Effektförlust

I en ledare i SvD talar Claes Arvidsson om svaret på lackmustestet och efterlyser att regeringen tar ett större ansvar för Försvaret.

"1997 slog ett enigt utrikesutskott fast att de demokratiska och
marknadsekonomiska reformerna i Ryssland är att ”betrakta som oåterkalleliga”.
Det synsättet lade grunden för avvecklingen av det gamla invasionsförsvaret och
satsningen på det nya försvaret. I hotbilden tonade först miljöhotet och sedan terrorismen fram som de centrala.

Det militära hotet mot Sverige försvann på tio års sikt (och så anses det ha förblivit). Försvaret av vårt territorium och säkerheten i närområdet hamnade i bakvattnet när militära insatser utomlands blev prio ett. Tio år senare vet vi att reformerna i Ryssland inte alls var oåterkalleliga. Ett Ryssland på väg mot demokrati har blivit ett mindre fritt och mer korrupt Putinland utan politik i vår mening."

Även utrikesministern berör Ryssland i sin blogg och där handlar det om tongångarna i Moskva gentemot Ukraina i gaskonfliktens efterdyningar.


"Att Vladimir Putin inte tycker om den är ingen nyhet - men språkbruket är brutalare än på länge.

Men jag noterar dock att president Medvedev framträder och talar om att nu också Ryssland och Gazprom håller på att förlora och förlora stort på konflikten."


Även om vi utgår från att den tioåriga freden nått Sverige, är det inte längre Försvaret av Sverige som vi måste dimensionera Försvarsmakten utifrån. Det är våra närmaste grannar och vilket stöd vi behöver lämna dem om något skulle drabba dem, och då är det främst Baltstaterna jag tänker på. Ur 2008 års Regeringsförklaring:

"Det råder bred enighet i Sveriges riksdag om att vårt land inte kommer att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland i Europeiska Unionen eller ett annat nordiskt land. I detta ligger också en förväntan om att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas."
Frågan är bara vad vi kan lämna dem för stöd. Nu när vi trätt in i 2009, tänkte jag att det kunde vara dags med en återblick till 1999, så jag tog fram den gamla "Fakta om Totalförsvaret 1999" för att göra en jämförelse. Det blir ju inte direkt någon munter läsning.


1999
Armén omfattar fältförband om 180 000 i 13 brigader. Med hemvärn och lokalförsvarsförband uppgår siffrorna till ca 350 000. Artilleriet har ca 25 bataljoner 15,5 cm haubits (300 st) och mekförbanden 260 stridsvagnar.

Flottan har 9 ubåtar, 6 korvetter, 6 robotbåtar och 12 patrullbåtar. I kustartilleriet återfinns bl a 6 amfibiebataljoner och 3 kustartilleribataljoner med en stor mängd fasta och rörliga pjäser, lätta och tunga kustrobotar.

Flygvapnet har 12 divisioner (3 JAS 39, 7 JA 37 och 2 AJS 37) om 250 flygplan som betjänas av 16 basbataljoner (krigsbaser).

I utlandsstyrkan tjänstgjorde 800 personer (samtidigt), varav huvuddelen i Bosnien. Snabbinsatsförbandet SWERAP sattes upp med 500 personer och skickades under årets andra halva till Kosovo.

Allt detta kostade 1999 44 mdr kr. Detta fördelades på 11 mdr i personalkostnader, 1,1 mdr för värnpliktiga, 1,7 mdr för lokaler, 16,4 mdr för materielanskaffning (inkluderar vidmakthållande och avveckling) och 7,4 mdr kr för övrigt (bl a övningar, bistånd, insatser). Totalt mobiliserar Försvarsmakten 500 000 personer.


2009
Armén har 6 mekbataljoner (motsv ca 1½ brigad) och 120 stridsvagnar, troligtvis på väg mot 60. Artilleriet har 24 pjäser i två bataljoner. Luftvärnet skärs ner till att endast klara dager, fint väder och mycket korta avstånd, såvida inte beslut om anskaffning av Bamse-systemet tas.

Flottan har 6 äldre korvetter och 5 under införande (i dagsläget och några år framåt tandlösa) och 5 ubåtar. Det finns en amfibiebataljon med lätt kustrobot (förmodligen under avveckling inom något år) och inget fast eller rörligt kustartilleri kvar.

Flygvapnet har ca 100 JAS 39 i 4 divisioner och 2 basbataljoner som kan betjäna totalt en division i insats utanför hemmaförbandet motsvarande krigsbas 1999, varvid de andra divisioner inte kan flyga.

I utlandsstyrkan tjänstgör ca 700 personer (samtidigt), trots att Regeringens målsättning påstås vara 2000 och en fördubbling mot förr (1999).

Armén, Marinen och Flygvapnet mobiliserar tillsammans ca 33 000 personer. Hemvärnet ytterligare lika många.

Budgeterat för 2009 är 40 mdr kr. Löner går på ca 12 mdr kr av förbandsverksamhetens ca 20 mdr kr(trots att antalet yrkesofficerare nästan halverats på tio år). Materielkostnader (anskaffning, vidmakthållande och avveckling) är på knappa 16 mdr kr, inkl 2,4 mdr kr i lokalkostnader (så är det med marknadshyror istället för reella kostnader -förbandens antal en bråkdel, kostnaderna upp 30 %). Kostnaderna för värnpliktiga kan jag ej återfinna, men borde ligga runt 500 milj kr då de 2007 låg på 950 och antalet värnpliktiga i år vida understiger 2007.


Då frågar jag mig återigen, vad är det vi ska kunna bidra med till våra grannar? Talet om de stående förbanden med yrkessoldater gör att numerären ytterligare kommer att sjunka i och med högre lönekostnader, jämfört med värnpliktiga. Det står helt klart att vi alltid kommer att låta våra skarpaste förband var de som deltar i internationella insatser, varvid de som finns i Sverige är något sämre till sämre. Den nationella beredskapen blir alltså lägre. Jämför gärna med Georgien, där man hade en fjärdedel av armén (det stående och bäst utrustade förbandet) i Irak, när kriget med Ryssland bröt ut.

Morgondagens svenska försvar ska alltså klara internationella insatser med upp till 2000 personer över tiden, skydd av Sverige OCH bistånd till andra europeiska länder, framförallt i närområdet på ca 18 000 soldater och officerare i hela Försvarsmakten och ytterligare 13 000 i Hemvärnet. Någon mer än jag som inte får ekvationen att gå ihop och undrar om provresulatet av lackmustestet försvann någonstans i posten på väg till Stockholm?



Värt att notera idag är också att debatten och avslöjandena runt Försvarsmaktens hantering av information och delgivning fortsätter. Nu rör det huruvida Försvarsmakten brutit mot meddelarfriheten genom att efterforska källor, när soldater i Afghanistan kommunicerat med SvD via mail. Det ska bli intressant att följa utvecklingen runt det här.

Mark Klamberg berättar om hur Göran Persson erkänner att han använde försvarsbudgeten som budgetregulator, vilket ju alla egentligen visste.

Edit 00.30: Nu blev det nog plötsligt väldigt jobbigt att vara informationschef i Försvarsmakten med tanke på den information som SvD just presenterade. Jag kan definitivt tänka mig ett område som ÖB kommer att få besvärliga frågor på om några timmar i Sälen. Det är oerhört viktigt att man går till botten med det här, men jag är lite bekymrad över att det kommer att stjäla fokus från det faktum att vi saknar ett trovärdigt försvar i förhållande till händelserna i vår omvärld och våra säkerhets- och utrikespolitiska ambitioner.


Edit 09.20: Bo Pellnäs skriver som vanligt mycket klarsynt. Det finns ingen anledning för mig att skriva ett nytt inlägg med anledning av hans debattartikel i SvD, eftersom han just tar upp mycket av det jag skrev om i detta inlägg, så det får bli en länk hit istället.

27 kommentarer:

Fredrik Antonsson sa...
17 januari 2009 17:16  

Jag mår illa över redogörelsen... och inte heller jag får ekvationen att gå ihop. Precis som Du, käre Wiseman, har jag belyst ämnet om hyckleriet i regeringsförklaringarna. Eftersom vår armé snart är mindre än Estlands, och med såväl färre artilleripjäser som pansarfordon, känns det som att det som sägs snarare är en bön om hjälp när stormen bryter ut.

Det krävs mer och bättre, det krävs förmåga att anpassa kostymen efter vädret och det krävs såväl beredskap för snabba insatser som uthållighet... Vi kommer aldrig igen nå upp till 12-13 brigader, men skulle vi få 6 mekaniserade brigader i arméorganisationen så ser jag det som acceptabelt. Allt som idag finns i flyet och marinen skall vara kvar, med fler basförband i luftförsvaret.

Andersson sa...
17 januari 2009 18:23  

Och för 20 år sen så hade armén 23 IB+NB och 6 Pansar & Mekaniserade Brigader. Totalt 350 000 man. Jag tycker att om Finland kan ha 300 000 man i sin krigsorganisation så borde Sverige klara minst lika många.

Jag vet från erfarenhet att vissa blir arga när man jämför Sveriges försvarsmak med Finlands försvarsmakt men jag anser att det är en logisk jämförelse. Kan Finnarna så är det inte långsökt att vi kan ochså bara vi slutar vara så dåliga!

"16,4 mdr för materielanskaffning (inkluderar vidmakthållande och avveckling)"

Det intressanta med -99års budget är ju att vi fortfarande införskaffade strv 122 under det året och ändå kunde hålla så stor organisation.

Arvid sa...
17 januari 2009 23:01  

En bra artikel som får det att vända sig i magen.

Men det är en sak som är fel, och som officerare också ofta inte förstår, nämligen nationalekonomi.

Det har att göra med kostnaden för värnpliktiga jämfört med värvad trupp, och det senare ses alltid som dyrare på grund av att lönekostnaderna blir högre.

Detta är fel.

Visst blir kostnaden högre i FM's budget, men den blir samma för Sverige som nation.

Anta till exempel att vi har 30.000 värvade soldater och att de i genomsnitt har en årslön på 300.000 kronor. 300.000*30.000= 9 miljarder kronor.

Anta nu att vi har värnpliktiga som istället får 100 kronor om dagen vardera, eller 1.1 miljarder i löner.

I fallet yrkesarmé belastas skattebetalarna alltså med en extrakostnad på 7.9 miljarder per år.

Eller?

Vad som missas i kalkylen är att medelskattebetalaren också tjänar något, nämligen ett helt år då han slipper göra krigstjänst och i stället kan jobba eller plugga! Det är också så väl ordnat att denna nytta är exakt lika stor som den extra skattekostnaden.

Det kan lätt visas med ett enkelt tankeexperiment. Vad betyder en värnpliktsarmé på 30.000 man för samhällsekonomin?

Den betyder att 30.000 unga män är på tungt beväpnat sommarkollo i stället för att bidra till den gemensamma produktionen.

Vad betyder en yrkesarmé på 30.000 man för samhällsekonomin?

Exakt. Samma. Sak.

Vilket skulle bevisas. :)

Andersson sa...
17 januari 2009 23:42  

Jag är inte helt säker på nationalekonomi men jag tänker anta att ditt påstående är korrekt. Då kvarstår fortfarande problematiken i och med att de 9mdr kronorna fortfarande skall tas från nuvarande försvarsbudget. Det är inte skattebetalarnas belastning jag oroar mig för det är försvarsbudgeten som belastas med 7,9 mdr extra (i ditt tanke-experiment).

Petter sa...
17 januari 2009 23:43  

Det kostar att avveckla och banta verksamheter också.

Något som ofta förbises.

Varför så många tar Ukrainas sida kan man ju undra, det är ett mer eller mindre odemokratiskt och politiskt instabilt land som inte alls är bättre än Ryssland. Väst tar alltid på sig skygglappar när det gäller sina ideologiska vänner. Moderater är verkligen inga demokratiförespråkare.

Wiseman sa...
18 januari 2009 00:25  

Jag förstår ditt resonemang, men ingen inbillar sig väl att försvarsbudgeten skulle kompenseras för ökade skatteintäkter?

Men du missar en mycket viktig faktor. Den stora skillnaden mellan ett yrkesförsvar och en värnpliktsarmé är att du har den värnpliktige inne en femtedel (beroende på omsättningstiden och den är normalt betydligt längre än 5 år) av tiden som yrkessoldaten. Övrig tid är han i mobiliseringsberedskap tills han ersätts av en nyutbildad. I ditt exempel och med 5 års omsättningstid på värnpliktiga (brukade vara ca 10 år förr för linjeförbanden) blir det alltså 6000 värnpliktiga per år medan det blir 30 000 yrkessoldater för att ha en armé på 30 000.

Finns pengarna för det genomför man repövningar, men det har inte hänt på drygt 10 år.

Träffar skiten fläkten spelar det ingen roll om du har värnpliktiga eller yrkessoldater. Det blir inte värst mycket produktion och skatt inbetald när det smällt.


Du får komplettera din ekvation med följande:

Utöver lön kostar yrkessoldaten i form av befälskostnader och övningskostnader med resor och allt vad detta innebär. Glöm sedan inte arbetsgivaravgifterna på lönen.

En värnpliktig kostar i runda slängar Försvarsmakten strax under 1000 kr/dagen all inclusive.

Medan vi för att ha 5 soldater betalar yrkessoldaterna 12 månadlöner/år där allt belastar stora kassakistan, betalar vi en värnpliktig en årslön, medan minst 4 andra går och genererar skattepengar.

Nu har ju inte jag läst nationalekonomi, men jag och min kompis Excel får det till att bli billigare med ett värnpliktsförsvar, t o m så pass att man fortfarande genererar ett plus i stora kassakistan åt landet.

J.K Nilsson sa...
18 januari 2009 02:56  

Enligt Arvid:

"Vad som missas i kalkylen är att medelskattebetalaren också tjänar något, nämligen ett helt år då han slipper göra krigstjänst och i stället kan jobba eller plugga! Det är också så väl ordnat att denna nytta är exakt lika stor som den extra skattekostnaden.

Det kan lätt visas med ett enkelt tankeexperiment. Vad betyder en värnpliktsarmé på 30.000 man för samhällsekonomin?

Den betyder att 30.000 unga män är på tungt beväpnat sommarkollo i stället för att bidra till den gemensamma produktionen.

Vad betyder en yrkesarmé på 30.000 man för samhällsekonomin?

Exakt. Samma. Sak.

Vilket skulle bevisas. :)"

Jag tror inte jag riktigt förstår.

Om staten skall anställa en person så skall komunalskatt, sociala avgifter och en liten del arbetsgivaravgift betalas av staten.

Om staten använder pliktlag och ersätter personen med 70:- per dag och har kostnader som kan betalas av en anställd (Mat, logi, resor) så borde personen ha en väldigt hög lön för att det skatte och avgiftsmässigt skall gå på ett ut för staten. Uniform, vapen och ammunition utgår jag ifrån att en avlönad soldat inte skall behöva betala.

Menar du Wiseman att även utbildningskostnaderna för den värnpliktige ingår i den där nästan tusenlappen per dag? Till lönen för yrkessoldaten får då läggas en betydande kostnad för utbildning.

Jag skulle gärna vilja se en liten uppspalltad uträkning av Arvid för att se de riktiga kostnaderna han räknar med. Jag sällar mig än så länge till Wiseman om att det blir billigare med värnplikt än yrkesförsvar.

J.K Nilsson

Wiseman sa...
18 januari 2009 09:44  

J.K: Det är korrekt. 1000 kr är vad en vpl kostar Försvarsmakten på dag i ersättning, "arbetsgivaravgifter"(pensionssparande), utbildning, resor, övningar - ja allt. Allt enligt värnpliktsansvariga på personalmyndigheter jag talat med. Det är dock fullt möjligt att vissa av dessa kostnader inte redovisas under kostnader för värnpliktiga i Försvarsmaktens publikationer, varvid den siffran blir lägre. Vissa kostnader för utbildningen kan hamna på en annan del av verksamhetskontot. Jag använde mig av 1000 kr eftersom det är en siffra jag känner till och som är betydligt högre än den av Arvid redovisade.

J.K Nilsson sa...
18 januari 2009 13:16  

Ja OK då klarnar det lite mera. Men jag tror nog att statsekonomin inte klarar den interndebitering som Arvid bortser ifrån.

Om man anställer en soldat så måste staten minska kommunbidraget till den kommun som soldaten förläggs till (denne borde ha bostadstvång som högskolestudenter, m.fl.).

Soldaten kommer att arbeta och kvalificera sig för A-kassa och socialförsäkringar under detta är och det på statliga pengar, viss andel av soldaterna torde gå direkt ut i arbetslöshet och då belasta A-kassan genom staten, vilket en VPL inte kan om denne inte arbetat i privat verksamhet innan inryck. Så fler interdebiteringstekniska kostnader.

Att statligt anställa 30 000 soldater om året är mycket likt Ohlys drömmar om att anställa sjuksköterskor i samma utsträckning för att minska arbetslösheten.

J.K Nilsson

Arvid sa...
18 januari 2009 22:11  

Andersson,

Självklart måste FM få sin budget ökad med 7.9 miljarder om värnpliktiga ska bytas mot yrkessoldater. Detta kostar dock inget för staten eller skattebetalarna, lika lite som att det inte kostar samhället mer att ha skattefinansierat anställda sophämtare eller läkare än att låta värnpliktiga nittonåringar hämta alla våra sopor eller operera våra blindtarmar.

Wiseman,

Du har rätt i det du säger, men ingen tror väl ändå att vi i händelse av krig skulle kunnat genomföra en ordentlig mobilisering? Med tanke på det svåra politiska motståndet mot att ta ett sånt beslut (dyrt! och kan tänkas "öka spänningen"), det lilla fåtalet lätt eliminerade nordsydliga transportleder (hur stor del av alla soldaterna vid Kalixlinjen skulle vara Stockholmare...?) och så vidare.

Vad gäller tid för mobiliseringsberedskap är det ju självklart att en armé med 6000 värnpliktiga och ytterligare 24.000 mobiliseringsbara inte motsvaras av en stående yrkesarmé på 30.000 man utan av en stående armé på 6000 man med 24.000 reservister, med fördel sådana som tidigare varit yrkessoldater. Dessa reservister måste självklart ha regelbundna - avlönade - repövningar. Kanske fyra repövningar om året, vardera på en vecka.

Om man jämför 30.000 stående yrkessoldater (och vad, 120.000 reservister?!) blir det självklart monstruöst mycket dyrare (exakt fem gånger så dyrt) som att ha 6000 stående och 24.000 mobiliseringsbara (värnpliktiga som yrkessoldater). Men det är att jämföra äpplen med päron.

Bo Pellnäs har i dag skrivit en bra artikel om ungefär en sådan lösning: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2339023.svd

Arbetsgivaravgifter gör förstås detsamma ur ett nationalekonomiskt perspektiv. Om en statlig myndighet plötsligt måste betala 2 miljarder extra i arbetsgivaravgifter trots att man har i princip samma verksamhet som innan är detta förstås identiskt med att skära ner budgeten med 2 miljarder. Vill man ha en konstant budget för myndigheten - och en konstant (inte ökad!) kostnad för staten tar man förstås dessa två arbetsgivaravgiftmiljarder och använder dessa till att öka myndighetens budget med två miljader. Detta ger alltså ingen nettokostnad för staten, enligt 0+2-2=0

Resekostnaderna kommer inte öka då yrkessoldater (och kanske till viss del också reservister) kommer att bo i sina regementesorter, i närheten av var de kommer att vara krigsplacerade.

Lika lite som att jag kan kräva att få bo i Stockholm när jag jobbae på kraftverket i Harsprånget kan jag kräva att bo i Malmö om jag är 1:e sergeant på en pansarbataljon i Boden.

JK Nilsson,

Förvisso tvingas staten betala fullt med sociala avgifter och så vidare, men vem betalas avgifterna till?

Till staten. En avgift som betalas till en själv är inte en reell kostnad utan bara interndebitering.

Antag att jag brukar dammsuga hemma hos mig (förvisso inte tillräckligt ofta, men ändå). Jag gör detta utan att få betalt. Jag har nämligen bestämt en regel, låt oss kalla den "Arvids städplikslagstiftning", som säger att jag måste städa en gång i månaden.

Nu antar vi att jag upphäver pliktlagen och i stället kontraktsanställer en städare som ska dammsuga hos mig en gång i månaden, för 500 kronor. Jag anställer mig själv och betalar mig själv 500 kronor varje gång. Detta ökar mina utgifter med 500 kronor, men ökar också mina inkomster med 500 kronor. Nettoeffekten är noll.

Arvid sa...
18 januari 2009 22:24  

PS. Hur ett försvar, värnplikts eller yrkes, kan ge plus i kassakistan är en gåta.

Soldater är per definition kompetenta människor som tas ut ur samhällsproduktionen, så att de inte längre kan skapa värde, eftersom de i stället sätts att skapa en förmåga att utöva massivt organiserat våld.

Detta kommer alltid att vara en kostnad för samhället, och samhället skulle alltid vara rikare om det inte fanns ett behov av att uppehålla fullt med människor i "meningslösa" militära verksamheter, verksamheter som ur ett ekonomiskt perspektiv är lika relevanta som att gräva gropar för att sen genast fylla igen dem.

Men nu lever vi ju inte i en perfekt värld, utan en där vi måste lägga en andel av vår totala värdeproduktion inte på att skapa värde utan på att säkerställa vår frihet, vårt oberoende och själva vår förmåga att skapa ekonomiskt värde.

Andersson sa...
18 januari 2009 22:38  

Nu förenklar du lite väl mycket att interndebitera i statsmaskinen är inte det samma som att betala sig själv 500:- för städning.

Om vi ska satsa på ett trovärdigt försvar så räcker inte 6000 yrkessoldater eller ens 30 000. För att kunna ha en krigsmakt som har en chans att försvara sveriges yta i dåliga tider krävs det en arme som är så stor att det inte håller med yrkessoldater den enda chansen vi har är en värnpliktsarmé gärna med en liten yrkesdel.

Nej risken är stor att vi i ofred kommer få förhinder mot att kunna genomföra en ordentlig mobiliering men det är inte ett argument mot värnplikt det betyder bara att vi får arbeta runt problemet och acceptera att när vi mobiliserar så kommer det ske i ett sent skede.

Wiseman sa...
18 januari 2009 23:02  

Arvid: Med plus i kassakistan i mitt förra svar menar jag naturligtvis att de mobiliseringsbara värnpliktiga genererar så mycket skatt att de betalar för kostnaden för de inneliggande och mer därtill.

Med resor avses resor till och från övningar. Nuförtiden genomförs ofta övningar i en helt annan del av landet, eller i ett helt annat land. Inräknat i vpl-kostnaden. "Hemresor" kan man självfallet glömma om man är anställd.

Mobilisering har alltid varit en het potatis. Jag är en av dem som faktiskt tror att det går att få förvarning nog att genomföra mobilisering. Om du tar det gamla kalla krigets dagar som exempel, handlade det lika lite då som nu om att Ryssland skulle anfalla enbart Sverige. Sverige var liksom Finland ett fartgupp på väg till Norge i händelse av det stora kriget. Det var rätt osannolikt att man inte skulle upptäcka att det drog ihop sig till ett såndant. Likadant är det idag. På något sätt måste man ta sig till Sverige. Att samla dryga 100 transportflygplan med last, tillhörande förbekämpning, jakteskort etc gör man inte dolt, allra minst idag. Jag vet inte hur gammal du är och om du minns det, men under 80-talet och vid två tillfällen i början på 90-talet hettade det till så pass i vårt närområde att delar av mobiliseringsapparaten sattes igång. För allmänheten var det tydligaste att våra dagstidningar alla hade helsidor om hur man läste sin krigsplaceringsorder och vad man skulle ta med sig.

Den svaga länken är precis som du påpekar, politikerna som ska trycka på knappen. Men är det mindre provocerande att mobilisera samma antal soldater som är värnpliktiga, jämfört med att tömma regementena och skicka ut yrkessoldaterna i terrängen? Inte enligt mig.

Hur vi än bär oss åt kommer Sverige aldrig att kunna ha ett tillräckligt antal yrkessoldater för att klara av att försvara Sverige och sköta internationella insatser. Det fungerar inte ekonomiskt.

Jag är inte ett dugg oroad över en värnpliktsarmé. Jag har precis som jag skrivit tidigare sett repetitionssoldater i aktion med många år sedan deras förra kontakt med försvaret och förbluffats över deras kvalitet.

Jag har ingenting emot en kombination av kontrakterad personal/yrkespersonal och värnpliktsförsvar. Snarare tvärtom. Men att påstå att det blir billigare med yrkesförsvar än värnpliktsförsvar köper jag inte.

Lyfter man sig lite högre än nationalekonomin har också ett brett värnpliktsförsvar stora fördelar när det gäller samhällsbyggande som är svåra att mäta i pengar, nämligen den mognadsprocess man genomgår under värnplikten, de kontakter man får med människor från alla möjliga hörn av samhället som man tvingas lära sig att samarbeta med, den utbildning individerna tillgodogör sig som också kommer till nytta för det civila samhället.


När vi ändå är inne på nationalekonomin kan vi ju lika gärna kvitta ut Fortverket, Vasakronen, alla avgifter som tas ut mellan statliga myndigheter för låtsastjänster o s v. Det är ju trots allt ändå bara att leka marknadsekonomi i en planekonomi. Du kan ju försöka få igenom att man ska kvitta arbetsgivaravgifter för människor i offentlig tjänst.

Hubertus sa...
19 januari 2009 17:00  

I debatten om yrkesförsvar talas det en hel del om pengar och nationalekonomi. I utlandsstyrkan talar man om svenska försvarets styrka då soldaterna har en anna bakgrund än just militär - vi har med andra ord civila kompetenser integrerat i militärmakten.

När vi talar om hemmaplan skulle jag vilja nämna en annan synergieffekt, nämligen den ev. positiva effekten av att gjort värnplikten. Det finns inga ordentliga forskningsstuder, såvitt jag vet, gjorda på området, men jag skulle vilja påstå att det finns flertalet synergieffekter speciellt vad gäller nationell socialpsykologi. Generation Y skulle jag vilja påstå är ett utmärkt exempel på detta.

Vi är idag totalt fokuserade på kronor och ören, men glömmer kanske en hel del viktiga parametrar. Folkförankringen av försvaret, möjligheten till att arbeta under ansvar, flytta hemifrån, ta order, teamwork, etc. etc., listan kan göras lång. De flesta av mina kamrater som gjort värnplikten tycker sig ha stor nytta av den, är det någon ekonom som räknar på det?

Wiseman sa...
19 januari 2009 17:10  

Hubertus: Precis min tanke!

Rune sa...
19 januari 2009 19:54  

Wiseman, Beväringen får du nyutbilda varje år, Yrkessoldaten en gång. //22Truppår


http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3561&a=875268

"- Karelska brigaden är den modernaste i Europa i dag. En miljard euro har satsats på den mekaniska brigaden. Här kan 5.500 man stå stridsberedda inom fem dagar, säger Jukka Pennanen"

halldin sa...
19 januari 2009 23:11  

Gubbarna på jobbet har inte haft Repmöte på över 20 år och är fortfarande världens bästa soldater. Går inte en vecka utan att man får höra om deras Äventyr med GRG. Lika så med i stortsätt alla män på släktträffarna.

Så nog finns det en faktor som inte går att mäta i Ekonomi.

Wiseman sa...
19 januari 2009 23:28  

Rune: Visst är det så. Men med dina 22 truppår så är du säkert helt medveten om vilka omdömen svenska värnpliktiga soldater fått vid missioner runtom i världen?

De yrkessoldater jag har kommit kontakt med har inte gjort mig övertygad om att det är vägen att gå. Jag är som sagt ytterst skeptisk till att vi kan få lika bra soldatmaterial med vårt knappa befolkningsunderlag, vår knapra budget om vi skaffar oss ett yrkesförsvar.

Och om jag inte har helt fel så just Karelska brigaden ett värnpliktsförband...


Halldin: Alla stora sporttränare hävdar ju att segern är mental... :)

Arvid sa...
20 januari 2009 00:08  

Andersson,

Du blandar äpplen med päron.

Först säger du att det blir dyrare med 30 000 yrkessoldater än med 6000 värnpliktiga (så klart), sen säger du att det inte ens räcker med 30 000 soldater för att försvara Sverige (vilket jag håller med om).

Det är dock inte min poäng. Min poäng är att det kostar exakt lika mycket med yrkessoldater som med värnpliktiga, vilket jag demonstrerat med mer eller mindre pedagogiska tankeexperiemnt.

Wiseman,

Ja, jag förstod vad du menade med plus i kassakistan, jag kunde bara inte kontrollera besserwissertendenserna. ;)

Vad gäller resorna vidhåller jag att kostnaderna kan begränsas. Det är ju förstås överlägset smart att träna soldaterna där de ska slåss, så de känner terrängen. Om de bor och arbetar i närheten av där de är krigsplacerade kommer de förstås också att öva där. Då försvinner en stor del av behovet av resor.

Jag har tyvärr inga minnen av mobilisering i slutet av 80-talet, vilket sannolikt kan förklaras med att jag inte ens börjat skolan då. ;)

Du skriver "Hur vi än bär oss åt kommer Sverige aldrig att kunna ha ett tillräckligt antal yrkessoldater för att klara av att försvara Sverige och sköta internationella insatser. Det fungerar inte ekonomiskt."

Jag håller inte med. Hela min poäng är att det kostar exakt mycket att hålla en soldat vid godtycklig beredskapsnivå Z oavsett om han är värnpliktig reservist elller kontrakterad reservist, och lika mycket att ha en avlönad soldat som en inpliktad, öh, dåligt avlönad soldat.

Bortfallet från samhälletsproduktion blir ___lika stor____ eftersom ____lika många____ personer är borta ur produktionen. Om soldaten inte var soldat (inpliktad eller avlönad gör detsamma!) skulle han göra något ____annat____, som att arbeta i en fabrik eller på ett kontor.

Jag har heller ingen oro över att värnpliktiga soldater per definition skulle vara sämre än yrkessoldater. Svenska värnpliktiga har såvitt jag vet stått sig väl vid jämförelse med utländska yrkessoldater under internationella insatser. Det som avgör kvaliteten är "people, ideas, hardware - in that order!" som John Boyd brukade säga (=skrika). Och "people" handlar mycket om hur många övningstimmar man får, inte om man är värnpliktig eller anställd. Det är lika sant för läkare och bibliotekarier som för soldater.

Vad gäller mognad och andra nyttiga externa effekter som krigstjänst kan tänkas ge upphov till kan jag inte kommentera. Jag tillhör nämligen den generation där de allra flesta inte (hu!) gjort värnplikt. Fast de jag känner som gjort den verkar ha fått ett gott intryck. En har blivit sergeant i Hemvärnet, den andre läser till sjöofficer på Karlberg.

Vad gäller interndebitering mellan statliga verk finns det faktiskt en nytta. Genom att sätta pris på tjänster motverkar man överutnyttjande, men detta blir förstås 100 % trams när det till exempel gäller lokaler som enbart FM använder.

Vad gäller soldatmaterialet (alltså att man skulle behöva ta in sluskar om man inte har värnplikt) så är det helt enkelt en fråga om löner. The talent goes were the money is som amerikanerna säger.

Men detta betyder inte att det blir dyrare för samhället i stort om man måste höja lönerna för att locka tillräckligt mycket bra folk till FM, vilket jag visat tidigare. Om man tar bort kompetent folk ur produktionen kostar det, oavsett om man tar bort med bra löner eller med hot om fängelse.

Magnus E sa...
20 januari 2009 00:36  

Självklart delar jag er uppfattning om den tragiska utveckling av Försvarsmakten de senaste 10 åren.

Dock vill jag för framtida argumentering påpeka att detta inte handlar om nationalekonomi utan företagsekonomi. Säkert en och annan ekonom som inte tar det hela på allvar om man svänger sig med deras begrepp slentrianmässigt.

Företagsekonomi = Organisationsteori, Marknadsföring, Redovisning, Ekonomisk styrning, Kalkylering & Budgetering

Nationalekonomi =
Mikroekonomi och Makroekonomi.
Mikroekonomin = hur marknader inverkar på varandra.
Makroekonomin = hur olika länders ekonomiska situtation påverkar varandra.

Slut ekonomilektion.

Wiseman sa...
20 januari 2009 08:10  

Magnus E: Jag har som sagt aldrig läst ekonomi utan använde det begreppet som någon annan införde.


Arvid: Nu var det ju faktiskt du som valde räkneexemplet 30 000, varvid jag höll mig till det.

Du har ju svängt över till att istället för yrkesförsvar som du startade diskussionen med, nu tala om kontrakterade soldater? Det blir en helt annan debatt, varvid vi talar om en situation som i stort inte skiljer sig från hur personalförsörjningen fungerar idag, med undantag av att man tecknar sig för flera år av internationell tjänst istället för halvåret-året närmast efter muck. Det nationella försvaret löser sig i alla fall med mobilisering, men man kan idag inte tvinga värnpliktiga att tjänstgöra utomlands.

Arvid sa...
20 januari 2009 14:38  

Wiseman,

Vi kanske fått något av en begreppsförvirring.

Vad mig anbelangar är yrkessoldater och kontrakssoldater samma sak, för ingen har ju tänkt sig att man ska vara yrkessoldat i hela sitt liv.

Det handlar ju om att skriva på tjänstgöringkontrakt i X antal år i taget, och om man trivs torde alternativet inte vara evigt skyttesluskande utan snarare officersskola eller underofficerskola och därpå följande fast anställning.

Jag har inte menat att hela armén ständigt ska vara stående.

Jag har menat att en del av armén (säg en bataljon per brigad) ska bestå av stående yrkessoldater medan resterande bataljoner ska vara kontrakterade reservister som tidigare varit yrkessoldater under några år, men som sedan valt civila jobb.

Och min poäng är att detta skulle kosta exakt lika mycket för samhället som att ha en stående armé av värnpliktiga (säg en bataljon per brigad) och att låta resterande bataljoner utgöras av mobiliserade före detta värnpliktiga.

Andersson sa...
20 januari 2009 18:10  

Arvid nu har du läst fel jag gjorde inte den jämförelsen. Jag sade "Om vi ska satsa på ett trovärdigt försvar så räcker inte 6000 yrkessoldater eller ens 30 000."

Den poängen jag vill komma till är att det behövs runt 100 000 man föratt sätta upp ett trovärdigt försvar.

"Jag har menat att en del av armén (säg en bataljon per brigad) ska bestå av stående yrkessoldater medan resterande bataljoner ska vara kontrakterade reservister som tidigare varit yrkessoldater under några år, men som sedan valt civila jobb."

Ja det är nått liknande jag ochså vill ha fast värnpliktiga. I USA har man märkt att det där systemet inte riktigt fungerar så bra med yrkessoldater eftersom det är frivilligt att gå med i NG efter att ens kontrakt löpt ut.

Sen får de förbanden en väldigt hög medelålder eftersom de oftast gjort två kontrakt (8år) och sen jobbat i civila världen ett tag innan de blir intresserade av att börja i NG.

Du har missupfattat konceptet med kontraktssoldater kontra yrkessoldat. Nån mer insatt kanske vill förklara närmare?

Wiseman sa...
20 januari 2009 21:14  

Yrkesförsvar i den meningen det används i USA och Storbritannien är heltidsanställda soldater som tjänstgör heltid i perioder om oftast 5 år. Därutöver finns reservister som gör en grundutbildning och sedan tillhör ett reservförband med tjänstgöringsskydlighet och övning någon gång då och då. Utöver detta finns i USA National Guard vars upplägg påminner om Reserves.

Yrkesförsvar för mig är personer som har soldatyrket som heltidsyrke.

Arvid sa...
20 januari 2009 23:49  

Trots begreppsförvirring verkar det nu som vi egentligen vill ungefär samma sak, och diskussionen har definitivt varit vittfamnande och upplysande.

Anonym sa...
23 januari 2009 22:17  

Vilka förband ingår Insats i? placeras de ens i krigsförband? om de gör det isåfall borde siffran av mobiliseringsberedda soldater öka med ca 1500 om året (läste att det utbildades 1500 Insatssoldater varje år någonstans) Vad jag förstår så fungerar insats nästan som "lätt" skytteförband?


/ J
siste värnpliktige?

Wiseman sa...
23 januari 2009 23:51  

J: Jag tror att de krigsplaceras för bevakningsuppgifter. Det är ju inte direkt någon jätteresurs att ha soldater som max klarar av att uppträda i grupps ram. Att kalla dem lätt skytteförband är att gå lite väl långt. Lätta skytteförband motsvaras av t ex K 3:s luftsburna förband. Här rör det sig istället snarare om skytteförband med lätt beväpning i stil med hemvärnet.

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade