Reportage från OMLT

SvD innehåller idag ett mycket läsvärt reportage från svensk OMLT i Sheberghan och några av deras strider i Darzab. Striderna betecknades i somras som de mest intensiva strider svenska soldater varit inblandade i sedan Kongo på 60-talet. Försvarsmakten fick utstå en del kritik för att man publicerade en knapphändig information om dessa strider, vilka en av de inblandade betecknade som helvetet på Jorden. Samtidigt kan man inte begära att Försvarsmakten ska redovisa alla detaljer i form av reportage, utan rapporter från fronten blir oftast rätt torra och med rätta så. De ska vara sakliga och Morgonsur ger ett intressant exempel utifrån egna upplevelser. Naturligtvis finns det en gyllene balans och den redovisning som idag görs på Försvarsmaktens sida är rätt bra avvägd för att möta allmänhetens intresse.

Icke desto mindre finns det ett sjävklart intresse för redogörelser såsom de Hildebrandt kan leverera. Det som är intressant i sammanhanget är också den inblandade förbandstypen OMLT, vars uppgift är att stötta afghanska förband med utbildning och råd. I uppgiften ingår också att följa förbanden i strid som mentorer. För den afghanska självkänslan och för att landets säkerhetsstyrkor ska utvecklas är det mycket viktigt att afghanska förband själva får genomgöra uppgifterna, där svenskarna intar en mer tillbakadragen och rådgivande roll. Det är också den vägen man måste vandra om ISAF en dag ska kunna lämna Afghanistan genom att den inhemska styrkorna blivit mogna att själva ta hand om landets säkerhet. OMLT-uppgiften är en av de absolut viktigaste som genomförs av svenska förband i Afghanistan.

Eftersom OMLT hela tiden följer förbanden i strid ökar också riskerna och sannolikheten att hamna i strid. OMLT är den typ av förband som sist kommer att dras tillbaka då alla partier är överens om att Sverige ska fortsätta med en rådgivande roll i flera år framöver. Hittills har svenska förband endast verkat i norra Afghanistan som varit ett lugnare område, men den afghanska 209. kåren som stöttas med svenska OMLT, har varit planerad att rotera ner till södra Afghanistan. För att OMLT-uppgiften ska vara meningsfull måste då de svenska rådgivarna följa med om sådant sker. Är den svenska politiska opinionen beredd på att sådant sker? Den borde vara det, men förmodligen kommer reaktionen som vanligt att vara att "det hade vi ingen aaaanning om".

Intressant är också gruppens användning av flygunderstöd. Afghanska armén saknar i mångt och mycket egna resurser att kunna använda flygunderstöd och måste förlita sig på ISAF-enheter för detta. Det är ett helt korrekt användande, men samtidigt som man konstaterar att det är alldeles för politiskt känsligt att använda svenskt stridsflyg eller svenska enheter för indirekt eld i Afghanistan ifall att civila skadas, går det alldeles utmärkt att använda andra länders resurser av detta slag fastän det fulla ansvaret ligger på svensken som leder in vapeninsatsen. I händelse av vådabekämpning eller skador på tredje part är det svensken som enligt rätten kommer att bära skulden. Reaktionen i Sverige kommer då säkerligen vara samma som ovan beskrivet, "ingen aaaanning". Det gäller att kunna två sina händer. Naturligtvis ska man för den skull inte sluta använda stridsflyg och indirekt eld. De är oersättliga verktyg, precis som beskrivet i Hildebrandts artikel och det är mycket välutbildad personal som genomför uppdraget. Risken är därför minimal att något ska hända, men går ändå inte att bortse från, precis som för all annan verksamhet.

Fler artiklar av Hildebrandts kaliber efterfrågas också. De bidrar till att öka förståelsen för svenska soldaters situation i Afghanistan, oavsett åt vilket håll opinionen går. Att sminka en gris lönar sig sällan.

Läs även Cynisk

35 kommentarer:

Anonym sa...
6 mars 2011 kl. 10:13  

Blir Sverige säkrare med engagemanget i Afghanistan? Om man lyfter blicken lite över de otroliga enskilda insatser som görs-vinner ISAF freden i Afghanistan? På vilket sätt blir det säkrare i Sverige med den idag förda politiken?

Vinner den "lilla människan" i Afghanistan lugn och stabilitet? Vinner man en kulturell och ekonomisk stabilitet eller blir det McDonalds och utsugning av landet genom stora företags drift?

Vi vet väldigt lite om effekterna av NATO´s operation ISAF i Afghanistan. Väldigt lite blir också kommenterat från annat håll än från det rent militära.

Det vore värdefullt med andra vinklar av rapporteringen. T ex från Lasse Bengtsson som verkar som informatör vid Svenska Afghanistankommitén i Kabul.

Om det är fred och stabilitet som ska vinnas-varför bidrar inte Sverige med annat än militär förmåga?

Om man kollar på MSB hemsida, Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, så finns där naturligtvis reportage från Afghanistan. Varför har inte MSB personal, i sina anställningskontrakt, obligatorisk utlandstjänstgöring? T ex att man som medarbetare i kommunala räddningstjänsten MÅSTE tjänstgöra i utlandet med en rotationshastighet om 1:6?

Likaså inom utbildnings-, justitie- och finansdepartementets verksamheter-VARFÖR inte obligatorisk utlandstjänstgöring för skollärare, offentliga jurister eller ekonomer?

Är det stabilitet och fred för ett fungerande samhälle vi vill ha i Afghanistan? ELLER är det ett ständigt pågående småkrig, så att stora summor försvarsbudgetar ständigt kan omsättas till krigsindustrin och få avyttring i form av praktisk provning i Afghanistan?

Vilken är strategin-varför är de svenska civila myndigheterna och departementen så flata? Är det lite tal i nån generalförsamling i korrumperade FN vi tycker är tillräcklig?

Eller så kanske Sverige inte alls borde vara MILITÄRT engagerade i Afghanistan-kanske om motsvarande penningsummor, snart 2 miljarder årligen, som den svenska militära närvaron kostar, skulle göra bättre nytta i händerna på t ex SIDA och Svenska Afghanistankommiten.

Hoppas på reflektioner!

Anonym sa...
6 mars 2011 kl. 10:31  

Därav vikten av oerhört kvalitetsfylld utbildning, noggranna urval av de svenska officerare som ska bemanna dessa uppdrag! Det är INTE ett uppdrag till "allmän" utbildade officerare, detta kräver sin kompetens och erfarenhet.

Anonym sa...
6 mars 2011 kl. 10:35  

@Anonym 10:13

Jag har inget emot dina synpunkter utan yrkar på bifall. Som officer inom FM med gällande värdegrund kan jag inte säga emot dig.

Anonym sa...
6 mars 2011 kl. 10:43  

Good point.

Duff Hart-Davis sa...
6 mars 2011 kl. 10:56  

Soldaterna i artikeln kallas för Andy, Chris och Danne. Varför Danne och inte Bob, Stan, Legs, Mark, Vince eller Digger?

Anonym sa...
6 mars 2011 kl. 11:05  

Anonym 1013: Jadu... Jag hoppas du förstår att ISAFs mission inte är en samhällsbyggande ala Balkan utan syftar till att hindra att talibanerna återtar makten.

Talibanerna kommer inte besegras på 30-40 år eller längre, men ISAFs mission är över när de är så svaga att afghanska armén och polisen kan fortsätta kriga själva.

Självklart är ett stabilt samhälle att eftersträva i Afghanistan, men inte till priset av Talibanockupation.

Det är för sorgligt att det finns starka röster i Sverige som förespråkar att vi inte skall dra vårt strå till stacken i Afghanistankonflikten. Det är en gemensam kraftansträngning som vi inte skall undvika, ty då är vi bara små lortar.

Jag håller med soldaten i artiklen, ibland måste vi kriga för att det senare skall bli bättre. Pacifism och non-intervention är anledningen till mycket lidande och krig i världen.

Anonym sa...
6 mars 2011 kl. 12:45  

@Anonym kl 1113;
Menar du på fullaste allvar att ISAF´s perspektiv inte skulle vara freden i Afghanistan?

Menar du att det är viktigare att eskalera konflikten för att militärt försöka besegra en folkrörelse? Vi kan tycka vad vi vill om fundamentalism och talibaner-men när det i texter finns beskrivet att "alternativa administrationer" sätts upp av talibanerna-så att lokalbefolkning inte vågar annat än att lyda denna "alternativa administation". Denna påverkan på de enskilda afghanerna får mig att rysa.

Det är FREDEN som behöver vinnas i Afghanistan. Det gör man genom säkerhet, samhällsbyggnad, utbildning, fungerande rättsväsende och fungerande ekonomi.

Så länge vi i Sverige, och i västvärlden, inte reflekterar över vilka mekanismer som driver "den lille afghanen"-mat på bordet, jobb och ett hyfsat drägligt liv, så kommer denna fundamentalistiska folkrörelse-talibanerna-att fortsätta ta mark.

Om målsättningen är att genomdriva nån slags McDonaldskultur i Afghanistan undrar man nog om inte talibanerna kommer fortsätta att ta mark-vilken är målsättningen för Comprehensive Approach-strategin? Hur ska den genomföras?

Vilka är USA´s mål i Afghanistan? Är deras mål desamma som Sveriges?

Varför satsar inte Sverige halva den ekonomiska ansatsen till andra delar än den rent militära? Hur mycket pengar får idag SIDA, Svenska Afghanistankommiten tex?

Hur stora krav sätter svenska statsmakter på att tvinga skollärare, jurister och ekonomer till Afghanistan? Om militären är tvingad dit ska även andra aktörer inom Comprehensive Approach-filosofin tvingas vara delaktiga.

Om man har tanken att det går att "banka" talibanerna bort från scenen bör man nog läsa lite om Afghanistans historia. Det kommer aldrig att fungera-bara genom att den enskilde afghanen får modet, genom säkerhet, utbildning, rättsväsende och ekonomi att säga "nej tack" till talibanernas alternativa administationer kan det lyckas.

Om målsättningen är att det ska vara militär verksamhet, mest för krigandets skull vilket skribenten "Anonym kl 1113" skriver-då bör Sverige OMGÅENDE ompröva varför man är i Afghanistan. Är det ett svenskt krig i Afghanistan?

Varför är Sverige militärt i Afghanistan?

Anonym sa...
6 mars 2011 kl. 14:45  

Anonym 1245: Missförstå mig inte - fred och samhällsbyggnad är målet för Afghanistan för hela världssamfundet - med den lilla detaljen att Mullah Omar inte skall styra och att terroristträningsläger ej är en del av det fredliga samhällsbyggandet.

Det du inte förstår är att ISAF - i kraft av resolution 1386 - har till uppgift att stödja afghanska säkerhetsstyrkor. Dessa säkerhetsstyrkor är i krig med upprorsmän - därför är ISAFs uppgift att hjälpa afghanserna att bekämpa dessa.

ISAF tycker FN är en god sak, ISAF är dessutom otroligt underbemannad. Finns det någon anledning att Sverige inte skall bidra till ISAF? Förutom allmän pacifistisk hållning och "Pierre Schori"-anda?

Sverige skall självklart bidraga i alla delar av det afghanska samhällsbygget, det är just detaljen att fega ur ISAF när det börjar bli motigt som stör mig något fruktansvärt.

En counterinsurgencykrigföring av denna sorten hade tagit 10 år om vi hade haft 10 ggr så mycket trupp - nu kommer den ta ännu längre.

Det som är ett faktum är att Talibanerna rent militärt aldrig kommer vinna om vi i ISAF bara står pall, de kommer allstå bara fastna i guerillakriget och aldrig övergå till offensivt anfall.

Så länge ISAF är i landet kommer aldrig Talibanerna hissa sin svarta fana i Kabul - bara det är värt våra ynka 500 man i bidrag.

Anonym sa...
6 mars 2011 kl. 15:14  

Jag ska inte lägga mig i frågan huruvida vi bäst tjänar svensk säkerhet genom att vara i Afghanistan, eller andra politiska åsiktsfrågor. Men snälla, kolla fakta innan ni sitter å tycker till!

Sveriges insatser
Kostnader 2010 (miljoner kronor)

- Militära bidrag till ISAF och nationella stödfunktioner: 1 049
- Polisiära och andra civila bidrag till EU:s polisinsats: 25
- Långsiktigt utvecklingssamarbete: 520
- Humanitära insatser: 157
- Insatser via svenska enskilda organisationer: 13
- Uppskattad andel av basbudgetstöd inom biståndet genom multilaterala organisationer som används i Afghanistan: 200
- Vissa riktade stöd från UD:s anslag för konflikthantering: 9

Summa: 1 973

Källa:
http://www.sverigeiafghanistan.se

/Kunskaparn

Anonym sa...
6 mars 2011 kl. 16:41  

Kunskaparn: stämmer verkligen de siffrorna? Enligt FM ligger utfallet vad avser ISAF snarare kring 1,6 miljarder för Afghanistan. Eller så talar vi om två helt olika saker. Du får gärna klargöra.

/Ulf

Anonym sa...
6 mars 2011 kl. 16:47  

Blir Sverige säkrare med engagemanget i Afghanistan? Om man lyfter blicken lite över de otroliga enskilda insatser som görs-vinner ISAF freden i Afghanistan? På vilket sätt blir det säkrare i Sverige med den idag förda politiken?

Vad ger det för Sverige att bidra till NATO´s verksamhet inom ISAF?

Känns som den dryga miljard som den svenska militära närvaron istället skulle kunna prova att användas för annan samhällsuppbyggnad. Jämförelsevis var det ju småsummor som skribenten Kunskaparen redovisade för annan biståndsverksamhet jämfört med att hålla 500 svenska soldater i Afghanistan.

Det svenska truppbidraget är väl ca 0,6% av ISAF totala numerär men kostare alltså björnparten av verksamhetspengarna. Är det rätt balanserade verksamhetspengar?

Det vore jätteintressant att få höra reflektioner från civila aktörer i Afghanistan.

Och igen; på vilket sätt blir det säkrare i Sverige genom verksamhet militärt i Afghanistan?

Göran Mellblom sa...
6 mars 2011 kl. 17:52  

Världen är under riktig omstrukturering, som det verkar. När världen omstruktureras får bara de sitta med vid det Stora Bordet som bidragit med trupper, pålitliga trupper. Övriga får det inte. Sverige tycks bidraga med pålitliga trupper, varhelst de behövs. Och det svenskar säger, verkar gälla - numera. Europa tycks vara i full färd att bygga sig en egen militär framtid, att komplettera andra makter med, kanske att reducera sina militära overheadkostnader med. Dessa utlandsinsatser kan då ses som ett led i detta bygge. 500 man kan tyckas få, men hellre 500 goda än 5000 dåliga soldater. Alla partier utom ett står bakom insatserna, men eftersom så få av oss officerare har nätverk in i partierna vet vi ingenting om deras egentliga syften. Vi, som skall göra jobbet, får nöja oss med att spekulera på bloggar som denna om saken. Jag tror inte att den hemska klyschan "Vi lydde bara order" räcker när man frågar oss efteråt om varför vi var i Afganistan.
MVH Göran Mellblom

Anonym sa...
6 mars 2011 kl. 18:36  

Ibland måste man förklara som för små barn= Det går inte att stjälpa mer bistånds pengar i A-stan om de inte finns organisationer som vågar åka ut till dom farliga områdena och leverera vi krigar tex i Darzab för att de ska bli säkert nog för att hjälp organisationerna skall våga åka dit. Ja jag vet att de finns vissa organisationer som finns kvar fast det är farligt men i tex Darzab kidnappas hjälparbetare eftersom dom erbjuder ett bättre liv och då minskar stödet för TB och naturligtvis gillar inte TB det och kidnappar följdaktligen hjälp arbetare som är för effektiva.
/Mentor

Martin J sa...
6 mars 2011 kl. 22:03  

Frågan har ställts ett par gånger nu, hur blir Sverige säkrare genom vårt engagemang i Afghanistan? Svaret är att Sverige inte alls blir säkrare, tvärtom. Kampen mot terrorismen brukar tas upp som ett skäl för oss att vara i Afghanistan, men det är ju tvärtom så att vi genom vårt deltagande i det kristna korståget drar till oss terrorister. Vår egen självmordsbombare, Abdulwahab (må hans kvarlevor begravas ihop med inälvorna från hundra grisar) sade ju uttryckligen att en anledning till hans dåd var våra trupper i Afghanistan. Hade vi inte varit med i ISAF hade han förmodligen valt att spränga sig i London istället, då han ju som bekant även hade kopplingar till England och Luton.

Syftet med vårt deltagande är helt enkelt för att Bildt, Persson, Reinfeldt m.fl skall få tillhöra den ytterst exklusiva och lilla klubben för inbördes beundran bestående av utrikesministrar och statschefer i västvärlden. USA, som ledande ISAF-nation och världens enda supermakt, har även andra syften med insatsen. Militärt strategiskt vill man innesluta Iran genom att finnas på plats i Irak och Afghanistan. Man vill också tillskansa sig andelar i de gigantiska mineralfyndigheter som finns i landet. Tillvägagångssättet att stötta ena sidan i ett lands interna konflikt och sedan tillsätta en USA-vänlig marionettregering som säljer råvaror till USA istället för Kina, Indien och Ryssland har ju tillämpats många gånger förr.

För ingen är väl så korkad att h*n tror att USA invaderade Irak och Afghanistan på grund av 9/11 eller Usama Bin Laden?

Anonym sa...
6 mars 2011 kl. 22:38  

Land skall med lag byggas, konung Karl XV:s
valspråk. Uttrycket återfinnes i några af Sveriges
gamla landskapslagar: "land skal mæþ laghum
byggias", "mæþ lagh skal man land byggia"
(enl. Schlyter betyder "byggia" här "bebo").

saxat ur nordisk familjebok.

Isaf:s närvoro är den enda garanten för att ett civilt samhälle kan växa fram. Först kommer en civil ordning, som hålls upp av en fungerande stat. Sedan kan återuppbyggnad påbörjas.

Anonym kl:10:13
Vilka civila är det man skall skicka iväg för att rekonstruera landet, innan läget är säkrat? Jag tycker att det är som att bygga en ny väg över ett minfält, utan att röja innan.

Jag förstår inte de individer och partier som anser att situationen är för farlig för svensk trupp, men samtidigt är övertygade om att civila som defacto utgör ett hot mot de mörka krafterna skall sändas iväg. Var finns dessa kamikazepiloter?

/Johan

Anonym sa...
7 mars 2011 kl. 07:02  

@Johan kl 2238;
Civila organisationer har verkat i Afghanistan sedan mer än 40 år. Svenska Afghanistankommiten har jättebra koll på historiken. Civila organisationer verkade i Afghanistan även under talibanernas terrorregim.

Det som är viktigt är att tänka längre än till att vinna någon slags krig som förefaller vara det många här på sidan nästan gillar-moaahhh jag är en frontkämpe-den sortens fastlåsta tanke, att det FÖRST ska vinnas en omöjlig "seger" över en terroriserande fundamentalistisk folkrörelse-TB, den tanken är felaktig enligt mitt förmenande.

Åtgärderna ska ske parallellt och med minst lika mycket pengar till civil uppbyggnad, bistånd och utveckling som den militära satsningen.

Därför är det intressant att belysa just frågan VAD som faktiskt sker i Afghanistan. ISAF-är det ett "bra" verktyg för en varakrig stabilitet och fredlig utveckling i Afghanistan eller är det ett verktyg för att implemetera McDonalds-kulturen i landet?

I Afghanistan är man annorlunda, man klär sig annorlunda, kanske har en lite annan kultur och har ett annat mindset-om man lever enligt "deras" principer-är man "fel" då? Är deras sätt fel? Enligt vilken måttstock mäter vi i Sverige?

Det som ISAF, Op OEF, drar med sig är såna saker som INTE gagnar freden, t ex idag har president Karzai uttalat att det får vara slut att bomba civila-nu hade 9 barn blivit dödade av amerikanskt flyg.

Om TB gömmer sig bland civila-hur gör vi då? Hur effektivt blir det militära verkningssättet då?

Det som ÄR viktigt är att vinna "den enskilde afghanens" tanke. Afghanens tanke att det gagnar Afghanistan att det finns civil och militär biståndspersonal i landet.

Jag är idag övertygad om att många afghaner istället tycker att "j-a västerlänningar; vad gör ni här för oss" just därför att den militära verksamheteten får hela fokus-här hemma är ju några afghanska barn som blir bombade hit eller dit ingen nyhet alls. Det är ingen som bryr sig i om så 3650 afghanska barn blir bombade.

MEN om 3650 amerikaner blir bombade, i New York, då blir det krig i mer än 10 år..... vari ligger balansen? Har alla människor samma värde?

Igen, en mycket mer omfattande debatt om vad engagemanget i Afghanistan faktiskt ger för att vinna en stabil fred i Afghanistan behövs.

Någon skribent här skrev att engagemanget i Afghanistan, militärt, skulle behövas i 30 år eller mer, det vore nåt att debattera mer öppet. Ska det vara såna skriverier om IED, konstiga dödsskjutningar eller Armadillofilmer i 30 år?

Är biståndet rätt satsat i Afghanistan? Vem mäter någon slags måluppfyllnad? Är det nån UN-High Representative eller är det general Petraeus?

Vad gör vi i Sverige för att faktiskt mäta måluppfyllnad av vårt engagemang? Vem mäter det i Sverige, är det militären eller?

Anonym sa...
7 mars 2011 kl. 08:06  

Om afganerna vill ha en viss typ av samhälle så måste dom lösa det av egen kraft precis som nu arabländerna visar och som Afrika visat för 50 år sedan som amerika visade för 250 år sedan... Man ska inte tvingas på en viss lösning.

Anonym sa...
7 mars 2011 kl. 08:08  

Anonym 0702: Är du Lars Ohly? Det finns ingen som vill införa Mcdonaldskultur. Alla är helt på det klara att det är afghansk kultur och sätt att leva som gäller men inte i form av muslimskt kalifat - det har genom val visat sig att det afghanska folket inte vill det.

Det är ju därför ISAF är en säkerhetsmission. Vi bygger ingen statsapparat som tex i Balkan. Det ingår inte i uppdraget.

Vad avser Svenska Afghanistankommiten, ja de sysslade med bistånd i periferin även under talibanregimen, med stöd av talibanerna på de platser talibanerna godkände.

Jag tror de enorma summor USA bidrager med är mer användbara.

Pacifism är inte lösningen, om vi lämnar Afghanistan nu liksom vi svek Somalia på tidigt 90-tal så kommer kommer det bli en skithärd av lidande 10 ggr större än nu.

Vi lämnade Somalia och nu pirater - du fattar? Pacifism är orsaken till mycket krig och konflikter.

Anonym sa...
7 mars 2011 kl. 08:48  

Talibanerna drevs från makten i Afghanistan på ungefär två månader 2001. Operation Enduring Freedom tog kontrollen över landet och inrättade en interimistisk regim.

På två månader försvann talibanväldet. Varför kommer talibanerna tillbaka? Varför är det idag så otroligt svårt att få bort talibanerna, som omöjligt kan vara organisatoriskt starkare idag än när de innehade regimen i landet?

Hur gjorde dencamerikanska koalitionen Op OEF? Varför lyckades de på två månader att få bort talibanerna? Varför är det idag som att försöka får bort bacieller i kroppen med en borste utanpå kroppen? Används rätt verktyg, eller medicin, i Afghanistan?

Vilken påverkan hade de regionala härskarna under 2001? Vilken påverkan har de idag? Är det kanske så att dessa regional kungar ser sin makt påverkad av den västerländska strukturen som följer med ISAF?

Är det så att den fd Norra Alliansens "provinspåvar" t ex Rashid Dostum, egentligen spelar under täcket med båda parterna? Ibland är dessa provinspåvar FÖR biståndsarbetet och ibland är de FÖR talibanernas verksamhet.

Det hela kanske beror på hur mycket provinspåvarna ekonomiskt tjänar själva. Dessa herrar, namneligen, skulle det pratas mycket mer om i västerländsk media.

Det är inga snygga herrar, och sannolikt har de en enorm makt på hur utvecklingen i Afghanistan faktiskt går.

Kan någon besvara min fråga hur det kan komma sig att talibanerna 2001 drevs på flykten på två månader och idag verkar vara omöjliga att bli av med? Kommer det militära arbetet i Afghanistan ta 30 år som beskrevs förut?

Varför ska vi i Sverige vara med där? I 30 år? Vad ger det här i Sverige? Färre knarkare?

Anonym sa...
7 mars 2011 kl. 09:05  

@Anonym kl 0808;
Vet du vad piraterna i Somalia HELST vill när de grips? Att bli förda till en rättegång inom EU. Det ger en chans att få asyl i europa-en chans till att starta ett nytt liv.

Så illa är det, en bättre fördelningspolitik är nog tyvärr det enda som ger en stabilitet över tiden.....

Frågan är ju om vi egentligen orkar med en sån jätteapparat.... allt hänger ihop-världens fiskrikaste vatten-utanför Marocko-där fiskar jättetrålare för att göra Omega3-kapslar. Befolkningen längs kusten äter fisk-på burk från Thailand.....

Är det en motsvarande röra västvärlden tänker ställa till med i Afghanistan-om det nu finns mineraler där-USA kanske tänker kontrollera mineralfyndigheterna under 200 år-då kanske man kan förstå¨att de lokala afghanska krigsherrarna ser sin makt minska och istället faktiskt stödjer talibanerna.

I DR Kongo t ex utvinns metallegeringar som återfinns i alla små hemelektroniska pryttlar, mobiltelefoner, datorer, tv, spelkonsoller. Dessa metalllegeringar finns BARA i DR Kongo i praktiken. Hur mycket av de vinster som brytning av dessa metaller ger något tillbaka till landet DR Kongo? I prsktiken ingenting..... ingen bryr sig i den konflikt som uppstått i DR Kongo sedan 45 år..... blir det på samma sätt i Afghanistan?

Martin J sa...
7 mars 2011 kl. 10:35  

Anonym 08:08

Du jämför med Somalia. Har du läst om rovfisket som pågått där?

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/rovfisket-gor-oss-till-pirater_2780631.svd

Det är alltså struntprat att Somalias pirater enkom skulle vara ett resultat av att världssamfundet inte engagerat sig militärt i landet. Orsakerna är mer komplicerade än så och svaren går alltsom oftast att finna i just västvärldens rovdrift på länderna i tredje världen. Oljeutvinning där lokalbefolkningen blir lidande, gruvdrift som förstör ekosystem och landområden, industriellt rovfiske utanför kusterna av västerländska bolag, bistånd som går till korrupta diktatorer som i gengäld låter rovdriften fortsätta. Mycket lite av vinsterna från verksamheten kommer mannen på gatan till del, men däremot kan vi i den rika världen gå till ICA och handla exklusiv och förhållandevis billig mat eller tanka vår bensin och diesel till en låg kostnad, något vi tar för givet men vi glömmer varifrån det kommer.

Precis samma sak pågår just nu när EU skrivit ett avtal med Marocko om att i huvudsak spanska fiskefartyg skall få fiska utanför Västsaharas kust. Västsahara är ockuperat av Marocko och knappt något av den avgift som EU betalar tillfaller de lokala fiskarna som kommer att få se sitt fiskbestånd minska och så småningom kommer att bli alltmer desperata när familjen går hungrig. Kanske ser vi piratverksamhet även väster om Afrika inom några år. Vad är då lösningen? Att börja bomba Västsahariska barn och begravningsföljen och sedan bli förvånade och upprörda när Al-Qaida får fäste även där?

Det finns idag endast ett parti i Sveriges riksdag som är emot denna utveckling och det är Sverigedemokraterna. De är ensamma i sitt tydliga EU-motstånd och deras ideologi om att varje folk har rätt till sitt eget land gäller ju Västsaharier och Somalier likväl som Svenskar. Medias smutskastning och kvasirapportering om 40 tusen miljarder istället för att ta upp de tiotals->hundratals andra anföranden som SD gjort i riksdagen gör att Svensson i lugn och ro kan låta sig indoktrineras i 7-klöverns tramsprat om Afghanska kvinnors skolgång, demokratisk utveckling och tigerekonomi.

Anonym sa...
7 mars 2011 kl. 12:55  

@08:48
"Varför ska vi i Sverige vara med där? I 30 år? Vad ger det här i Sverige? Färre knarkare?"

Det blir definitvt INTE färre knarkare. Produktionen av råopium står i direkt proportion till antalet utländska soldater i landet. ISAF gör i princip inte ett dyft för att komma åt knarkproblemet, dvs. roten till det mesta onda. Knarket ger pengar till alla lokala småpåvar och krigsherrar. DÄR ligger problemet!

Anonym sa...
7 mars 2011 kl. 15:04  

"Civila organisationer har verkat i Afghanistan sedan mer än 40 år. Svenska Afghanistankommiten har jättebra koll på historiken. Civila organisationer verkade i Afghanistan även under talibanernas terrorregim."

Detta citat säger det mesta! 40 år i landet med mycket klent resultat. De fick agera där talibanerna såg en nytta för sig själva, NGO: blev i många fall nyttiga idioter. Där kan man prata om dålig målupfyllnad!

Jag är inte på något vis mot civila insatser, snarare mycket pro. För att civila organisationer skall kunna arbeta ostört så krävs det säkerhet!
Fråga ambulanspersonalen som jobbar i problemområden i Sverige om de kan utföra sitt arbete utan polsskydd och då handlar det främst om stenkastande ungdommar och inte tungt beväpnade, mycket motiverade, stridsvana soldater("insurgenter")

Ett enkelt faktum är att den afghanska staten är svag, det finns en omfattande korruption och stora pengar att tjäna på tex opium. ISAF är den enda garanten att afg kan få bygga upp sin stat, att landet ges en möjlighet att inte falera. Men, försvinner ISAF kommer ett maktvakuum skapas, precis vad Talibaner, krigsherrar, kriminella vill, där finns om möjligt ännu mer att tjäna på¨(på bekostnad av folket)

NGO: kan fungera som en tillfällig lindring, men det botar bara symptomen. Jag påstår inte att en invasion är en optimal lösning för att avsätta en "dålig" regim. men nu är det som det är och vi får syssla med realpolitik, "Tar man fan i båten..." Inser ni som förespråkar enbart civila insatser att ni dömer landet till undergång?
Skulle Sverige som är ett näst intill Etniskt homogent land, rikt, glesbefolkat fungera utan polismakt?

En fråga till anonym 07:02 :
Har du bevistat en falerad stat ngn gång (tex Afg, Somalia, DR Congo, Nigeria, Västsahara, Burma, osv)? Eller har du dragit dina slutsatser vid ett skrivbord i elljusets sken, balanserades en kopp nybryggt efterlunchen-kaffe med luftkonditioneringens svaga sus i bakgrunden.

/Johan

Göran Mellblom sa...
7 mars 2011 kl. 16:14  

Sverige har betalat tribut till pirater i 200 år.

Bejerna i Tunis, Alger och liknande fick stora penningbelopp direkt av den svenska staten och flera andra stater i mycket lång tid, för att inte dirigera sina pirater mot våra handelsfartyg.

En gengåva lämnades alltid stater emellan. På Skokloster står ett Lejon (uppstoppat) som på sin tid var en sådan gengåva.

De var undersåtar till Sultanen i Istanbul men visade alltmera tecken på att vara "failed states". 1840-50 invaderade Frankrike och gjorde slut på piratväldet.

Frankrike orkade med ockupation i 50 år varefter dessa länder fick permanent status inom Frankrike, skatt kunde utkrävas lokalt och den militära personalens traktamenten och lönetillägg för utlandstjänst upphörde, med stort gny som följd.

Samma sak gällde för Bosnien, som Österrike slutade ockupera omkring 1885, då lönetilläggen osv försvann och bosniakerna blev värnpliktiga hos Kejsaren med gott resultat.

Ingenting verkar vara nytt under Solen.
MVH Göran Mellblom

Anonym sa...
7 mars 2011 kl. 16:31  

Replik till Johan kl 1504;
Vilken är din uppfattning kring att det tog Operation Enduring Freedom två månader 2001 att störta talibanväldet?

Hur kunder amerikanerna DÅ göra något som de idag är oförmögna att göra-även tillsammans med en koalition som idag är större än vad den krigförande OEF var 2001?

Vad skiljer i motstånd? Sannolikt är det så att motståndet ligger i att talibanstrukturen idag undersödjs på något mer sätt än vad den gjorde 2001.

Kanske är det fd Norra Alliansens krigsherrar som idag väljer att spela dubbelspel med NATO och talibanerna.

Det viktiga för oss här i Sverige är att lyfta blicken. Vad gagnar det Sverige att ha ett engagemang i Afghanistan? Vilken förbättrad säkerhetspolitisk position får Sverige av att vara med i Afghanistan? Här tycker jag faktiskt att vår försvarsminister är ytterligt tunn i sina propåer om vad nytta det gör i för svenskt vidkommande att delta militärt i Afghanistan.

Samhällsbyggnadsmässigt, Comprehensive Approach som den amerikanska strategin kallas, är just andra än militära delar, otroligt viktiga. Det handlar om en modern Marshallplan-där ekonomi, rättsväsende och utbildning är otroligt viktiga delar. Mycket viktigare än de militära delarna-däremot är den militära komponentren viktig såtillvida att säkerhet är en grund för hela pusslet-där delar jag din uppfattning.

Det jag framhåller-är att de svenska ekonomiska medlen haltar-björnparten går till militär verksamhet, där förmodligen de största kostnaderna alstras av svensk försvarsindustri och löner till soldaterna. Jämför situationen med hur volontärer för Svenska Afghanistankommiten lever mot hur det ser ut på de militära camper som idag finns i stor utsträckning i Afghanistan.

Men Johan, kan du besvara min fråga om vad du tror är anleningen till att det tog två månader att rensa ut talibanregimen 2001 och nu, 2011, går det inte alls att få bort talibanrörelsen?

Varför är det så?

Anonym sa...
7 mars 2011 kl. 19:42  

Anonym 1631: Äpplen och päron. Att militärt besegra talibanregimen och dess statsapparat är lätt - då handlar det bara om att ockupera terräng. Nu handlar det om att bekämpa en upprorsrörelse, det är en helt annan sak.

Skall vi lämna landet till dess öde? Jag förstår att du har den inställning du har. Du har säkerligen aldrig varit på patrull med våra afghanska bröder i ANA. Du har aldrig sett de goda krafterna för ett bättre Afghanistan.

Titta på den nya ungdomen i Kabul eller Mazar e Sharif - den studerande ungdomen, killar och tjejer! När den generationen växer upp och blir en del av statsapparaten så blir det bättre. Nu är det av 30 års krig fostrade analfabeter som bara vet krig och maktspel.

Det krävs ett generationsbyte. Under det generationsbytet skall vi skydda Afghanistan - tycker jag.

Du vill se den studerande kvinnan i Kabul hänga i en lyktstolpe - för det är det som händer om västmakterna drar sig ur och lämnar Afghanistan åt sitt öde.

Göran Mellblom sa...
7 mars 2011 kl. 22:12  

De européiska försvarsmakterna har säkert kommit varandra närmare i alla avseenden då A-stanoperationerna småningom avslutas.

Om den nuvarande Afghanska statsapparaten står pall märker vi väl då, för innan dess avslutas väl inga operationer?

Det obehagliga momentet är väl att befolkningen lider stora förluster under vårt arbete att skapa det vi kallar stabilitet.

Man kan undra hur vi hade reagerat 1989 om t.ex. Sovjet invaderat 1940 och tillsatt en egen svensk statsapparat på sin politiska och moraliska grund, under det att vi utkämpat ett gerillakrig mot dem med stora förluster som följd?

Hade vi skonat personalen i den svensk-sovjetiska säkerhetspolisen; Försvarsmakten eller andra statsanställda?

Förkämparna för Folkrepubliken Sverige hade nog hamnat i lyktstolparna, tror jag.

Kvinnors rättigheter som vi uppfattar som självklara, kanske uppfattas som övergrepp av andra. Gud är hos oss en privatsak medan de andra bokstavligt talar med honom flera gånger varje dag.

Tid är en resurs, och vi måste väl utnyttja den så gott vi kan. Så vår Försvarsmakt kommer att vara en helt annan, säkert bättre, men med hjärtskärande förluster i liv och lem, när väl A-stan avslutas.

Sedan är det väl dags för nästa operation. Det är väl därför vi finns, antar jag.

MVH Göran Mellblom

Anonym sa...
7 mars 2011 kl. 23:12  

Det går inte att jämföra operationen med Norra alliansen tillsammans med SF förband då man gick mkt hårt fram och bombade allt i sin väg med dagens hänsyn till civila även om det fortfarande dör oskyldiga så är det långt ifrån fler som dör av talibanernas våld, dessutom var det ingen insyn vilket Norra alliansen+SF nyttjade vilket spred ungefär samma skräck som TB fortfarande sprider folket väljer sida efter vilka dom är mest rädda för och idag är TB elakast!
Markstrids officer

Anonym sa...
8 mars 2011 kl. 06:29  

@Markstridsofficer kl 2312;
Och klanhövdingar, provinspåvar och opiumbaroner-de är idag att lita på till fullo? Wller för den delen-vilken stabilitet utgör president Karzai själv?

Varför får vi veta så kosmiskt lite om korruption, om nepotism inom t ex Karzais regering?

Fakta på bordet-vem gjorde vad under 2010 vore kanske inte så dumt. Provins för provins-vem är god-vem är ond.....

Och vad som är gott eller ont.... vem definierar det?

Anonym sa...
8 mars 2011 kl. 06:42  

@Markstridsofficer-istället ska vi i Sverige fortsätta skicka soldater till Afghanistan under 30 år? För att göra ett jobb som tog USA TVÅ månader att göra 2001?

Är det det alla förespråkare tycker? Att det först ska krigas i 30 år innan det med någon reda byggs upp i Afghanistan?

Det får liksom gå lite fortare i den här verksamheten-eller hur är det tänkt?

Krig i 30 år? Eller är det kanske inte krig ändå?

Martin J sa...
8 mars 2011 kl. 13:02  

Det är fruktansvärt naivt att tro att ISAF-nationerna skulle har råd att vara kvar i Afghanistan i nuvarande omfattning i 30 år. Skattebetalarna i framförallt USA lär inte vara villiga att offra sin egen välfärd, sina pensioner eller drabbas av höjda skatter för det Afghanska folkets skull. USA är redan så gott som konkursmässigt och februari månad uppvisade ett historiskt budgetunderskott på 223 miljarder dollar, det högsta underskottet någonsin i USA:s historia för en enskild månad. Detta trots att Obama pratar om tuffa nedskärningar, något som i själva verket bara är en meningslös charad. Nästa år är det val i USA och mina pengar ligger på att Ron Paul tar över rodret (om han får behålla hälsan), och då kan vi räkna med stora förändringar i USA:s finanspolitik och utrikespolitik.

Anonym sa...
8 mars 2011 kl. 21:49  

Nej klangubbar provinschefer med mera är inte alla goda men de är en gråskala de vi försöker hålla stånd mot är i huvudsak TB eller nätverk som jobbar med TB. Enskilda idioter får afghanska staten reda ut själva.
Vi är bara en buffert för att afghanska staten ska bli tillräkligt stark själv och de tar nog inte 30år tycker nog att de börja redan nu för dom är duktiga på att tahand om problemen själva(i mindre skala) men dom är slöa som dom flesta människor så sålänge dom har fullt stöd så låter dom ISAF ta en stor del av oket.
/Markstrids officer

Anonym sa...
8 mars 2011 kl. 23:13  

@markstridsofficer kl 2149; Om de lokala krigsherrarna inte är ett egentligt problem-eller för den delen opiumhövdningarna heller; vad får vi i Sverige ut av Natos krig(?) eller vad det nu är-i så fall?

Om Nato inte bryr sig speciellt mycket i opiumodlingarna-det får den "slöa afghanska polisen" ta hand om-vad ger Natos verksamhet i Afghanistan för bättre säkerhet här i Sverige?

Är det verkligen ingen som kan ge en vettig, logisk och relevant förklaring?

Anonym sa...
9 mars 2011 kl. 06:47  

@23:13
Utöver en stabilare omvärld så får Sverige vita kameler till sin internationella bankbok.

Anonym sa...
10 mars 2011 kl. 18:59  

Många kloka tankar, tyvärr mycket ideologiska tankar och ideér som självmotiveras genom förenklingar och raljans av verklighetens problematik.
Berätta gärna själva vad just NI gör för att förbättra situationen i Afghanistan...
För jag är ju säker på att om ni inte är på plats och gör nytta så skänker ni ju säkert pengar eller röstar aktivt för att påverka???
/En på plats

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade