När agerar världssamfundet i Libyen?

Till skillnad från Tunisien och Egypten verkar Jasminrevolutionen i Libyen nu gått till regelrätta strider mellan Gadaffiregimen och motståndsrörelsen med insatser av både stridsflyg och markförband. De senare har nu även återtagit städer längs Medelhavskusten från motståndsrörelsen. Det verkar tydligt att Libyen nu kommer att bli en betydligt blodigare och mer utdragen historia än händelseförloppet i grannländerna.

Gadaffi åtnjuter fortfarande stöd från andra "demokratiska" skurkstater som Venezuela, Kuba, m fl. Vitryssland flyger enligt uppgifter t o m in krigsmateriel till Gadaffiregimen och sedan tidigare flyger Gadaffi in legosoldater från andra länder för att slå ner upproret.

Kraven på att det internationella samfundet ska agera växer sig allt starkare, men det är långt ifrån oproblematiskt att göra så, vilket Gadaffi förmodligen känner till. USA och Storbritannien har sedan tidigare sina styrkor hårt uppbundna i Afghanistan och Irak och har mycket lite resurser över för ytterligare en insats. Frankrike och Italien har haft stora intressen i Libyen som dessutom utgjort Frankrikes hittills enda exportkund för stridsflygplanet Rafale. Någon affär nu lär det knappast bli. Det är svårt att se att det ekonomiskt mycket hårt trängda EU skulle mäkta med en militär intervention i Libyen för att stoppa det gryende inbördeskriget. Att gå in med markförband i Libyen är en mycket omfattande operation liknande Irakkriget. Den som ropar på insats av någon av EU:s stridsgrupper har nog inte riktigt insett hur stort Libyen är, omfattningen på det libyska försvaret och framförallt inte de logistiska problemen det innebär att försörja en sådan operation, inte minst när de närmaste grannländerna också skakar i sina grundvalar. Frågan är också vad planen är efter att man fått stopp på striderna och eventuellt fått bort Gadaffi från makten. Vi har redan sett resultaten av bristande återuppbyggnadsarbete i Irak och Afghanistan.

En åtgärd som efterfrågats är att införa ett flygförbud över Libyen, men inte heller detta är lätt att genomföra. Det kommer att krävas enorma mängder stridsflyg för att kontinuerligt kunna upprätthålla en flygförbudszon, inte minst i form av tankflygplan. EU saknar resurserna att kunna uppträda uthålligt över Libyen utan frambasering till Tunisien eller Egypten. Malta är en möjlighet men ligger fortfarande drygt 40 mil från den libyska kusten. Storbritannien har sedan flera år gjort sig av med sin hangarfartygsbaserade jaktförmåga och övriga EU-länder har inte heller någon sådan. Att ens tala om att skicka svenskt stridsflyg är skrattretande. Det blir en droppe i havet. Kvar är som alltid US Navy. Det libyska luftförsvaret är dock inte helt lätt att tampas med då det har en stor mängd hyfsad kvalificerad materiel som skulle kunna ställa till det rejält för intervenerande flyg (diskuteras även hos Chefsingenjören).

Frågan är också hur man ska avgränsa flygförbudet? Vilken typ av flyg ska det omfatta? Med tanke på hur stort Libyen är kommer det också bli extremt svårt att hindra flyg att korsa landets gräns i söder. Hur ska man göra med de stora mängder av civila passagerarflygplan som korsar libyskt luftrum?

Amerikanska resurser är som alltid de mest lämpliga att använda utifrån ett tekniskt perspektiv, men då kommer man till nästa intressanta problem, nämligen vad en amerikansk intervention skulle innebära för stödet till Gadaffi. USA:s rykte är som bekant inte det bästa i regionen och en aktion skulle snabbt utnyttjas av såväl Gadaffi som andra skurkstater. Det är alltid enklast att ena ett sönderfallande land mot en yttre fiende.

Slutligen är också frågan vilka resurser som finns att tillgå för ytterligare händelser i regionen, om t ex Jasminrevolutionen sprider sig till Syrien, Saudi-Arabien och Iran och får fäste där.


Frågan är bara hur länge det internationella samvetet kan hålla emot.


SvD, 2, 3, 4, DN, 2, 3, 4, Aft, 2, 3, 4, Exp, 2, Ssv, GP, BBC,