Sverige kunna ha råd med ett starkt försvar samtidigt som social välfärd. Bakgrunden till ”Både och” fick författarna under en vintersemester i norra Sverige, när man turistade i Nordnorge och där fick upp ögonen för den enorma upprustning av sovjetiska Norra Flottan som norrmännen identifierat. Det stod klart att Sovjet prioriterade sin norra flank och tillträdet till Atlanten enormt högt. Den säkerhetspolitiska debatten i Sverige var i detta skede mer inställd på att Sveriges situation skulle vara den av en randstat, då ett nytt krig skulle ske i centrala Europa enligt politikerna. Att Nordkalotten, och därmed också Sverige, hade ett så stort strategiskt värde för stormakterna ville man inte höra talas om. Det passade inte in i de aktuella politiska målsättningarna. Skoglund m fl tonade också kraftigt ner risken för ett kärnvapenkrig, då man identifierat vad terrorbalansen skulle komma att innebära. Samtidigt ansåg man att det ökade risken för Sverige. Om det ena blocket, skulle sätta sig på Sverige, skulle det andra då våga bistå Sverige med risk för kärnvapenkrig? Några år senare besannades den utveckling för Nordkalotten ”Både och”-gruppen tidigare hade talat om, vilket politikerna då inte kunde blunda för.
I dagens läge kan det vara mycket intressant att reflektera över dessa tankegångar från mitten av 50-talet och dåtidens säkerhetspolitiska situation på Nordkalotten under brinnande kallt krig i jämförelse med dagens situation med ett återigen mycket tilltagande intresse för Nordkalotten och de energitillgångar som isens tillbakadragande blottlägger. Då byggde Sovjetunionen nya ubåtar och helikopterkryssare i mycket hög takt för att säkra tillgången till Nordatlanten och skära av USA förbindelser till Europa. Idag har Ryssland beställt 5 st egenbyggda hangarfartyg (landet har aldrig haft mer än ett hangarfartyg i taget operativt), samt beställer fyra st franska Mistral helikopter/landstigningsfartyg, eftersom man inte anser sig ha tid att utveckla egna. Till sommaren kommer även rysk fallskärmstrupp att övningsfällas över Nordpolen. Riktningen ser ut att vara utstakad.
Urholkning och stålbad
Skoglund var ytterst bekymrad över försvarsbeslutet 1967 som innebar en 10 % sänkning av försvarsbudgeten och ett slopande av kompensationen för den tekniska faktorn, medan uppgifterna och deras omfattning för försvaret förblev desamma. Resultatet var ett svart hål för Försvarsmakten som sedan dess bara vidgats. Istället för att anpassa sig, valde framförallt Armén (Marinen hade genomgått ett stålbad ett decennium tidigare och Flygvapnet valde att lägga ner några flottiljer) att bibehålla numerären och övergå till "sega gubbar" där numerären upprätthölls på bekostnad av materiel och kvalitet. Alla brigader kunde inte längre vara lika välutrustade och övade. Skoglund var här betydligt före sin tid och ville skära ner antalet brigader till 20 och anpassa antalet inkallade värnpliktiga till detta, vilket inte ansågs förenligt med socialdemokratin. Vidare ville han rationalisera Armén varvid specialtruppslagen i brigaderna skulle koncentreras till samma ort som det regemente som utgjorde brigadstommen. Därigenom skulle man kunna göra sig av med stora och onödiga administrativa kostnader. Inom Flygvapnet ville han bibehålla numerären, men utöka flottiljerna till 3 divisioner istället för 2 och därigenom komma åt att lägga ner flottiljer. Krigsorganisationen upprätthölls genom spridning på krigsbaser. Många av dessa tankegångar har vi sett prov på under slutet av 90-talet och under 00-talet, men alldeles för sent för att det skulle få någon verkan. Inte förrän i slutet av 90-talet genomgick Armén det stålbad som redan drabbat Marinen och Flygvapnet. Förmodligen hade det inte behövt bli lika stort om det skett långt tidigare och kanske hade man sluppit se brigader med tolkande cykelskytte och traktorekipage in på 90-talet. Skoglund var också noggrann med att påpeka att den stora nerläggningsvågen 1925 aldrig fick det ekonomiska resultat man förväntat. Detsamma kan man utan tvivel säga om 00-talets nerläggningsvåg, när de fasta kostnaderna istället för att minska, flerfaldigats. Det kan vara värt att hålla i minnet inför nästa nerläggningsvåg 2012.
Samövade förband
Redan som ung officer insåg Skoglund vikten av att förband måste vara samövade ända upp till fördelningsnivå, vilket även tyska och amerikanska erfarenheter från VK 2 understödde. Han drev en hård linje att det inte dög att öva lägre förband utan övning och framförallt, regelbundna krigsförbandsövningar, skulle ske i brigadförband. Utan samtränade brigader var Armén ineffektiv. Det kan också vara något att reflektera över i dagens situation när Armén består av separata och spridda bataljoner, som ska kunna slås samman till brigader. För ändamålet finns två brigadstaber som aldrig övat sina brigader på riktigt. Även nutida erfarenheter, framförallt amerikanska från Irakkriget, visar på vikten av kunna uppträda i brigad. Man kan också undra hur det egentligen är ställt när man vid övningar som ska identifiera under 00-talet tappad förmåga, aktivt väljer bort mycket viktiga och väsentliga komponenter för att det annars ”blir för jobbigt”.
Här och nu!
En av de mest intressanta käpphästarna hos Skoglund var hans syn på beredskap och mobilisering. Skoglund var en av de drivande bakom idén att hotet mot Sverige aldrig skulle utgöras av sovjetisk normandieinvasion över Östersjön. Istället var hotet det som senare blev känt under namnet strategiskt överfall. Som en blixt från klar himmel skulle Sovjetunionen kunna anfall Sverige, Norge och Finland genom luftlandsättningar och mindre landstigningar. Det gällde då att ha en hög beredskap för att omedelbart kunna slå mot infallsportarna innan de vidgades. Sålunda skulle stora delar av Försvarsmakten ha (och hade faktiskt också) 24 h beredskap trots att det var ett värnpliktsförsvar. Talet om beredskapsgrader på 30 dagar, 90 dagar, 3 år (t o m 10 dagar) som var aktuellt vid Skoglunds död måste ha förefallit honom mycket, mycket bisarrt och försvarsminister Sten Tolgfors tankar om 10 dagar som högsta beredskap ”Här och nu!”, ska man inte ens tala om. ”Här och nu” förr var söder om Dalälven 24 h, punkt slut.
Svidande kritik mot försvarspolitiken
Skoglund försökte långt in på ålderns höst påverka och upplysa svensk försvarspolitik, men utan större framgång. Tillkomsten av Försvarsberedningen istället för tidigare försvarskommittéer sammanfattade Skoglund som ”Den militära sakkunskapen undanmanövrerad” och omdömet om försvarsberedningen löd: ”Ledamöternas kvalifikationer (särskilt i jämförelse med tidigare försvarsutredningar) och avdelade militära experters bristande kunskaper, erfarenhet och vilja att göra en insats, medförde katastrofer.”
Omdömet om dagens Högkvarteret var inte mycket bättre: ”HKV kompetens för den synnerligen omfattande och svåra uppgiften att framlägga förslag till krigs- och grundorganisation var begränsad. Förr handlade skickliga stabsofficerare – avdelningschefer av överstelöjtnant eller majors grad – ärendena inom försvars- och försvarsgrensstaber. Nu skulle Försvarsmaktens 20-tal generaler och amiraler alla sammanfösta i ett högkvarter under ständig omorganisation, lösa den av försvarsdepartementet ställda uppgiften”… ”Det innebar för det första att vår militära sakkunskaps militärstrategiska uppfattning om vilket försvar vi faktiskt behövde i föreliggande militärpolitiska läge aldrig kom till uttryck eller blev känt. Det var ju pengarna som styrde, inte behovet av stridskrafter. Till råga på allt skrev dessutom överbefälhavaren år 2005 på DN Debatt, att det inte fanns utrymme för honom att informera svenska folket om de verkliga förhållandena."
Somliga av dessa tankar känns säkert igen från den här bloggen och några av bloggkollegorna. Den bristande viljan (modet?) hos Regeringen idag att inkalla Försvarsberedningen,trots helt förändrade förutsättningar i närområdet, t ex resultatet av det "kaukasiska lackmustestet" (Georgienkriget) och den ökade spänningen i Östersjöområdet och Barentsregionen, anser jag tyder på att man inte vill få en omvärldsbedömning i knäet som inte överensstämmer med de ekonomiska ramarna som man redan satt.
Det finns också ett långt och intressant stycke i boken som beskriver Skoglunds brevväxling med dåvarande försvarsministern von Sydow och ”Insatsförsvarets” stora pådrivare, f d ÖB Johan Hederstedt och nuvarande utvecklingschefen för Försvarsmakten, generalmajor Michael Moore. Båda då aktuella som rådgivare till von Sydow.
Det är inte utan att man undrar om Skoglund roterar i sin grav över Försvarsmakten idag och framförallt den kommande omställningen av Försvarsmakten.
*För yngre och utomstående läsare kan tilläggas att fram till slutet av 30-talet motsvarades dagens insatsledning i HKV av generalstaben. 1937 bildades en generalstabskår av arméofficerare som ansågs lämpliga för tjänstgöring i försvars- och arméstaberna, samt fördelningsstaber och lämpliga yngre officerare handplockades under sin krigshögskoletid till generalstabskåren.
First E-130J TACAMO Airframe in Production
4 timmar sedan
76 kommentarer:
Claes bok ligger på mitt skrivbord och ditt välskrivna inlägg gör att jag kommer att höja prioriteten i kön. :-)
Bra tänkt ;)
Ja, det är en intressant och tankeväckande bok.
Däremot delar jag inte Skoglunds åsikter fullt ut. Han hade en stark tro på fotmarscherade infanteri och motsatte sig en mekanisering eftersom den kostade pengar. Där anser jag att han, liksom många andra, gick i fällan att dra alltför långtgående slutsatser av Finlands krig.
Intressanta tankegångar. Självklart skall vi ha samövade förband upp till brigadnivå. Med ett värnpliktsförsvar så kan vi aldrig nå samövning ens i plutonsnivå för redan 1-2 år efter muck krävs minst 6 månader övning för att förbandet skall vara dugligt igen. De trupper som hade dykt upp 24h efter order söder om Dalälven är inte vad man i en modern arme menar med samövad trupp, vadå är man samövad när man varit civil i åratal? Vad menar ni?
Vad som hade hänt med dom är i stil med Iraks Republikanska Garde, dock hade ju irakierna 10ggr bättre materiel. Slakt. Det är inte 1939 i Finland, det är nu 2010 i en helt annan värld.
Jag vill hävda att de brigadstridsgrupper med de yrkesbataljoner vi snart har är enda vägen för att få just samövade förband.
Var sak har sin tid. Värnpliktsarmeerna dög 1900-1991, därefter har dom spelat ut sin roll.
Du är väldigt raljant med R10 och R30 benämningarna. Är det inte underförstått att R10 förbandet i princip redan är mobiliserat för nationellt försvar och att R10 avser deployering i utlandet?
Skall vi se vilka som når snabbast till Dalälven och blir stridsberedda? Mobilisering på 80-talet eller NBG 2008?
Slutligen har du rätt i att numerärerna i FM är för låga för nationellt försvar, men att göra en papperslösning med värnpliktsförband är ännu sämre.
Wiseman,
Som lekman i sammanhanget och tidigare kritiserad för att "vara för gammal och omodern" kan jag bara instämma i analyserna. Hur lång tid skulle det ta att upprätta något nytt efter motsvarande principer?
Får jag sedan bara tillägga att vi som samhälle behöver ett försvar (bredare begrepp än bara det militära) som är vår gemensamma uppgift genom allmän värnplikt för att skapa det kitt som gör att vi faktiskt är ett samhälle med gemensamt ansvar. Annars eroderar det över tid.
/Morfar
Plutch: Systemet byggde på GU på minst 10,5 mån och därefter KFÖ minst var fjärde år, helst vartannat år där soldaten var krigsplacerad så nära hemmet som möjligt. Det var förstås på den tiden då militär utbildning var militär utbildning och inte veckor lades på knivutbildning, yxutbildning, prime for life, genderutbildning m m. KFÖ med stort förband var det som höll samman systemet och naturligtvis höll det inte när man under 90-talet slopade KFÖ eftersom varje försvarsbeslut var underfinansierat med åtskilliga miljarder. Exakt samma scenario är det som riskerar att drabba våra kommande stående bataljonsförband. Övningar är det som först kommer att ryka och då har man inte längre några samövade förband. Redan nu står det ju klart att det aldrig kommer att bli ett fullt antal stående och kontrakterade bataljoner förrän in på 20-talet, varvid de sista värnpliktskullarna kommer att utgöra de sista bataljonerna tills dess. Det är en papperslösning som heter duga. Utbildar man bataljonerna inom IO14 på ett och samma ställe till brigad, då blir det mer trovärdigt. Men hur ska man kunna motivera att det blir endast två grundutbildningsplattformar kvar?
"Underförstått" är snarast en förhoppning.
Värnplikt kan vara en rekryteringsbas till förband men organisationsenheter som endast eller till stor del består av värnpliktiga kan inte ses som förband. Till det är de för dåliga.
Jag håller med Plutch.
Wiseman: Så du förordar en återgång till värnpliktssystemet anno 1986 motsv? Eller vad vill du? Är du helt emot yrkesförsvaret? Jag kan tänka mig att du vill att huvuddelen av flygvapnet skall vara anställt men att armen skall harva med en tröstlös utbildningscykel och värnpliktiga.
En nations militära styrkor är inte bara till för att försvara nationsgränserna utan ett verktyg i utrikespolitiken. Med det gamla FM hade vi inget bra verktyg för utlandet. Vad är fel med att säga att alla förband skall kunna användas för utlandstjänst? Då är värnplikten ett oanvändbart verktyg.
@ Wiseman,PlutC.
Som jag ser det pratar ni om två olika saker.
PlutC talar om insatsförband som är tänkta för internationella missioner. Dessa har inte i första hand förmågan eller utbildningen att hantera en krigsuppgift. Deras utbildning och mtrltillgång styrs av missionsuppdraget. (och brister rättas till under resans gång)
Wiseman talar om krigsförband d.v.s. förband som kan lösa diverse krigsuppgifter under olika förhållanden och under längre tid.
Dessa har en allsidig utbildning och en mer flexibel organisation och därmed åtföljande mtrltilldelning.
Att vi kommer att få se något som ens liknar en brigad under de närmaste åren håller jag för helt uteslutet. Jag är tveksam om vi ens får uppleva en komplett bataljon av det enklaste slaget före 2020.
På grund av olika brister kan vi inte ens idag ge de få soldater som finns en tillfredsställande utbildning. Därav de många jippoutbildningar du nämner Wiseman.
Dessutom följde jag för en tid sedan en "slutövning" där de allra flesta övningsmomenten var av polisiär karaktär.
Den enskile soldatens uppträdande och hantering av sin materiel och vapen var så dålig att "blågula" övningsledare fick avbryta vid ett flertal tillfällen.
Vid en ,egen, inofficiell kontroll visade det sig att soldaten skjutit lika många skarpa skott under sin utbildning som en Hvman gör under en skjuthelg eller en soldat i den gamla "brigadorganisationen" gjorde när han övade ett, av många anfall, inom bataljons ram.
Inte konstigt att tillbud och olyckor ökar inom FM.
Efter att ha läst en del krigsdagböcker och talat med äldre officerare kan jag konstatera att man oftast kunde genomföra kompanistrid,skarpt, dag två och i bataljonsram med understöd dag tre under en KFÖ. Idag kan vi kanske få till plutons försvar. När tror ni vi kan få till resten? Kompani 2020?
Sedan förstår jag inte jämförelsen mellan NGB08 och en brigad.
NGB08 är inget mobiliseringbart förband, det existerade bara under en kort tid, till ingen nytta och stor kostnad.
Storleken och användningsområdena är helt väsensskilda.
Dessutom bestod NBG08 av värnpliktiga som vid en mobilisering (modell 1980) hade gett sig av till sitt krigsförband.
Jag blir lite orolig för hur man kommunicerar den nya organisationen ute på förbanden om man tror som PlutC. Jag är rädd för att ni kommer att bli väldigt besvikna och otåliga. Tidigast efter 2020 och i vissa fall mycket senare tror jag att man kommer kunna se vad det blev av org 2014.
Vad gäller herr Skoglund och hans tankar är väl det detsamma som att jag med jämna mellanrum alltid är först med att ha rätt mode.
Det finns dessutom många berättelser om "knäöverstens" hantering av kollegor och soldater som inte är så smickrande.
Modet och historen har en tendens till att upprepa sig. Vi har tyvärr en tendens till att glömma fortare än växlingarna.
Därför är det bra att du påminner oss Wiseman.
Teaterdirektören.
@Plutch et al
Vad jag vet rör det sig om bataljonsstridsgrupper(BSG) och inte brigader. Problemet med BSG är att det blir välding mycket staber och lite panga då grupperna ska agera i någon sorts brigadform. Några exempel: I en brigad kan en hel haubitsbataljon understödja en skyttebataljon eftersom artilleriledningsfunktionen är hårt integrerad i brigadstaben som direkt leder haubitsbataljonen. Om nu varje BSG får ett haubitsbatteri kan kärnskyttebataljonen bara räkna med understöd från denna trots att det finns andra haubitsbatterier i närliggande bataljonsstridsgrupper. Liknande problem gäller även för ingenjörsförband, UH förband, mm. Samordning mellan bataljoner ingående i en brigad är svårt men bataljonsstridsgrupper ingående i en löst sammansatt brigad måste vara otroligt mycket svårare.
Problemet är inte värnpliktssystemet utan inställda krigsförbandsövningar. Om FM gör som wiserman föreslår med återkommande fullskaliga brigadövningar fungerar värnpliktsmodellen ypperligt väl. Soldater och officerare blir dessutom bättre av att arbeta civilt under tiden. Återigen måste vi ta hänsyn till den tråkiga ekvationen. Om vi bränner en stor del av budgeten på soldatlöner och rekrytering, blir det betydligt mindre pengar över för övningar och materiel. Värnpliktiga övas därför betydligt mer och får bättre materiel än yrkessoldater. Så fungerar matematiken.
När det gäller beredskap så kan en norrlandsbrigad anfalla inom en vecka efter inkallelsen skickats ut. Vi vinner såledels ingen tid på att låta yrkessoldater vänta hemma på mobiliseringsordern istället för värnpliktiga.
När det gäller snabb landsättning av förband enligt Skoglunds scenario måste det röra sig om fientliga brigader. Vad kan då ett par 24-timmars bataljoner åstadkomma? Följdfrågan är var ska 24-timmars bataljonerna ligga? En generisk mek. bataljon mitt i norrland innebär att bataljonen måste förflyttas över 100 mil på marken för att slå fi i Lappland, vilket innebär att soldater och materiel skakas sönder och samman i sina strf innan dessa slutligen når fram . I ett värnpliktsförvar ligger mobb förråden redan i Lappland och Norrbotten och kan slå FI på en gång med riktiga brigader och utvilade soldater. Dessutom med ordentlig vinterutrustning och vinterutbildning med folk som kan Lapplan in och ut. Att ha fysiskt och psykiskt starka samer, jägare, timmermän, kockar, ingenjörer, läkare, mekaniker i kompaniet ska inte underskattas. Jag tror inte att ett kompani klarar sig där uppe om det endast består av en sorts människor från samhällets botten.
Finland igen: Ryssen hade 1000 stridsvagnar men stoppades av finskt infanteri och artilleri. Erfarenheter från krigen är applicerbara även på dagens förband för essensen i Finska framgångar bygger på god samverkan mellan förband,initiativkraft, list, flexibilitet, uthållighet och hög stridsmoral. Visst är strf9040 en effektiv krigsmaskin men den dricker enormt och är därför ytterst beroende på underhåll av soppa. Soppa underhåll kan bli ett gigantiskt problem I ett framtida Svenskt förvar med bara 7 mekaniserade bataljoner med en insatsradie på 50 mil.
"Kniv- och yxutbildning"..?
Är det ett skämt eller på riktigt?
@Plutch mfl.
Självklart skapar vi högre färdighet från enskilda upp till högsta samtränade nivå om vi på alla nivåer har personer som yrkesmässigt bedriver dylik verksamhet.
Men eftersom vi inte har ekonomi för några större numerärer så tror jag på ett försvar med många soldater (och sjömän) med många gevär och/eller annan försvarsfrämjande utrustning.
Den gamla floskeln om att "volym är en kvalité" i sig är faktiskt väldigt sann. Hur dugliga våra IO14 bataljoner än är så kan dom inte vara överallt där det behövs...förövrigt så dyker det svåra ordet "redundans" upp. Även supersoldater stupar, skadar sig och behöver vila.
Sedan begriper jag inte det där med att det skulle behövas sex månaders utbildning innan en redan utbildad pluton åter är användbar.
Det får gärna Plutch utveckla så att även jag begriper.
Plutch: Det känns som om vi har varit inne på det här spåret tidigare i flera andra kommentarsdiskussioner. Nej, jag är inte emot att ha stående förband, men för att man ska kunna lösa uppgiften att försvara Sverige kommer det aldrig att räcka med de få stående och kontrakterade förband som blir resultatet av IO14. Det måste även finnas en bred bas och det oavsett försvarsgren.
TaggtrådsHawaii: Det är på riktigt.
Wiseman, hur menar du att det svenska försvaret av år 2008, som vid full mobilisering hade 20-30 tusen otränade värnpliktiga, skulle ha kunnat försvara landet?
Jämförelser med en tid då försvarsbudgeten var 3% av BNP, DUBBELT mot nu är oärliga eftersom det finns inte en chans att politikerna kommer att höja anslagen till den nivån. INTE. EN. CHANS.
Vad man måste titta på är hur man kan få bäst effekt mha den budget som finns, ca 1,4 % av BNP. (Denna siffra kommer dessutom att minska eftersom rödgröna oppositionen är överrens om 2 miljarder i nedskärningar och alliansen inte vill räkna upp för inflation.)
Vilket ger bäst effekt, ett otränat värnpliktsförsvar som trots låga personalkostnader har helt otillräcklig numerär för att försvara landet och som är värdelöst på utlandsuppdrag eller en yrkesarme som visserligen inte heller är tillräckligt stor för att försvara landet men som i alla fall kan användas till NÅGOT?
Daniel: Har jag någonsin ens antytt att 2008 års värnpliktsförsvar skulle ha kunnat försvara Sverige? Nej.
BNP-andelen har jag diskuterat i detta inlägg http://wisemanswisdoms.blogspot.com/2010/03/karusellen-startar-om.html
Försvarsbudgeten är alldeles för lite i förhållande till uppgiften att försvara Sverige. Ska man vara ärlig och bibehålla 1,4 % får man stryka uppgiften att försvara Sverige och vara tydlig mot svenska folket att så är fallet. Tro det eller ej, men det finns faktiskt en mycket stor andel av svenska folket som vill bli och förutsätter att de blir försvarade, därav det politiska mumlandet om försvarsförmågan.
Hur påverkar man politiker? Man talar klarspråk med dem som väljaren. Svensk och all annan demokrati bygger på att man som väljare tar kontakt med sin politiker och talar om vad man förväntar sig av dem. Det gör man inte genom att rösta, det gör man genom att kommunicera med dem via brev, mail, möten o s v. Tyvärr är det alldeles för få svenskar som ens vet att den här möjligheten finns och än färre som utnyttjar den. Om inte officerare som har koll på situationen inom försvaret, och folk överhuvudtaget som har koll på just sitt yrkes- eller intresseområde, kommunicerar med sina politiker, hur ska då kloka beslut kunna fattas? Det gör de inte. Vi får de politiska beslut vi själva lägger grunden till långt mer än de politiker vi förtjänar.
Daniel
Tvärtom, en värnpliktsarme är mer vältränad än en yrkesarmé givet samma budget eftersom det inte lär blir mycket pengar över för att träna yrkesarmén.
Många ivrar för ett yrkesförsvar men ingen kommer med trovärdiga planer på hur det hela ska finansieras. Det vore därför bra om du kunde visa på om den föreslagna yrkesarmén är möjligt att genomföra och driva ekonomiskt nu och under insats.
Daniel 15 mars 2010 17.43.
Du säger att det inte finns en chans att politikerna avsätter 3% av BNP till försvaret.
Du har säkert rätt i det i nuläget. Dessvärre finns det EN RISK att de tvingas till det och mer ändå. Läget var det motsvarande 1912 och 1937 och historien har ju en tendens att upprepa sig även om vi alla hoppas att så inte ska ske. Det har man hoppats förr också, men facit är förskräckande.
3% är i min värld en både billig och nödvändig försäkring och som framgått hör jag till dem som förordar värnpliktsbaserat försvar som bas.
/Morfar
TaggtrådsHawaii, Kniv, Yxa & sågutbildning är varken så larvigt eller så märkvärdigt som det låter. Hur många av dagens uttagna värnpliktiga kommer i från en miljö där dessa redskap är något naturligt?
Man lägger någon timmes utbildningstid på att visa och låta soldaterna pröva redskapen. Jag var skeptisk till fenomenet men efter att ha sett den låga "redskapsmognad" som soldater kan uppvisa tycker inte jag att det är någon "Jippoutbildning". Visst, man kan lägga en hel utbildningsdag om man är en "dajmkryskyssare" men vadfanken det är en övning som man kan ta med truppen som inte kräver en herrejösses massa förberedelser för att den skall bli bra. Det är lagomt låg nivå för att man skall kunna visa sig som instruktör med trupparcharm och lagomt lättsinne.
Skall soldaten använda eldstål så kastar man inte bara ut det utan det ingår utblidning.
J.K Nilsson
Vilken snedvriden diskussion!
"Nuvarande försvarsbudget räcker inte till en yrkes armé, vi måste ha värnpliktiga".
Underförstått är då att försvarsbudgeten skall ökas så att värnpliktsarmén får tillräckligt med utrustning (nya stridsfordon i hundratal) och pengar till övning.
Skall ni gämföra så gämför den föreslagna yrkes armén med en värnplitsarmé i motsvarande budget!
Värnplitsarméns styrka var att det övades i större förband (fram till -90-talet), vi kunde hantera "system av system". Jag är helt övertygad om att 40 miljarder räcker till att öva i brigad en gång om året! Det finns gott om verksamhet i FM som slösar med resurser...
Realist
Ack Så fel du har, det handlar en om en ända brigadövn per år det är för lite, Utan snarare behöver vi vpl för vi är för få i riket.
Det gamla försvaret hade brister men de var färre än nuvarande.
System som blir sämre skall åtgärdas.
// Förste Sergeanten
En liten reflektion:
Nu ska tydligen "det insatta insatsförsvaret" leda till att vi kan upprätthålla högre beredskap.
Förr i tiden var det de EJ insatta förbanden (reserver, t ex kompres/batres/brigres o s v) som gav chefen handlingsfrihet, d v s beredskap för det okända. De insatta förbanden är ju redan bundna i sina uppgifter?
Om det förstnämnda ska gälla bör väl även von Clausewitz principer strykas från FHS läroplan?
Morfar,
jag argumenterar inte emot att vi ska ha 3%, jag argumenterar att det är orealistiskt att tro att vi kommer att få 3%. Om jag fick bestämma skulle vi ha MER än 3%, vi skulle ha ett försvar där män OCH kvinnor gör värnplikt i stora mängder(säg 1/3-1/2 av årskullen) för att sköta territorialförsvaret och där soldater anställs i flerårskontrakt för att dels ha bra beredskap mot invasion dels användas utomlands. Om jag fick bestämma skulle vi ha platt inkomstskatt på 25%, arbetsgivaravgifter på 20% samt rensa upp REJÄLT bland myndigheter och bidragsdjungel. Jag vet att detta är tyvärr lika orealistiskt som en försvarsbudget på 3%.
Wiseman
Vad som däremot är realistiskt är en mindre höjning av försvarsbudgeten, säg 1-2 miljarder. Jag röstade på alliansen förra valet och aldrig trodde jag att man skulle fortsätta i nästan samma takt som sossarna. Jag har varit i kontakt med flera ledamöter i försvarsutskottet och hittills bara fått goddag yxskaft till svar men jag kommer att fortsätta kontakta både lokala och riksdagspolitiker för att avkräva dem ett KLART besked om de tänker finansiera försvaret fullt ut och om inte, vilka nuvarande förmågor de avser lägga ned.
Lindquist
Givet samma numerär och budget blir naturligtvis yrkesarmen kass eftersom värnpliktiga inte får någon lön. Men ett mindre antal yrkessoldater är bättre än en större mängd värnpliktiga av samma anledning som en utbildad läkare är bättre än en barfotaläkare eller en utbildad snickare är bättre än en hobbyfixare; de är yrkesmän och inte amatörer.
Daniel: Bra. Fortsätt i den stilen. Det gäller att hålla trycket uppe.
@ Daniel
Ditt resonemang förutsätter en lön runt 25,000 per soldat, kanske mer, för att attrahera samma höga klass av soldat och befälsämnen som gruppen värnpliktiga utgör.
Snickraren snickrar varenda dag och bygger sin kunskap gradvis genom verklig utövning. En Svensk soldat däremot krigar ju inte varje dag så jämförelsen är helt fel. Ännu felaktigare blir jämförelsen eftersom snickare och läkare oftast är begåvade vilket yrkessoldater oftast inte är. Soldater och förband blir proffsiga genom krigsförbandsövningar, helst krig, och inte genom att hänga på luckan med full lön.
Värnpliktiga under 70 och 80 talen övades ofta, rejält, realistiskt, och skarpt ända upp till fördelningsnivå. Värnpliktiga officerare då fick en officersutbildning som heter duga och blev välövade förbandschefer vilket dagens yrkesofficerare bara kunnat drömma om. Handen på hjärtat hur många månader har en YO kapten lett en pluton i strid?
Fråga: Hur många vpl plutoner eller kompanier kan vi få i stället för att anställa en enda yrkessoldat med en lön runt 25,000?
försvarsvännen
Lindqvist: Värnpliktig officer? Hahaha. Jag vet att man inte ska mata transexuella troll men:
Analogin med hobbysnickare och yrkesmän är klockren. Din kommentar om att yrkessoldaterna inte krigar hela tiden är idiotisk. Yrkessoldaterna blir bättre på sin yrkesutövning hela tiden.
Du ska ha klart för dig att värnpliktens enda fördel är att personalförsörja stora numerärer. Där slutar fördelarna. Alla länder utom Nordkorea och några till har lämnat värnpliksmodellen som ett kuriost historiskt fenomen. Bondeuppror, utländska legoknektar, riddare, indelningsverket, värnpliktsförsvar - vi har prövat alla modeller. Historia. Lär dig av den. Fastna inte i den.
Jag älskar historia och är påläst och reflekterar ofta över historien. Jag fascineras av 1500-talets pikenare och hur de kom att dominera slagfältet.
Vi hade kunnat ha en massarmé av pikformationer. 3v utbildning räcker - klockrent. Tom värnpliktiga officerare hade klarat det.
Slutligen så anser jag att referenser till finska vinterkriget är irrelevant. 70 år sedan i en helt annan värld. Snälla sluta. Det finns 70 år av moderna konflikter efter det att botanisera utifrån.
Plutch: Anmärkningen om transsexuell är HELT oväsentlig för sammanhanget och opassande. Försök hålla en god ton.
Det finns många goda argument för såväl yrkesförsvar som värnpliktsförsvar.
Den avgörande skillnaden är var och hur ofta man tänker använda försvaret.
Om man avser att endast försvara det egna landet i yttersta nödfall så tycker jag att värnpliktsförsvaret har flest fördelar.
Om man däremot avser att använda försvaret regelbundet och utanför de egna gränserna, då har yrkesförsvaret flest fördelar.
För svensk del tycker jag att en hybridmodell vore bäst. I grunden borde vi ha ett värnpliktssystem med kort grundutbildning, säg 3 månader. Från dessa värnpliktskullar rekryterar vi anställda yrkesförband med specialförmågor som exempelvis jägare, medevac eller CAS.
Specialförbanden kan användas vid oväntade incidenter, exempelvis ett hot mot en hamn på Gotland, eller vid internationella insatser. Om hotbilden ökar så kan man öka utbildningslängden för de värnpliktiga och i slutänden mobilisera om det krävs.
Sverige kommer dock aldrig ha råd att hålla sig med ett komplett yrkesförsvar som har alla förmågor som stormakterna har. Den nya försvarsmakten kommer sannolikt alltid att vara underfinansierad, underbemannad och underutrustad.
Chris Andersson: Vad exakt skall 3 månaders värnpliktiga göra i scenario "absoluta nödfall" med väpnad konflikt i Sverige?
Jag hoppas du inte avser att de skall föra väpnad strid i varje fall... Suck.
Wiseman: Förlåt för övertrampet.
@ PlutC.
Vari består skillnaden mellan vpl och frivilliga soldaters utbildning under tre månader?
Det är dessa som är huvuddelen och grundstommen i det "nya" försvaret.
Dessa frivilliga är väl tänkta att göra någonting mer än att "förvåna fienden i vägskälet" med en checkpoint?
Teaterdirektören.
Teaterdirektören: 5 månaders GMU + 6 månaders provaställning i befattningsskedet och sen anställning i förband. Du kommer i framtiden ha soldater med spannet 11 månader och upp till 8 år. Nu kommer inom kort soldater tillsvidareanställas på vissa förband tex K3 för beredskapskontraktet (2 år) och visstidskontraktet (2 år) gått ut och det nya tidsbegränsade på 8 år inte finns ännu i lagen.
Du är ofta negativ och ifrågasättande, men vad för personalförsörjningssystem skall man ha i framtida armén tycker du?
Värnplikt?
@Basker grön.
Du har nog missat någon genomgång.
Huvuddelen och grundstommen i det "nya" försvaret är HV. Deras frivilliga utbildning är tre månader.
Vad det gäller vpl kontra anställda så utesluter inte det ena det andra.
Det väsentliga är att skapa en försvarsmakt och inte diverse olika styrkor som spretar åt olika håll.
Frågan kvarstår!
Vari ligger skillnaden på tremånaders utbildningen?
Teaterdirektören.
@ Basker grön.
Det kan verka negativt men här är den officiella versionen ang utb av frivilliga tagen rakt av från mil.se.(forsvarsmakten.se)
Så är GMU tänkt att fungera
Från 2011 planeras "Grundläggande militär utbildning", GMU, att införas. Den tre månader långa utbildningen ska vara enhetlig i hela Försvarsmakten. Den är tänkt att genomföras på flera olika platser i landet och vid olika tidpunkter under året.
Fortsättning efter GMU
Efter den grundläggande utbildningen uppfyller du kraven för att ingå i Hemvärnet med den nationella skyddsstyrkan, och för att fortsätta att utbilda dig till soldat eller sjöman vid ett insatsförband.
Under den fortsatta utbildningen till soldat eller sjöman blir du efter hand mer specialiserad. Förutsatt lämplighet, erbjuds du en anställning vid ett insatsförband.
Detaljutformningen av den fortsatta utbildningen beräknas vara klar under våren 2010.
Som du märker skiljer sig den rejält från din version.
Dessutom innhåller den en del ord av typen;
är tänkt,planeras,beräknas o.s.v.
Eftersom du tycker jag ifrågasätter mycket ska jag inte göra dig besviken.
Jag ifrågasätter hur man kommunicerar den nya organisationen till er på "golvet". Det låter ibland som rena önsketänkande.
Det åker runt folk som alla säger; Så här blir det!
Problemet är att de inte säger samma sak.
Sanningen är väl snarast det som står på hemsidan.
"Vi tror,hoppas,beräknar,planerar, men vi vet inte."
För att avsluta med något positivt, så kan jag meddela att jag haft rollen som anod flera gånger här på teatern.
Teaterdirektören.
Lindquist (Asien)
Hur "hög klass" de värnpliktiga har beror på hur stort urvalet är och de metoder som används för att välja ut dem. Har man den synen att det finns vissa übermensch som är bättre än alla andra på allt(oavsett motivation) och att dessa kan väljas ut genom blandade småtester vid arton års ålder, då förstår jag att värnplikt är intressant. Varför skulle en lön på 25000+ krävas för att få bra soldater? Du kanske inte känner till lönenivåerna i Sverige, 25 000 är en mycket hög ingångslön.
Det finns väl inte något yrke där man får lägre yrkesskicklighet genom att utöva yrket? Det säger sig självt att en soldat som tränar och övar blir bättre än en soldat som inte gör det. Saken med värnpliktiga är den att öva är något som de INTE gör. Värnpliktiga är inte soldater, de har civila jobb som de sysslar med. Det är det som är hela poängen med värnplikt, att de INTE ska syssla med miltära uppgifter på heltid.
Varför tror du att de försvarsmakter som faktiskt ÄR ute på upprag(USA, UK, Frankrike) har yrkesarme medan de länder som har värnpliktsarme ALDRIG gör någonting? Finland som du gillar att haussa har 80 man i det lugna området i Afghanistan!
Hur du kan komma fram till slutsatsen att en värnplikstofficer är överlägsen en yrkesofficer förstår jag inte. Vo har kortare utbildning, övar mindre och sysslar till 90%(under 90-talet 100%) med icke-militära uppgifter. Det är som att säga att praktikanten är överlägsen handledaren!
Med insikt bl.a. i penningsfördelningsprocessen i HKV, så kan jag konstatera att oavsett vad som står för fina ord i exempelvis FMUP och BU 11, så är det pengabrist (eller ska vi säga en hel del överplanering. Jag brukar kalla det jultomtens önskelista).
En brist som innebär att det inte finns många kronor för att öva kontraktsförbanden på sina tänkta KFÖ. Det finns heller inte särskilt mycket för att öva de anställda, absolut inte till de nivåer som jag uppfattar många av de på plutons/kompaninivå verka tro(som någon skrev tidigare, ni riskerar att bli grymt besvikna).
Det blir nog en hel del fys och mtrlvård för de kommande soldaterna. Inget fel i det, men omfattningen blir nog större än vad många förväntar sig. För de som redan har yrkesarmé är uppenbart detta inget konstigt. "Det är billig verksamhet, och den behövs också, men kanske inte till den omfattning vi har...."
Varför räcker då inte de avdelade medlen ens för den låga volymen i yrkesförsvaret?
Jo en massa orsaker bl.a. har FM som ett av grundvärden att en anställd är lika dyr som en vpl. Frågar man de som övergått från vpl till yrkesarmé, så är deras uppfattning att en anställd är mycket dyrare än en vpl.
Jfr också alla kommentarer som finns här och på andra bloggar om hur mycket (ironi) som man för öva skarp stridsskjutning, mtrlläget (saknas tom substitut!), antalet bataljonsövningar med senaste åldersklasserna osv så inser man att det saknas medel.
Vad gäller övningsverksamhet verkar det ju som vi inte är i närheten av den som faktiskt bedrevs när KFÖ system fortfarande fungerade. Jag hoppas att jag har fel, men kommentarer i bloggarna och artiklar i bl.a Försvarets forum får en verkligen att undra.
Och vem tror att vi på lite sikt kan ha lönenivå 17 000 för en soldat? tja i Holland så har de enligt uppgift nu vakanser på ca 7 000 av ..... Just det, hur många får ni ta reda på själva, och deras startlön också. Någon som tror att den är lägre än 17 000....
Galärslaven
Ni som inte tror att vpl försvaret fungerade, varken hemma eller i utlandet. Ni bör gå in läsa en del på Morgonsurs blogg om BA01.
Uppenbart är att andra länders soldater och befäl samt civilbefolkningen hade stort förtroende för den svenska bataljon, mer än för vissa länders yrkesförband...
Så även den allra högsta militära chefen på platsen.
Detta är faktiskt inget unikt, även om BA01 var extremt framgångsrik, vilket sannolikt i princip till stor del kan tillskrivas dess dynamisk chef.
Galärslaven
@ Daniel.
Om man utgår från det som förmedlas till allmänheten via försvarets media,hemsidor och bloggar från FS18.
Hur många procent av verksamheten anser du vara av militär karaktär?
Teaterdirektören.
Galärslaven
BA01 är inte representativt för värnpliktsarmen. Precis som United States Army Special Forces är inte representativt för den amerikanska armen.
Om man planerar för ett yrkesförsvar som inte är anpassat efter tilldelade medel, så att soldaterna inte kan öva utan bara stirrar in i väggen hela dagarna, då kommer man givetvis inte att få ut någon effekt. Du skulle lika gärna kunna säga att jag kan förflytta mig snabbare med en cykel än med en bil utan hjul&motor. Men saknar bilen detta då är det ett vrak och inte en bil. Dessutom med tanke på den senaste decenniernas organisation(med 0 repövningar) kan väl det svenska värnpliktsförsvaret beskrivas som en cykel utan hjul. En trasig cykel eller en trasig bil är väl ungefär lika effektiva.
Hur du än vrider och vänder på det kan du inte komma från det faktum att någon som ägnar sig åt ett yrke på heltid i 99,9% av fallen kommer att vara bättre än någon som övar lite var tredje år. Vem tror du är bäst soldat, en overkonstabel eller en värnpliktig, en grenader eller en menig, en stabsgefreiter eller en schütze?
Du behöver inte bara fokusera på Nederländerna hela tiden, i Europa har i princip alla länder utom Finland och Turkiet övergett massinvasionsvärnplikten. Värnpliktsförsvarets enda fördel är att man kan få stora kvantiteter billigt. Men det är kvantitet på bekostnad av kvalitet. Det är därför som värnpliktsarmeer bara lallar runt med ungdomar i skogen och aldrig genomför ngt på riktigt.
Sedan kan man givetvis som tex Tyskland, Norge och Danmark kombinera värnplikt med yrkesarme och då få billig kanonmat i händelse av krig(de värnpliktiga) + yrkesmän som tar hand om de riktiga uppgifterna(de anställda soldaterna)
För att komplettera de dyra yrkessoldaterna har man reservister och andra typer av deltidssoldater som tex TA i UK eller National Guard i US eller de framtida svenska kontraktsanställda. Enkel logik säger att ju mer man övar, desto dyrare och bättre blir det.
Deltidssoldaterna har den begränsingen att de kan inte öva hur mycket som helst eftersom de har en civil karriär att ta hand om medan det är de anställda soldaternas jobb att öva.
Man kan som lindquist hävda att soldatyrket lockar inte den typ av supermänniskor som är önskvärda varför dessa måste tvingas in, men jag tror inte på det. Skulle en intvingad Zlatan, Ingvar Kamprad eller Arvid Carlsson automatiskt blivit en bättre skyttesoldat än Karl Svensson som är villig att jobba ett par år för en genomsnittlig lön? Nej.
Sluta referera till BA01. En elit bland värnpliktiga övad under lång tid. Det är inte en representant för värnpliktens förträfflighet. De var ju dessutom anställda.
Tror du en mobiliserad skyttebataljon ur förrådställda försvaret med sin ordinarie krigsplacerade personal och materiel hade gjort succé i Bosnien?
Det är bara romantiker som fortfarande tror på myterna.
@Plutch
Tack för mothugg. Värnpliktiga med tre månaders utbildning kan naturligtvis inte göra så mycket men det håller systemet vid liv och ger en grund att bygga på om världsläget försämras. Då kan man ju ganska enkelt öka längden och innehållet på utbildningen.
Däremot har jag svårt att se att Sverige har ett behov av ett stående expeditionärt försvar, som kommer att kosta stor möda att underhålla.
Vi har ju visat att vi mycket ogärna sätter in större styrkor med rejäl slagkraft. Det innebär ju att det stående försvaret kommer att dimensioneras efter ett mindre behov av slagkraft. Då anser jag att man kastar pengarna i sjön.
Egentligen vill jag nog ha en trestegsraket med (1) hemvärn som klarar grundläggande försvarsstrid (2) långutbildade värnpliktiga som klarar modern krigföring och (3) anställda specialförband som kan reagera snabbt vid plötsliga taktiska incidenter (eller åka på insats).
Dvs. snarare en finputsning av dagens system än en fullständig omdaning.
BA01 var ett bra förband som hade en hyffsad rekryteringsbas och där samtliga sökanden var frivilliga och inte pliktiga för tjänst utom riket.
Efter rekrytering så genomfördes befattningsutbildning och sedan förbandsutbildning innan deployering.
Alltså övades förbandet upp till en nivå motsvarande delar av de förband som idag åker på internationell tjänst. I morgon är det tänkt att förbanden ska nå än längre kompetensmässigt.
Man ska heller inte glömma att det gått 16 år sedan BA01 och att det hänt massor sedan dess. Komplexiteten har inte minskat utan tvärtom ökat. Det är fler moment som ska behärskas och det är större krav nu än då.
Från elit förband till skit förband. Med andra ord, från värnpliktsförband till yrkesförband.
@ Daniel
Värnpliktiga består bl.a. av civilingenjörer, naturvetare, läkare, matematiker, mm och för att få dessa att bli yrkessoldater så är 25,000 ett absolut minimum. Snarare så bör lönen ligga över 30,000. Det är vad FM måste betala för att vidmakthålla en elit Arme motsvarande den som Sverige förfogade över på 60, 70 och 80 talen och Finland förfogar över nu.
Krigsförbandschefskompetens = officerskompetens
I mitt exempel tar jag upp VO under 60,70 och 80 talen. En VO officer deltog oftast i realistiska, storskaliga, månadslånga stridsövningar, som lägst plutonchef varvat med FBU kurser och SÖBar. Andra hälften av 90 talet och 2000 talet upphörde liknande stridsövningar i stort sett, inte bara av ekonomiska skäl, utan också p.g.a. att förbanden helt enkelt försvann. Detta skedde utan att YO och RO kåren reducerades nämnvärt vilket lett till att det nu finns 18,500 officerare men nästan inga förband att öva på. Vilket leder fram till mitt antagande att VO var mer kompetenta som förbandschefer än dagens RO/YO.
Avancerade stridssystem kräver smartare och mer begåvade soldater
Paradoxalt nog, påstår yrkesförsvarsvännerna att det krävs yrkessoldater för att hantera alt mer avancerade försvarssystem. Det är snarare tvärt om! Värnpliktiga besitter högre intelligens och begåvning och borde rimligtvis klara avancerade system bättre. Yrkessoldater har ju trillat in för att de inte klarar av ens okvalificerade arbetsuppgifter i det civila samhället. På LV7 utbildades vpl till tjänsten som kvalificerade Robot70 operatörer för YO ansågs mindre lämpade, vilket bevisar min tes och motsäger yrkesförsvarsivraranas naiva hypotes. Gomer Pyle, USMC är ett lysande exempel på hur yrkessoldater trots år av tjänst inte lyckas med vad en VPL bemästrar under 3 månader.
Allt tyder på att yrkesförsvaret kommer att bli mer amatörmässigt än ett värnpliktsförsvar.
Hur i har Ni kommit fram till att yrkessoldater kommer att övas 99% av sin tid? Det flesta som läst försvarsbudgeten är i stort överens om att det inte blir några pengar över till övningar för yrkessoldaterna, så sluta drömma och fantisera! Presentera istället fakta på hur pass mycket och realistiskt soldaterna och befälen kommer att övas.
Avskaffandet av värnplikten i andra länder är en politisk åtgärd.
USA avskaffade vpl systemet därför att folkopinionen var emot p.g.a. att det missnytjades i Vietnamn. VPL system leder till fred och stabilitet därför att systemet inte går att använda i orättfärdiga krig. Det blev ju fred i Vietnamn efter att värnpliktiga höjde sina röster mot kriget. Trots detta, generellt sett, förbandschefer i USA och Storbritanien föredrar vpl förband framför färband bestående av yrkessoldater.
Malin, jag tror att bl.a. Chiles folk anmäler en avvikande uppfattning att värnpliktiga inte kan användas i illigetima syften. Kan du nämna en illegitim auktoritär regim i modern tid som haft anställda soldater?
J.K Nilsson
Lindqvist: Jojo... Det blir nog bra ska du se.
Du vet att du har fel eller hur? Släpp det.
Teaterdir 15/3 11.03:
Du beskriver att du följde en slutövning där truppen hade dålig utbståndpunkt och hade skjutit mindre skarpt än en hvman gör på en helg. Av nyfikenhet, vilken slutövning var det och vilken slags förband? Låter helt skruvat.
Vill bara påpeka att yrkessoldat i Sverige av idag dvs person på 18-20 år, besitter i generellt i grunden inga relevanta kunskaper för att klara sig själv ute i läskiga skogen och definitivt inte i läskiga staden. Detta innebär att större delen av energin i utbildningen kommer att få läggas på kniv och yx utbildning samt även tid. Vad det gäller yrkessoldater i USA så kan man konstatera att dessa håller en avsevärt lägre nivå än svenska vpl, sedan finns det en enorm övertro på att yrkesförband ska lösa alla problemen men där finns ett problem vem ska ingå däri? De som kommer att söka som sold kommer per definition vara de minst lämpliga då adrenalin junkies eller såna som inte platsar någon annanstans kommer söka, detta kommer att leda till fler idiotiska tilltag på missionerna som kommer ge negativ publicitet samt ännu sämre soldater. När det kommer till att försvara landet så ska ingen inbilla mig att en handfull bataljoner ens är nära tillräckligt inte ens boostat av ett anorektiskt hv, faktum är att utan hv kommer dessa bataljoner inte kunna uträtta ett skit då de är beroende av underättelser från hv samt även understöd.
/grp ch och akademiker
Kraven då och nu!
Varför anses FHS akademisk? Kraven för tillträde är ju grundskolemässiga om man betraktar att kravet endast är detta: http://sv.wikipedia.org/wiki/Matematik_B
Andra frågan är varför FM låter de som är dåliga på matte och problemlösning bli officerare?
På den gamla goda tiden var kravet för att bli officer Matte E.
Malin
Så generellt sätt menar du att akademiker i världen har svårt med matte. Roligt att du också accepterar att akademiker inte behöver veta någonting för vi har ju numera datorer som ger svar på allt.
OP på FHS år så akademisk så och fil. kand. ska de få bli. Sen för att hålla kvar dessa förser FM dessa med höga officerstitlar, mässingsmärken och galoner. Synd bara att de inte kan räkna, engelska och kriga när de tar sig därifrån. FM får ge fänrikarna en camouflage färgad laptop var så att de kan googla sig till svaren på allt. När sedan överstelöjtnanterna karriärväxlas vid 35 års ålder med endast grundskolan i sitt CV så blir det till att steka hamburgare på McDonald’s om de har tur.
Malin
Så generellt sätt menar du att akademiker i världen har svårt med matte. Roligt att du också accepterar att akademiker inte behöver veta någonting för vi har ju numera datorer som ger svar på allt.
OP på FHS år så akademisk så och fil. kand. ska de få bli. Synd bara att de inte kan räkna, engelska, kriga, analysera, och lösa problem när de tar sig därifrån. FM får ge fänrikarna en camouflage färgad laptop var så att de kan googla sig till svaren på allt. När sedan överstelöjtnanterna karriärväxlas vid 35 års ålder med endast grundskolan i sitt CV så blir det till att steka hamburgare på McDonald’s om de har tur.
Malin
Jag tror Malin diskvalifiserade sig själv ifrån vidare diksusioner med dessa inlägg.
Läskunniga svenskar borde kunna förstå felen så det behöver ingen peka på.
J.K Nilsson
Det verkar som om JK Nilson inte har mycket att tillföra.
Det är ju inte jag som förfasas över att man inte kräver att blivande officerare skall kunna matematiska integraler, derivator, diffrentialekvationer och numeriska metoder att lösa kombinatorik och sannolikhetslära.
J.K Nilsson
Ja Malin, matematik är den del där flest akademiker i världen har sin svaghet. Trots det så går utvecklingen framåt, tro det eller ej!
Officersprogrammet ger en akademisk yrkesexamen à 180hp. Det är bara för dig att acceptera att den är helt i enlighet med Utbdep och Högskoleverkets riktlinjer samt Bologna.
Jämfört med när jag gjorde GU i slutet av det kalla kriget så är officerarna betydligt bättre på engelska och jag uppfattar att de är bra mycket bättre på att interagera med andra människor. Vissa av dem har svårt med särskrivning men det tycks ju även andra ha.
Komplexiteten har ökat men också andelen officerare med skarp erfarenhet av truppföring dygnet runt under insats.
När Övlt ur det nya utbildningssystemet växlar ut så har de utöver OP läst 120hp på avancerad nivå. De som så önskat kan ha tagit ut en magister.
Liksom många andra nationer har Sverige valt att ha en akademisk officersutbildning. Den är bättre än på många andra håll men kan absolut göras än bättre. Framförallt saknas tid på trupp.
Man kan ha synpunkter på att yrkeskunskapen hamnar för långt ner i prio-ordningen (något som jag tycker är galet) men att ifrågasätta det akademiska värdet i utbildningarna med hänvisning till Matematikkraven är bara löjligt.
@Malin
Vad f*sen är det du säger egentligen?
Kan inte jag och mina kamrater räkna, analysera, tala och skriva engelska och kriga?!
Man kan säga mycket om Officersprogrammet på Karlberg, men det märks tydligt att du inte har vistats nära oss elever som studerar i OP:s regi. Utbildning och antagning må ha sina brister, men det måste man iskallt räkna med när man startar upp en helt ny utbildning. Allt blir inte lysande till ett hundra procent från dag ett.
Men en sak skall du ha väldigt klart för dig. Jag har tidigare studerat på två eftergymnasiala utbildningar, varav en ett universitet, och jag kan utan omsvep säga att den analytiska, verbala, samlade kunskap och förmåga som finns bland eleverna på "Thess Hwitha" har jag aldrig mött någon annanstans. Karlberg skapar bra grundbultar för den nya Taktiska-/Operativa officeren. Det är sedan VFU-skolornas ansvar att se till att dessa även formas till krigare!
Det är på gränsen till provocerande att en för många år sedan KB-utbildad människa, bosatt i Asien, häver ur sig en massa dynga om mig och mina kamrater utan att ha något på fötterna. Men framförallt är det pinsamt.
/Räkne- och läskunnig OP-kadett
För att klargöra: KB var jag före kadettskolan och Värnpliktig Officer VO efter. Stf skyttekompanichef blev jag efter en massa KFÖar, brigadövningar, SÖBar och FBU kurser. Alltså var jag en fullblodig truppförande aremofficer och inte bara en KB.
Till saken,
Matematisk mognad: Det handlar om att kunna tänka logiskt, rationellt, strukturellt och abstract baserad på ofullständig information för att kunna fatt snabba kvalitets beslut. Det är kärnan i vad en officer måste bemästra.Att så totalt misslyckats i matematik innebär att vederbörande har låg IQ och saknar egenskaper som är så avgörande för en officer att leda förband. Vad så säker på att framtidens stridslednings system kommer att presentera en hel del matematiska termer som kräver officerare med god matematisk mognad.
Malin
@Anonym
Vad spelar det för roll för en arbetsgivare om FM gett en övlt en magister examen eller inte?
@/Räkne- och läskunnig OP-kadett
Vilken univ utbilding har du gått och vad är din nivå på matten? Varför hoppade du av Univ?
Jag är så otroligt besviken på att kravet endast är Matte B för OP. Nivån är vad jag studerade på åk 8, grundskolan i Finland. Varför höjs int kravet för att få in mer brains?
Malin -- Finsk, bosatt i Asien.
Malin, det ger inte gymnasieutbildnigen i matematik.
J.K Nilsson
Lindquist har uppenbarligen en hel del poänger i sitt resonemang, vilket också återspeglas i svaren som mest blir av typen "du bor ju i Asien/är transexuell/var bara KB/har ingen aning" istället för att tillföra saklighet, fakta och rejäla motargument.
/Åskadare
Åtminstone Matematik C borde vara ett krav, det är inte direkt avancerad matte.
Som sidenote, det är inte för inte som det flesta chefer har en ingenjörsbakgrund, även inom bank och finans..
Trots att det finns "maskiner som gör avancerade beräkningar" är det bra att känna till grunderna för det man räknar ut. "maskinen" är endast till för att du ska spara tid, varför är annars ingenjörsutbildningarna såpass tuffa på matte och fysik?
Jovisst kräver det matematisk mognad att förstå att när vi intigrerar marschastigheten mot den beordrade förflyttingssträckan så tar det en viss tid. Men jag tycker nog det handlar mer om förståelse än att kunna dela in ett v(s) diagram i infintesimala rektanglar.
Om vi dessutom hittar en flaskhals på marssträckan så kan vi genom diffrentialkalkyl beräkna hur stor förbandsmassan blir på "framsidan" flaskhalsen som mest och därigenom får vi veta hur mycket mat trossen behöver portionera ut. Men genom att tillämpa lite kombinatorik så vet vi hur många kombinationer vi kan ställa upp truppen på och därigenom maximera marschhastigheten genom flaskhalsen. Genom att föra in sannolikhetslära i kalkylen om luftvärnshotet på fram och baksidan om flaskhalsen så har vi reducerat antalet kombinationer betänkligt.
När vi har kommit igenom flaskhalsen så kan vi genom att derivator beskriva accelerationen och då ta reda på hur lång tid det tar att lämna flaskhalsen.
Du har rätt Malin, genom att ställa krav på att ha betyg gymnasiets mattekurs E så kan vi få effektiva officerare som förstår att kunna utnyttja truppen och terrängen.
J.K Nilsson
@Malin
Det är inte FM som ger examina utan FHS som lyder under utbildningsdepartementet, precis som övriga högskolor och universitet i Sverige.
Matematisk kompetens är inte särskilt avgörande för förandet av den moderna striden Malin. Förr så var man tvungen att handräkna ballistiska banor och länkstråk. Det behövs inte längre. Det som krävs nu är en problemlösningförmåga som skulle kunna jämföras med matte men också med (sats-)logik, som i sig ses som matte av vissa men som filosofi av andra.
Vidare behövs kunskaper inom humaniora för att effektivt kunna disponera sin trupp, sitt förband. Jag tänker då på språk och kommunikation, psykologi, fysiologi.
Till det kommer personlig färdighet och fysisk status.
Matte är en av de minst behövda förmågorna Malin.
Nästan alla som kommenterar den här bloggen har också gjort lumpen och någon KFÖ, Malin. Många har dessutom en riktig officersstatus. VO går inte riktigt att jämföra med RO och YO. Det är som att jämföra Zlatan med korplagets lagkapten.
Icke för ty så fyllde de värnpliktiga befälen en bra och viktig funktion då det begav sig. Det är dock historia nu. Det kanske är svårt för dig men det har gått 20 år sedan du var i kontakt med Försvarsmakten och på den tiden har det hänt massor. Mycket bra saker och en hel del dåliga men innan du fäller och sågar så bör du ta reda på fakta. Kompetens är en färskvara, även för matematiker.
Något säger mig att Malin Lindquist är ett troll... :-)
På den tiden du måste ha gjort GU (80-talet) så hette det inte ens matte E, så hur du kan hänvisa till att det var kravet för att bli officer övergår mitt förstånd. Dessutom är det, oaktat benämningen, felaktigt.
Eftersom du hänvisar till skyttekompani så har kravet i just matte aldrig varit högre än motsvarigheten till matte B, dvs den kurs man gick på bla samhällsvetenskaplig linje. Motsvarigheten till matte D var kravet för de tekniska truppslagen och den kursen gick man på teknisk/natur. Matte E har aldrig varit ett krav för någon officersutbildning. Den kursen var tillval på såväl naturvetenskaplig samt teknisk linje.
Dina resonemang haltar betänkligt. Ena stunden säger du att överstelöjtnanter som slutar bara har grundskola i CV:t, nästa stund undrar du vad det har för betydelse för en arbetsgivare om FM givit vederbörande en magisterexamen.
Officerare då och nu Del 1.
Jag var bög då och är transsexuell nu. Min kritik av FM gör det lätt för Er inom FM att trollförklara mig som ett transsexuellt troll. Hur kan en transsexuell fjolla leda ett norrlandskyttekompani? Det tål att tänka på?
Visst var det hemskt jobbigt att lumpa som bög 80 talet med en viss feminin framtoning. Jag blev tom utsatt för en del tråkigheter under min tid på KBS/Skytte p.g.a. detta. Nu är det 2010 och jag hoppas att FM lagt alla trakasserier bakom sig. Att jag är transsexuell kvinna nu har ingen som helst relevans när vi diskuterar försvar. Som bög hade jag ingen tanke på att bli militär men gillade läget så pass mycket att jag gärna velat fortsätta som RegOffare om inte NBO dampat ner som en bomb, vilket innebär att få tjäna som furir med furirslön i tid och evighet fast med officersstjärnor.
YOffare(Öfu, Serg, Fnj, Fk, Lt) var mycket duktiga på att träna och drilla soldater, klart bättre än oss VOffare(Fk,Lt,Kn). Att utbilda soldater är dock inte direkt officersgöra, det är underofficersgöra. Vad man behöver officerare till för är att leda förband i strid. När det gäller tilldelad tid för övning att leda förband i strid var det ingen skillnad på YO, RO och VO. OHS infördes för att få fram instruktörer. VO och RO satts som plutonchefer och YO som stf där YO oftast ansvarade för utbildningen i plutonen. Ganska lyckad kombo fast jag hade hellre sett erfarna sergeanter eller fanjunkare i den rollen snarare än färska OHS fänrikar. Tråkigt nog gick det inte så bra för OHS officerarna att leda plutoner och kompmanier i strid. Däremot var fd PlutOff, KompOff och RegOff riktigt bra på att leda förband. På den tiden var KompOff och RegOff klart bättre än oss VOffare.
Vi kan alla hålla med om att NBO med OHS är orsaken till att FM nu har en officerskår som inte kan leda förband. Jag var ursinnig på min tid och uttryckte mig klart att en- befälssystemet och OHS bara är socialdemokratiskt flumskit. Jag har sedan dess hatat denna cancer som FM drabbats av. Framtagandet av det nya tvåbefälssystemet, som i realiteten blev ett fembefälssystem, har jag följt med stora förväntningar. Men resultatet blev ganska dåligt och jag är hemsk besviken. Visst är det bra med högutbildade officerare och underofficerare, men FHS och SOU är dåliga lösningar om nu syftet är att fostra moderna grupp och förbandschefer för rikets förvar. FHS utbildningen kanske har relevans för officerare som vill tjäna utomlands och skaffa en sorts statsvetenskaplig utbildning. Men jag vill ha ett starkt nordiskt försvar och inget mer.
Vad ni än säger om akademiseringen så bedöms utbildningen utifrån vilka krav det ställs för att antas till den. Om nu kraven är grundskolemässiga så kommer utbildningen tyvärr att ifrågasättas av arbetsgivare, instutitioner, med flera. Jag föreslår därför att kraven för FHS höjs till minst D matte i synnerhet och C i övriga ämnen i allmänhet. Om vi nu ska ha officerare med akademisks examen så kan FM helt enkelt rekrytera akademiska naturvetare med KBS baggrund direkt för att genomföra en 6 månaders komprimerad krigsskola. Om FM behöver duktiga gruppchefer så plockar FM helt enkelt ut vpl gruppbefäl och låter dessa öva strid hela tiden tills att de blir riktiga krigare. SOU for markstridare är bara larv. SOU ska vara till för att förse FM med specialister som WO i USA.
Att låta nybakade fänrikar bli stf plutonchefer för att seden klättra upp till plutonchef är en hemsk dålig lösning och leder till enfald med två plutonsbefäl som tänker lika enligt skolboken. Istället ska en mycket stridserfaren underofficer (SO) agera stf plutonchef. OF ska vara plutonchef och fatta snabba kvalitetsbeslut och använda steffen (SO) som ett skafferi av erfarenheter och kännedom om vad soldaterna klarar av i olika situationer.
Officerare då och nu Del 2
Ett exempel, plutonen blir plötsligt beskjuter av KSP samt av prickskyttar och plutch beordrar skydd. Fänriken(plutch) tänker snabbt enligt vad som lärts under Off utbildningen att en av skyttegrupperna medels kringgång i skydd av GRG rök och understöd av KSP kan bekämpa FI från dess svaga punkt, dvs från sidan. Helt perfekt kan tänkas. Men steffen(Fanjunkaren) som varit med förr om liknande scenario ser att terrängen är så beskaffad att det brukar ta alldeles för lång tid för gruppen att nå den alternativa eldställningen innan röken försvinner vilket i tidigare fall lett till att gruppen förintats av FI eld. Fanjunkare har varit med förr, men det slutgiltiga beslutet fattas givetvis av plutch.
Alltså förkastar jag FM sätt att låta både stf plutch och plutch vara relativt gröna OF officerare. FHS ska utbilda plutonchefer, stf plutonchefer ska vara erfarna fanjunkare(SO) med 10 års striserfarenhet.
Givetvis hette det inte B och E matte när jag studerade på natur linjen, allt som ingår i E matten var vad vi läste under det sista året på N-linjen enligt wikipedia. Kravet för att bli RegOff på 70 talet var naturmatte om jag inte mins fel. När det gäller B matte så var det vad vi läste i åk 8 och 9 på grundskolan i Finland. Mitt modersmål är finska.
Nu finns det 12,000 kaptener och majorer i FM. Det har, emellertid, under längre tid saknats förband att öva på och pengar att genomföra brigadövningar med. Vilket tyder på att de inte övats i strid som plutch, kompch, eller batch utan på sin höjd som bataljons eller brigad stabsofficerare under simulerade operationer utan riktiga förband.
Gögerborgs Univesitett har dessutom genom forskning slagit fast att FM saknar förmåga att genomföra militära operationer och att det saknas officerare med truppföringskompetens. Informationsdirektörens kommenterar att ingenting fungerar i skyttekompaniet (Afghanistan). Rapporter från andra officerare pekar på disciplinproblem och slarv. Utredningar pekar på att soldater skjuter på varandra. Även om det tjatas om att FM förändrats med ny modern pedagogik och ledarskaps metodik där var och en gör som han/hon faller en in och ordergivningen ersätts av någon sorts MBL flum, så har vi nu svart på vitt att den inte hör hemma i moderna förband eftersom den lett till att ingenting fungerar.
Hur har ni mage att påstå att en VOffare från 70 och 80 talet inte är arméofficer trots att dessa tillskaffat sig mer erfarenhet (kompetens) som stridande pluton och/eller kompanichefer än dagens YO kaptener och YO majorer. Det är för mig ett mysterium.
Malin
Nä Malin du har så grundligt fel om NBO. Försvarsmakten och framför allt armén har gjort allt som stått i deras makt att underminera beslutet. Det finns ingen gudagiven grundlag som säger att du måste vara Sergant eller Fanjunkare för att kunna vara en bra utbildare eller tropp/plutonchef.
Det stora problemet som rövhålet till försvarsmakten utgjort är att man inte har premierat en fördjupning i yrket. Det enda som varit lönegivande är bra vitsord/tjänstgöringsomdömme för visad lämpilghet att bestrida nästa gradnivå och en ny löneinplacering vid ny tjänst som kräver höre grad.
En tekniker (Löjtnant) av guds nåde med specialutbildning i att bedömma fläkt eller brännkammarskador, har utbildning i oförstörande provning och gör arbeten på kompaniet som kräver dessa arbeten kommer fortfarande inte upp i den lönenivå som kaptenen till plutonchef har.
Dessutom har man prioriterat nivåhöjande utbildning på bekostnad av dessa specialutbildningar. Skulle Försvarsmakten helt plötsligt börja fungra bara för att man börjar kalla serganter för specialistofficerare och använda vinkel på soldater?
Du har så gruvligt fel, skulle det visa sig at tdet fungerar nu så är det trångsynta besserwissrar som dig som har begått ordervägran och tjänste fel i trettio år.
Hur tycker du att det känns?
J.K Nilsson
@Malin
Idag finns det långt fler 1:a sergeanter, kadetter, fänrikar, löjtnanter, kaptener och majorer som har lett förband i stridssituationer än det fanns på 80-talet. Både antalsmässigt och procentuellt.
Ville bara påpeka det. Det som du i dina inlägg kallar att "leda förband i strid" är egentligen att "leda förband i övning".
/OP-kadetten som fortfarande kan läsa och räkna.
Malin Lindquist
Hur du kan tycka att du har underlag för att utvärdera det nya tvåbefälssystemet mindre än två år efter införandet övergår mitt förstånd. Ärligt talat, parallellerna med invasionsförsvarets personalförsörjning är inte helt relevanta numera. Har du inte haft närmare kontakt med försvarsmakten än tidningar och internet sen de storskaliga KFÖernas tid (tidigt 90-tal) så är du naturligtvis inte diskvalificerad från att uttala dig, däremot att bli betraktad som en kvalificerad bedömare.
@JK Nilsson
Javisst, många militärer var emot NBO på I19, speciellt Öv 1gr Wickbom. NBO var en sorts politisk grej.
Jag hoppas du förstår mig rätt, jag vill ha tre personalkårer: OF, PO och SO.
Vad som inte är bra är att blanda markstridare med specialister och separeringen av markstridsbefäl i två olika kårer. Därför föreslår jag en separering där specialisterna blir specialistofficerare och markstridare blir plutonsofficerare. Den nuvarande separeringen av markstridare i OR4-OR5 och OR6-OR9 försvinner och alla uppgår i plutonsofficerskåren.
Specialistofficerare
Vad jag menar är att vi ska ha en WO kår med specialister med gedigen SO utbildning. Det vill jag inte ändra på. Tekniska löjtnanten blir fältväbel, stabsfältväbel, regementsfältväbel, mm som motsvarar kapten, major, överstelöjtnant med en lön som marknadsanpassats.
Plutonsofficerare
VPL gruppchefer kan anställas som Plutonsofficer direkt med korprals grad för att tjänstgöra som gruppchef. En duktig gruppchef blir sergeant. Därefter sker befordran till högre tjänst baserat på tillgänglig tjänst och kompetens. vagnchef(sergeant), stf skytteplutonchef(fanjunkare), skytteplutonchef(fältväbel), osv…..
Officerare
KBS + Naturvetenskaplig akademisk examen + 6 månaders krigsskola. Börja som fänrik och Plutonchef.
Kontrakterade soldater
(icke befäl)OR2-OR3
Malin
Att NBO var en politisk grej spelar mindre roll. Kan man inte finna sig i det och spela det spel som Croupiern leder så är det bara att gå ifrån bordet.
Nu gör du det krångligare än det behöver vara. Jag skulle rekomendera alla insöade att plocka skallen ur de ädlare delarna av kroppen och göra en analys av vad som skall göras.
Vi skall ha en försvarsmakt som fungerar. I en försvarsmakt som fungerar har vi anställda en förståellse för varandras uppgifter och funktioner. Vidare skall vi kunna gå in som instruktörer i plutonen när skolan är avklarad. Varken mer eller mindre. När man gjort ett antal år som instruktör så kan man bli ställis på plutonchefsposten för att kunna gå i befattning som plutonchef efter ytterligare några år. För försvarsmaktens bästa måste vi ha en "joint" utbildning, det läggs oerhört mycket tid och energi på att marknadsföra den egna förmågan internt i FM.
Att bli specialist eller generalist skall bara vara en skillnad i vilka utbildningar och kurser man går. Det blir smått löjligt att börja kalla olika befattningar med olika grader. Skolreformen med ett tydliggörande av specialister och generalister i slutet av 90-talet låg i den riktningen men genast så sköt försvarsmakten den i sank genom att säga att det finns inte ekonomi att utbilda specialisterna.
Tvåbefälssystemet funkar ruttet, skall kompanichefer gå en speciell skola för vad? En förståelse för verksamheten får du inte om du direkt efter en teoretisk skola går in på chefsbefattningar. Lägre chefsnivåer blir bara nickedockor och i bästa fall tar dom beslut som specialisterna säger åt dom att fatta. Vad skall vi med dessa chefer till då? Knappa Prio, blir det inte biligare och bättre och anställa riktiga sekreterare då?
Kompani och enhetschefer med en grund i instruktörsleden är en tillgång om de är rätt funtade, har de fel mentalitet är de ändå lika obrukbara som en skrivborsgeneral.
Just nu lever vi på min arbetsplats med en rejäl förvirring om vem som skall göra vad på vilken befattning med vilken grad och funderar på hur fanken man skall kunna äta tillsammans ute på övningar med "riktiga officerstraditioner" Lagomt skoj att splittra arbetsplatsen till olika mässar där det är "ofint" att äta tillsammans.
Mackedonken nästa.
J.K Nilsson
När det gäller en överstelöjtnant är väl den där 120hp kursen den tvååriga stabskursen på MHS eller? Vad har en arbetsgivare för nytta av den? Arbetsgivaren tittar på vad som studerats på gymnasiet och grundskolan och tiden i FM som arbetslivserfarenhet med kompletterande kurser.
Malin
Försvarsmakten som arbetsgivare har nytta av HSU, dvs den utbildning som leder till Övlt grad på FHS.
Arbetsgivare i Sverige idag skiter i grundskola och vad som lästs på gymnasiet. Det är eftergymnasial utbildning som gäller och framförallt akademisk sådan. Nu kan civila arbetsgivare få ett värde på vilken utbildningsnivå den karriärväxlande officeren har.
Utbildningen i sig är lika akademiskt godkänd som övriga utbildningar som ges på akademiska lärosäten.
Tvåbefälssystemets införande är av godo men det måste ges lite tid så att organisationen hinner mogna.
@Annonym
En del av mitt jobb är att scanna CV från bl.a. national-ekonomer, analytiker, matematiker, och civil-ingenjörer. Jag tittar mest på arbetslivserfarenheter och sedan efter vilket universitet kandidaten gått och därefter dokumenterade matte och fysik kunskaper. Som arbetsgivare ser jag bara FHS som en vanlig yrkesskola för officerare trots Fil.Kand. och Fil.Mag.titlar. Vilket universitet kandidaten har gått är helt avgörande och grund regeln är att rangordna universitet och högskolor efter hur svårt det är att komma in. Tyvärr är det så att om inträdeskraven endast är grundskolemässiga så hamnar FHS på botten i rankingen.
För vilka arbetsgivare anses en 35 årig ÖvLt med en Fil.Mag från FHS vara mer attraktiv än en störtflod av Fil.Kand. och Fil.Mag. utbildade 26 åringar. 50% av ungdomarna lär ha en Fil.kand eller Fil.mag examen i framtiden?
Malin
Du är inte en svensk arbetsgivare Malin, glöm inte det.
Som du själv påtalar och uppvisar så har du sedan länge lämnat Sverige bakom dig.
Nyss så skrev du att det är grundskola och gymnasium som är viktigt. Har du ändrat dig nu?
En 35-årig Övlt kommer att vara attraktiv för att denne har både akademisk examen OCH arbetslivserfarenhet med ledande ställning.
Tidigare så har formell examina saknats så nu har dennes status på marknad höjts.
Grundskolebehörighet (du skriver "grundskolemässiga") är den behörighet som du behöver för att få gå gymnasiet medans Högskolebehörighet är det som ger behörighet till högskola och universitet. Det borde du känna till.
Slutligen så bör du kolla upp vad universiteten har för behörighetskrav. De är nämligen generella i allmänhet. Det är kursen/programmet som avgör behörigheten och inte lärosätet per se. FHS har samma behörighet på OP som UU har på sitt Teologiprogram, men det är väl inte ett "fint" lärosäte det heller?
Det var kanske relativt bättre på din tid men nu är det nya förutsättningar och nya krav.
Nu tror jag ni landat i diket mina damer och herrar, oavsett 2 bef system eller ej så lär det inte bli mycket för pengarna då man ska avdanka en drös med skrivbordschaufförer samtidigt som man ska anställa ett par bataljoner. Dessutom så måste utbildningen för en officer vara allsidig av en mängd olika orsaker. Vad det gäller dessa bataljoner som blir ung 9000 man om man får tro det som sägs så ska dessutom 2000 vara utomrikes enligt uppgifter i media..Jag tror att för alla normalbegåvade så är det som slår en att det inte blir någon större ansamling förband samt att den mtrl som finns inte kommer att vara i några större volymer när allt satt sig. Detta kommer inte behöva 10000 officerare för att administreras.
Sedan kan jag konstatera att den organisation som skall byggas har ganska lite med krigetskrav att göra och mer ligger på det polisiära viket skulle kunna åstakommas bättre genom att svälla upp NIS, inte minst med hänsyn till problemen vid insats vad det gäller regeringsbeslut osv.
kontentan av det som man kan se och det som sägs är att FM ska inte föra krig och ej heller dimensioneras eller utbildas för det. Sedan kan det finnas ett akademiskt intresse i att titta på olika kategoriers förtjänster eller avsaknaden av sådana.
"Det är inte 1939 i Finland, det är nu 2010 i en helt annan värld."
Problemet är att vi designar 2020-talet och 2030-talets försvar. Problemet med många som underskattar vpl-försvaret är att de aldrig såg när det fungerade eftersom sammanklappningen började runt 1986-1988 och sedan eskalerade. De äldre förbanden som gjort full KFÖ tidigare vart fjärde år gick ofta som urverk.
@Wiseman Det är kanske så att Din artikel om Skoglund skall kortas ner och publiceras igen. Den innehåller mycket klokhet och kanske är ännu mer aktuell idag.
@anonym 6:e aug. Kallberg har rätt. Vad är Dina förslag? Det är nog dax att sluta klaga och som Försvarsministern GÖRA NÅGOT. Allt är nog inte maximalt MEN kanske det bästa i rådande situation.
Alla politiker idag pratar om breda lösningar men de flesta passar ( i båda blocken) på och tar egna och lokala poäng i stället för att se och belöna helheten i svensk säkerhetspolitik. I och med de RÖD-GRÖNAS oklara ekonomiska alternativ för Försvarsmakten och därmed för FM en komplicerad planeringshorisont så tror jag alla tjänar på konkreta förslag istället för skrivbordsgnäll
Skicka en kommentar