Vad var det jag sa?

SvD ger nu förhandsbesked om Försvarsmaktens underlag för vårens inriktningspropostion för Försvaret (som ska styra Försvarsmakten till 2014). På fredag lämnas det till regeringen .

Ända sedan planeringsanvisningarna släpptes i höstas har jag sagt att det kommer att innebära en reducering av Försvarsmakten till en tredjedel av dagens storlek eftersom man låser budgeten till 40 mdr ända till 2014. Redan idag minskar Försvarsmaktens köpkraft med dryga miljarden kr varje år. Lägg därtill nu att det ändrade personalförsörjningssystemet med anställda soldater kommer att innebära drastiskt ökade lönekostnader. Lönerna utgör redan en tredjedel av budgeten, och har stigit drygt 35% i genomsnitt de senaste tio åren.

Försvarsministerns tal om ett mer slagkraftigt försvar som både kan försvara Sverige och göra internationella insatser ute världen VAR alltså inte mer än riktigt tomma ord, precis som jag tidigare skrivit. Istället får vi nu en armé på ca 12 000 man och ett hemvärn på ungefär lika mycket, på inga sätt täckande hela Sveriges yta. Det spelar ingen roll hur snabbt man mobiliserar om man inte har numerären att möta en fiende. Denna numerär förutsätter att den fiende man ska möta är av första världskrigsstandard. Att möta en annan armé som är något mindre teknologisk än den svenska är dödfött. Vad skulle resultatet bli om fotbollslandslaget mönstrade Kim Källström och Zlatan mot ett fulltaligt bulgariskt? Just det.


Det ska bli mycket intressant att höra försvarsministerns reaktion. Jag gissar att det blir något i stil med att, "det finns ingen politisk vilja att minska hemvärnet, vi får nu ett insatsförsvar med omedelbar tillgänglighet etc etc". Dvs fler tomma ord. Det blir också mycket intressant att se vad Jan Björklund har att säga i frågran. Regeringens försvarspolitik har varit och förblir en katastrof. Jag har ytterst svårt att se att moderaterna eller något annat riksdagsparti idag har några röster att hämta bland officerare och andra försvarsvänner.

Nu krävs det krafttag om man ska lyckas rädda något av Försvaret. Det har tidigare varit tal om att skjuta upp allt till i höst och ge Försvarsmakten mer pengar. Hoppet är ju det sista som lämnar människan. Vad jag är lite rädd för är att man nu blir så fokuserad på det aktuella läget att man inte blickar bakåt några år och VERKLIGEN ser omfattningen av galenskapen regeringen nu påtvingat Försvarsmakten och att den organisation vi har idag, tack vare de socialdemokratiska regeringarna redan den är helt fel.


Några av de tidigare inläggen om reduceringen:
Kvalificerad dupering
Ha! Lurad!
Vad hände med det kaukasiska lackmustestet?
Effektförlust

13 kommentarer:

Halldin sa...
27 januari 2009 07:42  

”That was so bad I think you gave me cancer.”

Det gör verkligen ont att läsa om det som nu kommer ske. Jag ska nu sätta mig och se hur lång tid det tar och hur många människor i min omgivning som kommer reagera över detta.

För ärligt talat tror jag inte folk bryr sig utan att först kickas i gång av något, någon som säger åt dem vad de ska skrika på torgmötena så att säga.

Arvid sa...
27 januari 2009 07:54  

Tack Moderaterna för dolkstöten i ryggen.

:: ::

Jag skulle för övrigt vilja dra Wisemans uppmärksamhet till en snart 5 år gammal artikel av sjutton gamla generaler (inklusive Claes Skoglund) som enligt min mening ligger väldigt nära hur det framtida försvaret (eller armén snarare) borde se ut, även om den kontamineras en aning av det gällande modet att skicka militära polisstyrkor till mer eller mindre primitiva länder.

http://www.dn.se/DNet/road/Classic/article/0/jsp/print.jsp?&a=255950

Onga1 sa...
27 januari 2009 08:38  

Det här är djupt tragiskt. Jag var mentalt förberedd men ändå. Men.. det här kan omöjligt sluta väl för regeringen med Tolgfors och Borg i spetsen. Jag vill inte tro att detta kan realiseras. Detta vansinne måste stoppas annars kan vi nog lika gärna lägga ner hela skiten. 40 miljarder är ändå 40 miljarder.

Avslutar med att citera Life of Brian: "Nail em up I say, nail some sense into them!!"

ostrogot sa...
27 januari 2009 09:33  

Det är svårt att veta vilken hotbild som skall dimensionera vårt försvar men jag tror vi alla har skippat hotet från en invasionsflotta och därmed hoppet om att vi i god tid skall kunna observera invasionsförberedelser. Händer något så kommer vi inte att kunna betrakta en lång tids uppladdning men i bästa fall får vi förvarning av en ökad spänning och ökade diplomatiska aktiviteter. Jag håller därför med försvarsministern som sagt att vi inte har nytta av förband som har lång mobiliseringstid. Ledsen armébröder, men det blir dyrt med arméförband som kan mobiliseras inom en vecka men det är nog just vad armén behöver. Samma gäller självfallet marin och flyg men särskilt inom flygvapnet tror jag en förmåga att ställa förband under stridsberedskap inte blir så kostsam. Hur kan flygförband bidra till territorialförsvar förutom genom förmåga att bestrida en angripare ett (totalt) luftherravälde? Enligt min åsikt genom att markmålsbeväpningen snarast kompletteras i kombination med att vi organiserar en snabbt mobiliserad ledningsorganisation "forward air control" enligt NATO-mönster så att markanfallen blir effektiva.
Mycket lite av detta kan åstadkommas utan höjning av de ekonomiska ramarna men bör likväl vara riktmärke i kommande organisation. Redan nu kan vi vidta vissa åtgärder som är "gratis".

Realist sa...
27 januari 2009 09:41  

*suck*

Ett land har alltid en armé - sin egen eller någon annans...

På tal om armé - vad är en armé? Historiskt, så skulle en armé kunna beskrivas som bestående armékårer. Säg att en (1) armékår räcker för en offensiv i en riktning. En armékår består av divisioner (jmf. fördelningar). En division består av brigader. Brigader består av bataljoner.

Idag kan Sverige ställa upp åtta bataljoner, som med lite god vilja och mycket träning skulle kunna användas för att sätta upp två brigader, motsvarande en halv division. Inte ens i närheten av en armé...snarare en hygglig vaktstyrka.

När Hitler anföll Polen för ganska exakt 70 år sedan, så användes 56 armédivisioner i den offensiven. Polen var då inte särskilt väl rustat för försvar.

I detta perspektiv kan det vara förmätet att säga att Sverige har en egen "armé". Det blir lite löjeväckande i en internationell jämförelse. Jag skulle skämmas att kalla mig arméchef, när omfattning och komplexitet i yrkesrollen inte är större än en brigadchefs. "C markkomponenten" eller "C insatsstyrkan" kanske är både politiskt korrekt och mer rättvisande. "C högvakten" kanske också kan fungera, eftersom nuvarande förmåga mest måste betraktas som symbolisk och ceremoniell, där ceremonier bland annat består av svensk "face-time" i internationella insatser. "Kolla, vad vi är duktiga och vilka moderna prylar vi har! Vi är också players!" (generat harklande från de internationella åhörarna som skruvar sig obekvämt på stolarna, förutom britten och finnen som helt ogenerat asgarvar...)

Helt OK, om man är liberal och tycker att Försvarsmaktens roll är att enbart stödja Sveriges utrikespolitik och internationella anseende. Löjeväckande, om man också tycker att Försvarsmaktens roll är att hävda territoriell integritet, nationella värden och svensk autonomi (inklusive möjligheten att driva en "svensk" utrikespolitik) i en realpolitisk omvärld. Världen är tyvärr inte en vacker plats vilket framförallt historien visar med all önskvärd tydlighet. Vår naiva blåögdhet ger säkert stor internationell respekt. Vi kanske ska fråga Finland, som till skillnad från oss vet vad det innebär, och framförallt vad det kostar, att slåss för nationell överlevnad. Vi kanske ska fråga Norge som till skillnad från oss vet vad kostar att ha ett annat lands armé. Vad kostar det att inte ha en egen armé?

Härmed vill jag hemställa om att Norge (sorry Finland) med stöd av NATO snarast annekterar vårt territorium. Då får ni Gripen på köpet! Det enda jag begär i gengäld är att få slippa lusekofta och snusförbud. Välkommen! Med lite tur kan vi paradera med våra armébataljoner som senare kan användas för att bevaka Arlanda flygplats.

Nä, skämt åsido, låt oss vara realister både vad gäller behovet av försvarsförmåga och ekonomiska förutsättningar. Vi är ett litet land med få skattebetalare. Om vi inte har råd att betala försäkringspremien själva, så får vi söka andra lösningar. Kan vi inte ställa upp en tillräcklig numerär själva, så måste vi be om hjälp. Därvidlag finns inte så många alternativ än NATO, om vi vill ha reella garantier för vår säkerhet. Har vi råd att tycka illa om NATO när vi står på knä, med rumpan i vädret och kalsongerna vid anklarna? Även om vi tycker att NATO är ett alternativ, så får man inget gratis här i världen. Även gemensamma försvar kostar.

Hur jag än funderar så ser jag bara en möjlig utveckling av försvarsanslaget - det måste öka!

För att Sverige ska kunna utvecklas krävs grundläggande trygghet och förvissning om långsiktig stabilitet. Snart klarar våra statsmakter inte längre att lösa sin mest centrala uppgift - att garantera statens och medborgarnas säkerhet. Detta är fundamentet som staten byggs på.

Anonym sa...
27 januari 2009 10:16  

Ett konkret tips...

Varför klarar Finland att sätta upp en mycket större numerär än Sverige till lägre kostnad?

Dels beror det säkert på hur man räknar, men en avgörande skillnad är hur vi kravställer våra förmågor och framförallt tekniska lösningar.

Visst, vi har säkert förband och prylar med bättre kvalitet, bättre prestanda, säkrare och mer potenta för uppgiften, men...är de bättre?

Antag en FN-mission som kräver en markstridsbataljon. Kommer FN att göra någon skillnad på den finska respektive svenska markstridsbataljonen? Kommer den finska att lösa uppgiften sämre? Nä, knappast. Säkert annorlunda, men de löser uppgiften. För "kunden" FN är det nog hugget som stucket vilket land som bidrar. Kanske är Finland mer intressant, eftersom de borde kunna lösa uppgiften billigare...men nu är det ju inte FN som betalar, utan landet som bidrar med truppen...det är liksom del av dealen. Skitsamma för FN alltså, men dyrt för Sverige i jämförelse med om Finland fått uppgiften.

Svensk teknikfixering, svensk hög ambition inom lagar och regelverk rörande t.ex. arbetsmiljö, systemsäkerhet, miljö, kvalitet etc. driver kostnaderna för våra militära förmågor till astronomiska höjder. Varje ny lag och varje ny regel kostar betydligt mer än bläcket på papperet den skrivs på. Varje ny lag och regel innebär krav på processer och teknikutveckling. De genererar administrationstimmar och utvecklingstimmar. Se inlägget om off-the-shelf som konkret exempel.

Har vi verkligen råd att vara världsbäst inom varenda område? Vad kommer först egentligen? Att säkerställa nationell överlevnad inklusive rätten att stifta lagar, eller är det viktigast att kunna driva varje regleringsområde så långt det bara är möjligt (för då är man ju bättre än alla andra "outvecklade" stater).

Nä, Finland har råd därför att man prioriterar och har en mer jordnära approach. Genom att inte ha för många anställda för t.ex. systemsäkerhetsarbetet, så säkerställs att ambitionsnivån hålls rimlig och på en nivå som man har råd med. Här hemma har vi kolossorganisationer som inte gör annat än att driva olika specialområden så långt som det bara går, utan att behöva ta hänsyn till hur det driver kostnader.

För vem kan kritisera att man försöker blir världsmästare i säkerhet, miljö eller andra ömmande områden. Framförallt om man inte behöver ta hänsyn till ekonomiska konsekvenser. En soldats liv kan väl inte värderas i kronor och ören?

Grattis Sverige, vi är världsbäst! Vi har dessutom världens bästa förband och materiel - vårt "pang" är i alla fall det bästa som går att få för pengar! För det var väl det som var viktigt...?

Onga1 sa...
27 januari 2009 11:21  

Jag håller med både "Realist" och "Anonym", det är också min erfarenhet av FM. Kan även ställa upp på antisnusförbudet.

Tolgfors har en kommentar på sin blogg med upprepat mantra; tillgänglighet, här-och-nu perspektiv, användbara i landet, i närområdet och i utlandet.
Men det saknas något; kvantitet ÄR också kvalitet.
Om så försvaret bestod av en (1!) välutbildad, välutrustad (hmm! genusperspektiv?), fullt vaccinerad och kontraktsbunden soldat med klippkort på SAS skulle Sverige, enligt Tolgfors resonemang, ha en god försvarsförmåga.
Jag kan inte sluta fokusera på numerären. Hela Sveriges samlade försvarsmakt kommer att rymmas i en ej fullsatt Globen.
Dettta är absurt.

Arvid sa...
27 januari 2009 12:57  

En sak som slog mig...

Varför ska man ha "lätta" förband?

Det låter ju som Rumsfelds (numera förkastade) idéer som bygger på att man ska kunna gripa in med influgna förband med halvtung materiel (typ Stryker) fort som fan och överallt, att man inte ska behöva vänta på att fartyg kan anlända med materiel som bara kan forslas sjövägen.

Men hur är detta relevant för Sverige? Varför måste vi kunna sätta in halvtunga förband fort utav helvete varsomhelst på planeten? Varför? Varför måste själva transportarbetet gå så rysligt snabbt när det ändå tar mer än 3 månader att besluta om man ska eller inte ska skicka 3 Stridsfordon 90 till Afghanistan? Det skulle ju gå snabbare att bara genast ta beslutet och sen skicka dem på motormarsch till Afghanistan genom hela det väldiga Ryssland...

Någon som har några tankar?

Arvid sa...
27 januari 2009 15:43  

I stället för att se det som att man ska skära ner armén med en tredjdel kan man ju se det här från den ljusa sidan också.

Eftersom den nuvarande armén har en mobiliseringstid motsvarande den tid det tar att utbilda en kull värnpliktiga kan vi krasst se detta som att arméns storlek utökas till åtta manöverbataljoner, från noll...

Anonym sa...
27 januari 2009 15:50  

Arvid,

din enkla analys rymmer mer än vad du tror. Vi behöver inget Expeditionary Mindset, vi var ju det lilla landet som skapade snabba allianser och slog mångdubbelt större arméer. Förvara hjärtelandet, strategins grund, sedan kan vi bidra med vår smartness i internationella operationer. På DPKO i NY är man övertygad om vad Sverige skall bidra med i FN ledda operationer; inte kött utan små , välutbildade enheter.
Om samma sak gäller inom NATO är mer oklart. Här är det mer
" om alla är med kan ingen klaga" som verkar gälla.

Vad det sen gäller detaljerna i det du skriver; är det någon som på fullaste allvar tror att alla inom t.ex NBG ligger ovetande på sina logement och sedan trycker EU på knappen? En stor röd lampa tänds och du har 10 dgr på dig att ta dig till ditt insatsområde.
Ofredsområden där EU vill projicera sin makt eller hjälpa andra att projicera sin ,är redan analyserade utifrån många aspekter. Inget kommer som en överraskning. Inget är värt att bli tagen på sängen för eller offra sina soldater för.Något osäkert som dessutom tar årtionden att reda upp efteråt .

Anonym 1

ostrogot sa...
27 januari 2009 15:57  

Arvid -
tänkvärda ord och det finns mycket som man kan grubbla över och inte minst när du pekar på att det tagit 3 månader att besluta om stridsfordon. Noll poäng på kadettskolan!
Dock beträffande halvtung kontra tung materiel till våra utlandsförband så ser jag det hela ur en motsatt aspekt. Om vi överhuvud taget skall kunna räkna in de i utlandet stationerade förbanden bland de som snabbt är gripbara så är det visserligen inte viktigt att "fort utav helvete" transportera ut dem men väl att fort utav helvete forsla hem dem när de behövs hemma. Fast å andra sidan skall vi väl sitta en månad i förhandlingar med NATO innan vi beordrar uppsittning i flygplan?

Anonym sa...
27 januari 2009 20:44  

Varför skulle NATO undsätta Sverige i händelse av en konflikt, när den politiska ledningen inte verkar ha ambitionen att försvara sitt eget land.

Anonym sa...
27 januari 2009 23:19  

Som jag sa i en tidigare kommentar:

NATO today or we die the hard way!

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade