Replik på Newsmill

Nu är tydligen repliken på Newsmill publicerad. Även Infodir har skrivit en artikel i ämnet. Nedan en kopia av Newsmill-inlägget. Tilläggas bör att det är Newsmill som satt rubriken.

Jan Kallberg har också en intressant och kritisk artikel på Newsmill angående personalförsörjningen.Var är Plan B?

--------------------------------------------------------



Diskuterar man känsliga ämnen får man vara beredd på att somliga reagerar såsom man hållit ett rött skynke framför tjuren. Det är svårt att se att det någonstans i blogginlägget som Tuvestad refererar till skulle ifrågasättas att även kvinnor har en roll att fylla i Försvarsmakten. Om något borde det ha varit tydligt i det sista stycket.

Ska man vara petig känns hela Tuvestads artikel som ett skärskådande av lösryckta citat ur blogginlägget på Wiseman's Wisdoms. Naturligtvis blir en organisation starkare av breda kompetenser. Den som regelbundet läser Wiseman's Wisdoms eller någon av de andra försvarsbloggarna har förmodligen lagt märke till att ett genomgående tema är just att motverka det faktum att Försvarsmakten av idag är för enkelspårig och inriktad på ja-sägande.

Det känns oerhört löjligt att behöva påpeka följande faktum, men utav Tuvestads artikel får man förstå att det är nödvändigt eftersom hon lyckades med att fullkomligt feltolka blogginläggets sista stycke. JA! Naturligtvis har Försvarsmakten behov av kvinnor, liksom den har av personal av annan härkomst än svensk, personal med annan läggning än heterosexuell osv. Att ha med kvinnliga soldater och officerare i insatsområden där kvinnor är extra utsatta, t ex Afghanistan, är en absolut nödvändighet för att kunna verka effektivt. Det är så självklart att man inte trodde att det skulle behöva nämnas.

Trots att det svenska samhället anser sig som världsbäst på jämställdhet är den svenska Försvarsmakten en av världens sämsta på jämställdhet sett till andelen kvinnor. Traditionellt har stridspilotyrket varit en av de sista manliga bastionerna inom världens försvarsmakter. I västvärlden var Sverige snabbt ut att tillåta kvinnor som stridspiloter, men ändå år efter att övriga yrken i Försvarsmakten öppnats. Detta är nu över 20 år sedan. Ändå finns det idag ingen aktiv kvinnlig stridspilot och genom åren har det endast funnits en. Är det för att Försvarsmakten är för dålig på att rekrytera? Är det för att svenska kvinnor är sämre än kvinnor i andra länder? Är det för att manliga stridspiloter trycker ned kvinnliga pilotaspiranter?

Vad är då jämställdhet inom en organisation med Försvarsmaktens uppgifter? Är det hälften högerhänta, hälften vänsterhänta, hälften män, hälften kvinnor? Så enkelt är det tyvärr inte. Alla i organisationen har sin roll att fylla och den fyller man inte genom sina attribut utan genom att man gör sitt jobb bäst. Om det då råkar bli en fördelning på 73 % heterosexuella kvinnor, 2 % transpersoner, 8 % homosexuella män osv är helt ointressant. Vad som är intressant är hur organisationen, Försvarsmakten, löser huvuduppgiften - Väpnad Strid - på bästa sätt och dessutom bättre än alla tänkbara motståndare. Väpnad strid är det yttersta av verktygen och därför också det dimensionerande. Den outtalade förmågan till väpnad strid är vad som i många fall gör att andra säkerhetspolitiska verktyg fungerar och en försvarsmakts förmåga till väpnad strid är det bästa redskapet för att undvika att väpnad strid ska behöva genomföras. Jämställdhet är att personalen i organisationen samverkar på bästa sätt förstår varandras styrkor oavsett skillnader utifrån de dissekerande snitt som en utomstående betraktare väljer att applicera. Alla har en viktig roll att fylla så länge de är de mest lämpade för sin position.

Folk har i allmänhet en förmåga att snöa in på just de fysiska kraven när man diskuterar kvinnor i Försvarsmakten. De är inte de enda relevanta kraven när det handlar om att få fram bra soldater och officerare. Det är precis lika illa om man inte väljer de mest lämpade utifrån andra aspekter, såsom längd, intelligens, simultanförmåga och alla andra aspekter som mäts. De kvinnliga officerare som medverkade till inlägget var mycket tydliga på punkten att ska man vara officer eller soldat ska man vara det för att man är duktig på sitt jobb. Inte för att man är just kvinna.

Som ofta påpekats på Wiseman's Wisdoms är krig grovt förenklat den yttersta landskampen. En kamp på liv och död där två eller fler landslag möts i en gren där segraren lever vidare medan andraplatsen är tillika förlorare och möter oftast sitt öde i form av förintelse och död. Eftersom insatserna är så höga ställer det de högsta krav på såväl materiel som personal.

När insatserna är så höga gör människor allt som står i deras makt för att förbättra sina överlevnadschanser. Är det en person vars bristande intelligens, fysiska förmåga, mentala instabilitet, slarv etc man anser försämrar gruppens överlevnadschanser försöker man göra sig av med den personen oavsett om personen är man eller kvinna, smålänning eller saknar en tumme. Så fungerar människan. Detta tävlingssinne är inte något urvalskriterium i testerna. Det är en logisk följd av krigets natur och existerar vid sidan av de eftersträvansvärda soldategenskaperna, varav Tuvestad nämner några såsom värdegrund och kommunikationsförmåga.

En av bloggens läsare kommenterade det hela mycket sammanfattande: "Poängen är ändå att om det så är en gris i stridsutrustning som är bäst lämpad, så är det grisen jag vill strida tillsammans med."

Försvarsmaktens framtida personalförsörjning är mycket oroande. De glädjesiffror som visas upp är inte alltid så positiva som man kan tro. Det finns istället all anledning att oroa sig för framtiden, t ex det faktum att kraven på de mönstrande överlag sänkts genom åren. I fråga om stridspiloterna har det tidigare framförallt varit en fråga om hur officerare rekryterats - genom värnplikt. Trots att det för kvinnor fanns en annan direkt väg in var det otroligt få som sökte och därmed ännu färre som klarade sig hela vägen genom testerna. Förra året lär det ha varit flera sökande till stridspilotyrket än på många år, men aldrig har så få klarat de grundläggande testerna. Resultatet har varit liknande avseende soldater och övriga officerare. Är det så enkelt att rekryteringen inte rekryterar rätt material? Kan det vara så att kvinnor mer än män inser att den klena ersättning som erbjuds anställda soldater inte är mycket att bygga en framtid på under de år som man ska använda till att lägga grunden för sitt framtida liv?

Förmodligen skulle det absolut bästa sättet att få en mångsidig och stark försvarsmakt vara att mönstra alla unga, oavsett kön och andra skärningar man känner för att dela samhället i och genomföra en kortare allmän värnplikt om några dagar till veckor för att sedan gå vidare med de intresserade och de mest lämpade. På detta sätt skulle Försvarsmakten ha möjlighet att nå ut till alla unga svenskar. Tro det eller ej, men många av våra bästa officerare hade aldrig haft en tanke på den yrkesbanan innan den påtvingade kontakten med Försvarsmakten och många av de mest intresserade unga mönstrande valde en helt annan yrkesbana. Man vet inte förrän man provat. Att en allmän mönstring aldrig kom till stånd är att beklaga. Vi missade som bekant 50 % av rekryteringsunderlaget.

Eftersom nu erfarenheten visar att det behöver påpekas, så avser den omtalade lämpligheten såväl fysiska, som mental och intellektuella krav - oavsett om det är män, kvinnor, jämtar, vänsterhänta eller homosexuella. Sådana egenskaper hör helt enkelt inte dit när det handlar om arbetsuppgifter där människors liv och död står på spel.

Wiseman