Exercis med siffror, oförstånd och strutstaktik

Precis som jag förutspått börjar nu regeringens företrädare på försvarsdepartementet försöka skylla ifrån sig det som presenteras i SvD. Försvarsministern skriver på sin blogg att han avvaktar det underlag som offentliggörs på fredag (han har med all säkerhet en med det slutgiltiga underlaget rätt överensstämmande förhandsutgåva i sin hand redan nu), vilket är det korrekta att säga. Han skriver vidare att det viktigaste för honom är att det är förband som är direkt gripbara. Dock ser han inget behov av ett försvar som kan åta sig militära uppgifter i vårt närområde, utan endast ”kriser, intressekonflikter och incidenter som också kan vara av militärt slag, även i närområdet”, vilket i mina ögon framstår som ren incidentberedskap och som vi idag redan löser och inte alls någon anpassning till händelserna i omvärlden.

Nu är det ju knappast Tolgfors ”kriser, intressekonflikter och incidenter som också kan vara av militärt slag, även i närområdet” och incidentberedskap, vi behöver dimensionera Försvaret efter om man frågar mig. Det försvar vi bygger idag är det vi har om 10-15 år. Det är inte minst viktigt, med tanke på att vi i regeringsförklaringen nu utfäster oss att dessutom komma andra länder till militär hjälp. Vad ska vi lösa dessa uppgifter med? Inte heller verkar han kunna räkna när han ifrågasätter SvD:s uppgifter att Försvarsmakten idag kan mönstra 20 000 markstridssoldater. Totala summan militär personal för Försvaret är ca 33 000 och drar man bort Flygvapnet och Marinen låter ju 20 000 rätt troligt, eller? Visserligen är ju beredskapen den av socialdemokraterna framtagna fåniga 3 år, men det är ju av den anledningen vi har MUST och signalspaning och de övriga underrättelseinhämtningsorganen.

Jag är relativt övertygad att det underlag som presenteras på fredag är snarlikt, men ändå olikt det SvD presenterade idag. Vi får vänta och se. Klart är i alla fall att det kommer att ske en drastisk reduktion av Armén. Har vi råd med den osäkerheten? F d generallöjtnanten Johan Kihl som var med och tog fram Insatsförsvaret har vaknat upp och insett att han nog befunnit sig på den mörka sidan ett tag och gör sitt bästa för att kliva över till de goda med en mycket bra och uttömmande debattartikel i SvD. Gotlandsexemplet är mycket realistiskt och det har jag berört tidigare i flera inlägg. Skulle USA riskera ett tredje världskrig och EU sin energiförsörjning och storkrig, för att Ryssland bestämmer sig för att endast rysk trupp på det avmilitariserade Gotland tillhörande icke-NATO-staten Sverige, bäst skyddar gasledningen? Icke. Vad kan FN och säkerhetsrådet göra när Ryssland har vetorätt? Absolut INGENTING! Tolgfors refererar på sin blogg till Johan Tunbergers uttalande i SvD, men just när det gäller att ett militärt vakuum skapar osäkerhet, väljer han att blunda.

Varför är nerdragningarna nödvändiga/framtvingade? Om vi fortsätter på linjen skylla ifrån sig, kommer vi raskt till den moderate partisekreteraren Per Schlingmann som uttrycker sig så här i SvD: ”Vår utgångspunkt är att grundorganisationen inte ska ändras under den mandatperioden. Det var något vi fastslog i budgetpropositionen”. Schlingmann är säkerligen inte dummare än att han kan räkna ut att ger man en ekonomisk ram, högt ställda uppgifter, direktiv som innebär att personalkostnaderna ska öka, måste man minska på de fasta kostnaderna och de enda man kommer åt är genom drastiska nerdragningar i personal och verksamhetsställen. Om det var något vi lärde oss av NBG var det att anställda soldater är hutlöst mycket dyrare än värnpliktiga. Schlingmann är också mycket väl medveten om att dessa nerskärningar och nerläggningar kommer att genomföras under nästa mandatperiod. Förband i högre beredskap och med större uppgifter kostar mer, vare sig Tolgfors tror det eller ej.

Men blir de fasta kostnaderna lägre med färre antal verksamhetsställen? NEJ. Hittills har det aldrig blivit så. 1999, som ni kan se i mitt inlägg Effektförlust, kostade de ”marknadsmässiga” hyrorna Försvarsmakten 1,7 mdr kr ur en budget på 44 mdr kr. Sedan dess har vi genomlidit FB00 och FB04 varvid 80 % av Försvarsmakten lagts ner. Vad har hänt med hyreskostnaderna? De är idag på 2,4 mdr kr! Och det är inga reella kostnader utan ett fiktivt marknadsvärde på byggnader och mark som staten alltid har ägt. Jaha, kära politiker? När ska ni göra något åt det?

Naturligtvis blir det för jobbigt eftersom statens omsättning kommer att minska om man tar bort dessa interndebiteringar, för det är ju inte bara Försvarsmaktens pengar som hanteras så här utan även alla andra statliga fastigheter, landstingen o s v.

Armén verkar i de läckta uppgifterna få dras med de största nerskärningarna vilket är naturligt, då de har det största slacket i treårsberedskap och den största numerären manskap. Skillnaden blir ju nu att beredskapen på förbanden är otroligt mycket högre. Företrädare för Armén har dessutom förespråkat en bibehållen numerär inom Flygvapnet, vilket gör att jag inte ger så mycket för min bloggkollega Annika Nordgren-Christensens uttalande i DN. När vi lägger om fokus mot ett starkare nationellt försvar är det också mer än förnuftigt att fokusera på marin- och flygstridskrafter eftersom det är de som kommer att sköta det inledande försvaret av Sverige. Det vore ju mer än korkat att låta en fiende först stiga i land på svensk mark innan man börjar bekämpningen. Direktivet att omforma amfibiebataljonen och minskandet/borttagandet av dess min- och robotförmåga är riktigt dumt eftersom det är den sista kustartilleriförmågan vi har.


Ett ord på vägen: Betänk att detta endast är ett underlag från Försvarsmakten där man räknat på verksamheten utifrån de planeringsförutsättningar och de ekonomiska ramar man blivit tilldelad av regeringen. Detta är alltså inte ett beslut utan ett beslutsunderlag som nu de ”sakkunniga” (vilket skrämmer mig, därav citationstecknen) på Försvarsdepartementet ska sätta tänderna i och ta fram ett ukast för inriktningspropostionen. Det kan också bli bakåt på alltihop (dock inte enligt Tolgfors, som tror att förslaget innebär en bättre försvarsförmåga än idag) och när det gäller detta verkar man få sätta hoppet till Jan Björklund och Folkpartiet.

Jag vill å det bestämdaste avråda försvarsvänner från alternativet Sahlin. Om ni tycker det är illa nu ska ni vara medvetna om att regeringen står för en oförändrad till något reducerad försvarsbudget med politiska styrningar, som innebär att det saknas finansiering för ett antal miljarder kr 2014. Alternativet Sahlin förutspråkar UTÖVER detta en reducering av försvarsbudgeten med 5 miljarder kr under samma period. Är man röstberättigad borde man kunna räkna ut med en kanelbulle att detta skulle innebära ännu större nerskärningar. Fortsätter regeringen på den nu inslagna linjen kommer det här att bli spiken i kistan för Alliansen i valet 2010.


Timmen är sen och det finns mycket mer att säga, men det får bli en annan gång. Håll ut. Officerare och andra försvarsvänner, upplys era vänner och bekanta.

Läs gärna det mitt inlägg från i morse också som komplettering – Vad var det jag sa?