Gästinlägg: Mikael Oscarsson – tack till Wiseman och andra

Det är kul att se att försvarsdebatten lever vidare efter Almedalen och trots semestern. Kristdemokraternas försvarspolitiske talesperson Mikael Oscarsson kommenterar här i ett gästinlägg den debatt som partiets försvarspolitiska rapport rönt.

Wiseman
––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Mikael Oscarsson – tack till Wiseman och andra



Jag vill tacka alla bloggare för era bidrag till den försvars- och säkerhetspolitiska debatten – de behövs. Diskussionerna i bloggosfären är ett för mig viktigt forum för att hämta idéer om hur förfina eller modifiera förslag, utforma helt nya förslag eller ställa rätt frågor. Det utgör ett viktigt komplement till den bild jag får från förbandsbesök, föredragningar och myndighetsdokument.

Till min stora glädje har KD försvarspolitiska rapport fått stor uppmärksamhet och kommenterats av bland andra Wiseman, Skipper och min riksdagskollega Staffan Danielsson. Det har fått mig att fundera på hur jag skall förtydliga delar av rapportens innehåll i samband med försvarsberedningens fortsatta arbete, men även i andra sammanhang. Jag skulle därför vilja kommentera några av de frågeställningar som kommit upp i debatten på bloggarna, direkt och indirekt (t ex Jägarchefen avseende logistik) och i olika kommentarer till inläggen.

Avseende IO 14. Även om det är så att IO 14 inte uppfyller alla de krav som kan och bör ställas på en framtida svensk försvarsmakt anser vi att reformen bör fullföljas innan organisationen utökas. Dock ser vi det som viktigt att det även inom ramen för införandet av IO 14 (IO 23?) genomförs vissa förändringar. De viktigaste är:


 
  - Rekryterings- och bemanningsproblemen måste lösas. En väg kan vara att införa substantiella premier för genomförd GMU med åtföljande krav på obligatorisk krigsplacering och tjänstgöringsskyldighet för övningar.
 - Kvalificerad övningsverksamhet måste kunna genomföras. Kräver det att antalet heltidstjänstgörande soldater utökas?
  - Logistiksystemet bör ges en tydligare inriktning mot att stödja nationella försvarsoperationer, ta emot utländskt stöd och så att den på ett bättre sätt kan understödja utbildning och övningar. Den pågående omorganisationen av försvarsmaktens logistik bör därför utvärderas med dessa grundläggande krav för ögonen, och mindre mot vad som framstår optimalt på ett excelark.
  - Officersutbildningen, på alla nivåer, bör till delar förändras i en riktning där det läggs en ökad tonvikt på praktisk förbandsanknuten tjänst/utbildning och krigsstabstjänst.
  - Lokala chefer bör ges ett större ansvar för rekrytering och utveckling av sin personal, det gäller såväl soldater som officerare.
  - Även inom ramen för IO 14 måste åtgärder vidtas för att återskapa en permanent, kvalificerad, militär närvaro på Gotland.


Framtida utveckling. Här finns det mycket som bör göras för att skapa en rimlig nationell försvars förmåga:
  - Generellt sett är organisationen för liten. Att skapa en tillräckligt stor organisation inom ramen för nuvarande modell där alla förband ska vara gripbara i fredstid är mycket svårt. Vårt förslag är att ”IO 14” kompletteras med en kaderorganisation där huvuddelen av personalen kan mobiliseras i ett skärpt säkerhetspolitiskt läge. Den kan skapas genom att avkastningen från ”IO 14” krigsplaceras. Det ger en potential att, åtminstone personellt, fördubbla antalet förband (det skulle också göra det möjligt att krigsplacera huvuddelen av officerskåren – det är väl därför den finns).
  - IO 14 saknar ett antal väsentliga komponenter som: kvalificerat långräckviddigt luftvärn, utbyggt krigsbassystem för marin- och flygstridskrafterna, logistik på ”brigadnivå” och kvalificerat luftvärn till flottans stridsfartyg. Det finns även andra brister, i vissa fall avgörande för att någon funktion skall fungera, men här hänvisar jag av utrymmesskäl till rapporten.



Den fråga som debatterats mest, som det framgår av länkarna i början, är ekonomin. Att redan genomförandet av IO 14 kommer att kräva högre försvarsanslag än dagens är klart. En uppskattning är att det successivt krävs en anslagshöjning på i storleksordningen 10%. Exakta summor måste försvarsmakten själv räkna fram.

Den föreslagna utvecklingen på längre sikt kommer att kräva ytterligare medel. Hur mycket exakt är omöjligt att ange, det beror på ett stort antal förutsättningar som dessutom kan kombineras på olika sätt. Bara för att nämna ett exempel. Prisskillnaden mellan det kvalificerade europeiska luftvärnssystemet ASTER och det amerikanska Patriot lär vara betydande, exakt hur mycket vet man först efter genomförda förhandlingar (dessutom, kan det ryska S-400 var ett alternativ? - vi provade ryska stridsvagnar innan vi bestämde oss för Leopard).


Likaså har olika personalförsörjningsmodeller ett stort inflytande på kostnaderna. Den av oss föreslagna modellen att utnyttja personalavkastningen från ”grundplattan IO14” är billig. Här är problemet materielen till de kaderorganiserade förbanden. På armésidan är det till stor del en fråga om att underhålla och livstidsförlänga befintlig materiel. Det gäller främst de mekaniserade förbanden, stridsfordonen finns. Nyanskaffningsbehovet finns i första hand vid de olika stödfunktionerna. Samma gäller för marinens och flygstridskrafternas basorganisationer, personalbehovet kan tillgodoses genom avkastningen från” IO 14”, materiel måste anskaffas. Vill man vara riktigt ”gammalmodig” och ekonomisk kan man åter börja fundera på att krigsplacera civila entreprenadmaskiner vid ingenjörsförbanden och vid flygets banreparationsenheter. Civila tankbilar kan nog också ha en roll att spela vid olika underhållsförband etc.

De största kostnaderna är sannolikt förknippade med om vi gör enligt vårt förslag i rapporten, nämligen anskaffar ytterligare några stridsfartyg och bibehåller 100 stridsflygplan, samt att driva dessa system. Även här finns det flera alternativ. Fler Visbykorvetter, införa en ny typ av fartyg (flottiljledare?), ha en blandad organisation av Gripen C/D och E eller att inrikta sig mot bara E på sikt. Kostnaderna kommer att variera beroende på alternativ.


En bedömning är att det på lång sikt krävs ett försvarsanslag på ungefär samma nivå som våra nordiska grannar, ca 1,5 % av BNP, för att ge möjligheter att skapa en rimligt balanserad organisation för såväl rent nationella försvarsbehov som för att ge oss handlingsfrihet att hantera en svårförutsebar framtid. Den kommer inte att vara perfekt, det kommer alltid att finnas brister. Men den kommer inte att riskera kollaps om den skulle behöva användas på allvar. Dessutom skulle den antagligen utveckla dubbelt så stor operativ effekt jämfört med IO 14. Vi anser inte att en sådan inriktning är populism som Staffan Danielssons antyder, snarare är det en bedömning av vad som är möjligt och vad som krävs för att vi skall kunna bidra till fred, säkerhet och stabilitet i vårt närområde.

Som jag inledde. Alla förslag kan göras bättre, ibland behöver de också modifieras. Alla typer av synpunkter på och analyser av KD säkerhetspolitiska rapport mottas därför med tacksamhet. Helst i form av mail direkt till mig: mikael.oscarssson@kristdemokraterna.se , eller på olika bloggar. I det senare fallet finns dock risken att jag kan missa något då jag inte kan garantera att jag ser alla inlägg.

KD:s säkerhetspolitiska rapport, som ger en mer heltäckande bild av våra förslag, finns att läsa på http://www.kristdemokraterna.se/Global/Rapporter_Och_Dokument/F%c3%b6rsvars-%20och%20sakerhetspolitk%20ett%20allmanintresse.pdf


Mikael Oscarsson
Riksdagsman (KD)
Ledamot av Försvarsutskottet och Försvarsberedningen

13 kommentarer:

Staffan Topping sa...
13 juli 2013 12:45  

Jaha, då är det dags för en 180 graders kursändring igen då...

Vi har ju just plöjt upp alla landningsbanor, sålt ut mobförråden och gått "all in" på att utforma FM för att genomföra krig utomlands.

Suck, som teaterdirektör nog skulle ha sagt.

Malin sa...
13 juli 2013 12:57  
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Malin sa...
13 juli 2013 15:39  

Tvärtom, ORG14 bör förkastas nu på en gång med avseende på markstridskrafterna. 

Org14 är i grunden fel. Den är byggd med PRIO och bataljon som bas med materiel, förpl, am, driv, reservdelar på fel plats eller på ingen plats alls som dessutom inte är anpassad för terräng och klimat. Strid genomförs aldrig med en bataljon i taget enligt den utopiska ORG14 modellen. NBG då? NBG eller bataljonsstridsgrupp är en lösning med ofantligt slöseri med omkringliggande resurser för att stödja endast EN skyttebataljon där endast ett skyttekompani kan agera i taget. NBG kan slå en eller två skytteplutoner enligt kravspecen. Vad blir notan för att uppnå förmåga att slå ut en fi skyttepluton med NBG eller bataljonsstridsdgrupp?

Effekt och uthållighet kan endast åstadkommas genom strid i brigad eller divisions form där alla truppslagen samverkar i ett sammansvetsade team. Med andra ord, den enda lösningen för att förmå logistik, sjukvård, indirekt eld, samband, underrättelser, fältarbeten, attackflyg och flera skytte enheter att samverka tillsammans är brigadformen med anpassade brigadbataljoner ur vart och ett av truppslagen. 

För att förband skall anses omedelbart gripbara så måste all materiel i hela brigaden lagras i mobförråd på plats och brigaden mobiliserings och strids-övas frekvent. Depåer av drivmedel och ammunition måste finnas i närområdet. Kraven på verkstäder och reservdelar lär vara högre idag än på min tid och speciellt i framtiden alltefter mekanisering och teknikutvecklingen fortskrider. 

Något av detta finns inte alls i ORG14.

Varför revs fungerade logistik, sambands och ledningssystem som fanns under 80 och 90 talen? Istället för att ta lärdom och utveckla dessa inför ORG14, så damp kolosserna PRIO/SAP och FMLOG ner som tillsammans med NF och NBG slukade större delen av försvarsanslaget. SAP tvingar försvaret att strunta i krav som förband och staber ställer på logistik, pers och ledningssystem och istället tvingar förbanden att formas som varuhus i IKEA med ett centrallager och en datacentral utan reudundans som med lätthet kan slås ut. De system jag skapat är byggda och framdrivna av användare ute på fältet som aggressivt och blixtsnabbt handlar i hela världen dygnet runt för att likt trupp och stabsofficerare på fältet vinna bataljer på finansmarknaden. Om systemen i Tokyo slås ut så fortsätter finans bataljerna ändå men med redundant system i Osaka. PRIO/SAP från 60 talet måste avvecklas och system utvecklas av förbandschefer och stabsofficerare från grunden där anställt systemfolk på plats är integrerade i det militära teamet för att implementera deras krav. Off-the-shelf blir en allt dyrare och otympligare lösning för större organisationer med ökade krav på system i framtiden.

En ökning av försvarsanslagen hamnar således vad jag erfar rakt ner i HKVs svarta hål av diverse flummiga påhitt. 

Officersutbildningen är för lång och kan kortas ner till ett år där allt som inte har med att leda krigsförband eller agera stabsofficer skalats bort. Då blir även utbildningen intressant för de med hög IQ och bättre skolbakgrund. FM måste få in officersaspiranter som kan fatta snabba beslut av hög kvalitet under press och hot, vilket inte åstadkoms med FHS/OP som tvingas ta in vem som helst för att fylla sina platser. FHS/OPs mål är att alla skall få en fil. kand. för att de på så sätt lättare kan sparkas ur FM när de blir 35 och fasas in på ett civilt arbete men högskolan tar dessvärre ingen hänsyn till att få fram dugliga truppofficerare som kan agera och leda i fält.

Malin

Jägarchefen sa...
13 juli 2013 20:03  

Först och främst, Tack för att du tar dig tid att läsa ens inlägg, tyder på att våra folkvalda tar sitt ansvar att lyssna på vad som sägs ute i förskingringen som sig bör i en demokratisk stat.

Några reflektioner kring det du belyser,

Rekrytering, att lägga än mer ansvar på förbandscheferna och därmed också kompani och plutonscheferna kring rekrytering av personalen är i mitt förmenade kontra produktivt de sliter redan som det är, för att få verksamheten att gå runt. Här krävs att de centrala nivåerna tar ett än större ansvar för detta, om inte så tilldela fler s k ”rader” i PRIO så att man kan anställa in på varje bataljon låt oss säga 5 stycken informatörer/rekryterare och ge medel för detta så de kan arbeta heltid kring just denna fråga. Annars kommer bataljonerna jobba ihjäl sig snart.

Vad som även är viktigt avseende rekrytering är även grundutbildning, vi har fortfarande inom Försvarsmakten ej personal avdelad till renodlade utbildnings-/träningsavdelningar ute på förbanden, utan det innebär att chefen själv måste utbilda sitt förband, när skall således cheferna övas för att kunna fatta korrekta beslut?

Detta innebär att när väl raderna är uppfyllda kommer det ej finnas någon som leder utbildningen på förbandet och vad som är än viktigare utveckling av stridsteknik och taktik. Till del löses detta av MSS men man måste beakta vikten av skillnaderna i terräng och klimat i vårt avlånga land, vilket gör att de lokala förbanden måste göra abrovinker på vad MSS rekommenderar.

Detta är något som måste åtgärdas mycket omgående, tillförs inte medel och sk ”rader” i PRIO kommer förbandsverksamheten som i dagsläget är rätt obefintlig bli än mer obefintlig när raderna är uppfyllda.

I övrigt håller jag i mångt och mycket med vad ni föreslår, om än så tror jag att det kan vara farligt att låta IO 14 löpa linan ut innan man gör förändringar en ”mellanväg” är faktiskt inte helt dålig i det här läget. I och med att IO 14 i mitt förmenande är en skapelse som enbart lämpar sig för internationella insatser och ej nationellt försvar med de risker detta ställer vilket skiljer sig markant från internationella insatser.

Men vad som är än viktigare och som måste börja belysas inom försvarsdebatten är den civila dimensionen dvs dels civilförsvar dels den gamla Totalförsvarstanken (här menar jag sjukvård, transporttjänst, förnödenhetsförsörjning m m). Denna dimensionen är grunden för att kunna ha ett fungerande nationellt försvar och den hamnar i skymundan. Detta är något som ur mitt förmenade totalt havererat vilket är olyckligt.

Have a good one! // Jägarchefen

Bo H sa...
13 juli 2013 23:17  

IO-14 skapades mot bakgrund av en hypotes som borde ha reviderats i och med Rysslands invasion av Georgien. En revision av målsättningen bör snarast genomföras. Stridskrafterna bör utformas för att bekämpa luftlandsättningar i första hand mot flygbaser och marinbaser samt deras underhållsdepåer - någon fientlig trupp som breder ut sig över ytan tror jag inte att vi behöver möta. Takten i skapandet av våra markstridskrafter kan anpassas efter den takt med vilken vi stärker flyg- och marinbaserna.

Vad beträffar de 100 stridsflygplanen så torde det teoretiskt finnas två vägar att gå: de nu beslutade 60 JAS39 behöver inte nödvändigtvis alla vara av samma spec som Schweiz köper - säg att 30 följer CH-specen och att vi beställer en option på den variant som nästa kund (Brasilien?) beställer. Den andra vägen är att materiel från C/D-varianten icke får användas till E/F utan att vi får exvis 40 C/D kvar i organisationen.

För attackuppdrag och förmodligen för spaningsuppdrag är den yttre lasten viktigare än AESA-radar. Jag tror att med de långräckviddiga attackrobotar som jag definitivt hoppas kommr att anskaffas så kan C/D räcka som vapenbärare.
Vid bedömning av totala antalet 39-or måste vi ta hänsyn till att ett antal flygplan kan komma att leasas till andra länder och de 100 som KD förordar är väl avsedda för det nationella försvarsbehovet?

Thomas Berkland sa...
14 juli 2013 10:28  

Jag får nog snart nippran!
Som andra bloggare här på WW konstaterat, så har Ryssland visat musklerna i två övningar. Den sista med 160.000 man.....!!!
Det är i klass med vad Ryssland körde under Sovjet-tiden...
Naturligtvis från en "mycket låg nivå"...??? Väst har haft 3 stycken erövrare som har haft ett gemensamt. Samtliga underskattade Ryssland. Och det gick åt h-vete.
Den siste (Hitler)var övertygad om att den överlägsna tekniken skulle knäcka de "asiatiska horderna". Känns det igen?
Putin struntar i välfärden i Ryssland och precis som Hitler satsar han allt på ett kort: Upprustning.
När fasiken ska våra välgödda svenska politiker komma ur Almedals-ankdammen?

Strilsäker sa...
14 juli 2013 12:46  

Intressant och mycket bra att politiker tar till orda och för dialog.

Det första som nämns är egentligen hela problemet, IO14 och personalförsörjningen. Att det slutligen medgetts att det inte gått som tänkt är hedervärt. Det gick som motståndarna (eller svartmålarna) sa att det skulle göra. Nu står vi där idag att då fortsätta på det inslagna spåret kan inte inte ses rimligt. Nästa steg vore göra skäl för orden "ödmjukhet" och "breda överrenskommelser" genom att byta ut personalförsörjningssystemet till ett som fungerar.
Vi får se till våra Nordiska grannar, de länder som är oss mest lika och ta lärdom av dem.
I Norge lyckades man införa könsneutral värnplikt, något som stöddes av samtliga stortingspartier, utom kristdemomkraterna. Ödmjukhet och breda överrenskommelser var det någon som sa?

Tycker det är bra att det börjar klia i skinnet och hända saker. Det får mig se ljusare på sverige och demokratin. Det ska inte stickas under stol att det är en bra bit kvar. Fortsätter det åt rätt håll slipper jag gå i landsflykt och söka asyl hos någon av våra grannländer.

Resenären sa...
14 juli 2013 13:55  

"Rekryterings- och bemanningsproblemen måste lösas. En väg kan vara att införa substantiella premier för genomförd GMU..."

Men vänta här nu! Införde inte ni politiker yrkesförsvaret just för att Michael Moore tutat i er att det skulle bli billigare än det så värdelösa värnpliktssystemet?

Bo H sa...
14 juli 2013 17:49  

Personalförsörjningsproblemet är som det gamla ordspråket om skulden till att två träter - det är inte enbart den enes fel att så få finner det attraktivt att bli militär till yrket. Är det verkligen en pengafråga?
Nu spelar det dock ingen roll, vi kan konstatera att för få vill bli yrkesmilitärer, punkt.
KD föreslår ett modifierat försörjningssystem och låt oss diskutera om det kan vara ett framgångsrikt sätt att bemanna den organisationsskizz som KD presenterar. I övrigt har möjligheten till värnplikt inte uteslutits, den bara vilar.

Som jag ser det är de första stegen vi snarast måste ta att fastställa vilken ambition vi bör ha beträffande mobiliseringsberedskap för de olika förbanden, generellt är ju hög beredskap kostnadsdrivande men ett par veckors beredskap ställer förmodligen för höga krav på våra politikers beslutsförmåga.
Ett ytterligare problem som måste diskuteras är hur länge svenska stridskrafter måste hålla ställningarna själva - läs t ex hålla eget luftherravälde - innan NATO eller annan hjälp kommit på plats. Räcker en vecka eller skall den dubblas?

Wiseman sa...
14 juli 2013 18:26  

Bo H,

Man ska akta sig för hur man uttrycker sig. Risken finns att någon tror att Sverige kan hävda ett luftherravälde. Den förmågan finns inte med dagens eller morgondagens antal flygplan och med de stora geografiska områden vi talar om. Däremot kan man på enstaka platser och under begränsad tid etablera lokal luftöverlägsenhet, i bästa fall till och med lokalt luftherravälde.

Vad man däremot kan uträtta är att bestrida motståndarens luftherravälde.

Bo H sa...
14 juli 2013 19:01  

@wiseman -
I stand corrected. Jag erkänner gärna att jag uttryckte mig slarvigt; jag borde skrivit "bestrida motståndarens luftherraväldet", något som f ö verkar vara ett stort stycke att bita i med som bäst 100 stridsflygplan och, tja, låt oss säga närmare en vecka innan hjälp kan avlasta. Vi har ju sett att alla har sina egna bekymmer.

PangPangSWE sa...
15 juli 2013 21:13  

Tjötar man fortfarande om "1 vecka"?

Vi vet ju alla att det i bästa fall handlar om några dagar, dvs tills medhavd förstahandsförråd är förbrukad.

Det tog NATO 6 veckor att gruppera några Patriotbatterier inom NATO, vem tror att det skulle gå fortare till Sverige?

realisten sa...
16 juli 2013 09:04  

Som jägarchefen är inne på, det saknas ett totalförsvarstänk men även folkförankringen har gått förlorad. Idag är det inte du och jag som ska försvara vårt land, det skall någon annan göra tänkter nog de flesta. När man inte längre får göra värnplikt eller civilplikt och vara en del av det system som skall skydda oss, ja då lever man i tron att någon annan löser det åt en. Värnplikten är bra på så många olika sätt men främst så skapar den en vi-känsla och ger mer tillbaka till samhället än vad den kostar, vill jag påstå.
En blandning av värnpliktiga och kontinuerligt tjänstgörande soldater är nog det som skulle fungera bäst i Sverige.
Till våra politiker; släpp prestigen, gör om gör rätt. Nuvarande bana är dömd att misslyckas, ungefär som sjukvården, flyktingmottagning m.m. I slutändan är det ni själva som får vara med och betala priset när systemet kollapsar, likt Grekland... Jag är inte optimistisk!

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Blogg-Topplista Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Bloggar.Topplista.se - topplistan med de bästa bloggarna - lägg till din blogg du också! Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade