 |
| Försvarsberedningen påbörjar sitt arbete |
Det drar ihop sig för Försvarsberedningen. Till sommaren ska den första rapporten inför försvarsbeslutet 2015 presenteras i form av en omvärdsanalys. Inte är det någon lätt omvärldssituation att tolka och använda som avstamp. Utifrån en lågpunkt under 00-talets första halva har situationen i det svenska närområdet blivit alltmer dynamisk och trenden pekar fortsatt uppåt under 2013 och kommande år.
För The Center for European Policy Analysis skriver The Economist journalisten Edward Lucas en intressant artikel om nu kommande och kända händelser i delar av vårt svenska närområde som i allra högsta grad bör påverka hur vi i Sverige ser på vår säkerhetspolitiska situation. Några av dem är sådant som redan avhandlats på WW. Läser man därtill finska försvarshögskolans rapport The Development of Russian Military Policy and Finland breddas bilden ytterligare.
En aspekt av det som berör och som tidigare tagits upp på WW är hur Eurasianismen och den politiska ortodoxin växer sig allt starkare i Ryssland och där vice premiärministern tillhör rörelsens frontfigurer. Eurasianismen framstår förmodligen för svenskar som närmaste absurd, men är trots allt något många ser som en verklig världsbild i Ryssland.
I den politiska debatten i Sverige får vi ofta från regeringskretsar höra hur Ryssland vänder sig österut och söderut och att det är där landet har sin hotbild. Som påvisades i serien Strategiska realiteter här på WW är det inte den bild som tecknas i vare sig den ryska doktrinen eller säkerhetsstrategin. Enligt en polsk källa som Försvar och Säkerhet refererar är det något man noterat även i Moskva, men då från NATO-håll: ” Ryssland måste reagera på NATO:s utbyggnad i öster, särskilt som NATO (sic!) försöker övertyga Ryssland om att hoten mot landet finns i söder, Afrika och Fjärran Östern” (även polsk källa). En indikator på var man lägger tyngdpunkten är var nyckelförband och nyckelmateriel återfinns – och det är vare sig längs den södra eller östra gränsen.
Georgienkriget
Eskapaden med Georgien för snart fem år sedan vände upp och ner på tidigare sanningar i den svenska försvarspolitiken, men resultatet av det av den dåvarande försvarsberedningen formulerade lackmustestet låter fortsatt vänta på sig. Georgienkriget var ur liberal ögon en omöjlighet. Enligt den liberala teorin skulle Ryssland aldrig riskera sin livsviktiga handel med Europa för ett krig. Tyvärr blev fallet ett annat. Förvisso var Georgien varken medlem av EU eller NATO, men väl aspirerande medlem. Men Georgienkriget var inte bara ett lackmustest avseende Rysslands förhållande till sina grannländer.
Det var i synnerhet ett lackmustest för den liberala tolkningsmodellen och för EU:s enade front vad avser försvars- och säkerhetspolitik. Nu kunde inte EU uppvisa en fast och enad front gentemot den ryska aggressionen mot Georgien, vilket riskerar att ha sänt en mindre lyckad signal (vissa EU-länder uttryckte till och med stöd för Ryssland). Istället tog sig Frankrike och president Sarkozy på sig att mäkla fram ett fredsavtal med Ryssland. Intressant är sedan att inom ett år skrev Frankrike avtal med Ryssland om tillverkning och leverans av två Mistral-fartyg, vilket räddade livet på delar av den franska försvarsindustrin ett tag till. Signalen som därmed sänds är inte speciellt lyckad. ”Låt oss glömma att ni nyss löste en gränstvist med militärt våld, business as usual”.
Det är inte utan att man förstår den starka oron som än mer förstärktes hos de baltiska staterna. Vad är EU och NATO villigt att betala för att stå upp för ett fåtal miljoner balters frihet, när det är en geografisk position som ytterst svårförsvarad och med mycket stora insatser på spel? De historiska tankegångarna lär gå till Rhenlandet 1936 och Sudetområdet 1938 och Chamberlains eftergifter.
Frågan man här får ställa sig om Europa är moget att hantera sin egen säkerhet? Varken inom ekonomiska eller säkerhetspolitiska frågor är EU enad aktör, utan har att hantera många nationella viljor. Det senaste säkerhetspolitiska provet för EU var Libyen, där unionen inte denna gång heller kunde uppvisa en enad front. Europa är i högsta grad beroende av amerikanskt stöd och när USA allt mer drar sig ur Europa blir framtiden säkerhetspolitiskt oviss.
Den baltiska huvudvärken
Georgienkriget blev naturligt också starten för allt starkare krav från de baltiska staterna på att NATO skulle återuppta sin försvarsplanering för att hantera försvaret av Baltikum. Så skedde också härom året och mindre övningar har genomförts i området.
Det är dock först i år som en verkligt stor övning kommer att genomföras i form av Steadfast Jazz 13 och Baltic Host, vilka utöver undsättning av Baltikum även syftar till att öva de baltiska ländernas förmåga att ta emot stöd (en förmåga som är synnerligen väsentlig även för svensk del, men som hittills aldrig övats och det heller inte verkar finnas några planer på att öva). Enligt Lucas kommer scenariot att utgå ifrån krisplaneringen där det till en början blir en polsk uppgift att förstärka Baltikum. Denna uppgift lär inte vara helt uppskattad i Polen då man själv har en omfattande gräns mot Vitryssland. Intressant att notera är tidpunkten för Steadfast Jazz, nämligen senhösten 2013, det vill säga några veckor efter årets största ryska övning, Zapad 13 vilken genomförs i september enligt officiella uppgifter.
Zapad 13 är en årets stora samövning i den ryska övningsserien som roterar mellan landets regioner (Zapad betyder väst på ryska). I år är Zapad även en övning för CSTO, Collective Security Treaty Organization, (vars medlemmar är Ryssland, Vitryssland, Armenien, Kazakstan och Tadjikistan) och insättande av organisationens snabbinsatsstyrkor. 2009 var scenariot för Zapad försvar mot ett anfall av litauiska separatister med polsk uppbackning. Övningen avslutade med användande av taktiska kärnladdningar (ej skarpt av naturliga skäl) för att slå motståndaren. Scenariot för årets Zapad är något mer bekymrande då det grundar sig i försvar mot NATO:s robotsköld, vilken man tidigare från ryskt håll meddelat kan motivera insättande av kärnvapen. Det finns alltså rimliga skäl att misstänka att årets Zapad slutar liknande den föregående.
Övningens genomförande inte alltför långt ifrån gränsen till Litauen och Polen lär vålla viss oro inte minst i dessa länder och de ryska styrkorna i Kalingrad lär också ingå i övningen.
De gångna åren har vi kunnat se en mycket stark återtagning av tidigare förmåga inom de ryska stridskrafterna, där inte minst beredskapsövningen häromveckan visade prov på förmågan att inom timmar förflytta centrala luftlandsättningsförband till operationsområdet. I luftarenan har man återtagit förmågan till samordnat uppträdande med ledningsflygplan, tungt bombflyg och eskorterande jaktflyg och som visades nu senaste veckan på den stora luftförsvarsövningen Ladoga 13 i Karelen, förmågan till lufttankning i mörker. På den marina arenan har man återtagit förmågan till anfall med sjömålsrobotar samordnade i tid och rum från olika håll i syfte att överkomma motståndarens luftförsvar. Utöver dessa finns också en mängd andra exempel på förmågor som återtagits och vilka inte var tänkbara för bara några år sedan. Likväl heter det i den politiska retoriken i Sverige att återtagningen sker från en "mycket låg nivå". Uttalandet är i och för sig sant, men säger däremot inget om vilken nivå man idag bedömer att återtagningen nått.
Den ryska militärreformen som nylanserades efter Georgienkriget innebär enorma satsningar inom den militära sektorn, vilket väl inte riktigt är vad det ryska samhället mest skulle behöva. Likväl görs det ändå. Många betvivlar att man i Ryssland kommer att ro i land med reformen ekonomiskt. Hittills verkar dock satsningarna ha fallit väl ut och man har genomfört och lyckats med det man föresatt sig. Nu återstår sju år till dess en ny rysk militär grundplatta har skapats.
Den ryska ekonomin är i hög grad beroende av landets råvaruinkomster. Det råder vissa farhågor om hur länge dessa räcker. Vad som står klart är däremot att det finns en marknad att avsätta dessa på. Europa har länge utgjort en av de viktigaste kunderna för olja och gas och Ryssland seglade härom året upp som världens största producent av olja, före Saudi-Arabien. Gaskranarna har tidigare använts för att påverka bångstyriga grannstater i rätt riktning. När nu ett stort gasavtal blivit klart med Kina finns det anledning att oroa sig i Europa då det finns ytterligare en marknad att avsätta produkterna på.
För svensk del
Ur svensk, liksom finsk synvinkel bör man vara bekymrad över utvecklingen i närområdet. För svensk del utgör denna utveckling, liksom USA:s urdragning ur Europa, något som måste tas på allvar i försvarsberedningens kommande omvärldsanalys. Likaså måste vägas in Rysslands allt mer avoga inställning till internationella avtal för säkerhet och stabilitet såsom CFE-avtalet som man frånträdde i december 2007 och Wiendokumentet vars framtida giltighet man kan fundera över efter den nyligen genomförda ryska beredskapsövningen. Vidare utgörs en av de mest intressant frågorna för svenskt vidkommande av hur Sverige och svenskt territorium hanteras i respektive övningsscenario för Steadfast Jazz liksom Zapad. Dessa övningar äger dock rum efter att rapporten lämnats och det är tveksamt om svenska observatörer vid övningarna har tillräcklig insyn för att få veta detta.
Om man ska sänka blicken till samtiden kan det bli en intressant höst för svenskt försvar. Då Zapad 09 genomfördes tidssamordnat med Ladoga 09 med dess luftlandsättningar, föranledde detta den svenska beredskapsövningen Dagny II. Frågan är vad som skulle kunna finnas gripbart i höst då IO 14 är långt från uppfylld och Försvarsmaktens som bekant inte längre har några inneliggande värnpliktskullar. Vidare kommer stora delar av Flygvapnet under september att delta i den stora nordiska flygövningen Arctic Challenge Exercise i norra Sverige, Norge och Finland.
President Putin lär 2008 som premiärminister i en intervju om NATO:s expansion ha citerat Bismarck att förmåga inte avsikt, är vad som räknas. Det sades för övrigt om Bismarck att han bara skrattat en gång och det var när han såg Vaxholms fästning. Jag hyser dock starka misstankar att han skulle kunna ha ägnat en rungande skrattsalva åt tidigare svenska försök till försvarspolitik där seden varit att anpassa omvärlden till pengapåsen.
Att den aktuella försvarsberedningen började med vita blad låter lovande. Men var de verkligen så vita? Vad döljer sig i de ej offentliga anvisningarna till försvarsberedningen bakom anteckningsblocket? Från kommittédirektivet till Luftförsvarsutredning 2040 vet vi att en rad avgränsningar gjorts, inte minst i fråga om ekonomi.
I vilket fall som helst hade Bismarck rätt i det förstnämnda citatet. Förmåga tar lång tid att bygga. En avsikt kan ändras över en natt, såsom det kaukasiska lackmustestet påvisade. En omvärldsbeskrivande rapport (helst utan förbehåll) är det första steget, men sedan gäller det att omsätta slutsatserna till handling. Där har det många gånger brustit tidigare.
Det ska betonas att materialet i detta inlägg endast bygger på öppna källor företrädesvis tillgängliga på nätet. För den som önskar fördjupa sig rekommenderas i första hand artikeln av Edward Lucas samt rapporten The Development of Russian Military Policy and Finland från finska försvarshögskolan. Den sistnämnda innehåller material som man sällan finner som öppen handling. Läs gärna också Arménytt 1/2013 om ny rysk operationskonst och militär förmåga, liksom Försvar och Säkerhet på samma ämne som detta inlägg.
SvD
27 kommentarer:
EU hade ingen gemensam linje för Georgien innan kriget. Flera länder, bl.a. Tyskland och Frankrike, var starkt emot ett NATO och EU medlemsskap för Georgien just därför att man inte var beredda att hjälpa landet i händelse av konflikt med Ryssland. Jämförelsen med baltikum är trams.
På vilket område anpassar man inte verkligheten till pengapåsen? Du är väl inte så borta att du inte vet om att det finns massvis med cancerpatienter som inte får mediciner för att det är för dyrt, massvis med svaga elever som ej kan få hjälp av speciallärare för det inte finns pengar eller massvis med åldringar som får bo på underbemannade hem för att det kostar för mycket med full bemanning? Varför skulle försvaret vara annorlunda?
Det är visst relevant att dra paralleller mellan Georgienkriget och Baltikums situation.
Även om Baltikums stater till skillnad från Georgien är formella medlemmar i NATO, så är deras oro mycket förståelig. Om vi ser tillbaka på historien, så har små länder återkommande offrats på storpolitikens altare, oavsett tidigare överenskommelser. De baltiska staterna har själva upplevt detta.
För övrigt är det mycket intressant att se på parallellen mellan Georgien och Sverige. Sverige är också en liten randstat, vilken står utanför formella allianser (förutom EU). Vi har en ensidig solidaritetsförklaring, där vi litar på att få hjälp utifrån, om vi blir angripna. Georgien hade ett uttalat löfte om att bli medlem i NATO, då kriget utbröt. Ändå valde NATO att inte intervenera. Sverige har inget löfte, eftersom vi inte har uttalat viljan att bli medlem. Varför skulle då vi få hjälp i en motsvarande situation?
På tal om retoriken kring upprustningen i Ryssland. Att reformerna och satsningarna har börjat från en låg nivå används för att avfärda den som ett hot. Samtidigt använder försvarsministern samma argument för att beskriva att vi har en bättre militär förmåga idag i Sverige, eftersom vi började från en låg nivå 2006, när alliansen tillträdde. Snacka om ironi!
Måste fråga dig som fackkunnig person. Det här med omvärldsbeskrivning. Du skriver mycket om det geografiska närområdet. Och det känns givetvis rätt på många sätt.
Men, ingår i dessa tider inte t ex cyber-hot, som ju kan komma från hela världen, i bilden av närmiljö? Samma sak med luftburna hot som kan avfyras från mycket långt håll och styras även det från hela världen?
Jag tar inte ställning till graden av sannolikhet för dessa exempel, men i detta terrorismens tidevarv är det kanske inte bara stater i vår närmiljö som skall bedömas när vi tänker oss hot mot vårt geografiska territorium?
Och till sist, för att svära i kyrkan lite, är det helt säkert att ett starkare Ryssland per automatik är ett hot för oss? Vi är ju neutrala och kan inte veta vem vi vill hålla i handen vid en eventuell framtida ofärd? Historiskt har det där med vän eller fiende ofta växlat över tid. Ibland ganska snabbt också.
StUlfsten,
Hade pengarna räckt till allt hade vi inte haft några större problem med något i samhället utan kunde gladeligen ha suttit vid torpet året runt och metat abborre.
Det är skillnad på om man beskriver att dessa cancermediciner inte fungerar eller att det inte finns några elever med speciella behov och att göra det men att konstatera att pengarna inte räcker.
Gronvita,
Förvisso kan cyberhot, terrorism m m utgå från helt andra delar av världen, likväl som de kan utgå från närområdet. Observera att tillkomsten av denna hotbild inte på något sätt utesluter den andra.
Vad avser kryssningsrobotar som jag antar är det du åsyftar med luftburna hot, så är det ett av de hot som av flera försvarsberedningar bedömts som troligast/farligast. Likväl har ingen regering tagit detta som incitament för att skaffa en förmåga till försvar mot dylika. Man har hellre nappat på miljöhot och andra mer svårdefinierade hot som kan ursäkta neddragningar på försvarsbudgeten.
Utifrån det för oss farligaste och förmodligen troligaste hotscenariot (observera ej troligt som att det händer imorgon utan troligaste av olika scenarior) nämligen Baltikum, så kommer så väl Ryssland som NATO att utgöra stora problem för Sverige – om vi såsom du säger är neutrala. Nu är vi dock inte neutrala utan har sedan flera år uttalat en solidaritet för Baltikum.
Liksom vi inte 1979 kunde förutspå murens fall kan vi inte förutspå EU:s och Rysslands fortlevnad 2023. Det förefaller troligast att så är fallet och det ter sig rimligast att agera utifrån det som förefaller troligast när det handlar om drygt 400 mdr kr i skattepengar under 10 år. Schweiz som har en helt annan geografisk situation ser som sin största risk ett kollapsande Europa och använder det som scenario att bygga sin försvarsförmåga utifrån.
Säkrast över tiden har dock alltid varit att ha en rejäl grundplatta att stå på försvarsmässigt, på samma sätt som en god grundkondition hjälper hälsan oavsett om du drabbas av en förkylning eller "mördarbakterier". Bismarck hade rätt i att en förmåga tar lång tid att bygga, men att avsikten snabbt kan förändras. Skulle nu t ex Ryssland och Tyskland byta plats så är en god grundplattform fortfarande den bästa tryggheten.
Ett fantastiskt bra inlägg som tar ett helhetsgrepp om faktorer som kommer att påverka Sverige på såväl kort som lång sikt. Man får hoppas att Försvarsberedningen och Cecilia Widegren förstår innebörden av ovanstående redovisade fakta.
Vill passa på att flika in med tre saker som berör inlägget.
För det första så är det ytterst olyckligt att inte regeringen öppet redovisar direktiven till försvarsberedningen. Vilka förbehåll och vilka styrningar har försvarsberedningen fått? Vi vet redan nu att man inte får utreda ett eventuellt NATO-medlemskap. Vi vet också att man i försvarsberedningens andra del ska utgå från en prolongerad ekonomi. Bara där har man gjort en markering vilket självklart kommer att färga arbetet, inte minst hos den Moderata ledamöterna i beredningen.
För det andra vill jag belysa frågan om den ryska militära förmågeuppbyggnaden som ständigt beskrivs som att "återtagningen sker från en mycket låg nivå".
Jag ogillar skarpt den retoriken och kan inte på något sätt köpa resonemanget rakt upp och ned. För att avgöra vad som är en låg nivå måste man sätta in det i ett sammanhang, och ställa det i relation till något, vilket man inte gör.
Om det är Sovjets krigsmakt under tiden då kalla kriget var som kallast på 60-talet så är det en sanning. Men om man relaterar till vårt eget försvar vid varje given tidpunkt under de senaste 20 åren så är det en lögn. Då är vår egen nivå betydligt lägre.
Bara om man tittar på de marina styrkorna i vårt omedelbara närområde så har Ryssland haft bemannade och relativt välövade robotjagare, fregatter, robotbåtar, korvetter och ubåtar samt 336.marininfanteribrigaden i Kaliningrad tillgängliga över tiden i en förhållandevis stor numerär. Till och med under den tid då den ryska ekonomin var som sämst på 90-talet. Jag har därför mycket svårt att förlika mig med retoriken att man rustar från "en mycket låg nivå". Möjligen är det flygförbanden som har haft en "mycket låg nivå", men det får någon annan redogöra för.
Avslutningsvis konstaterar jag att den ryska övningen Zapad-13 i tid kommer att sammanfalla med årets största marinövning i Östersjön, nämligen Northern Coast (NOCO-13) där Sverige tillsammans med i stort sett samtliga NATO-nationer i Östersjön kommer att deltaga. Sverige är dessutom ansvarig för att planera och genomföra årets övning som kommer att genomföras ca 25mil från Kaliningrads kust. Är det en slump?
Det blir minst sagt en intressant höst!
Det här med öppna källor i slutet av inlägget pekar på ett problem som är större än man kan tro.
Att påtala brister och problem, med vetskap om att det inte direkt har lugnat ner sig i närområdet, inklusive viss aktivitet från en viss främmande makt (väljer att stanna där), och därefter få nonsenssvar tillbaka från våra politiker är oerhört enerverande. Vad har vi egentligen våra "känselspröt" till om deras rapporter och analyser i princip nonchaleras?
Wise,
Otto von Bismarck i all ära men; det var Greve Helmuth von Moltke den äldre som var munter i Vaxholm.
Enligt legenden var det den andra och sista gången han drog på munnen, den första var när hans svärmor dog...
Oberon,
Vad har vi sagt om att förstöra en bra historia med sanningen?
Var faktiskt lite osäker men fick fram citat på nätet som hävdade Bismarck. von Molke låter dock rätt, men då faller tyvärr parallellen. Illa.
Wiseman, tack för bra svar.
Jo, jag avsåg främst kryssningsmissiler.
I övrigt delar jag din uppfatttning om behovet av en stabil plattform.
Känns som vi hat långt till den just nu. Precis som vi hade för hundra år sedan. Och åttio år sedan.
Wise,
Nej då, parallellen håller. Bismarck och von Moltke dä var nämligen ett radarpar.
I krigen som ledde till Preussens stormaktsställning och Tysklands enande spelade von Moltke den ledande militära rollen medan von Bismarck spelade den ledande politiska rollen och var krigens egentliga arkitekt. Oavsett vilket skrattar de nog förtvivlat båda två när de från sina platser i Valhall betraktar [bristen på] svensk försvars- och säkerhetspolitik av idag…
Det mest skrämmande är väl ändå att man inkluderar taktiska kärnvapen i en övning som lätt kunde ha avslutats konventionellt?
@Lars Willen
Inte egentligen. Att man vill öva och pröva så många funktioner som möjligt inom ramen för en övning är inte så konstigt.
Det är när man gör någonting skarpt som man gör det så enkelt som möjligt.
Vita blad...
Jag tror att Jonas Hedlund kommer att få rätt
Han beskrev redan 2012/09 på ett ganska bra sätt vad Försvarsberedningen kommer att komma fram till:
http://wisemanswisdoms.blogspot.se/2012/09/forsvars-jeopardy.html#comment-3268860075137860593
I försvarsberedningens ögon har ju inget ändrats sedan dess (inga nya direktiv från Borg)
Någon som vågar sätta emot?
Ett utmärkt inlägg, fantastiskt bra att det börjar bli en debatt kring de strategiska frågorna relativt Europa och USA.
Sverige måste lyfta blicken och se sammanhangen. Positivt med så många bra saker skrivna om detta den senaste tiden.
@Uppgiven
Rent tekniskt har du rätt, det är ju användbart att öva så mycket man kan.
Men vad man övar sänder ju också signaler om vad man skulle kunna tänka sig att göra i skarpt läge.
Att kärnvapen ingår i verktygslådan, och att man vill öva användning av kärnvapen på grannstat är i mitt tycke skapligt provocerande.
Det är inte gärna att man tänker på det, men denna förmåga skulle förstås lika gärna kunna användas mot baser i Sverige! Kanske dags att plocka fram Musköberget ur malpåsen?
@Gustav
En jättebra fråga. Jag sätter inte emot, nej. Dock skulle jag kunna lägga en hundring på att vi får en splittrad beredning. Minst två sidor, men kanske fler.
Den stora frågan i så fall är vilka partier som hamnar på vilken sida, och hur de formulerar sina motiveringar?
Finns chans för överraskande sidval i frågan från enskilda partier. Intressant är även om någon sida kommer med rekommendation att utreda NATO-medlemskap. Man får inte utreda frågan själv, men en rekommendation borde man väl kunna utfärda?
@Gustav
Ja, och om Jeopardy-varianten är för svår finns ju också bingoutgåvan:
http://stagecoach1939.blogspot.se/2013/02/forsvarsbingo.html?m=1
Skarpt inlägg av Wiseman i vanlig ordning.
Jag är långt ifrån säker på att "Försvarsberedningen" ens är i närheten av att förstå allvaret i deras uppgift - men jag tror inte heller att det spelar någon roll eftersom direktiven/medlen ändå kommer från The Borg.
Så vad spelar det för roll, vi har ändå ingen militär trovärdighet.
@Upandaway
Bara det faktum att man övar angrepp mot grannländer borde kanske vara det mest provocerande? Att Ryssland har kärnvapen i sin verktygslåda borde inte komma som en överraskning för någon, möjligtvis med undantag för försvarsberedningen...
Personligen tycker jag inte att det är kärnvapenanvändningen som är det mest bekymmersamma. Den beredskapsövning man drog igång i påskas oroar mig mer.
@ Upandaway
Ja visst är det helt sjukt att M som säger sig vara FÖR ett NATO-medlemskap hela tiden blockerar diskussionerna om ett NATO-medlemskap
Nu verkar det ju som om M har bestämt att:
1. Det blir inget NATO-medlemskap under överskådlig tid
2. Det finns inget hot under överskådlig tid - och således
3. Det behövs inga ökade försvarsanslag under överskådlig tid
Bortsett från dessa ingångsvärden så får Försvarsberedningen komma fram till vad den vill
Vita sidor...
Suck!
@Uppgiven
Visst är det som du skriver, det mest oroväckande är givetvis att man är mentalt förberedd på att angripa någon alls.
Men jag hävdar ändå att det finns en skillnad. För mig är i det enormt aggressiva budskap man sänder till sina grannar, och att demonstrerar att man är inställd på en "total" form av krigföring.
Kärnvapen är ju tabu, och genom att säga sig vara villig att bryta mot detta sänder man en signal. Den mycket obehagliga geopolitiska syn som detta grundar sig på måste tas på allvar.
Visar på hur viktigt det är att Europa tar ett samlat grepp och inte splittras i sin hållning mot Ryssland.
Alternativet riskerar bli att Rysk intressesfär formaliseras och kanske till och med utökas. Om NATO splittras är detta en mycket stor risk. Påtryckningarna på grannarna är ett medvetet led i detta.
I Sverige märks inte detta än, då Ryssland inte vill "väcka" den svenska opinionen. Men länder som Finland och Polen får en helt annan behandling: Grova hot, ihärdig propaganda och simulerade angrepp. Farligt och extremt obehagligt.
@Upandaway
Visst har du rätt i det du skriver. Jag vände mig mest mot Lars Willens fokusering på kärnvapendelen av övningen.
Att länder som har kärnvapen övar i hur de ska användas borde liksom inte förvåna någon.
Bara det faktum att fru Widegren och andra fortfarande lallar omkring och pratar om de som enligt vår solidaritetsförklaring skall komma till vår hjälp är ytterst oroande.
Utan att de vet vem det är???
Andra beslut och uttalande gör att förväntningarna på resultaten av deras ansträngningar för min del är låga.
Dock kan det bli svårt, att som vanligt, passa in hotbilden och omvärlden, efter vad vi anser oss ha råd med, den här gången.
Vissa ökade kostnader ligger redan på bordet.
Dessutom växer materielberget rejält och snabbt efter 2020.
Tyvärr tror jag, baserat på uttalande av vissa ledamöter, att frågeställningarna kring vår omvärld verkar vara för stora för att kunna hanteras inom beredningen.
Dessutom är väl den naivitet som fru Widegren uppvisar med sina "Moskvaresor" uppseendeväckande.
Att beredningen skulle komma fram till några avgörande insikter för landets försvar håller jag för osannolikt.
Trovärdighet har inte precis genomsyrat regeringens hållning när det gäller försvarsfrågor och där tror jag inte vi kan se någon förändring.
Trippelsuck!
Teaterdireltören.
@gustav
Jag vågår sätta emot delvis.
Jag bedömer att försvarsberedningen inte kommer att bli enig och att moderaterna och MP kommer att företräda minoriteten i försvarsberedningen.
De andra kommer att ha betydligt mer realistiska skrivningar om det faktiska läget och bedömningar på nu kända beslut.
Huvuddelen av partierna inser att vi inte kan ligga lägst i Norden BNP andel till försvar och att vi har ett uppdämnt behov att höja.
Jag bedömmer att de kommer i nästa fas i försvarsberedningen skicka en hel del kor till slakt den vilande värnplikten, det oproportiornella internationnella fokuset,prolongerad ekonomi mm.
För eller senare kommer alltid verklighet i kapp.
Jag ställer mig till kören av människor som vågar påstå att när det kommer till Svenska politiker så är senare alltid det bästa man kan uppnå.
Om det utbryter ett storkrig i Asien med Ryssland som inblandad part kan jag tänka mig att det börjar hända grejer på FörPol fronten. Annars är konflitken för liten och för långt bort för att kunna påverka Sverige och därmed inte ett incitament att förstärka vårt försvar.
Arbetar Widegren och (M) för ryssarna?
Vilka andra har kapacitet och vilja att hjälpa Sverige militärt inom 1 vecka?
Lite väl mycket negativa vibbar nu tycker jag.
Kanske dags för en ny logotyp, så att folk får nytt hopp för framtiden!
eller ett namnbyte
det kan ju iaf ge intryck av en positiv förndring
vad sägs om t ex
Utrikespolitikens Exekutiva Utskott
Skicka en kommentar