Pirater, passa er?

Ikväll tillkännagavs det som länge antytts – att Marinen efter något hundratal års uppehåll åter ska ut och jaga pirater. Naturligtvis är det fråga om Somalia och uppdraget som korvetterna HMS Stockholm och Malmö, samt stödfartyget HMS Trossö, ställs inför är egentligen att skydda andra fartyg från pirater mer än egentlig piratjakt.

Piratjakten i sig har ju visat sig vara en svår nöt att knäcka, när själva jaktmomentet väl är avklarad. Har man tur skjuter piraterna först, varvid man kan avge verkanseld. Problemet blir om piraterna ger upp och ska gripas. Var ska de ställas inför rätta och vem har rätt att döma dem? Inte kan man väl utlämna dem till ett afrikanskt land där man tillämpar dödsstraff? Det problemet (läs i Krigsbloggen) har drabbat både Danmark och Strorbritannien, varvid man blivit tvungen att släppa pirater som säkerligen skrattat hela vägen till nästa RPG. (Läs för övrigt hela Krigsbloggens utmärkta serie om piratverksamheten utanför Afrikas horn)

Kommer vi då att lyckas bättre i Sverige? Man kan ju hoppas att ROE är välskrivna, men samtidigt är vi ju vansinnigt duktiga i det här landet på att slå knut på oss själva med olika moment 22. I slutändan är det en officer på låg nivå (något högre när det gäller fartyg) som sitter med ett svårt beslut utan stöd uppifrån, där det enda han kan vara säker på är att han kommer få skit oavsett vilket beslut han fattar. Jag hoppas verkligen att ROE hanterar mardrömssituationen med en liten båt med obeväpnad besättning som i hög fart på kollisionskurs styr mot svenskt fartyg. Troligen gör de inte det och skulle scenariot inträffa har vi rätt en snabbt en ny svensk försvarspolitik till priset av 35 mans liv och en snabbavvecklad Stockholmskorvett.

Som vanligt när det handlar om svenska insatser tar det också tid. Först om ett halvår kan det vara aktuellt med påbörjad insats. Försvarsmakten och Regeringen drog ju i all sin vishet ner beredskapsnivån för samtliga förband till minst 90 dagar. Vid en beredskap på 90 dagar eller längre behöver man nämligen inte ha personal rekryterad och framförallt inte betala någon beredskapsersättning. Man ska nog inte oroa sig alltför mycket för att Marinen ska komma för sent. Såvida inte ROE ändras ordentligt, kommer piraterna bara att behöva åka hem och hämta nya vapen när de blir prejade av de redan insatta örlogsfartygen, såvida de inte är dumma nog att skjuta först eller ge sig på ett franskt fartyg. Operationen är ju också lämplig för Marinen på sådant sätt man ingalunda behöver oroa sig för luftförsvaret, som ju annars är en känd och omfattande akilleshäl på Marinens fartyg.

Edit 19/11: Enl SvD släpper FOI på måndag en rapport där man ställer sig tveksam till effekten av marina insatser.

Länk till FM:s sida om insatsen

Balansgång på den tunna röda linjen

Aktuellt hade ikväll ett mycket intressant inslag där programmet låtit göra en SIFO-undersökning om svenskarnas inställning till Försvaret.

Man kan konstatera att svenskarna inte verkar tycka att Afghanistans sak är vår. Man kan ställa sig två frågor direkt: hur skulle ett terrordåd i Sverige påverka opinionen och vad skulle fler svenska stupade innebära för insatsen? Svensson har en tradition av vilja att andra ska lösa alla problem och tala högljutt om att inget görs. Det kanske behövs en ny "Fredsstyrkan" för att folk ska få upp ögonen för vad som händer därborta? Eller varför inte en inbäddad journalist à la Ross Kemp? (vad tror du om det Johanne Hildebrandt?)

Den första frågan är svårast att svara på. Det beror säkerligen på omfattningen. Som exempel kan nämnas bomberna i Madrid där följden blev ett snabbt tillbakadragande av spanska trupper från Irak. Men överlag tror jag det blir ett negativt utslag på allmänhetens stöd.

Den andra frågan anspelar på den tunna is regeringen befinner sig på när det gäller den svenska truppen i Afghanistan. Afghanistan (och snarare USA-motståndarna) inom vänstern har gjort ett digert jobb när det gäller att få med sig media på sitt spår. Flygvapnet har länge velat skicka Gripenförband till Afghanistan och det har även uttryckts önskemål från andra länder om detta, men regeringen säger blankt nej. Och det är ju inte så konstigt. Det är inte omöjligt att föreställa sig att regeringen skulle falla med en förlorad JAS i Afghanistan eller en vapeninsats mot ett mål av diskutabel militär karaktär. Sen är det ju inte så att bara för att man skickar stridsflyg så behöver man fälla bomber. Det går lika bra att uppträda i spaningsrollen, vilket Tyskland gör. Jag tror dock aldrig att vi får se svenska JAS i Afghanistan om inget radikalt händer med opinionen.

Det roliga är att när man tittar på mätningen är det vänsterblocket som är mest negativt till svensk trupp i Afghanistan. Samtidigt är det vänstern som högst brukar vurma om solidaritet med andra folk? Inte utan att man funderar hur det går ihop.

Vidare kan man se hur effektivt ett budskap och värderingar kan föras neråt i de militära leden. Deltagarna på värnpliktskongressen använde pliktskyldigt de argument de fått itutade sig under värnplikten om utlandstjänst av sina befäl och som de i sin tur fått uppifrån. Kvarstår gör frågan hur hanterar vi personal som inte är intresserad av utlandstjänst? Det är ju lite rörande med officeren från Livgardet som intervjuades och inte ville åka och refererade till familjen. Många blir nog upprörda av det, men är det ändå inte ett kvitto på att vi lyckats med att få fram officerare som uppskattar "mjuka" värden? (här är det väl på sin plats med en smiley..)

Lite besviken blev jag dock över andelen svenskar som önskar öka det nationella Försvaret. Jag tror inte riktigt att poletten har trillat ner i stugorna att dagens militära försvar är betydligt mindre än 10 % av vad det var för drygt tio år sedan, med över 50 ggr längre mobiliseringstid. Låt hoppas att Aktuellt beställer en liknande undersökning till vårvintern då regeringens inriktningsproposition presenteras med den nya stora regementsdöden.

SVT SVT-analys

Detta sjuka land...

Händelser som den här gör att jag får svårt att sova. Saknar dagens människor totalt empati? Hur i helvete tänker man när man saktar ner och rundar en trafikolycka och en blodig man som står mitt i vägen och försöker påkalla hjälp? Det bör ju vara ett femtiotal människor som jag verkligen hoppas skäms öronen av sig nu. Jävligt synd att det inte går att lagföra idioterna.
Man ska ju dock inte förvånas över det som hänt när man läser kommentarer som denna under nämnd artikel:

"Ismo, 30 år, kolsva, Idag 23:27 Vet varför folk skiter i att hjälpa till.. Vem vill ha sin bil sönderklippt av räddningstjänsten och sen sitta där med en demolerad bil då försäkringsbolagen skiter i en? Inte fan vill jag det, inte fan har det något med IQ eller uppmärksamhet å göra med, jag råkar ha högre IQ än medel så kanske därför vet jag varför istället för vilda gissningar.

Fråga 2 är vad i helvete det är för avtal som hindrar nummerupplysningar från att koppla människor i nöd till larmcentralen? Det verkar ju så helt jävla absurt att det saknar motstycke. Vem har fattat detta beslut? Den människan borde verkligen tryckas dit av media.

Allt för ofta läser man i tidningarna om människor som råkar illa ut när de utövar civilkurage och i värsta fall blir ihjälslagna för att de försökt avbryta en misshandel, stoppa ett inbrott eller som härom året, påpekat det olämpliga i att urinera på en port. Det står helt klart att vi behöver en lag som bättre stöttar och premierar människor med civilkurage, s k vardagshjältar. Att lagstifta om att ingripa tror jag inte är rätt väg. Varför inte dela ut medaljer till dessa hjältar eller t o m ge dem en tillfällig skattelättnad eller någon annan premie?

Ett tips: Prova att hjälpa en annan människa. Den stoltaste dagen i mitt liv är då jag räddade livet på en man som höll på att kvävas.

Putins Rasputin

Apropå debatten om Sveriges Rysslandspolitik och förberedandet av Putins återkomst som president (SvD, 2, 3, DN)

I senaste numret av Axess Magasin (nr 8) har rysslandskännaren Lars Gyllenhaal en artikel om Alexander Dugin, eurasianismens store företrädare i Ryssland. Dugin är ett namn värt att lägga på minnet eftersom han av många anses ha mycket stort inflytande på den förda politiken i Ryssland. Jag publicerar här två citat ur tidningsartikeln, men för att läsa hela får ni köpa den själva eller hoppas på att den dyker upp Axess Magasins hemsida.

"Med marxism-leninismens död som Rysslands statsideologi uppstod ett tomrum som eurasianismen gör sitt bästa att fylla. Eurasianismen uppstod på 1920-talet bland exilryssar och går ut på skapandet av ett multietniskt imperium som av "naturliga" skäl dock bäst leds av ryssar. Den innehåller ett mått av socialism men är samtidigt "konservativ", religiös och förbunden med "uråldriga traditioner". Eurasianismen glömdes i stort sett bort under den sovjetiska epoken men har genom Alexander Dugin återupplivats. Hade eurasianismen inte redan funnits att ta fram och damma av hade dock Dugin sannolikt uppfunnit något snarlikt."

...
"Putins parti Enade Ryssland utnämnde för några månader sedan tevestjärnan Ivan Demidov till sin chefsideolog. Efter att under 1990-talet ha varit en kultfigur på grund av sitt musikvideoprogram (i stil med MTV) övergick han sedan till att hjälpa den ryskortodoxa kyrkan att bygga upp en egen tevekanal och en av dem som Demidov ständigt lät framträda var Alexander Dugin. Putins chefsideolog blev inte bara kompis med Dugin, han bekänner sig öppet till eurasianismen."

Vill man lära sig lite mer herr Dugin och Eurasianismen rekommenderar jag varmt följande länkar:

L A Times
The Age (Australien)
Der Spiegel

När får vi läsa något i svenska dagstidningar om Dugin? (SvD har skrivit en liten understreckare tidigare...)

Edit 25/11 23.00: Hela artikeln är nu publicerad på nätet.

Känslor vs förnuft

Inte oväntat har regeringen slutligen fallit för trycket och ska nu skriva på "klusterbombsavtalet". Anledningen till dröjsmålet uppges ha varit att regeringen ville få frågan utredd av Försvaret främst avseende kostnadsberäkningar. Undertecknandet är enligt statsministern ett led i en svensk "nedrustningsambition". Det kan jag också skriva under på. I och med avvecklandet av BK 90 finns det två st attackvapen kvar till JAS 39 Gripen i svensk ägo, den laserstyrda bomben GBU-12 och sjömålsroboten Rb 15 och ingen av dem användbar mot markmål från låg höjd i dåligt väder. Taktiskt sett en klen kostym, men det var ju tydligen nedrustning som gällde. (Attackroboten Rb 75 (JAS 39A och AJS 37), vilken är ett utmärkt vapen och med mycket hög precision ansågs för dyr att integrera på de nya JAS 39C)

Det finns ju massor av argument att anföra för ett bibehållande av BK 90 (vilket jag ju gjort tidigare), men i vanlig ordning håller inte förnuftet för emotionellt massmediellt tryck.

a) BK 90 är framtagen för att använda på svenskt territorium och är därför byggd för att inte efterlämna några blindgångare.

b) Det finns tre inbyggda tändmekanismer för att säkerställa att inga blindgångare efterlämnas. Alla av en betydligt dyrare och effektivare variant än de bombkapslar som orsakar stort lidande i krigsområden, som bara nyttjar sig av mekaniska tändrör.

c) 1-2% av substridsdelarna blir blindgångare, vilket är acceptabelt enligt Human Right's Watch. Dessa kräver dessutom att någon byter batteri i dem för att de ska detonera. Detta är också lägre felfunktion än hos vanliga granater och bomber, men det ska vi tydligen heller inte bry oss om.

En sak är säker. Nedrustade har vi allt blivit av alliansregeringen... (Jag hörde nu på eftermiddagen att Försvarsmaktens insatschef generallöjtnant Anders Lindström kan tänka sig att stoppa tillverkningen av BK 90, men vill ha kvar vapnet för nationellt bruk. Heder åt honom!)

Läs gärna mina andra inlägg om klustervapen för lite mer kött på benen.

För förnuftet i media låter jag Anna Dahlbergs ledare i Expressen stå. Den är mycket bra och träffande och ni som läst Afghanistaninläggen i min blogg känner säkert igen de flesta argumenten.

Ha! Lurad!

Tänk vad lätt det är att lura sina väljare! Som politiker behöver man bara tala om ett för väljarna kärt ämne och sedan stoppa in ordet förbättra någonstans i samma mening, så utgår alla ifrån att politikern avser förbättra såsom de har tänkt sig.

Det har ju varit allmänt uppror och upprop mot alliansens försvarspolitik. Det som fick bägaren att rinna över var som bekant Georgienkriget, som fick till följd att regeringen såg sig tvingad att gå ut och tala om en bättre nationell försvarsförmåga. "Vi kan inte ha det så att av de 30 000 soldater som finns i Försvarsmakten är bara 10 000 gripbara inom ett år. Alla måste ha samma höga beredskap", hette det. Då tolkar allmänheten det som att alla 30 000 soldaterna kommer att ha en hög beredskap. Inte minst nu när utredningen om den framtida personalförsörjningen presenterats, där stommen ska utgöras av yrkes- och kontraksbundna soldater i bataljonsstridsgupper. "Äntligen!", utropar många. "Lurade!", skriker jag och Tolgfors.

I dagsläget förfogar Försvarsmakten över ca 20 markstridsbataljoner som inte är samövade för fem öre. I och med att planeringsanvisningarna som kom förra veckan sträcker sig fram till 2014 och att budgetramen hela vägen är 40 mdr kr per år kommer de nya bataljonerna inte kunna bli fler än max 10 (förmodligen färre) om man ska hålla budgeten och dessutom se till att alla har tillgång till samma kvalitet på materielen. Många andades ut när regeringen tidigare i höstas sade att det inte är tal om några förbandsnerläggningar i närtid, vilket ofta tolkas som fram till nästa val. Men därefter då? Med tanke på att man i planeringsanvisningarna vill att Försvarsmakten ska centralisera sig till ännu färre orter där de nya bataljonerna ska finnas kan vi nog säga hej då till ett antal förbandsorter (se punkten 6 i dokumentet). Återigen ett lurendrejeri där falska förhoppningar har väckts.


Vad innebär då planeringsanvisningarna för Marinens och Flygvapnets del? Försvarsministern uttryckte sig så här i DN: "Flyg- och ubåtsvapnen håller högsta internationella klass, liksom specialförband och ledning." Planeringsanvisningarna säger bara att Försvarsmakten ska hålla relevanta delar ur flyg- och marinstridskrafterna i internationell beredskap.


Vad ska man då säga till Ulf Wickbom? Lurad, ligger nära till hands. Trots att ingen riktigt vill tro det är jag mer än övertygad att den nuvarande försvarspolitiska linjen som bedrivs av regeringen kommer innebära ytterligare en halvering av Försvarsmakten till 2014. Fint, va?

Läs även första inlägget om Försvarsministerns "visioner" om det nya Försvaret

Beprövad erfarenhet

Officersförbundet kritiserar med rätta Försvarsmakten för en bristande säkerhetskultur.

Sedan 70-talet har svenska Flygvapnet varit en föregångare i säkerhetstänkande genom sitt system för driftstörningsanmälningar som är världunikt. Med driftstörning avser man både tekniska problem och fel orsakad av den mänskliga naturen (t ex oavsiktlig överljudsflygning, kollisionstillbud etc). I grund och botten går systemet ut på att den som begår ett misstag ska inte straffas för detta utan uppmanas istället att rapportera detta så att andra kan lära av det. Grundtanken är att om en stridspilot, tekniker eller flygstridsledare kan göra ett misstag, kan andra göra samma misstag. Psykologin är enkel. Genom att påföljder saknas (utom då det gäller medvetna grova avsteg från regelverket, som t ex leder till materiella och personella skador) fångar man upp de allra flesta tillbud och misstag som begås. I anmälan får den anmälande berätta om driftstörningens typ, i vilken situation den inträffade, vad denne tror det berodde på och hur det hade kunnat undvikas. Anmälan kommenteras senare av chefer och i vissa fall även av personal som arbetar med flygsäkerhet centralt. Alla driftstörningsanmälningar sammanställs sedan centralt inom Flygvapnet och lagras i en databas där de gjorts anonyma. De mest intressanta och de allvarligaste skickas sedan ut i sammanställd form till alla flygvapenförband och läses sedan av alla piloter, tekniker och flygstridsledare. Anmälningarna ligger också till grund för omfattande statistiskt och förebyggande säkerhetsarbete eftersom databasen går tillbaka ända till systemets start. På så sätt är det lätt att fånga upp säkerhetstrender och påtala dessa, vilket gjorts inom helikopterverksamheten, men för döva öron. Antalet haverier inom stridsflygverksamheten är idag en bråkdel per flygtimme jämfört med 70-talet, där systemet för driftstörningsanmälningar ses som en väldigt stor faktor i framgången.

Av någon outgrundlig anledning har detta system aldrig anammats av övriga Försvaret. Där är det istället det omvända som gäller. Misstag och tillbud ska rapporteras, men man kan vara ganska säker på att man kommer att åka dit för dem. Påföljder kan vara löneavdrag etc. Låt oss ta exemplet vådaskott.

Vådaskott är oerhört allvarliga och leder i värsta fall till personskador eller döden. Vådaskott förekommer flera gånger varje år och endast ett fåtal rapporteras, beräknar man. Anledningen till detta är delvis att det självklart upplevs som pinsamt att ha felat, men vem vill frivilligt prickas och få löneavdrag? Jag är fullständigt övertygad om att problemet med vådaskott avsevärt skulle minska om man införde ett system för driftstörningsanmälningar som omfattade vapentjänsten och där påföljderna för vådaskott togs bort (förutom vid personskador), där den anmälande liksom i Flygvapnets system fick berätta om händelsen och hur den kunnat förebyggas. Därefter skulle man sammanställa anmälningarna likt Flygvapnet och distribuera sammanställningar ner på plutonsnivå.

Systemet borde naturligtvis inte stanna vid vapentjänst utan även omfatta saker som fordonstjänst etc.

Det här är dock inget nytt förslag utan har kommit på tal tidigare, men ansvariga i HKV verkar inte riktigt lika bevandrade i ledarskap och psykologi som sina företrädare i Flygvapnet på 70-talet. ÖB säger själv i doktrinerna att verksamheten ska grundas på beprövad erfarenhet, men 30 års framgångsrik drift verkar inte räcka för att det ska vara beprövat.

Inte nu igen

Återigen figurerar Jan Myrdal med en debattartikel om det hemska i att Sverige hörsammar FN:s säkerhetsråds resolutioner och deltar med trupp i stabiliseringen av Afghanistan (dessutom på inbjudan av Afghanistans folkvalda regering). Fast Jan nämner ju förstås inget om det i artikeln. Han tycker bara att det är hemskt att Sverige har trupp i Afghanistan. Om jag förstår Myrdal rätt, tycker han dessutom är mer synd om kvinnor på Reeperbahn än de som bär burqa i Afghanistan?

Myrdal verkar ju inte ens kunna sina Génève-konventioner. Han har rätt i att fältpräster inte får delta i strid och inte kan tas som krigsfångar. Däremot har de rätt till självförsvar. Det är nämligen inte alla som följer de fina Génève-konventionerna. Tjuvar och banditer är ju ett exempel (de är inte heller kombattanter så varför har de vapen??) Myrdals gamla kompisar de Röda Khmererna är ju ett annat praktexempel. Speciellt när Myrdal också anklagar svenska politiker för att vilja frälsa Afghanistans befolkning med k-pistens hjälp. Hur var det nu Myrdals kompisar gjorde i Kambodja?

Strunt samma. Jag orkar inte skriva mer om karln. Läs istället vad jag skrev förra gången hans kamrat i kampen, Thage G Peterson stack ut hakan i den här debatten. Det torde räcka.

Glöm inte tjocktröjan

Rapporteringen här hemma av händelser i Afghanistan fortsätter vara lika korkade som tidigare. I SvD uttalar sig en soldat som är upprörd över hur det senaste eldöverfallet tonas ned på Försvarsmaktens hemsida. Även i tidningarna verkar det som om undertonen är att vi kan inte ha soldater någonstans där de blir beskjutna. "Det är ju farligt!" Försvarsmakten och dess uppdragsgivare, regeringen, vet att det är oerhört känsligt i landet Mellanmjölk med trupp i ett stridsområde. Därför försöker man förmedla en nedtonad och tillrättalagd bild av verksamheten. Minns vilket korkat ifrågasättande det blev när svensk trupp deltagit i en strid där en lokal upprorsledare dödades. Det skulle utredas av Kalla Fakta och gud vet allt.

Den här tillrättalagda rapporteringen fyller inte sitt syfte utan leder istället till att den oinsatta allmänheten ifrågasättander stridsviljan , har jag märkt sedan en tid tillbaka. När soldater uttalar sig om att de har dålig materiel eller att det var turen som gjorde att man undgick att ta förluster, händer det ofta att reaktionen i kommentarer och bloggvärlden (framförallt vänsterbloggarna) blir att ifrågasätta soldaternas stridsvilja. Den är det inget fel på, men däremot är det ju inte utan att man får idiotförklara de som fäller dessa kommentarer, men jag anser ändå att det är den korkade nyhetsrapporteringens fel, och ytterst Försvarsmaktens sätt att förmedla nyheter. Det är bättre att vara saklig och lägga korten på bordet istället för att media ska behöva gräva upp information, som då ofta riskerar att bli felaktig och som bekant blir medias bild den gällande och den är svårändrad i efterhand.

Som de gamla kloka orden lyder: "din uppgift som soldat är inte att dö för ditt land, utan att se till att fienden gör det för sitt", vilket många tyvärr inte verkar ha fattat innebörden av. Det är oerhört viktigt att våra soldater har den bästa materielen de kan få, för att de på bästa möjliga sätt kan lösa sina uppgifter. Det är också mycket viktigt att man känner stödet hemifrån och det gör man inte när man får höra att man är en "sillmjölke". Genom sitt korkade sätt att redovisa nyheter har nu Försvarsmaktens informatörer skapat och breddat förtroendeklyftan både mellan allmänheten och Försvarsmakten, men även mellan soldaterna och ledningen och det är verkligen inget vi behöver.




I landet Mellanmjölk finns det bara en sak som är känsligare än svensk trupp i strid och det är stupad svensk trupp. Därav följer SvD:s korkade rubrik "Officerarna inväntar dödsolyckor". Som jag skrev i mitt förra inlägg är inte stupade till följd av ett eldöverfall en olycka. Däremot skulle det vara en olycka om man körde utför ett stup med terrängbilen. Minns också vilket liv det blev i media för ett drygt år sedan när det framkom att Försvarsmakten beställt 100 liksäckar och ett antal kistor till Nordic Battle Group, vilket jag inte alls tycker är konstigt. Vad blev Försvarsmaktens reaktion på mediastormen? Jo, att avbeställa säckarna och kistorna... Fast sedan återupptogs beställningen när någon mer sansad människa fick se beslutet. Alla olyckor, dödsfall och skador i arbetet ska enligt lag anmälas till Arbetsmiljöverket för att de ska utredas och så är det även inom Försvarsmakten. Jag tror att det även gäller dödade soldater på insats. Så är det i landet Mellanmjölk.

Landet Mellanmjölk måste helt enkelt lära sig att hantera döden och inse att tjocktröjan inte hjälper mot ondskan i världen.

Kriget som inte får vara ett krig

För andra natten i rad har enheter ur FS 15 blivit beskjutna. Dömer man av svensk medias reaktion är ju detta oerhört! Svenska soldater som deltar i strider! Hur kan detta tillåtas?

Det är ju inte utan att man funderar på varför vi överhuvudtaget har en beväpnad styrka i Afghanistan med dessa tongångar. Läs gärna det roliga inlägget på Robstens blogg: "De afghanska soldaterna är utom allt tvivel mycket modigare än svenskarna när det gäller saker som att delta i strid och riskera sitt eget liv. Men hur modiga är de afghanska kämparna i köket och i tvättstugan?"

SvD, SvD, DN


Edit 1505: SvD har uppdaterat sin framsida lite genom att lägga en länk till artikeln "Officerarna inväntar dödsolyckor" under länken till artikeln om beskjutningen (dock talas det inte om olyckor i artikeln utan endast i rubriken). Rubriken är ganska talande för den naiva svenska bilden av militär verksamhet. Om det är någon som stupar är det en "dödsolycka". Det är alltså mer en fråga om otur än att det finns en fiende som vill en ont. Hade artikeln handlat om fordonens bristande trafiksäkerhet hade det varit förståeligt, men nu handlar det snarare om en ovilja att se vad som sker i världen. Likaså kallades sprängdådet där två SSG-officerare dog på sin tid för en olycka. Ja, det var ju helt klart väldigt olyckligt att det fanns några där som inte gillade det FN ville med landet.


"TT: Var det en militär patrull de var ute på? [när de blev beskjutna]" Nej, de skulle köpa kebab så klart. Imponerande journalistik...