Att säga en sak, men besluta en annan

Jag uppskattar redan försvarsministerns nya blogg. I dagens inlägg talar han om den intervju SR Ekot gjorde med honom med anledning av regeringens analys av varför Norge inte valde Gripen. Jag tror det finns en del yrkesmän som inte instämmer med hans analys, men det var inte det jag reagerade på utan snarare avslutningen på intervjun:

"På sikt kan det ändå bli aktuellt för Sverige att skaffa en modernare modell, anser Tolgfors. Fram till dess gäller att exempelvis utveckla beväpningen.
– Vi ska ha en aktuell och modern beväpning av Gripen-systemet. Det är ju en del i användbarheten, säger försvarsminister Sten Tolgfors."


Vi ska alltså äntligen anskaffa vapen till JAS 39 Gripen. Det är ju inte en dag för sent i och med att efter införandet av C/D-versionen i Flygvapnet fanns bara 3 vapensystem kvar för markattack utöver kanonen: små laserstyrda bomber, bombkapsel mot yttäckande mål och sjömålsrobot. Den tidigare attackroboten från äldre JAS 39 och Viggen ansåg man sig inte ha råd att integrera. Efter att regeringen skrev på Oslokonventionen är även bombkapseln struken.

Men hur blir det egentligen med anskaffningen? I Regeringens regleringsbrev till Försvarsmakten för 2009 är nämligen anskaffning av vapen till Gripen upptagen som ett område som reduceras, sedan "genomförandegruppen" i våras identifierade detta som ett lämpligt sparområde.

Ännu en gång säger man en sak och gör en annan...

6 kommentarer:

JH75 sa...
17 januari 2009 17:43  

Borde inte Sverige ha bundit sig att skaffa x-antal IRIS-T samt Meteor i och med att vi vart med i utvecklingsarbetet? Vet att det är jaktrobotar men ändå en otroligt viktig beväpning för JAS och vårt luftförsvar.

H sa...
18 januari 2009 00:58  

IRIS-T eller Robot 98 som den heter i Försvarsmakten är under införande.

Vad gäller Meteor är det nog mer osäkert med tanke på ekonomin. Men det är rätt, vi har väl lagt en halv miljard eller så på utveckling av Meteor, inklusive att SAAB integrerat den på JAS-39 så att provskjutningarna kan ske från denna plattform. Men inköp? Tveksamt som sagt. Fast det skulle nog behövas eftersom vi bara köpte 100 AIM-120 AMRAAM när det begav sig, vilket innebär att vi inte ens har en radarjaktrobot per stridsflygplan...

Anonym sa...
18 januari 2009 05:41  

jävla jas projektet= 100 mdr rakt åt helvete
bättre med us flygplan
bli en del av us army (partnerskap för fred)

Bättre med USA
Välfärdssamhället= dra åt helvete
Jobb= minimilön
Obamas reformer
Ökar mental prestation (Baldwin effekt)
Men viktigast= moralen! Freedom (tanken skulle eka genom världen= allt annat är ett hot)

Vi borde bli en del av usa - delstat på sikt (värdiga)
Projekt
Mest amerikanska folket i världen (engelska mer flytande än svenska)
2-3 milj släktingar i usa

51 delstaten i USA

Andra stater komma med på sikt (långt program sas)

och försvara friheten i världen (frihet från x,x,x= jfr vetenskap här och moral framförallt= från diktaturer till mind power till teknik och annat helvete)

Göran Gbg sa...
18 januari 2009 15:47  

@H

Enligt SIPRI (http://armstrade.sipri.org/arms_trade/trade_register.php) så levererade USA 1994 213 AMRAAM och 2004 53 st. Jag har också sett uppgiften 100 robotar.

Anonym sa...
19 januari 2009 22:38  

Några reflektioner om att säga en sak och göra en annan...

Försvarsdebatten har på senaste tid handlat mycket om kvantiteten av förmågor och huruvida den är tillräcklig för att lösa de uppgifter som åläggs Försvarsmakten. Kan vi klara av nationellt territorialförsvar?

Därvidlag finns det uppenbart fog för att argumentera att vi inte bara har nått, utan kanske också passerat, en kritisk massa.

MEN, en annan aspekt av debatten som kanske ska lyftas fram är att diskutera kvaliteten på våra förmågor. Många debattörer som kritiserar "det internationella insatsförsvaret" utgår från att internationella insatser inte kräver den stridsförmåga som ett nationellt försvar kräver. Internationella operationer jämställs med humanitära och fredsbevarande operationer där uppfattningen är att militära förband ägnar sig åt att bemanna checkpoints och dela ut filtar.

Detta är ett felaktigt och alltför enkelt antagande. Ett citat ur en av Försvarsmaktens studier (2007):

"Våra förband utformas för att lösa uppgifter antingen för att hävda territoriell integritet nationellt eller inom ramen för fredsfrämjande insatser internationellt. De ska utöver detta kunna bidra till samhällets samlade förmåga att hantera svåra påfrestningar i fred.

Den dimensionerande förmågan för militära förband är fortfarande förmågan till väpnad strid, även om insatser kan ske i ett spektrum från humanitära operationer till rena stridsoperationer.

Militära förband används när operationens säkerhet kräver militära maktmedel för att utöva, eller hota med, användning av våldsåtgärder. Trovärdigheten för vår förmåga, och därmed säkerheten för våra förband och de intressen/människor de är satta att skydda, förutsätter att förbanden och deras materielsystem utformas så att förbanden i möte med alla tänkbara hot och motståndare kan förväntas utgå segrande."


Ibland är det bara militär makt, och ett trovärdigt hot om våldsåtgärder, som kan lugna ner parterna och skapa den säkerhet som krävs för att andra organisationer skall kunna komma in i ett konfliktområde med humanitär hjälp. Det är inte vackert, men världen är tyvärr ofta en otäck plats...

Detta borde innebära att även om "most-likely" scenarion just nu är relativt säkra, fredsbevarande operationer utomlands, så skall "worst-case" scenarion (t.ex. fredsframtvingande operationer utomlands eller nationell försvarsstrid) vara dimensionerande. Sedan är det naturligtvis en sak vad man säger och en annan vad man gör. Problemet tror jag dock är att alltför många, även inom Försvarsmakten, tror att en "standard" fredsbevarande operation typ Cypern, Libanon, senare rotationer i Bosnien, Kosovo, etc. skall ses som dimensionerande för förmågor. Därmed blir det möjligt att skapa förmågor billigare, men kanske inte så trovärdigt när det gäller. Då ska vi komma ihåg att militära insatser är politikens yttersta instrument, där trovärdighet kanske är det absolut viktigaste både för en operations säkerhet och för möjligheten att uppnå de politiska målen med en insats. En konflikt är en kamp mellan viljor och utan motpartens respekt är det svårt att påverka hans vilja.

Sedan blir ju bilden än mer komplex när vi väljer att använda förbanden både för att projicera makt (i syfte att dämpa parternas vilja till stridshandlingar) samtidigt som vi använder dem för att vinna "hearts & minds".

I ena fallet är det viktigt att framstå som kraftfull och inte sårbar. I det andra fallet får vi inte uppfattas som hotfulla. Kanske behöver man kunna välja utrustning efter läge, t.ex. ibland tar vi risken i soft-skins och i andra fall behöver vi åka stridsfordon. Den enda som kan bedöma läget på marken är den taktiska chefen på plats. Så vad gäller debatten om stridsfordon 90 till Afghanistan, så kanske alla läger har delvis rätt. Ibland är det inte lämpligt med stridsfordon. Ibland är det nödvändigt. Att ha flera alternativ på plats i Afghanistan kostar mycket pengar. Javisst, men verkligheten är bara svart eller vit i Stockholm. På plats i t.ex. Afghanistan upplevs antagligen många gråskalor. Vem ska vi lyssna på? Vem lyssnar Högkvarteret på?

Utan tillräcklig förmåga och trovärdighet så är hela investeringen i en insats bortkastad! Den kostar bara utan att kunna leverera resultat. En bil där vi "sparar" pengar genom att välja bort växellådan, är kanske snygg att se på och den kan rulla i en nedförsbacke, men det är inte en särskilt intelligent investering om vi behövde en fungerande bil för att ta oss från A till B...

Vi bör komma ihåg att samma politiker som fattar beslut om Försvarsmaktens budget och investeringar, är desamma som har behov av Försvarsmaktens förmågor. Försvarsmakten har inget egenintresse av att bedriva verksamhet i t.ex. Afghanistan. De är där på uppdrag av Sveriges regering och riksdag.

Wiseman sa...
19 januari 2009 23:10  

22.38: Jag håller med dig i stort. Visst är grunden även för internationella insatser väpnad strid, MEN genom att vi helt har inriktad Försvarsmakten på detta har vi släppt/tvingats släppa förmågan att strida i större förband. Man får idag vara lycklig om man lyckas samöva i kompanis ram inom Armén.

Vidare vill jag bestämt hävda att även Försvarsmakten har ett intresse av att genomföra internationella insatser, även om det kanske inte är helt politiskt korrekt att påpeka. Genom internationella insatser får man skarpa erfarenheter.

Som sagt, jag håller med dig i stort.

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade