Varför detta aktiva ointresse? (Uppdaterat 3/3 20.20)

Ekot berättar idag att en sjunken Whiskey-ubåt påträffats 2009 utanför Gotland innanför svensk ekonomisk zon av ett mätföretag. Ubåten ses av flera som intressant, då den kan ha sjunkit till följd av svenska ubåtsjaktinsatser. Försvarsmakten anser dock att det inte finns någon anledning att vidare undersöka ubåten. Man anser att de bilder man sett inte talar att ubåten sänkts av stridsmedel, medan sjömätföretaget hävdar att det krävs ytterligare undersökningar innan man kan fastställa något sådant.

F d ÖB Bengt Gustavsson som ivrigt debatterar ubåtsfrågan och skrivit böcker i ämnet, menar på att det kan röra sig om en av två polska Whiskey-ubåtar som bekämpades med anti-ubåtsgranater utanför Utö 1980 och som sedan ska ha mött upp en undsättande polsk bogersbåt utanför Gotland. Det skulle också kunna vara en förklaring för den bogservajer som Försvarsmakten anser är ett bevis för att ubåten inte blivit sänkt.

Man kan ju tycka att det vore intressant att bringa ytterligare klarhet i ubåtsfrågan, som genom åren alltid varit något som Marinen och Försvarsmakten hånats för. Det intressanta är att det ständigt är ett sådant aktivt ointresse från Försvarsmaktens och myndighetshåll för att forska djupare i ämnet. Uppenbarligen finns det ett antal "gravade hundar"*  i ämnet som inte ska lyftas i dagen. Gustafssons böcker i ämnet avhandlande hans tid som ÖB, strax efter de värsta ubåtskränkningarna, är mycket intressanta och han berättade under förra året att "motståndarsidan" tog förluster under ubåtsjakterna, vilket tidigare aldrig omtalats. För allmänheten är säkerligen också historien med de polska ubåtarna ny. Snart uppnår också våra ubåtsjagande helikopterbesättningar från 80-talet den ålder att tungans band börjar lossna.


Medias sedvanliga panel för försvarsfrågor, Håkan Juholt och Allan Widman, m fl vill gärna se en noggrannare undersökning av den nu funna ubåten. Om inte Försvarsmakten väljer att undersöka ubåten kan man nog tänka sig att Anders Jallai mycket väl kan iståndsätta en sådan expedition. Enligt honom kan det röra sig om en ubåt som anföll utanför Kappelhamnsviken 1980.

Så här 30 år efter händelserna vid Utö kan man ju tycka att det också borde gå att få tillgång till polska arkiv eftersom landet nu tillhör en helt annan militärallians. Enligt den tveksamt tillförlitliga sajten Wikipedia fanns det 4 st polska Whiskeyubåtar, vilka alla hade tagits ur tjänst i mitten av 80-talet. 2007 sjönk en Whiskeyubåt i Nordsjön under bogsering, vilket uppmärksammats en del i media. Om något liknande hade hänt utanför Gotland efter murens fall hade det säkert också uppmärksammats. Försvarsmakten har i regel mycket god koll på vilka fartyg som rör sig i närområdet och bevis för en känd förlorad ubåt efter Kalla Krigets slut bör snabbt kunna framläggas med större trovärdighet än i Ekots intervju. Hände det dessförinnan är det ju rätt märkligt att ubåten är innanför svensk ekonomisk zon och viljan från WP att sälja en nyss utrangerad ubåtstyp på den tiden, lär inte ha varit stor.



Uppdatering 3/3 20.20: SvD:s Mikael Holmström uttalar sig i en artikel om händelsen och i kommentarerna till detta inlägg kommenterar FM Infodirektör.

Vraket saknar enligt några uppgifter periskop och master vilket i så fall skulle tyda på att det är en utrangerad ubåt. Likväl skulle det vara mycket intressant få definitiv klarhet i det hela. Tråkigast är egentligen det inte bringats fullständig klarhet i frågan tidigare.

Det som är mest förvånande nu är att försvarsministern gjort ett uttalande i frågan och att Försvarsmakten nu svängt 180 gr och ska undersöka ubåten närmare. Det verkar som om det förekommer olika uppfattningar om när Försvarsmakten fick kännedom om vraket eftersom man på hemsidan säger sig haft kännedom om vraket i endast tio dagar.


Läs även andra bloggar: Chefsingenjören, Gyllenhaal, Tokmoderaten


* (Refaat El-Sayeed)