Förr eller senare, men med eller utan studie? (Uppdatering 2/3 13.20)

Enligt DN vill försvarsministern initiera en beställning av en ny version av Gripen redan nu, medan Försvarsmakten fortsatt vill utreda ett nytt stridsflygplan och istället lägga en mindre materielbeställning, förmodligen i form av en ny materielsystemversion (ung. som att stoppa i lite mer minne i datorn och installera de senaste drivrutinerna. Observera att Ny Tekniks lista är preliminär avseende framtiden). Flygplanen är då fortfarande C/D, men med några nya mindre delfunktioner. Jämfört med övriga stridsflygplanssystem är detta något som där sker regelbundet, ungefär vartannat år, för att införa nya funktioner. Gripen E/F är tänkt att verka på 2020-talet och det vore fullständigt absurt att inte modifiera nuvarande flygplan på 10 år, särskilt i en tid då våra närmaste grannar omsätter sin materiel till en nyare generation.

Köpet av en ny version av Gripen, E/F, är ett svårt beslut. Det rör sig om mycket pengar och framtiden är i hög grad oviss, i alla fall när det gäller säkerhetspolitiska konstellationer. Avseende vilken materiel som kommer att vara aktuell i spannet kring 2025 när Gripen E/F är tänkt att verka är det väl känt vilka materielsystem som kommer att utgöra bredden i omvärldens försvarsmakter. Detta togs i början av året upp i inlägget Luftförsvar på 2020-talet som är menat att bli i flera delar, men tyvärr har tiden trytit. Att Saabs VD Håkan Bushke nu talar om att man redan nu rullar ut en version E/F är snarare att se som en kommunikationsmiss, där Bushke inte insett den politiska värdeladdningen i just denna nomenklatur. Snarare handlar det om ytterligare ett steg i den flerstegsdemonstrator man tidigare flugit.



Tar man inget beslut om att köpa en ny version (E/F) av Gripen tvingas man istället ta beslutet att köpa ett annat stridsflygplan och står då inför de mycket stora merkostnader detta medför i form av att anpassa logistikorganisation, bassystem och ledningssystem. En grov gissning ger vid handen att detta medför kostnader lika stora som för anskaffningen av endast flygplanen. En annan intressant aspekt blir hur kravet på motköpsaffärer i Sverige på 60+ mdr kr ska läggas upp? Detta var en av aspekterna som fällde ett svenskt inköp av C-17. Det är inte för inte som Saab nu fått i uppdrag att ta fram ett planerings- och utvärderingssystem för den nya taktiska UAV:n, fastän det finns redan välutvecklade och sedan många i år i strid beprövade sådana. Vad blir motköpen för Hkp 16 om 4,7+ mdr kr?

Stora beslut som dessa kräver egentligen en kvalificerad utredning av det svenska luftförsvarssystemet. Den senaste gjordes i slutet av 60-talet där världsbilden var helt annan. Denna utredning gav oss det bassystem som vi idag helt har raserat och det ledningssystem som är nästintill raserat. Den visionerade också ett starkt luftvärn, vilket omvandlades från medelräckviddigt till korträckviddigt genom köp av RBS 70 på 80-talet istället för ytterligare RBS 77 (enl f d ÖB Bengt Gustafsson) då 70-systemet var svensktillverkat. Ett bra system, men inte i närheten av att lösa samma uppgifter, men som sagt svensktillverkat.

I Kista norr om Stockholm hos FOI ligger Flygvapnets Luftstridssimuleringscentrum, FLSC. Det är en stor datorhall med ett antal sammankopplade simulatorer som skulle få spelnördar att dregla av avund. Anläggningen nyttjas både till forskning och av Flygvapnet för att öva sina piloter framförallt i BVR-strid. I mångt och mycket är det förmodligen just FLSC-anläggningen och arvet från JA 37-tiden som sett till att svenska piloter håller så hög klass inom just detta för ett luftförsvar så viktiga område, när övningstiden så drastiskt skurits ner liksom ledningssystemen. Det må låta konstigt, men en fullständigt simulerad datorvärld är det närmaste man kan komma den skarpa striden. I den datorsimulerade världen får man direkt kvittens på om roboten träffar eller inte, vilka manövrer som fungerar och inte och hänsyn till civil flygtrafik, övningsområdesgränser behöver inte tas. Framförallt kan skeendet hela tiden följas utifrån och deltagande kan samlas efteråt för uppspelning för noggrann uppföljning av vilka faktorer som medförde framgång respektive nederlag.

Det ger då också mycket stora möjlighet att bedriva studier på nya vapensystem inför inköp, studier av allehanda hotsystem och även studier av egenskaper hos flygplan. Bara för att reglagen antyder att det är en JAS-cockpit behöver inte det som flygs vara en JAS. Det kan ju lika gärna vara en Eurofighter. Det sistnämnda fick besökare från ett annat land erfara vid ett attachébesök i anläggningen, när man då möjlighet gavs snabbt hoppade i en kabin och slet upp ett block med flygprofiler. Här skulle det minsann provas vad JAS 39 förmår. Efter ett antal minuter av vild flygning och frenetiskt antecknande av värden, avslöjade personalen för dem att de flög ett helt annat flygplan och dessutom en öppen modell. Snopet.


I samband försäljningen av JAS 39 till andra länder har man även sålt tid i FLSC till dess nationer, där Tjeckien varit det land som bäst tagit till sig anläggningen. Man har lagt mycket tid i FLSC och använt anläggningen för att utveckla ny stridsteknik som man sedan med framgång applicerat på NATO-övningar. Man blev så nöjd med FLSC att man nu bygger en egen anläggning i Tjeckien.
Mycket talar för resultatet samma som vi övergav 1999.


FLSC är mycket intressant i sammanhanget med anskaffning av ett nytt stridsflygsystem och inte minst en Luftförsvarsutredning. Här ges alla de möjligheter som behövs för att studera och utvärdera nya egenskaper hos flygplan, luftvärn och ledningsystem. Även om vissa möjlighet ges att studera bassystem och övrig logistik får dock huvuddelen av dessa aspekter studeras i andra lämpligare system. FLSC:s plats i utredningarnas tjänst torde vara given, men intresset från Försvarsmaktens sida att nyttja anläggningen till detta har varit minst sagt svagt, märkligt nog. Det är heller inte någon högoddsare att en studie skulle komma fram till att de behov av ledningssystem och bassystem vi i Sverige har i framtiden är mycket, mycket snarlika vad vi lade ner i början av 2000-talet (och som nu Thailand köpt en variant av).

Med tanke på hur nära verkligheten FLSC är, är det också mycket märkligt att inte fler beslutsfattare inom såväl Försvarsmakten, som i försvarsutskott och även tidigare beredning tagit tillfället i akt att besöka anläggningen för att se vad svenska flygstridskrafter klarar av utifrån dagens förutsättningar. Det torde vara själva grunden i att kunna diskutera framtiden och framtida behov att få en ofiltrerad bild av verkligheten. Med den bakgrunden blir synpunkter på delsystem som motorer, radar, beväpning m m betydligt trovärdigare.


Det är måhända inte rätt läge just nu att ta ett beslut om anskaffning av nästa version av Gripen. Ju längre det dröjer, desto mer funktioner finns tillgängliga, men samtidigt blir existerande materiel alltmer förlegad. Resultatet får absolut inte bli detsamma som det blev på helikoptersidan, luftstridsledning, eller åt det håll som det nu tyvärr lutar åt även avseende korvetterna. Beslutet står till syvende och sist emellan om vi vill betala en summa för att få en bredd av egentuvecklade och för svenska förhållande anpassade flygplan, eller om vill betala samma summa och få en bråkdel så många flygplan och därutöver betala en lika stor summa för att bygga om logistik, bassystem och ledningssystem. Detta oavsett om beslutet tas idag, eller om några år. Först måste dock behov och detaljer studeras innan en beställning kan läggas.


Tidigare inlägg i ämnet:
LFS-2025
Dags att välja väg (om kostnaderna att vidareutveckla inhemskt eller köpa helt nytt)

Andra bloggar:
Chefsingenjören
Allan Widman


Uppdatering 2/3 13.20: Expressens ledarredaktion förenklar saken mycket, mycket grovt och ensidigt. Det brukar bli roligare så. Men knappast rätt.

"Det är vansinnigt att fortsätta på den industristödjande, neutralitetslogiska, gamblerirrationella Jas-vägen. Använd C/D-planen tills deras tid är ute. Köp sedan plan på den internationella marknaden, som ett normalt litet land."

Ska vi följa Expressen råd kommer det som ovan nämnt att medföra mycket stora kostnader för att ställa om Flygvapnet till att fungera med detta flygplan. Frågan är också vilket flygplan Expressen har hittat som är så billigt att det motiverar ett inköp. Eftersom C/D faller för modernitetsstrecket inom några år blir det intressant att försöka hitta de åtskilliga miljarder kr som kommer att krävas för detta ändamål. Beslut om inköp behöver ju dessutom fattas rätt snart om inte ett avsevärt förmågeglapp ska uppstå. Därtill ska användningen finansieras och när driftskostnaderna ligger mångdubbelt högre än för Gripen, blir det också en intressant nöt att knäcka.