Aftonbladets scoop: Normalbild

Aftonbladet basunerar ut med stora svarta rubriker: Här övar svenska JAS-plan med NATO. Så illa är det tydligen att det finns utrymme för liknande scoop, när det egentligen handlar om normalbilden för Försvarsmakten och Flygvapnet. Flygvapnet övar idag minst varje vecka med flygförband ur NATO, och ofta med betydligt tätare intervaller. Som nämnt i tidigare inlägg är det just dessa övningar, samt andra större övningar ute i världen som är att tacka för att det svenska flygförbandet EAW och dess föregångare på några få dagar kan vara på plats och jacka in i en NATO-operation, t ex FN-insatsen över Libyen, som vilket NATO-land som helst.

Tyvärr gäller inte riktigt det motsatta, vilket medför en del följder för den svenska försvarsförmågan när vi numera lutar oss helt mot en solidaritetsförklaring av oklart värde istället för att hålla oss med egen förmåga eller gå med fullt ut i NATO.

25 kommentarer:

Anonym sa...
24 mars 2011 08:41  

Vi bör hålla oss med egen förmåga.
För det borde vi avsätta 5% av BNP.
Försäkringspremie och samhällsnav.
/Grönvita

Anonym sa...
24 mars 2011 08:42  

Beträffande den svenska solidaritetsförklaringen, jag misstänker att det hånskrattas i Oslo, Helsingfors samt Baltikum då denna eminenta solidaritetsförklaring förs på tal ....

Anonym sa...
24 mars 2011 11:16  

Konstigt att svenskt militärt deltagande är så påhejat av regeringen Reinfelt i Afganistan, med att skicka ut JAS förbandet ur NBG, som snart övat ihjäl sig, verkar så omöjligt!

Anonym sa...
24 mars 2011 15:50  

Till en början var jag kritisk till att Sverige inte anmälda sig villiga att bidra med trupper till NFC över Libyen.

Men den amatörmässiga hanteringen ifrån FN-koalitionens av ledarskapsfrågan. Har gjort att jag är övertygad om att regering och riksdag hittills har valt rätt.

Ska Sverige bidra med exempelvis EAW, så är det enligt mitt tycke väsentligt att veta under vilka villkor och för VEM framför allt?

Ska Frankrike, Storbritannien eller USA bestämma över EAW eller ska vi agera själva inom ramen för FN-resolutionen?


// G - Positivt inställd till att skicka EAW till Libyen. Om det finns en fungerande ledarstruktur.

Anonym sa...
24 mars 2011 15:59  

NBG.. hur länge ska detta slöseri med pengar fortsätta? Ska vi fortsätta ha detta skrattretande låga försvar så får vi allt skaffa riktiga allierade som NATO. Det betyder att mycket handlingsutrymme utrikespolitiskt skulle försvinna men denna attityd att allt kommer att bli bra det behövs inget försvar för Sverige för all framtid låter som nja marijuana drömmar.

Kalla verkligheten är att det är bra att ha för att undvika allt från invasion, politisk utpressning från starkare länder till katastrof hjälp se på Japan där gör deras arme storartade insatser för hemlandet.
/Kalle

Anonym sa...
24 mars 2011 17:58  

Jag skulle vilja att det gavs mer utrymme för konflikten i Elfenbenskusten. Där finns en legitimt framröstad regering, tilltagande våldsanvändning och hög risk för inbördeskrig.
Där borde vi använda vår NBG, humanitärt rätt och liten risk för att förstöra hela statsbildningen med allt vad det kan föra med sig.

Wiseman sa...
24 mars 2011 18:06  

17.58: Instämmer. Det gäller att lobba för detta i EU och FN. Tyvärr är Sverige inte i position att ta lead för en sådan insats, vilket krävs om det ska bli något av. Scenariot är precis det som EU BG togs fram för - ett nytt Rwanda.

Band sa...
24 mars 2011 18:21  

Framföt allt, vilket flera redan påpekat, är det ju märkvärdigt tyst från höga vederbörande kring ett ev svenskt deltagande. Den gamla klyschan "inga kommentarer" har av Stads-, Förvars-, och Utrikesministern på några dagar lyfts till nya höjder. Att så totalt lyckas ducka för frågan i media är ett politiskt mästerstycke som går utanpå det mesta.

Om Sverige inte ska åka säg då för helvete det!
/band

Band sa...
24 mars 2011 20:18  

@ Grönvita.
Vet inte hur seriös du är i ditt krav på 5% av BNP...

Vi ska kanske inte förta oss vad gäller budgetanslaget för FM. Idag utgör våra ~41 Mdr ca 1,24 % av BNP. Nato:s rekommendation är att försvarsbudgeten för medlemsstaterna ska vara 2% av BNP. Detta skulle innebära ca 66 Mdr, eller ett tillskott på 26Mdr!

FM del av budgeten låg från 1952- års försvarsbeslut på 2,5% av BNP. Under 2.VK låg budgeten stundtals på nära 5% tack vare de extra anslag som krävdes för att rusta den nedmonterade försvarsmakt Sverige då förfogade över.

I dag skulle 5% av BNP (som 2010 var ca 3300 Mdr) innebära att FM anslag skulle ligga på ca 165 Mdr. Vilket tom för mig som är i branschen förefaller fullständigt utopiskt.
/Band

Anonym sa...
25 mars 2011 05:15  

Norge på plats med sina F16.
Bildspel från No försvaret
http://www.vg.no/bildespesial/spesial.php?id=8226

Peter

Anonym sa...
25 mars 2011 08:33  

Sveriges totala bistånd är kopplat till BNP så att det alltid ska utgöra 1%/år av detsamma.

Snart överstiger biståndet försvarsbudgeten ...

Göran Mellblom sa...
25 mars 2011 21:59  

Återanpassning till krig är en smärtsam process.

På många debattinlägg på denna fina blogg märks, att Sverige och svenska officerare visserligen är medvetna om krigs tekniska aspekter, men tycks omedvetna om krigs påverkan på människorna.

Vidare verkar flera debattörer tro, att de politiska processer som leder fram till krig är förutsägbara.

Det är tydligt att vi officerare ännu är lyckligt naiva i internationell politiks förutsättningar, vilket är farligt för oss, då vi av våra soldater förutsätts göra nyktra yrkesmässiga bedömningar, innan order om eld ges.

Som det tycks kan slarviga eller krigsrusiga politiska personer lura oss till vad som helst, vilket är mycket farligt, men typiskt.

MVH Göran Mellblom

Cynisk sa...
25 mars 2011 22:11  

Du har inte höga tankar om officerskollektivet du Mellblom.
Jag träffar dagligen officerare med god förståelse för både det nationella och det internationella politiska spelet, liksom krigs påverkan på människor. Du kanske ska byta omgivning?

Men visst är krig smärtsamt? Det håller jag med om. Tyvärr har Sverige en ganska dålig bild om hur krig är på riktigt.

Göran Mellblom sa...
26 mars 2011 09:02  

Det finns inget officerskollektiv i Sverige.

Vi har många utmärkta, hårdföra och erfarna officerare i Sverige, men som synes på denna blogg så verkar dessa ha mycket svårt att göra sig gällande inom Försvarsmakten.

Kanske för att det inte finns något officerskollektiv.

Utanför Försvarsmakten uppträder dessa inte som officerare i offentligheten, utan är anonyma, eller så lämnar de Försvarsmakten och blir civila.

Det som finns offentligt är officerarnas fackförbund, som begränsas av dess tillgång på aktiva medlemmar-officerare av nämnd sort, men som är starkt avseende arbetsrätt och som motpart, och som är begränsat i mycket annat, bl.a. som debattforum av samma skäl, trots en fin Officerstidning,

Det finns en linjeorganisation av officerare, som lider av gamla synder, väl beskrivna på denna blogg.

Ett Officerskollektiv tycker jag förutsätter något slags kollektiv vilja, och den kan nog bara komma till uttryck genom offentligheten.

Flera bloggare tycks anse att fikarumssnack med meningsfränder är att anse som offentlighet. Men här förekommer ingen diskussion med meningsmotståndare, de samlas i sina egna fikarumsgrupper och snackar med sina meningsfränder.

Ingen officer tycks våga diskutera öppet med sina meningsmotståndare, men flera tycks vara beredda att dra i krig – kanske istället för att dra in i en diskussion här hemma.

De flesta av oss viker ner sig genom anonymitet, och omöjliggör skapandet av just ett officerskollektiv.
Nu knyts nävar i byxfickan istället - varför?

-Av skräck för repressalier från andra officerare.

Vilka är dessa personer som sätter skräck i oss? Ge oss namn på dem. Finns dessa skräckexempel i verkligheten, eller är de en mardröm - en förtrollning?

MVH Göran Mellblom

Parabellum sa...
26 mars 2011 09:16  

@Göran Mellblom:

ÄRLIGT TALAT!

Vi FÖRSTÅR att du tycker att fler skall framstå med namn på bloggarna.

Ditt budskap har nått fram, sluta hamra in det. Du är inget annat än tröttsam att läsa och du låter bara som en rättshaverist när du om och om och om igen maler på i samma spår.

Släpp det nu och gå vidare.

Göran Mellblom sa...
26 mars 2011 09:21  

I vår officersförening har vi gått vidare.

Och vi når framgång. Varje gång.

Men hur skall ni anonyma debattörerna komma vidare?

Den enda godtagbara ursäkten man kan ha för anonymitet är att man vill pröva argumenten och öva sig i skrivandet innan man kommer ut ur anonymitetens garderob.

MVH Göran Mellblom

Anonym sa...
26 mars 2011 13:57  

@ Göran Mellblom
Kan inte du redovisa vilken erfarenhet du har av krig alt hårda insatser utomlands så vi vet var du fått din uppfattning ifrån?
Och när du ändå gör det kan du väl redovisa vilka framgångar din förening lyckas med varje gång?
Markstrids officer

Anonym sa...
26 mars 2011 14:11  

@ Göran Mellblom

Grattis. Skönt med idealister likt dig själv som kan stå upp och föra kampen utan anonymitetens sköld. Kul att det har fungerat för dig.

Själv gjorde jag samma sak för några år sedan. Mina överordnade frös ut mig och satte stopp för min karriär (inte bara den vertikala). Det tog mig fem år att komma tillbaka från det och trivas med arbetet igen.

Så du får väl ursäkta oss som nu väljer att inte framträda med namn, ty somliga av oss har tappat tron på att ett uppriktigt, ärligt budskap kommer emottas väl.

Kn A.Nonym

Anonym sa...
26 mars 2011 22:53  

"Vilka är dessa personer som sätter skräck i oss? Ge oss namn på dem. Finns dessa skräckexempel i verkligheten, eller är de en mardröm - en förtrollning?"

Jag vill inte komma på kant med personalchefen och regementschefen på mitt förband eftersom det är de som avgör min lön och mina kommande befattningar och skolor. Därför väljer jag att inte framföra min kritik mot FM i mitt eget namn. Att min grad dessutom skulle inverka menligt på mottagandet av mina inlägg av läsare styrker det valet.

Namn? Jag slänger ur mig Berndt Grundevik och Jan-Gunnar Isberg. De verkar inte hålla gemene mans integritet och person högt och de kan påverka mig negativt en hel del. Vad säger du om det Göran?

OF är bra på mycket. Det är dock inte bra när dess representanter börjar tala illa om officerskåren på ett ogrundat sätt. Vems ärenden går du när du kommenterar bloggar Göran? Vad får det för effekt för din roll som förtroendevald?

Anonym sa...
27 mars 2011 08:16  

Påminner om ett tidigare inlägg på WW av majoren Neppelberg. Det är ju någon som verkligen gjort som Mellblom förespråkar.

"Två viktiga incitament för den enskilde försvarsmaktsanställde är löneutveckling och vitsord. Det sista är avgörande för t ex vidareutbildning och karriär. Vitsord sätts normalt av sektion/kompanichef, enhets/bataljons och fastställs slutligen av regements/flottiljchef.

För vitsordsåret 2009-10 sänktes mitt befordringsomdöme av flottiljchefen jämfört med det sektions- och enhetschefen givit mig. Det skulle kunna bero på tillkortakommanden i mitt chefs- och ledarskap, att jag saknar annan relevant kompetens eller helt enkelt står mig slätt i jämförelse med mina kollegor på förbandet. Tyvärr kan jag inte med säkerhet veta skälet till sänkningen eftersom den inte motiverats.

Att min flottiljchef och jag inte är överens om t ex utlandsobligatoriet eller har intagit olika positioner i frågor där jag offentligt tagit ställning har väl knappast haft någon betydelse för mitt vitsord, eller?"

Göran Mellblom sa...
27 mars 2011 14:32  

Den klassiska officerskarriären är ett pyramidspel.

Hierarkin man finns i och dess personalförsörjningssystem gör att officeren förr eller senare stoppas.

Under ganska många år har flera mycket driftiga personer blivit officerare, vilket har kraschat pyramiden, då redan för många har för hög grad och de nya driftiga stöter på kanterna i pyramiden.

Överordnad nivå tvingas ta hänsyn till pyramiden och stoppa driftiga underordnade.

Många debattörer gör gällande, att stoppande av karriärer görs godtyckligt, eller åtminstone upplevs som godtyckligt.

Det klassiska botemedlet mot denna klassiska situation är, att man ordnar tillvaron på förbanden och staberna så att de som befinner sig där under längre tider - kanske stoppade i sin karriär - finner glädje i kamraterna och omgivningen, stolthet i lösandet av sin uppgift och trygghet för sin familj.

Om denna klassiska lösning förfuskas eller negligeras så har chefer stora problem - de stoppade officerarna vill därifrån i sin bitterhet och söka lyckan på annat håll.

Ingen stannar på sin post länge nog att bli professionell - 100% kompetent. Man frågar sig vem som skall göra jobbet? Vem skall förvandla unga civilpersoner till taggade soldater? Sköta bokföringen? Vårda kasernerna? Uppmuntra de ledsna kamraterna eller ta ton i visorna på mässen?

Vem skall ge förbandschefen råd i verkligt svåra frågor?

En trend jag känner av, är att utvecklingen i Försvarsmakten av vissa tolkas som motsats till trevnad på förbanden och staberna.
Vissa tycks vilja riva ner det sociala kitt som binder oss samman, eller åtminstone inte vilja bidraga till dess bestånd.

Hur ser vi på den saken, kära debatörer?

MVH Göran Mellblom

Anonym sa...
27 mars 2011 21:30  

Göran, du glömde kommentera vad som hände med Neppelberg. Innan han fått upprättelse torde ingen officer med half a brain ge sig till känna om han skriver sanningen. Alla officerare kan ju se att FML vill att så många officerare som möjligt efter de fyllt 30 avvecklas och lämnar försvaret snarast möjligt. Då kan FML kan lösa den av politikerna tilldelade omöjliga uppgiften ett tag till, iallafall så länge att generalen eller admiralen hinner byta till en ny tjänst med äran i behåll så att denne kan behålla sin rejäla lön eller ännu bättre avsluta karriären i Bryssel och lyfta lite skattefria pengar. Hur officeren avvecklas kan variera, antingen genom att inte höja lönen på 12 år, strunta i att omförhandla avtal eller helt enkelt tvinga dem ut och vara legosoldater. Annars kan officeren ges möjligheten att avskaffa sig själv genom frivillig degradering till specialist...
Nej, nog va det länge sedan det slutade sjungas på officerarnas mässar, om det nu överhuvudtaget finns några kvar?

Göran Mellblom sa...
28 mars 2011 08:01  

Förskräcklig och kuvad tillvaro på förbanden visar sig normal.

Den enda rimliga vägen, som många debattörer varken anser vara värdig eller sexig, eller värd att pröva, är att organisera sig.

För de värderade debattörernas del så innebär det, att sätta sig i sin officersförenings styrelse, vilket heller inte är lustigt, men som långsiktigt bygger upp skyddet och inflytandet.

Motsatsen har många debattörer beskrivit: en förskräcklig och kuvad tillvaro; knutna nävar i byxfickan, utebliven eller till synes godtycklig RALS, intet inflytande vid chefstillsättningar (vilket jag medverkat i i sju fall).

Jag uppmanar er alla att pröva er att lyssna på den av er som är ledamot i styrelsen, och använd er utmärkta hetta och erfarenhet och gör en bedömning av läget, motpartens handlingsalternativ osv.

Debattörerna på denna omskrivna och av vissa fruktade blogg är säkert intresserade av att höra om era intryck.

MVH Göran Mellblom

Anonym sa...
28 mars 2011 08:54  

@Mellblom
Så som du uttrycker dig om dina kollegor som du dessutom representerar undrar jag om du är en del av lösningen eller en del av problemet?

Anonyma blogginlägg är en del av informationsspridningen och opinionsbildningen som motvikt till Försvarets Forum och andra informationskanaler. Behov finns.

Göran Mellblom sa...
28 mars 2011 09:34  

Bloggen WW slog ner som en bomb när den kom.

Blogginläggen, ehuru anonyma, eldar till en början på. Men vilken blir deras effekt om inte nästa steg tas?

Jag kan inte se hur någon möjlighet att påverka de ovilliga/ointresserade/okunniga/okänsliga högre chefer/arbetsgivare som beskrivs på denna fina blogg finns, vid sidan av den demokratiska processen och ATO-spåret.

Någon värderad debattör antydde att graderad rösträtt borde införas, där officerare, och på sikt soldater, får flera röster i den demokratiska processen om de varit i strid.

Det har förekommit tidigare i vårt land, så det kunde vara en utväg för att undanröja otillbörligt inflytande från dem som inte förstår och vilka beslut som bör fattas.

I större bolag är det självklart att de med flera aktier har flest röster. I vissa fall har vissa aktier avsevärt större röstvärde än andra.

Hur skall officerare kunna få det inflytande i den demokratiska processen i samhället och som arbetstagare de är värda mht händelsernas utveckling i A-stan och Libyen m.fl?

Jag skulle uppskatta debattörer som skissade på hur detta skulle gå till. Bloggarna är ett steg, men hur kommer vi vidare? undrade en värderad debattör.


MVH Göran Mellblom

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade