Nous ne freinons pour personne

"I över ett decennium har EU lekt med tanken på att skapa en gemensam försvarspolitik, och i slutändan ett gemensamt EU-försvar. Men Libyenkrisen har visat att drömmen är död, suckar diplomater i Bryssel" är ett citat från en artikel i SvD om effekterna av Libyen-krisen. Inte minst i Sverige är dessa mycket kännbara där Regeringen stått närmast handfallen inför utvecklingen i Nordafrika och inte minst i Libyen. Att det skulle bli ett flygförbud över Libyen var närmast givet när Arabförbundet reste krav på detsamma. Ändå tog det åtskilliga dagar efter FN-mandatet innan någon som helst fingervisning avseende beslutsavsikt kom från Regeringen. Den annars så talföre försvarsministern Sten Tolgfors som i tid och otid framhåller Försvarsmaktens förmåga att agera här och nu, har lyst med sin frånvaro från det offentliga rummet sedan krisen uppstod. Nu om någonsin fanns det förband i hög beredskap som kunde sättas in med kort varsel, såväl i luften som till sjöss men beslut har aldrig kommit.

Att man ansett ledningen för insatsen som oklar och otillräcklig är en mycket gångbar ståndpunkt. Det måste helt klart redas ut. Att denna skulle komma att klaras ut med tiden lär var och en ha kunnat förstå. Rätt åtgärd i sådana fall är att höja beredskapen på intressanta enheter och om möjligt framgruppera dessa för snabbare insats, så att när svenskt beslut om insats eventuellt kommer, kan denna genomföras inom timmar istället för om flera veckor. Det är alltid enklare att sänka en intagen beredskap än att inta en högre beredskap. Avseende deltagande i insatser beslutade av FN äger Regeringen mandat att fatta beslut, i annat fall krävs riksdagsbeslut. Känner man behov av att närmare klara ut beredskapen för EU/NBG för EAW, kan denna beredskap även lösas från Medelhavet. Så enkelt är det. Norge företrädde samma åsikt som Sverige, men ansåg i och med NATO-mötet härom dagen att frågan var utklarad och påbörjade därmed insats med sina förband som redan framgrupperats.

Det är nu utklarat att NATO kommer att ta över ledningen för hela insatsen, vilket Regeringen uttryckt som något man väntat på. "En fråga om svenskt deltagande måste komma från NATO", har det hetat. Det ter sig nu alltmer troligt att en sådan kommer under veckan, förmodligen tisdag eller onsdag. Vad blir svaret?

Regeringen har fört en mycket undfallande linje avseende händelserna i Tunisien, Egypten, Libyen och nu Syrien och Jemen. Saudiarabien och Bahrain ska vi inte ens tala om, men där har Sverige liksom många andra västländer oljevapnet emot sig. Frankrike drar sig dock inte för att redan nu varna dessa stater för konsekvenserna av deras agerande mot befolkningen. Nous ne freinons pour personne, är som vanligt den franska inställningen.

Ett annat konfliktområde man verkligen funderar över varför det är så tyst om är Elfenbenskusten, där en stor humanitär katastrof liknande Rwanda är på väg att segla upp. Den som kan sin säkerhetspolitiska historia lär minnas att EU:s stridsgrupper skapades just med Rwandas tragiska historia som bitter erfarenhet. Den svenska regeringen har alltså alla möjligheter att agera kraftfullt på det internationella planet, men verkar istället välja att aktivt stå åt sidan och pliktskyldigast heja på de andra där så verkar säkert att göra. Ska man vara cynisk kan man gissa att hejaropen stiger till ett fortissimo vid en mer given positiv utgång liksom de var mycket starka innan FN-insatsen blev av.

Avseende Libyen, de andra arabstaterna med demokratiska problem och Elfenbenskusten, uppvisar nu EU återigen samma valhänthet som tidigare visat i säkerhetspolitiska frågor. Som betonas i SvD:s artikel uttrycks nu åsikten att detta var dödsstöten för det EU-gemensamma försvaret och det är inte alls otroligt eftersom de länder som tidigare varit pådrivande för detta, Frankrike och Tyskland, står på diametralt motsatta sidor i frågan om agerande i Libyen.

Vad som mest bekymrar är att de organisationer som Sverige sätter sin fullständiga tillit till att lösa eventuella svenska säkerhetspolitiska problem, EU och FN, återigen uppvisar de största svagheterna i sitt säkerhetspolitiska agerande. FN är som vanligt handikappat av de fem länderna med veto i Säkerhetsrådet och EU av att dess medlemsländer inte kan enas och att man inte vill betala för insatser med organisationens stridsgrupper. Vill man tillgodogöra sig populärversionen av vad en innehållslös solidaritetsförklaring innebär rekommenderas Cornupcopias, a k a Lars Wilderäng, roman Midvintermörker.

Åsikten har uttryckts tidigare på WW att en organisations handlingskraft och beslutsamhet avtar med antalet medlemmar. Detta har tidigare varit ett faktum för EU, men har i och med kriserna i arabländerna även drabbat NATO, där Turkiet agerat bromskloss. Förmodligen delvis p g a de religiösa inslagen, men säkerligen även p g a landets interna problem i form av Kurdistanfrågan. Intressant (glädjande är egentligen fel ord) är att se att även Svante Cornell är av liknande åsikt om EU:s bristande beslutsförmåga.


Det råder ringa tvivel om att hade inte Frankrike och sedan även Storbritannien och USA agerat när man agerade för en veckan sedan, hade Benghazi sannolikt blivit ännu ett Srebrenica. Man får inte sluta ställa sig frågan vad som ska vara end-state för den internationella interventionen i Libyen, men man måste samtidigt påminna sig om vad alternativet hade varit.


Vad som avskräcker mer än EU:s, FN:s och NATO:s obeslutsamhet är ändå Regeringens handlingsförlamning. Ett agerande skulle ha kommit långt tidigare. I och med att aktion uteblivit finns inte längre någon trovärdighet i form av ord om vad som händer i arabvärlden eller omvärlden. Allt tal om behov av aktion och solidaritetsförklaringar faller platt. De svenska registerförbanden framstår i allt tydligare dager som papperstigrar. Det förefaller inte helt osannolikt att en oförmåga att använda förbanden efter allt stort tal om behovet av dem och deras användbarhet, kommer att resultera i personalen moral sjunker.


Konspirationsteoretiker hävdar att Regeringens ovilja att fatta beslut och framhållande av NATO som säkerhetspolitisk organisation skulle vara ett led i en agenda att framtvinga en svensk NATO-anslutning. Finns det andra skäl till Regeringens passivitet i säkerhetspolitiska frågor?

Någon NATO-anslutningsagenda finns förmodligen inte, men ändå visar det inträffade på att NATO är en betydligt bättre säkerhetsgarant än EU och FN. Allra bäst är dock en egen förmåga och ett starkt samarbete inom en ännu snävare organisation, men det vore en högst otrolig utveckling. Ett fullvärdigt NATO-medlemskap som säkerhetspolitisk garanti framstår ändå som ett enda trovärdiga alternativet.

Det finns också skäl att liksom Sumatra fråga sig om detta var den sista gången vi såg USA ta sig an ett i stora delar europeiskt problem. I vilket fall som helst bör vi först och främst ägna vår energi åt att se över den inhemska säkerhets- och försvarspolitikens identitetskris.


Media:
SvD, 2, 3, 4, 5, 6, 7
DN, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9
Aft, 2, 3, 4, 5, 6
SR, 2, 3, 4
SVT, 2, 3

44 kommentarer:

Försvar och säkerhet sa...
27 mars 2011 23:21  

Intressant analys med flera poänger. Tror du att vi kan ha blivit överraskade av EU:s låga notering på krishanteringsbörsen?

Wiseman sa...
27 mars 2011 23:24  

Det hoppas jag verkligen inte att vi /statsmakterna blev. Då är det ännu värre ställt än befarat. Alla tidigare tecken har varit entydiga.

Kallisti sa...
27 mars 2011 23:34  

"KonspirationsteoretikernaNATO som säkerhetspolitisk organisation skulle vara ett led i en agenda att framtvinga en svensk NATO-anslutning."
Något fallit bort..

Wiseman sa...
27 mars 2011 23:43  

Kallisti: Tack, det har du helt rätt i. Det blev när det strulade med länkningar och för mycket text deletades. Slarvigt.

Anonym sa...
27 mars 2011 23:51  

"Omedelbart gripbara förband"-så står det i Riksdagsbeslutet om ett användbart försvar från 2008.

Inga förband,enligt myndigheten Försvarsmakten, med några få undantag, får kortare beredskapstid än tre månader. Är det att anse som "omedelbart gripbara förband"?

Libyenkrisen har synat rätt många kort i den svenska försvarspolitiken. Kanske har nu BagdadBob Tolgfors rest till samma ställe där Sverker G varit i snart ett år-till osynlighetens öde ö...

Kanske de tillsammans nu, hand i hand, slipar på sommarhälsningen till försvarsmaktens personal för 2011....

Kanske lika bra-Sverker G verkar varken kunna eller vilja vara myndighetschef-Tolgfors verkar vara helt i händerna på sin läromästare och dramaturg Mystiske Moore.

Har Sverige någon försvarsförmåga? Eller har vi en lilleputtarmé som kan jaga småtjuvar i Afghanistan? Är det därför vi har ett svenskt försvar?

Vad kan försvaret idag-här och nu?

Anonym sa...
27 mars 2011 23:59  

Gillar inlägget!

Sumatra sa...
28 mars 2011 00:34  

En väl täckande analys. Jag ser att vår utrikesminister pekar på framtida behov av humanitära insatser i Libyen på sin blogg.

"Inte minst gäller det att förbereda oss på de humanitära utmaningar som sannolikt kommer.

Tre fjärdelar av alla livsmedel i Libyen importeras normalt, men med en handel som i stort sett upphört och en ekonomi som även i övrigt faller samman är det inte svårt att förstå att den situationen mycket snabbt kan komma att bli mycket besvärlig."

Kanske kan vi få se en svensk insats på det här området, fast då hinner väl befolkningen att svälta ihjäl, i avvaktan på att de svenska politikerna skall få tummarna ur nöjesfältet.

Anonym sa...
28 mars 2011 02:17  

Bra inlägg. Ingenting nytt, men bra. Det läskigaste är att se sprickorna så tydliga.

Egen förmåga är en garanti. Allting annat är en förhoppning i större eller mindre grad.

/Bäste dräng

Börjesson sa...
28 mars 2011 02:35  

Min franska har visserligen legat i malpåse sedan gymnasiet för 100 år sen, men jag är rätt övertygad om att rubriken inte är rätt.

"Nous ne freinons pour personne", är min bästa gissning.

Bara "frein" är ett substantiv, "broms". Verbet heter "freiner", och borde om det är regelbundet i första person plural böjas "freinons".

Angående sakfrågan: Kanske har Bildt goda skäl för att dra benen efter sig så här, men då borde han redogöra för dem. För just nu gör inte bara han utan Sverige en synnerligen slät figur på den internationella arenan.

Bästa sättet att återerövra vårt anseende, för att inte tala om att det helt enkelt vore det rätta att göra, vore att Bildt och Sverige nu tar täten i att försöka få till en resolut insats i Elfenbenskusten innan det går riktigt åt h-e där nere. Men chansen att så sker är väl tämligen obefintlig, tyvärr.

Anonym sa...
28 mars 2011 04:46  

Din tes om att det alltid är lättare att sänka beredskapen än att höja den håller inte riktigt. Militärt stämmer det att om vi som Norge skickat ned flygplan innan alla praktikaliteter så har man en hög beredskap att sätta in dom. Det hade också militärt varit enkelt att dra tillbaka dom. Betänk dock det politiska priset med att fatta beslutet att dra tillbaka flygplanen om inte ledningsförhållandena klarades ut som önskat. Det är nog så att det snarare är svårare politiskt att backa då man väl har höjt beredskapen och skickat flygplanen. Norge hade med all säkerhet redan bestämt sig för att delta - därav deras beslut. Har man inte bestämt sig har man högre handlingsfrihet om man inte skickar resurser innan man har fattat det beslutet. Militär handlingsfrihet är inte alltid liktydig med politisk handlingsfrihet.

Bombroddaren sa...
28 mars 2011 05:35  

Det är tydligt att FM hypning av internationell tjänst, inte är något annat än en hype utan substans. NBG kommer vi i framtiden, betrakta som ett dyrbart pedagogiskt instrument, för att bli av med det gamla SÖ-tänket. Kanske blir framtiden en tydligare nationell inriktning för försvaret.
Frågan är:
Är det värt pengarna med skådebrödet NBG?

Anonym sa...
28 mars 2011 06:15  

Det här kan bli ett långt krig.

Troligen gör Qaddafi nu en taktisk reträtt för att undvika att bli bortskjuten.
Då USA tröttnat och dragit sig tillbaka, återtar han Cyrenaica (den östra provinsen).

Det krävs marktrupp som slår Qaddafis markförband eller en lång vakthållning med stora flyg- och marinförband.

Dessutom verkar rebellstyrkan under Abdel-Hakim al-Hasidi vara förbunden med al-Qaeda.

http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/africaandindianocean/libya/8407047/Libyan-rebel-commander-admits-his-fighters-have-al-Qaeda-links.html

Jag tycker nog, att Wiseman är för optimistisk.
Inte heller Finland har höjt beredskapen.

Pia

Wiseman sa...
28 mars 2011 07:52  

Börjesson: Släpade fram lite den gamla gymnasiefranskan i ljuset med hjälp av ditt förslag och kom fram till att det borde vara en dubbel negation: nous ne freinons pas pour pas de personne.

Anonym sa...
28 mars 2011 07:57  

Wiseman

Detta bör ju om något vara en "trigger" för en debatt avseende vår "solidaretsförklaring" och om vi verkligen kan räkna med att få något stöd från någon som det ser ut nu

MEN tror du på allvar att det kommer att bli någon allmän debatt om detta över huvud taget?

ÄR det NÅGON (förutom vi som läser och kommenterar på denna blogg) SOM BRYR SIG?

Skulle inte tro det - de flesta i tror nog att vi fortfarande kan försvara oss (har en hyfsad försvarsförmåga)

Tolgfors har ju gått ut med stora megafonen och förklarat att allt är lugnt

Allmänheten tror nog att det de hör bara är gnäll för att få ökade anslag - eller för att få gå med i NATO...

Hoppas verkligen att vi inte blir synade i närtid

Anonym sa...
28 mars 2011 08:08  

I skuggan av WW1 genomförde Turkiet ett folkmord, statslett och med stor precision som i många avseenden var en generalrepetition av Holocaust: "Vem minns armenierna idag" (Adolf Hitler). Landet har idag 99.5 muslimsk befolkning pga just detta folkmord. Det var i Turkiet som ordet kristen användes för första gången, som ödets ironi.

Turkiet har varken i EU eller NATO plats. I nato har den största armeen efter usa och landet gör anspråk på störst makt därefter. Det kunde man klart utläsa ifrån Erdogan's uttalanden som ogillar fransk ledning men inte heller skickar egna flyg, eller gör nämnvärda militära insatser i Libyen.

Sverige bör inte vara medlem i en organisation där en nazist liknande ideoligi styr näst största armeen, och i avgörande stycken även samhället (kurdiska frågan). Landet verkar för att skolböcker av Europas barn ska
skrivas av Turkiska Historiska Institutet, i varje fall vad beträffar kristnas öde under ottomansk styre (inklusive Balkan, inte bara Anatolien). Vi vet hur facit ser ut när det var Turkiet som hade fått bestämma över liv och död (av kristna): "Ingenting hände men de förtjänade det" (Historikern Yves Ternon).

Wiseman sa...
28 mars 2011 08:08  

04.46 samt Pia: Det är rätt att det blir en kraftfull politisk markering. Huruvida det är bra eller inte beror på vilken ståndpunkt man har och hur stark ryggraden är.

Även om man redan bestämt sig satte Norge genom sitt agerande press på att ledningsfrågan klarades ut ytterligare.

Sverige har också bestämt sig för att delta, men ännu inte bestämt med vad och det är det som är ett av problemen. Ju längre man drar sig för att bestämma detta, desto längre tar det att få resurserna på plats, oavsett om det är med stridsflyg, transportflyg, humanitära resurser eller något annat.

Det andra problemet är de signaler vi sänder genom att inte ställa upp då FN-insats beslutas i ett till Europa direkt gränsande område som har direkt påverkar Europa och EU. Vi är helt beroende sedan några år av att vi skickar signaler att vi ställer upp för andra, så att andra ställer upp för oss.

Att Tyskland inte ställer upp är beklagligt, men man är nog rakryggad att säga att man sätter in extra personal i Afghanistan, för att andra länder ska kunna frigöra resurser för Libyen. Hur de svenska bedömningarna är är svårt att säga.

Libyen-frågan må dra ut i flera år, men till skillnad från långa markinsatser är registerförbanden tidsbegränsade. Det är alltså redan i förväg anmält att förbandet deltar maximalt x antal månader. Man får återigen ställa sig frågan vad alternativet till en intervention var? FN-insatsen må vara långt ifrån perfekt, men om alternativet är folkmord är det inte ett svårt val.

Nicke Lilltroll sa...
28 mars 2011 08:33  

Jag är ledsen WW men den här gången tycker jag att du är lite för hett på det! Faktum är ju att internationella insatser kom igång på ett mycket tidigt stadium. Har inte kollat siffrorna men kan tänka mig att det är nytt rekord. Flygförbudszonen är etablerad och det är dessutom inte särskilt roligt att vara stridsvagsbesättning i Libyska armén just nu.
Allt detta har genomförts utan att Sverige behövt bidraga med mer än sin röst. Är inte det gott nog?
Måste vi verkligen vara med och elda krut i alla konflikter som blossar upp?
Lugna ner er några hekton så inser ni nog också att det kommer fler konflikter där vi kan bidra.

Vi har inte ett försvar för att det SKA användas utan för att det ska KUNNA användas. Här och Nu. Omedelbart om det skulle behövas. Det behövdes inte den här gången...

Anonym sa...
28 mars 2011 09:17  

Flyg och marinstridskrafterna fick om jag inte missminner mycket en mycket tydlig nationell-nära närområdetinriktning för något år sedan.

Denna uppgift har sedan den gavs helt igonorerats och i stället fortsätter såväl FM som denna bloggs läsare att tjata om insats med spetsflyg i den ena konflikten efter den andra.

Jag tycker det är ett mycket större problem att ingen tar tag i förmågeuppbyggnaden för att lösa uppgiften nationellt försvar och insatser i det nära närområdet.

Att åka till Libyien är bara ett hundbeteende - slicka sig för att man kan.

Göran Mellblom sa...
28 mars 2011 09:48  

Yrkesofficerare med stridserfarenhet vore bra i Riksdagens försvarsutskott mht läget i Libyen.

I Riksdagen sitter en handfull yrkesofficerare och reservofficerare: en är partiledare, några yngre är ledamöter i Försvarsutskottet, en av dem sitter i Utrikesutskottet.

Jag har träffat några av dem: de är inga raketforskare utan högst normala, ehuru engagerade officerare.

Om krig och hårda insatser är framtiden för den svenska Försvarsmakten så kunde vi som förväntas göra jobbet ha mycken nytta av att kollegor engagerade sig i politiska partier, i syfte att tillvarata och bevaka militärers speciella intressen.

Insynen utskottsladamöter har i myndighetens aktiviteter är stor och inflytandet är avsevärt.

Tillströmningen till partiernas kadrar verkar inte vara stor, så kraftfulla handlingsmänniskor av officerstyp torde vara användbara, ja rent av välkomna.

Skall den långsiktiga påverkan på Försvarsmaktens aktiviteter kunna utvecklas, så måste officerare engagera sig vid sidan av den direkta tjänsten.

Hur skulle ett sammanträde i utrikes- eller försvarsutskottet se ut om en överste Ulf Henriksson satt där, eller en major Neppelberg, eller en löjtnant Wengelin, eller en sergeant Andersson från BA 01?

Annorlunda, tror jag.

Nu är vi blott militära tekniker, vars åsikter politisk nivå kan lyssna till, omtolka eller välja bort.


MVH Göran Mellblom

Anonym sa...
28 mars 2011 09:50  

Sveriges budskap är, som så ofta i politiken, av den arten att man måste läsa mellan raderna för att förstå. Min tolkning är att vi inte vill engagera militära förband i Libyen men att vi försöker balansera på den diffusa linjen mellan "nej" och "självfallet ställer vi upp".

I övrigt är jag nog inte ensam om att regera på att insatsen rubriceras som "upprätta en flygförbudszon", men visst låter det bättre än "understödja rebellstyrkorna med flygstridskrafter"?

Själv är jag för en insats men jag är inte blind för vad det medför i politiskt ställningstagande.
/bloggbosse

Bjorn sa...
28 mars 2011 10:47  

Känslan jag har, även om den inte är direkt underbyggd utan mer "magkänsla" är att det har förekommit "antydningar" från Ryssland att man helst ser att Sverige och Finland inte blir direkt inblandade.

Givetvis i så fall högst inofficielt, under bordet och med hög grad av förnekbarhet. Hursom helst känns det (som vanligt) sunt att inte i onödan stöta sig med "the top dog" i vårt säkerhetspolitiska närområde, hur stor hunds attityd man än har...

Anonym sa...
28 mars 2011 10:56  

Är ändlösa insatser för att hjälpa tvivelaktiga personer försvarsmakten framtid? Förresten är det bevisat att Khaddafi bedriver massakrer? Bara undrar med tanke på all hypen vore det bra att veta säkert.

Värt att notera att det var inte förrän amerikanska kryssningsrobotar rensat luftförsvaret och stridsledning som "européerna" vågade engagera sig och var inte solidaritetsförklaringen en försvarspakt inte anfallspakt?
Fortfarande lika värdelös men lite perspektiv skadar inte.

All internationalisering har bara lett till oreda och minskad förmåga, varför ska vi bry oss om andras skäl för insatser vare sig det är Frankrike eller EU är inte svensk bedömning den enda viktiga?
/Kalle

Wiseman sa...
28 mars 2011 12:24  

Nicke: Klyftan är mellan den uttalade svenska ståndpunkten och vad som utförts. Att inta en mycket skarp ståndpunkt, men sedan inte själv lyfta ett finger för att förverkliga det hela är klent.

Libyen lär vara en väsentlig del när NBG senare summeras under sommaren.

Avseende här och nu spelar det inte så stor roll om förbanden har hög beredskap om politisk nivå inte har samma beredskap att kunna fatta besluten. Det gäller lika mycket idag som under Kalla Kriget när det handlade om att trycka på mobiliseringsknappen.

Wiseman sa...
28 mars 2011 12:31  

09.17: Har du läst Regleringsbreven för de senaste åren och året? Gör det. Avseende vilka förband som ska finnas i beredskap för internationella insatser och med vilken beredskapsgrad och vilka styrkeregister de ska finnas anmälda till styrs det också av Regeringen.

Du har rätt i att FRAMÖVER ska flyg- och marinstridskrafterna HUVUDSAKLIGEN ha nationell fokus, men de kommer fortsatt att finnas anmälda i internationella styrkeregister. Så är dock ännu inte fallet.

JON sa...
28 mars 2011 13:43  

Tur för rebellerna i Libyen,att Kadaffi aldrig skaffade sig något infanteri! Han tordes aldrig det,för dom skulle kunnat ställa till det för honom långt tidigare!

Nu när alliansens flygplan slår ut alla stridsvagnar,artilleri och Stalinorglar,så finns det inga infanterister att slåss emot för rebellerna!

Anonym sa...
28 mars 2011 14:18  

http://carlbildt.wordpress.com/2011/03/28/mellan-arktis-och-libyen/

"
Mellan Arktis och Libyen
28 mars 2011

STOCKHOLM: Så verkar det då ha lossnat nere i Nato-högkvarteret i Bryssel och klarhet skapats om de kommandoförhållanden som också skapar förutsättningarna för att pröva ett vidare deltagande i den militära delen av operationerna under FN-resolutionen 1973.

Men det tog sin tid.

Läsare av denna blogg vet att jag nog hade väntat mig att detta beslutsfattande skulle ha varit avklarat redan i början av föregående vecka. Men också att jag tycker att det är bra att man ordentligt sorterar ut vad som egentligen gäller.

Att följa upp detta blir nu självfallet en viktig uppgift för mig under denna dag liksom olika kontakter för att förbereda deltagandet i morgondagens möten i London i ärendet.

Annars var det tänkt att det skulle vara Arktis snarare än Libyen som skulle dominera denna min dag.
"

Anonym sa...
28 mars 2011 15:42  

Situationen i Libyen måste ses i sitt samanhang.

Det är uppenbart att Sverige som industrination liksom ett antal andra kolonialstater bidragit till att skapa de förhållanden som råder överlag i Afrika, där Libyen och Gadaffi haft viktiga roller syftande till att hålla flyktingströmmar på avstånd.

Hållbar utveckling politiken som är under införande handlar bland annat om sådana frågor. Och det är inte alls självklart att Sveriges intressen sammanfaller med Frankrikes, om man ser händelseförloppet som ett led i en utveckling inledd i och med Franska revolutionen för Frankrikes del, och mordet på Gustav III för svensk del.

Det vore kanske på ett sätt i linje med Långtbortistan doktrinen att delta, men här på denna blogg står ju inte den försvarsdoktrinen särskilt högt i kurs.

Tobias Wallin

Anonym sa...
28 mars 2011 17:26  

Nog har Börjesson rätt om att det ska vara "nous ne freinons pour personne". Som det är nu så är det fyra negationer, lite i överkant (och fel). F ö så delar jag analysen att NATO är den enda organisation som kan garantera Sveriges säkerhet i praktiken.

Linus

Anonym sa...
28 mars 2011 17:58  

Utmärkt analys, Wiseman. Jag kan skriva under på det mesta och det finns inte mycket at tillägga.

En undran är förstås hur en eventuell svensk insats kommer att se ut. Kanske har vi redan missat det militära tåget. En insats med Gripen hade självklart varit mest meningsfull under de första dygnen.

Nu nämnder Bildt att det är viktigt att ta itu med de humanitära problemen i Libyen. Det kan vara en riktig bedömning. Att i ett sent skede tillföra några Gripar för syns skull vore kanske mest frustrerande.

För det libyska folket kan det vara humanitär hjälp som är mest angelägen. Det förtar naturligtvis inte intrycket av att Sverige missade tåget riktigt grundligt den här gången.

Den rimliga konsekvensen borde vara att vi (återigen) ser över vår försvarsdoktrin med grundinställningen att FN och EU är otillförlitliga i försvarshänseende och att militära utlandsinsatser uppenbarligen inte är någon verklig prioritet för svenska politiker.

/ Chris Anderson

Sumatra sa...
28 mars 2011 18:02  

Ursäkta en yngling, men vad betyder rubriken, översatt till ett begripligt språk. Rubriken är säkert vald med omsorg, så det känns som att jag missar något.

Känner mig utestängd och lite kränkt ;-)

Wiseman sa...
28 mars 2011 18:47  

Linus: Då ändrar vi lite igen, men visst ska det väl vara ett "pas" vid negation av ett verb?

Börjesson sa...
28 mars 2011 20:47  

Wiseman, här kommer gymnasiefranskan till "undsättning" igen. :)

Ne... pas betyder "inte". Ne.... personne betyder "ingen". Det är alltså en separat konstruktion, utan pas. Och bara personne betyder "någon".

Betrakta inte detta som facit, utan som en något så när kvalificerad gissning, men jag tror att båda varianterna är rätt:

Nous ne freinons pas pour personne = Vi bromsar inte för någon.

Nous ne freinons pour personne = Vi bromsar för ingen. (Kanske inte riktigt välklingande på svenska, men funkar på franska, ungefär som på engelska: "We break for no one.")

Börjesson sa...
28 mars 2011 21:02  

Apropå utövande av inflytande medelst flygvapen i främmande land förresten: Läge att passa på att fynda ett bättre begagnat hangarfartyg och göra slag i det ofta diskuterade Sjögripen-projektet? Allt för att ytterligare utöka Sveriges redan så fruktade maktprojektion...

Wiseman sa...
28 mars 2011 21:04  

Sumatra: Tanken var att det skulle travestera "We brake for nobody" fast på franska eftersom uttrycket ganska bra beskriver den franska inställningen i utrikespolitik.

Wiseman sa...
28 mars 2011 21:06  

Börjesson: Vit flagg.... :)

Anonym sa...
28 mars 2011 22:31  

http://www.youtube.com/watch?v=1dZveoBfiww&feature=fvst

/Gimli

Anonym sa...
29 mars 2011 00:20  

Den svenska regeringen har ånyo lyckats att förbluffa omvärlden. Vi har återigen slagit nytt rekord i undfallenhet, obeslutsamhet och handlingsförlamning. Stora ord när det inte behövs - ingen handling när det behövs. Här fanns en FN-resolution. Länder villiga att gå i täten - och som gjorde det. Och vad gjorde VI (och inte)? Vart tog vår så normalt talföre insatskämpe Tolgfors vägen? (okej Sten, vi vet att du bara gör det Reinfeldt säger åt dig, men ändå...)?
Det finns mycket att jobba på i termer av trovärdighet internationellt. Hemma i Stockholm berömmer vi oss för "vår förmåga att påverka".
Men tyvärr - omvärlden skrattar åt oss...

Sinuhe the Egyptian sa...
29 mars 2011 07:35  

Lysande artikel, trots att jag inte heller begrepp överskriften....=)

Du anonyme som raljerar över att Försvarsmakten vid närmare undersökning inte visar sig ha ett antal "omedelbart gripbara förband": vi är inte där än. Blanda inte ihop målbilden 2014 och 2019 med situationen här och nu. Det fattas fortfarande viktiga byggstenar, exempelvis GSS/T och ett vettigt arbetstidsavtal.

Däremot kan jag i viss mån fundera på om det kanske är dags att lägga ber hela idén med "registerförband". Om ingen vill ha dessa förband kanske det är dags att tänka om. Registerförbanden verkar ha blivit ett sätt för Försvarsmaktens alla exotiska förmågor att visa sin existens.

Enklare vore att ha ett betydligt mindre antal förband i högre beredskap - dock inte under NBG-beredskap då ju dessa förband redan finns.

Internationella ubåtsförband bestående av EN ubåt förefaller tyvärr mest löjeväckande och ett slöseri med pengar.

GMY

Sinuhe

Nicke Lilltroll sa...
29 mars 2011 10:08  

@Sinuhe the Egyptian:

På vilket sätt framstår ett ubåtsförband med endast en ubåt som löjeväckande?

Det är snarare så att motsatsen hade varit rejält löjeväckande.

Ubåtar agerar inte i grupp. Vargflockarnas tid är för länge sedan förbi.

Just det Internationella ubåtsförbandet är väl ett av de billigaste registerförbanden vi har med den absolut högsta beredskapen. Förbandet är stående och löser dagligdags en uppgift i Sveriges försvar. Detta ger att "lagerhållningskostnaden" är noll och intet.

Det finns gott om lämpliga uppgifter i oroshärdar världen över. Tyvärr har dessa oftast liten, om ens någon, anknytning till eventuella svenska markoperationer vilket gör att sannolikheten för att politikerna och FML ska komma till skott är väldigt liten (mikroskopisk?).

Cynisk sa...
29 mars 2011 12:37  

Nu ser det ut att bli insats!
Är det då dags att jubla?

Själv tycker jag att en viss eftertanke är av godo och har därför inte kritiserat Regeringen allt för mycket.

Har spetsflyget den beredskap som sägs eller blir det långbänk innan framgruppering?

Anonym sa...
29 mars 2011 14:28  

En artikel i engelsk tidning ger lite att fundera på: http://blogs.telegraph.co.uk/news/praveenswami/100081617/libya-tyrants-will-learn-from-gaddafi-mistakes/#
Den sista tiden innan revolten så var samarbetet mellan väst och Libyen väl utvecklat att tvärvända sänder konstiga signaler bättre att vara konsistent på gott eller ont. Angående Khadaffis kemiska vapen så står det där att dessa förstört "något som Khadaffi troligtvis ångrar bittert med tanke på att andra totalitära stater som Nord Korea lämnas i fred på grund av dess massförstörelse vapen".
/Kalle

Anonym sa...
29 mars 2011 14:40  

Insats med begränsningar, ingen markattack tydligen ...

8 st JAS 39 + lufttankningsmöjlighet mot Herka totalt max 130 personer flyger ned.

CS sa...
29 mars 2011 15:04  

Det är pinsamt att socialdemokraterna som skrikit mest om att vi ska delta nu begränsar mandaten så att insatsen i princip blir verkningslös. Självklart skall vi delta i uppgiften att skydda civila. Om libyskt artilleri eller pansar bekämpar civila så får vi alltså inte ingripa. Detta är ju helt galet!

Anonym sa...
29 mars 2011 19:47  

BagdadBob Tolgfors har skrivit på sin blogg. Duktig gosse!

Den lille marionetten ha nu vinkat med flaggan på direktiv från Mystiske Moore-mannen med egen agenda....

Maken till bortkommen försvarsminister har nog aldrig funnits-och kom ihåg Tolgfors; gör nu inget som får Försvarsmaktens årsredovisning för 2011 att vara i ekonomisk obalans!

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade