I indiska Business Standard kan man läsa att Saab avser att lägga ner sin tillverkning av motmedelssystem i Sydafrika för att flytta denna till Indien istället. 2008 vann Saab ett kontrakt på motmedelssystem till det inhemska indiska lätta helikoptersystemet Dhruv där ordervärdet låg på drygt 20 milj dollar. Nu meddelas det att Saab avser att skapa ett utvecklingscentrum i Indien och samtidigt avveckla tillverkningen i Sydafrika. Systemen som sålts till Indien är i grunden sydafrikanska, men företaget köptes av Saab i början av 2000-talet som ett resultat av Sydafrikas Gripenköp. En avveckling i Sydafrika lär medföra starka reaktioner, men Saab är oerhört mån om att positionera sig i Indien för att stärka sina möjligheter i MMRCA-affären. Frågan är vad som händer med filialen i Järfälla.
Det österrikiska köpet av Eurofighter istället för Gripen, ett beslut som man idag starkt ångrar av kostnadsskäl, togs på någon timme sedan tyska delegater framfört att om broderfolket inte köpte Eurofighter fanns det ingen anledning för Mercedes att ha kvar sin terrängbilstillverkning i landet.
Så går det till när man ska göra storaffärer. Prestanda, kostnadseffektivitet och stridsduglighet är underordnat andra värden.
Possible First Flight of China’s Sixth-Generation Aircraft
4 timmar sedan
9 kommentarer:
Såsom tidigare diskuterats på denna och andra bloggar är ett köp av ett stridsflygplanssystem, i högre utsträckning än kanske något annat, en affär där politiska, diplomatiska och ekonomiska hänsyn väger tyngre än produktens pris och prestanda.
Förhoppningsvis har den svenska politiska nivån, liksom industrin, förståelse för att affärerna måste kryddas med mer än ett bra flygplanssystem till ett konkurenskraftigt pris.
För att sälja Gripen krävs en kraftansträngning i hela spektrat av intressenter, ända upp till statsledningen.
SAABs agerande kanske inte är snyggt, men det är nödvändigt.
/ Commander
Dagen efter det att Brasilia eller New Delhi undertecknat ett avtal om utvecklingen av ett nytt stridsflygplan tillsammans med Sverige och Saab, så inleds arbetet med at flytta svenska verkstadsjobb till São Bernardo do Campo respektive Bangalore.
Brasilien och Indien har kvalificerade tekniska högskolor och löneläget är konkurrenskraftigt för alla personalkategorier ända upp till det för disputerade i bägge länderna.
Svenskar köper redan personbilar utvecklade och tillverkade i Sydkorea. Varför skulle inte svenska skattebetalare kunna förlita sig på stridsflygplan utvecklade och tillverkade i syd?
För aktieägare i Saab och Investor gör det ingen skilnad var i världen, som värde skapas.
Hur många framtida kunder blir det om motköpen försvinner efter bara några år, dessutom tillsammans med existerande försvarsindustri?
/Fredrik
nåja, motköp kan alltid blankas och det finns väl alltid någon Electrolux fabrik som kan flyttas någonstans....
@Gustav Wasa:
"Svenskar köper redan personbilar utvecklade och tillverkade i Sydkorea. Varför skulle inte svenska skattebetalare kunna förlita sig på stridsflygplan utvecklade och tillverkade i syd?"
Så är det förvisso, men man kan fråga sig hur långt detta kan sträcka sig. Vad för värdeskapande arbete skall vi syssla med i Sverige? Blogga och utföra hushållsnära tjänster?
/Messo
Äsch, motköp är ett krav. Alla länder ställer det (utom Sverige förstås). Det är ett i många stycken strategiskt klokt sätt att hantera inlöp av större materielsystem. Motköp garanterar ett visst mått av självförsörjningskompetens vad gäller underhåll mm.
De motköpspaket som diskuteras i Sydamerika och Indien innebär förvisso att arbete - framför allt produktion - förläggs därnere, m e n det innebär också möjligheter till finansiering av vidareutveckling av systemet (AESA mm mm).
Motköp är ofta en vinna-vinna för leverantör och slutkund, låt vara att det leder till prisökningar i reda pengar räknat.
Men det skapas samtidigt värden för dessa pengar.
Tyvärr så presenteras detta i grava förenklingar - alltid med tonvikt på att industrin (SAAB) är de onda som förskansar sig fördelar på allas bekostnad (Kundlandets "fattiga barn", Svenska skattebetalare, FM:s förmåga, osv, osv).
Utan Saab Automobile i familjen är Saab AB ett svagare företag. Nu lyckades man visserligen vare sig i Finland eller Österrike, men chanserna hade varit mindre att lyckas om inte Investor hade haft personbilstillverkning som morot. Biltillverkningen i Finland lades ned efter att det landet valde F18 och flyttades till Österrike. Det landet valde Eurofighter och nu är bilverkningen flyttad från Österrike till Sverige. (När Österrike var på tapeten hade Investor 50% kontroll av Saab Automobile, men nu är som flertalet vet ägandet 0%.)
Skillnaden mellan svenskt och tyskt agerande är väl att Sverige visar på god vilja genom att före respekive lands beslut förlägga produktion där som en fin gest, men Tyskland hotar att lägga ner sin tillverkning i landet, som i det här fallet ägt rum i decennier och som inte förlades dit i första början som ett skäl att sälja stridsflyg.
/Industrialist
Industrialist, Valmet licenstillverkade (Det var i Valmets fabrik i alla fall) SAAB i Nystad sedan 1960. Vid tiden övergången till delägarskap av GM så köpte Valmet ut SAAB ur tillverkningen.
J.K Nilsson
Nu finns det ju ingen kommersiell koppling mellan bil-saab och försvarskoncernen Saab AB. Ett namn - två företag. Kopplingen är lika stark mellan Volvo och försvarskoncernen Saab. Eller Electrolux och försvarskoncernen Saab.
Skicka en kommentar